JLH | a k a Bimpa

Här borde det stå en fyndig rubrik

2011-08-07T12:50:00.000+02:00

Hej alla. Om ni finns kvar där ute i sajberspejs. Jag är kvar. Men mycket annat har ändrats sedan sist.

Boendet, till exempel. Jag och Kärleken skaffade nämligen vår första gemensamma lägenhet i april: en stor trerummare som, efter lite tapetsering och småfix, är vår drömlägenhet. Stort sovrum, dito vardagsrum. Badkar i badrummet och separat toalett för både tvåbeningar och fyrbeningar. Arbetsrum. Helt OK kök med potential att bli ännu bättre efter lite omorganisering av skåp och lite annat. Det bästa av allt: en stoooor, inglasad balkong.

Vi fick den till ett bra pris, dessutom. Bra pris fick vi tyvärr inte för min förra lägenhet, den lilla fina tvåan som var tänkt som ungkarlslägenhet men som inom bara några månader blev en lägenhet för två vuxna och två katter.

Det har varit en hektisk tid, med andra ord, med utflytt och inflytt och köp och sälj. En hel del ångest, men också mycket pepp och ork.

Kärleken har också genomgått en stor förändring, men om den får hon berätta själv, om hon vill.

Inom kort kommer en A till Ö över sommaren, har påbörjat den men inte hunnit klart. Har ju 1,5 vecka kvar av semestern, så det är lugnt... ;-)

Om flo(s)kler och sånt

2010-12-08T15:36:00.000+01:00

Mitt senaste blogginlägg skrevs i början av den vecka då Mona Sahlin till slut såg sig tvingad att avgå. Jag har inte bloggat sedan dess, mycket för att fortfarande sörjer det beslutet, och anser att de som forcerade fram det tar på sig ett stort ansvar, ett ansvar som de i ärlighetens namn inte är kvinnor eller män nog att ta.

Men men, nu är det som det är. Mona ska avgå under början av nästa år och asgamarna flockas redan kring det förmodade liket. Flera är, enligt rykten, sugna på att bli partiledare, även om inte någon seriöst har visat intresse. Många vill självklart också berätta sin syn på saken, på varför (s) misslyckades i valet och kanske t o m vinna historieskrivningen med syfte att kunna sätta dagordningen framgent.

En del gör det i form av mer eller mindre (oftast mer) pretantiösa s k "analyser" på bloggar och i debattartiklar. Där haglar floskler och anklagelser lika tätt som vore detta SSU-fajten anno 1990-talet. "Det är dom andras fel alltihop", "Mona är lika höger som Reinfeldt", "Jag känner inte igen mig i partiet" och min personliga favorit: "Om vi bara återgår till vår gamla politik (läs: skruvar klockan tillbaka till Palmes och Strängs tid" så blir allt bra igen". Den kanske värsta drapan hittills levererades på SvD Brännpunkt igår. Sämre underbyggd artikel har jag inte sett på 15 år, och då har jag ändå läst en och annan under den tiden.

Allt det här gör mig både ledsen och arg. Ledsen blir jag därför att det i tider som dessa behövs ärlighet, öppenhet och kamratskap och inte intrigmakande, falskspel och självutnämnda förståsigpåare som tror sig sitta på sanningen eller facit. Arg därför att jag nu inser att den krisinsikt som jag trodde ändå fanns hos de flesta inte verkar göra det. Två valförluster på nationell nivå är tydligen inte nog för vissa, som verkar tro tro att svackan bara är tillfällig och att det räcker att ställa in skorna på plan i nästa val (inte Monas skor då, utan kanske deras egna?) så är saken biff. Det, om något, riskerar att ta död på vårt älskade parti på allvar.

Sen har vi det här med skitsnacket om falanger som nu media frossar i och som får näring ifrån vissa delar av partiet... Jag har tidigare skrivit om s k "vänster"- och "höger"-sossar, vilket skapade en del uppmärksamhet i den berömda bloggosfären. Jag står fast vid det jag skrev då, och menar således fortfarande, kanske mer bestämt än någonsin, att det inte finns några vänstersossar. Eller högersossar. Det finns dock en massa sossar, som tycker en massa olika saker i en massa olika frågor.

Det finns också (uppenbarligen) individer i ledande position, med kompis-entourage i vissa fall, som gärna bildar klunga för att intrigera och samarbeta i frågor om makt. Men var är skillnaden i politiken? Var är den faktiska skillnaden i politiska förslag som kan göra skillnad i människors vardag mellan s k höger- och vänsterdistrikt?

Presenterar (s) andra kommunalpolitiska lösningar i den s k "höger"-kommunen Nynäshamn än i den s k "vänster"-kommunen Stockholm? Skulle inte tro det.

Presenterade (s) i Skåne (klassiskt s k vänsterdistrikt) en mer attraktiv (s)-politik än vad man gjorde i Stockholms län? Nope. Kräftgången för (s) var även en skånsk sådan.

Så - nog med gnäll. Vad ska vi göra då?, blir ju den relevanta frågan efter den är urladdningen.

För mig är det ändå rätt enkelt - samtidigt som det är skitsvårt. Socialdemokratin är som bäst när den gör skillnad i folks vardag, när vi tar människors problem på allvar och hittar lösningar, baserade på vår ideologiska grund om jämlikhet, utveckling och solidaritet men anpassade för den tid vi lever i och den verklighet vi har omkring oss. Det handlar om en ideologisk bas parat med en rejäl dos pragmatism, lyhördhet och politisk innovationsförmåga.

Det är när vi slutar lyssna, slutar känna och slutar ta intryck som vi får problem. Det är när vi antingen tittar lite väl kärleksfullt och djupt i finansdepartementets PM om budgetlagen, eller börjar referera Tage Erlanders memoarer som svar på frågor anno 2010, som vi tappar fotfästet. Det är inte vår grej att vara ur takt med vår samtid, liksom.

Ett favoritexempel på det sistnämnda är två första maj-affischer från (s) som jag såg uppsatta i Skärholmen 2007. De löd, och jag citerar: "110 års facklig kamp fortsätter" respektive "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov". Fina ord, absolut. Fina historiska ord. Många socialdemokrater och fackligt aktiva får en tår i ögonen när man hör dessa ord, så också jag.

Dock har dessa meningar ingen som helst relevans för den som bor i Skäris och som just fått veta att 1. jobbet försvinner, 2. huset där jag bor ska säljas till privat hyresvärd eller 3. det nya borgerliga styret drar ner på resurserna till skolan för att blidka arga Bromma-föräldrar som inte vill dela med sig till förortskidsen.

Sverige, och de problem som finns i vårt samhälle, behöver en stark och modern socialdemokrati. Där behövs att alla lägger manken till, att lyhördheten till andra än de vanliga ja- och nej-sägarna får ta plats och att vi vågar vara självkritiska. En frisk socialdemokrati klarar att ta kritik av den sort Mona själv leverade i lördags.

Det jag sett hittills av såväl eftervals- som eftertalsdebatt bådar dock inte gott.

Var är tvål... jag menar, kaoset

2010-11-10T21:54:00.000+01:00

Om man ska tro media idag är det kaos inom socialdemokratin. Partiet är i spillror, menar några av de som uttalat sig, och uttalanden om att "Nu är det totalt kaos" duggar tätt. Förutom vissa hugade spekulanter inom (s), t ex ex-ministern Morgan Johansson, så tar flera borgerliga tyckare chansen att ge "goda råd" till ett parti man helst skulle vilja inte fanns överhuvudtaget.

Jag blir måttligt imponerad, ska jag säga. Varken av de inom (s) som villigt dras med i cirkusen, eller av de som skadeglatt rapporterar om den i så kallade "analyser".

Låt mig vara tydlig: Jag har absolut inget emot att partistyrelsen, inklusive det verkställande utskottet, ställer sina platser till förfogande. Det hade behövts göras på fler ställen, t ex i Stockholms Arbetarekommun redan efter valet 2006. Men det är inte kring personerna utmaningen finns i första hand, och det är därför inte heller där man ska börja. Lika lite som det räckte för Stockholms Arbetarekommun att byta ut Annika Billström i Stockholms stadshus, räcker det med att peka på Mona och hennes närmast betrodda i partiledningen och ropa "BYT UT DEM!".

Nej, det är kring politiken och dess innehåll debatten borde stå först och främst. Nr 2 på listan är arbetsformer och organisation. Först därefter kan vi prata vilka personer som bäst kan uppnå de mål vi satt upp på de första två punkterna.

Låt mig vara tydlig igen: Om (s) hade tagit förnyelsearbetet på allvar redan efter valet 2006 hade vi haft andra förslag inför det val som nyss gick av stapeln. Så är det. Det var dock inte alltför många som lyssnade till Mona Sahlins vädjan om att det behövdes förnyelse inte bara i ord utan också i handling. På vissa håll var krismedvetenheten i stort sett noll och intet. Många var de inom t ex (s) riksdagsgrupp som pläderade för att om vi bara lovade att återställa a-kassan till nivåerna pre-Borg och Littorins slakt av desamma så var saken biff. Business as usual, liksom. Förnyelsen, sett till politiskt innehåll, blev en läpparnas bekännelse. Och det tror jag straffade sig.

Ett väldigt stort misstag som gjordes var i samband med rådslagsarbetet. Själva tanken med rådslagen var i mina ögon briljant; låt oss lyssna på folk både i men mest utanför de politiska församlingarna så blir vi klokare. Jag rös av välbehag när idén presenterades.

Problemet var att man, dvs partiet, tog sin an rådslagsarbetet som vore det förberedelser inför vilken ordinarie partikongress som helst. Innan rådslagsmedlemmarna ens hade haft en reell möjlighet att fundera över spännande arbetsformer eller dylikt, så kom det en promemoria från partistyrelsens expedition, med den nybildade staben för rådslagsarbetet som avsändare , med sista datum för inlämnande av idéer, tidsplan för remiss fas 1 och 2, tidsramar för partistyrelsen att komma med ett utlåtande osv.

Budskapet var tydligt: Nya idéer i all ära, men för att de ska gillas måste de stöpas i rätt mall, så att det passar in i det inrutade partiarbetet med motioner, utlåtanden, betänkanden och i slutändan mesiga kompromisser från partikongressens redaktionsråd.

Jag var en av flera som drog en djup och ledsen suck när den partiorganisation jag själv jobbade inom, och hade ett intensivt kärleksförhållande med, i och med detta malde ner rådslagsarbetet till något som i bästa fall kan betecknas som ett halv-spännande förspel till de ordinarie politiska riktlinjerna.

Ett annat problem för (s) inför det val som nu gått är att organisationen inte är anpassad till detta sekel. Ta partikongresserna t ex. Till senaste partikongressen var en försvinnande liten andel av ombuden s k "vanliga medlemmar". Antalet ombud som var kommunalråd, landstings- och regionråd eller riksdagsledamöter var desto fler. Kongressen blev därmed inte den spännande mötesplats där nya ideer fördes fram eller där förnyelsen fick ett ansikte. Ïstället blev det en arena där talarstolen dränktes av välkammade män med inövade argument. Hårda ord, måhända, men jag var där och såg det med egna ögon. Och det var inte spännande för fem öre.

Vad ska vi göra nu, blir då frågan. Och mitt svar är att jag vet inte. Jag hade hoppats ta del av det som kriskommissionens grupper kommer fram till, och delta i det som framförs på nätet. Jag sitter inte på något facit, och det gör ingen annan heller. Nu verkar vissa inte riktigt vilja vänta in en sådan process, varför vi får en sådan här pseudodebatt som vi sett prov på idag.

Får jag någon bright idé om hur vi ska göra, lovar jag att återkomma. Tills dess önskar jag er alla en god natt.

Breaking News: Signe Da Mouse Slayer

2010-07-04T15:30:00.000+02:00

För en dryg vecka sedan tog vi med katter, krukväxter, ja mer eller mindre hela hushållet, till Lettis familjs lantställe i Stockholms skärgård. Katterna var ju med oss där under en vecka förra året, och vi tänkte att de kunde få vara där hela denna sommaren i år (vilket lär bli totalt sju eller åtta veckor).

Dock har det befintliga djurlivet inte behövt vara oroliga. Under den gångna veckan har måhända en och annan nattfjäril mött sitt öde genom Signe eller Garbo, men i övrigt har det varit väldigt lugnt. De är innekatter till vardags och har måhända jaktinstinkt men ingen jaktvana.

Nyss rapporterar Letti (som är på plats på landet medan jag jobbar i Visby) att Garbo har setts smyga på en mus, dock utan att göra några försök att fånga den. Letti beskrev det snarare som att musen rastade Garbo, med tillhörande paus för att tvätta sig, och där Garbo snällt väntade på att musen skulle bli klar... ;-)

Strax senare kom dock nyheten som fick Aftonbladet att byta första-nyhet på webben: Signe har fångat sin första mus! Stolt som aldrig förr kom hon spatserande nedför stigen med en mus i munnen, till både stor förvåning och förttjusning hos publiken!

Kul! Jag önskar bara att jag hade varit där och fått ta del av denna historiska händelse... ;-)

Ibland undrar man

2010-06-22T18:57:00.001+02:00

Jag har, med ett halvt öga, följt bröllopshysterin som ägt rum de senaste veckorna. Jag har ärligt talat svårt att gå igång på det - åt endera hållet. Ja, jag är republikan och själva grejen med att vi har en statschef som är född till det är absurt. Men jag har också träffat kronprinsessan Victoria IRL och hon verkar vara en väldigt sympatisk och behaglig person som (liksom alla andra) förtjänar att få leva det liv hon vill, med den man eller kvinna hon vill. Det innebär också att hon har all rätt i världen att få det bröllop hon vill.

Många av mina vänner såg hela bröllopet, en del var t o m där och tittade på kortegen, och de var alla överens om att det var ett väldigt vackert bröllop, med två oerhört lyckliga huvudpersoner. Bra! Kul!

Innebär det en renässans för monarkin? Innebär Daniels trevliga och uppenbarligen rätt fyndiga bröllopstal att tidigare republikaner slänger sin övertygelse åt sidan och blir rojalister? Nej, självklart inte. Det var ett bröllop i raden av många andra den här sommaren, och brudgummens tal var ett av många tal som kommer att hållas runt om i landet - och världen - det här året. Den som förstorar alltsammans - oavsett åt vilket håll - gör, enligt mig, ett misstag. Kanske inte ett stort, men ändå.

"För vi har tagit studenten!"

2010-06-12T09:56:00.000+02:00

Fredagen ägnades åt min lillebror Mickes studentfirande i Kumla och Hallsberg. Brorsan har gått ut med rackarns bra betyg och kommer antagligen att kunna välja mellan att plugga vidare och jobba - får se vad han väljer.

Stort grattis och storebrorlig kram!

Här nedan ser ni hela gänget som uppvaktade brorsan vid utsläppet. Utom fotografen förstås.

Han är istället med här, tillsammans med far och bror.

Det här PR-kriget kan Israel aldrig vinna

2010-05-31T17:01:00.000+02:00

Konflikten mellan Israel och Palestina är minst sagt inflammerad, att påstå något annat vore ett rejält självmål. Det finns också en hel del fog för det agg som bägge parter känner gentemot varandra, även om det inte (som vissa hävdar) är en konflikt med två jämbördiga parter.

Det palestinska folket vill självklart slippa ockupationsmakten och de apartheid-metoder som Israel använder sig av för att förtrycka palestinierna.

Israel vill självklart slippa hotet från missil-skjutande terrorister, självmordsbombande bussresenärer och det ständiga hotet om utplåning som kommer från vissa delar av palestinierna (samt vissa av grannländerna).

Hur komma vidare från detta? Ja, Israel gör vad så många andra förtryckarstater gjort före dem: man möter rädsla med att bygga murar, man möter oliktänkande med hot, påtryckningar och ständiga beskyllningar om att den som kritiserar dem står bakom det fasansfulla som skedde under Förintelsen, där miljontals judar dödades i Auschwitz och andra koncentrationsläger.

Som om inte det räckte så gör Israel dessutom det värsta av allt: man tar sig rätten att systematiskt döda, ta andras liv, i "förebyggande syfte". Det var därför man besköt ambulanstransporter med skadade barn under ockupationen av Gaza hösten 2008. Det var också därför som man så sent som i morse bordade fartygen i "Ship to Gaza"-konvojen på internationellt vatten och i samband med detta dödade ett 20-tal humanitära volontärer på väg till Gaza med mat, byggmaterial och andra förnödenheter.

Vid sidan av att vara skillade militärer har Israel ett välsmort PR-maskineri, som brukar reda ut de flesta mediestormar. Hur skulle de annars vara det enda land som kan bryta mot FN:s resolutioner utan att få västvärlden att komma ilande med bombplan och hot om sanktioner?

Den här PR-fajten, att försöka rättfärdiga kallblodigt mord på humanitära volontärer på internationellt vatten, kommer de dock inte att vinna. Det går helt enkelt inte att försvara. Hade det varit en sändning med vapen hade det möjligen funkat. Nu var det inte det, vilket har fått några av de vanliga förespråkarna att inta en mer ödmjuk position (inte alla, men ändå...). Till råga på allt sitter inte Hillbilly-Jojje längre vid makten i USA, och relationerna med världens enda supermakt har (milt uttryckt) inte varit på topp sedan de ultrakonservativa vid makten jäklades med vicepresident Joe Biden i samband med hans besök tidigare i våras.

Israel har rätt att skydda sina gränser och att värna sina medborgares säkerhet. Israel har inte rätt att bomba barn i ambulanser, mörda humanitära volontärer eller förtrycka det palestinska folket. Först när de styrande förstått det sistnämnda finns det utsikt för varaktig fred i Mellanöstern. Kanske är det dags nu.

Kiss-katt

2010-04-22T16:09:00.000+02:00

Sent i går kväll satt jag och Letti i soffan och kollade på TV, när det helt plötsligt började skvala från badrummet. Orsak: Signe (a k a Lill-Katten) satt och pinkade - på toaletten!

Vi har visserligen pratat om att försöka träna katterna på att gå på toaletten (finns hjälpmedel för att träna på det) men avfärdat de planerna.

Uppenbarligen har ingen av oss berättat det för Signe. (som numera går under smeknamnet Kiss-Katten)

Maktskifte

2010-04-20T11:46:00.000+02:00

Så har det då hänt, det som förutsetts i profetior och tisslats om i gränderna i Stormwind och Dalaran. Den mytomspunna warlocken Tjolahopp (Teejay kallad) sätts i avbytarbåset. Hon har helt sonika ersatts av främste utmanaren sedan flera år, shamanen Babblish (kallas för Babbsan). Maktskiftet gick oblodigt till, Tjolahopp har helt enkelt inte varit på topp under en tid samtidigt som rykten om Babbsans healing-bragder började spridas runt om i Azeroth.

Tjolahopp kommer dock att fortsätta som gillesmästare i Alliance af Sweden, men det blir mest för syns skull. Babblish är den som kommer att finnas med i gillets räder mot Icecrown Citadel och andra bastioner som dväljer onda varelser som till råga på allt sitter på berg av makalösa skatter som gillet behöver.

Osten som gör en humla

2010-04-14T16:24:00.000+02:00

Sedan en tid tillbaka försöker jag äta och dricka laktosfritt. Resultatet så här långt är över förväntan bra, och det har varit förhållandevis lätt att hitta alternativ till mjölk, youghurt osv då det svenska utbudet av laktosfria varor ständigt växer.

Dock går det inte att hitta laktosfri hårdost någonstans, trots flera försök.

Envis som jag är har jag frågat personalen i de butiker där jag letat om de planerar att beställa in laktosfri ost, och jag har blivit nobbad varje gång av oavsett om det stått Ica, Vi eller Coop på skyltarna. Bästa svaret kom nog från "ostexperten" på Coop Konsum på Kungsholmsgatan som ganska raljant förklarade att det inte går att göra hårdost utan laktos. Det är inte kemiskt möjligt, menade hon, och när jag stilla påpekade att jag faktiskt ätit laktosfri hårdost hemma hos Lettis brorsa (som har samma bekymmer) trodde hon mig inte.

Idag, då jag är på Åland med jobbet, har jag köpt nedanstående ostar. Samtliga är laktosfria och det fanns många fler sorter att välja mellan. Oops.

Ostarna på bilden finns inte, enligt bland annat Coop och Ica. Det är nog bra om de berättar det för ostarna. Och Arla. Det blir ju lite pinsamt att tillverka och sälja ost som inte finns, liksom.

Det är mååååndag morgon...

2010-04-12T09:06:00.000+02:00

...men mitt huvud känns inte alls tungt. Njöt till och med av promenaden till och från tunnelbanan, då jag lyckades med att tänka bort kylan och istället drömma mig till den annalkande våren med allt vad det innebär.

Kanske var detta en av de bästa morgnarna på länge. När jag gick upp strax efter sex hade jag en katt liggandes i knävecket. Samma katt följde sedan med ut i vardagsrummet där hon låg och tryckte sig mot mitt ben i soffan när jag käkade frukost. Kärleken snusade som ett barn när jag gick in för att säga hej och ses sen. De nyinköpta pelargonerna har redan slagit ut i praktfull blom.

Ibland är livet allt bra mysigt.

Vem f-n är Bosse?

2010-04-06T22:39:00.000+02:00

Satt och läste gamla inlägg i bloggen en kväll när jag inte kunde sova, och inser att jag har några tics som jag går igång på. ComHem t ex. Och innebandy. Eller Ernst Birkenstock. Och Roy:san såklart.

På sistone har jag också varit arg konsument, och där (förutom ComHem) även Ving och Komplett.se fått sig rejäla slängar av sleven.

Då jag inte vill gå över gränsen och hänge mig åt rätthaverist-takter till fullo, ska jag försöka lugna mig lite. Med betoning på försöka.

Dock vill jag, som en sista släng åt ärke-puckona på Komplett.se:s kundservice, bara avsluta min story gentemot dem. (Ni ser tidigare inlägg här)

Det är nämligen så att de, efter att ha slarvat med i stort sett allt (inte vetat var datorn är, vad som var status på den, vem som hade ansvar eller när den kunde tänkas vara klar etc), var tvungna att avsluta i samma stil.

Som jag skrev i mitt förra inlägg så skickade Komplett.se ett mail till mig där de glatt berättade att datorn nu var på väg hem till mig. Detta fick jag på torsdag förmiddag.

Sent fredag kväll hade paketet kommit till Posten (enligt Postens söktjänst på webben). OK, inte så snabbt som jag hade hoppats men ändå. Nu var min dator bevisligen inte längre hos Komplett.se, vilket ju måste ses som en framgång av episka mått.

Datorn kom till Stockholm natten till måndag och levererades till servicestället i Solna på eftermiddagen. Då jag inte visste om det räckte med kolli-ID och legitimation avvaktade jag att en avi skulle skickas ut. Den kom inte på två dagar. Ringer därför till Posten som säger att det bara är att hämta ut paketet, så länge jag har kolli-ID och mitt eget leg. Bra besked, och jag gör så.

Väl framme visar det sig varför jag inte fått någon avi. Anledningen är, och nu kommer poängen på denna kronologiska terror jag utsätter er för, att de har skickat paketet till någon "BOSSE" på "Huvudstal". Inte Jimmy på Huvudstalundsvägen, utan "BOSSE" på "Huvudstal". Inget mer. Kvinnan på Posten i Solna strand var nästan lättad över att jag kom i egen hög person, då de faktiskt inte kunnat skicka ut avin, trots flera försök. Det finns nämligen ingen BOSSE där jag bor. Och jag må, liksom andra kära barn, ha många namn, men BOSSE är inte ett utav dem.

Så - nu har jag kräkt ur mig det också. Vad skönt det känns! ;-)

Reflektion så här fram mot småtimmarna

2010-03-30T00:41:00.000+02:00

Blev uppmanad av en vän på Facebook att testa tjänsten googlad.nu bara på skoj. Så det gjorde jag. Och fick svaret att mellan 0 och 90 personer googlar på mitt namn per månad. Väldigt träffsäker tjänst, med andra ord... ;-)

I alla fall, så bjöd tjänsten också på en exklusiv google-sökning på mitt namn. Och när jag bläddrar mig igenom träffarna påminns jag om att jag hunnit med en jäkla massa under mina inte alltför många år i yrkeslivet. Jag inser också att jag är förbaskat lyckligt lottad. Eller vad sägs om detta:

Jag har lärt mig mitt yrke genom att göra det (learning by doing, ni vet) under ett drygt decennium på den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Jag har under samma tid fått jobba med min hobby.
Jag har blivit upplärd av, och fått jobba med, fantastiska kollegor och mentorer som Eva Rundqvist, Carina Persson, Sebastian Navab, Ömer Oguz, Eva Franchell, Anna Forsberg, Peter Akinder, Peter Öhman och många fler (orkar inte räkna upp alla...) Jag har varit politisk sekreterare för landstingsledningen i Örebro län, där jag bland annat fick jobba med nuvarande landstingsbossen Marie-Louise Forsberg-Fransson.
Jag har varit webbredaktör för socialdemokraternas centrala webbplats och presskontakt för den fantastiskt kloke Lars Stjernqvist under hans sista halvår som partisekreterare. Jag har haft den stora ynnesten att jobba åt den fd gruppledaren för (s) i riksdagen Britt Bohlin. Jag har lärt känna Nalin Pekgul, Åsa Westlund, Ibrahim Baylan och många fler kloka sossar.

Jag har varit pressekreterare i den socialdemokratiska ja till euron-kampanjen där jag fick jobba åt bland annat Anders Sundström och Anna Lindh. Jag har också haft förmånen att jobbat som pressansvarig åt den spännande (och stundtals omstridda) finansborgarrådet i Stockholm, Annika Billström. Jag var under ett intensivt år presskontakt åt stora politiker och personer som Sven-Erik Österberg, Thomas Östros, Ulrica Messing och en handfull till. Sedan två år tillbaka är jag pressansvarig på ett spännande (och nördigt) företag dit jag hade turen att bli headhuntad och där jag utmanas och utvecklas varje dag.

Jag har blivit sedd och fått pröva på nya saker. Jag har blivit lyft och fått cred. Jag har gått kurser och hållt kurser. Jag har lärt mig krishantering "the hard way". Jag har t o m blivit omnämnd i Jan Josefssons bok (det ni!).

Listan blir, som ni märker, lång. Och då har jag inte ens räknat upp allt.

Vem hade trott det av en sketen arbetargrabb från Kjellingatan i Kumla?

Jag inser att jag har haft en hel del flyt som har blivit sedd och fått förtroende. Jag inser också att jag nog har viss talang för det jag gör, men också att jag fått jobba hårt för att hinna med i det tempo som mina uppdragsgivare krävt av mig.

På det hela är jag jäkligt lyckligt lottad. Och, när allt kommer omkring, rätt nöjd med tillvaron.

Det är en rätt skön känsla att ha i magen när man strax ska sova...

Godnatt på er!

Hur svårt kan det vara, komplett.se?

2010-03-26T15:57:00.000+01:00

Jag handlar inte ofta på nätet, men när jag väl har gjort det har det ofta handlat om tekniska prylar som tillbehör till datorn el dyl. En klar favorit bland nätbutikerna har varit Komplett.se som med bra priser och hyfsat snabb leveranstid varit bäst i test. Fram tills nu, alltså. Komplett.se sjunker för tillfället nämligen som en sten på förtroendeskalan och är nästan i samma nivå som Comhem nu. Vi snackar målfoto med förstoring.

Följande har hänt: För ett och ett halvt år sedan köpte jag en dator från Komplett.se; ett rejält, vattenkylt monster som skulle klara av de påfrestningar som ett antal timmars World of Warcraft-spelande i en soluppvärmd lägenhet där två katter som gärna delar med sig av sin kroppsbehåring ställer på en dator.

I stort så är jag nöjd med själva datorn, den har varit lite småtjurig ibland men inget allvarligt. Så händer det som inte få hända: datorn går sönder. Den blir helt kaputt. Ringer (efter att ha rådgjort med datorkunniga i min närhet) till supporten och förklarar symptomen. "Hmm", säger supportkillen, "det där måste vi nog kika på. Du får skicka den till oss."

Jag får instruktioner på hur jag ska gå till väga, och gör som jag blir tillsagd. Räddar innehållet på hårddiskarna med hjälp av Johan the tech wiz, lämnar in datorn till Komplett.se:s centralt belägna hämtbutik och får beskedet att "det här ska nog gå hyfsat snabbt". So far so good.

Sen började strulet.

När jag efter dryga två veckor ringer och kollar hur det går ifrågasätts om jag överhuvudtaget lämnat in nån dator. "Vi har i alla fall inte fått in någon" säger supporttjejen på den där hemska göteborgsdialekten som jag senast fick i örat när jag bråkade som värst med Comhem.

Några dagar senare ringer jag igen. Då har de fortfarande inte hittat datorn, och inte ens med lite detektivarbete verkar den gå att uppbringa. Sen får jag frågan om jag minns vad killen som tog emot min dator i deras butik hette. Här någonstans börjar jag surna till rätt så ordentligt, men jag behärskar mig. Andas lugnt och tänker på kattungar och finstämd körsång, ja ni vet vad jag menar.

Lite senare samma dag blir jag till slut uppringd med positiva besked: datorn är upphittad (den hade registrerats på en annan kund, därav förvirringen) och den är klar! Då detta meddelande gavs mig på en måndag frågade jag om när jag kunde hoppas att få tillbaka datorn. Hur skulle den skickas till mig? Det kunde de inte svara på, men antagligen hade jag den hos mig redan i slutet av den då innevarande veckan.

Det är nu snart två veckor sedan.

Då jag började ana oråd när ingen dator hade kommit efter en vecka, ringde jag till Komplett.se igen. Då är datorn borta ur systemet (igen) och det går inte att få något som helst besked om status eller ETA. "Jag är ledsen, men jag lovar att kolla och återkomma" säger supportkillen. Och återkommer. Inte.

Ringer någon dag senare och pratar med ytterligare en supportkille. Han lyckas efter att ha konsulterat minst två olika kollegor komma fram till slutsatsen att datorn nog finns någonstans men att den som är ansvarig för den är sjuk. "Han kommer tillbaka imorgon, och kommer att ringa dig på en gång och berätta status" berättar den andra supportkillen.

Behöver jag ens skriva att jag inte blev uppringd?

Tio minuter innan stängningstid i går torsdag, tillika den dag då jag skulle bli uppringd av den tillfrisknade killen, har jag väntat länge nog. Jag ringer igen, och får prata med ytterligare en supportkille som glatt berättar att datorn är klar och dessutom skickad! "Vad bra", säger jag och skriver förväntansfullt ned det upplästa kolli-id-numret så att jag kan följa transporten. Posten AB är dem som anlitas för transporten. Jag har också fått ett mail från Komplett.se kl 10.47 där det står att datorn är skickad.

Nu går det dock inte att, över ett dygn senare, hitta nåt paket i Postens system. Skälet? De har helt enkelt inte fått något paket. I alla fall inte enligt Sofie på Postens kundtjänst som jag pratat med. "Den registreras så fort den kommer till oss" säger hon och uppmanar mig att ringa till leverantören. Vilket jag självklart gör.

"Jag har ingen information att ge, men du bör ha datorn i början av nästa vecka" säger supportkillen på Komplett.se. (För övrigt samma kille som jag för exakt en månad sedan felanmälde datorn hos).

Jag är just nu både fascinerad och förbannad. Mest det senare. Sen är jag nog lite ledsen också. För det här ger intensiva deja vu-vibbar från mina fajter med Comhem. Och jag har ju, som jag skrev i början av det här inlägget, tyckt bra om Komplett.se.

Fy fan för usel kundservice!

Bjästa det nya Knutby?

2010-03-25T12:52:00.000+01:00

Den som inte sett gårdagens Uppdrag Granskning borde göra det omedelbums. Det är det mest absurda, skrämmande och hemska skildring från verkligheten i Sverige jag sett på år och dar.

Jag är just nu så arg över det som sägs och kommer fram i programmet, inte minst från prästen och rektorn, att jag inte vet var jag ska börja försöka beskriva vilka omänniskor de är. Jag börjar därför med att länka till några andra som har skrivit. Min uppmaning är: läs här och här och här och fundera över vad du kan göra så att detta aldrig får hända igen. Inte i puckonas Bjästa, inte i Sverige, inte nånstans.

Bimpa goes arg konsument

2010-03-09T15:44:00.001+01:00

För er som läst om vår Egypten-resa är uttrycket "it´s winter" ingen nyhet. Jag har självklart reklamerat den icke-fungerande air conditionern till Ving, varifrån jag nu har fått svar.

Läs det, och min respons, här nedan:

Från Ving:s kundservice:
Vi på Ving vill först och främst tacka för att ni har tagit dig tid att berätta för oss om Era upplevelser. Det är viktigt för oss att få ta del av både positiva och negativa synpunkter från våra kunder, eftersom alla synpunkter kan hjälpa oss att bli bättre. Vi beklagar att ni inte känner er fullt nöjda med boendet på Grand Resort och vi har tagit upp er reklamation med hotellets customer manager. Han säger att luftkonditioneringen var avstängd då man inte förväntade sig så varmt väder och i februari brukar temperaturen ligga kring 20o dagtid, 10o nattetid. Nu blev det ovanligt varmt på dagarna och det är tråkigt att hotellet reagerade så långsamt med att koppla på kylan. Samtidigt ska sägas att ni kontaktade Ving först efter flera dagar varför vi inte fick någon möjlighet att avhjälpa problemet lite snabbare. Enligt hotellet erbjöd man er en fläkt samt att de gärna hade ordnat med rumsbyte till ett skuggigare läge.

Vi beklagar ert missnöje och betalar ut X kronor i prisavdrag till er.

Jag hoppas att ni fick med er även många trevliga reseminnen hem från Egypten och att alltig blir bra för er vid framtida resor.

Med vänlig hälsning

N N
Kundservice

Mitt svar:

Tack för svaret. Avslutningen på ditt brev väcker dock en del frågor.

1. Du skriver bland annat att vi inte kontaktade er i tid. Detta är inte sant, och jag blir faktiskt lite förbannad när jag läser det du skriver. Vi kontaktade den annars utmärkta guiden Dina på Vingkontoret på söndagens förmiddag. Dvs ett dygn efter det att vi uppmärksammat hotellet på problemet. Det kanske var fel av oss att tro att hotellet skulle åtgärda denna småsak, det kanske var fel av oss att tro att air conditioner faktiskt ingick i bokningen med tanke på att det stod så i våra papper.

Vad var då resultat av att vi faktiskt pratade med Ving? Först lämnade Dina ett brev brev till oss på söndagskvällen där hon skrev att vi skulle höra av oss om det inte hände något i rätt riktning. Dagen efter (dvs måndagen) pratade jag med henne igen, och senare samma kväll fick vi ett nytt brev från henne där hon meddelade att hotellet inte hade kylan igång under vintertid. Sorry, liksom. Så du får ursäkta om jag inte ger så mycket för den "hjälpen". Jag har kopior på hennes brev om du är intresserad.

Hur tycker du att vi skulle ha gjort? Skulle vi ha kontaktat Ving INNAN vi påpekade felet för hotellet? Jag tror mig veta svaret på den frågan...

2. Du skriver om att hotellet gärna hade erbjudit oss ett annat, kyligare rum. Varför gjorde dem inte det då? Jag pratade med åtta-nio olika hotellpersonal under de fyra dagar de vägrade hjälpa oss, och alla rabblade "it´s winter" och alltsomoftast hänvisades till någon tekniker/manager som inte var där. När jag försökte fråga vad som var det verkliga problemet (var systemet trasigt?, var personen med den enda nyckeln till kontrollrummett bortrest? saknades det komponenter?) fick jag endast hånleenden som svar. Du får ursäkta, men det känns som en rätt dålig efterkonstruktion av din kontakt på hotellet. .

Den fläkt du nämner fick vi på måndagkvällen kl 21.00, dvs nästan 3 dygn efter att vi påpekat problematiken. Fläkten gjorde att min sambo kunde sova den natten, men inte jag då jag inte var hjälpt av att den fortfarande lika varma luften cirkulerade i rummet utan möjlghet att vädra eller sänka temperaturen. På tisdagens eftermiddag satte de som du redan vet igång kylan, och då återstod alltså två nätter.

Jag förstår att ni har att hantera massor av sura kunder som av olika skäl hör av sig till er, och att det kan gå fort ibland. Jag hoppas dock att ni i fortsättningen kollar upp fakta lite noggrannare innan ni kommer med anklagelser likt det du gjorde i ditt svar till mig.

Lite kul

2010-03-08T15:36:00.000+01:00

På Åsas blogg hittar jag följande tidsfördriv. Here goes:

Har du krockat? Ja. Om man räknar att bli påkörd bakifrån av folk som inte uppfattar bromsljus.

Frukt? Japp. Bananer helst.

Dricker? Pepsi Max.

Vilka språk kan du? Svenska, engelska samt lite tyska och franska. Kan räkna på danska...

Haft sex i skogen? Ja.

Favoritfärg? Blått.

Kan inte vara utan? Kramar.

Hur många gånger har du flyttat i ditt liv? Många. Har tappat räkningen.

Druckit hembränt? Ja.

Hur lång är du? 181 cm.

Mest stolt över? Mig själv.

Har du kysst en av samma kön? Ja.

Bäst låten just nu? Allt med Melody Gardot.

Äckligt? Lukten från färskt kattbajs.

Vad imponerar på dig? Ödmjukhet och humor.

Är du musikalisk? Ja.

Hur många pojk-/flickvänner har du haft? Beror på var man drar gränsen. Fem?

Tre personlighetsdrag hos dig? Spontan, lugn, kärleksfull

Höger- eller vänsterhänt? Höger.

Vår, sommar, höst eller vinter? Sommar all the way.

Snyggaste kille och tjej? Min kärlek är fantastiskt vacker, och vi är nog rätt snygga tillsammans... ;-)

Kaffe? En kopp om dan, med lite mjölk i.

Kan du simma? Ja.

Vilken ögonfärg har du? Blå.

Biter du på naglarna? Ja... *rodnar*

Favoritglass? Tip-Top.

Hur många kusiner har du? 13.

Vilka länder har du besökt? Norge, Danmark, Finland, Estland, Tyskland, Egypten, Belgien, Storbritannien.

Bästa TV-programmet? Vita Huset.

Kan du byta däck? I teorin.

Hur långt har du gått på en dag? 3 mil.

Drömyrke? Författare.

Mest nöjd över på din kropp? Mina vadmuskler.

Popcorn eller chips? Chips.
Bästa citat? ”Du kan inte förändra någon annan än dig själv. Du kan bara vara en gynnsam vind som blåser andra i rätt riktning”

Fobi? Har en oerhörd respekt för tyngdlagen.

Hur många datorer har du i ditt hem? Fem, men bara två som fungerar.

Tror du på spöken? Ja.

Tror du på liv efter döden? Ja.

McDonalds, Max eller Burger King? Max.

Vill ha? Lagom stort hus med trädgård, akvariekällare och spelrum.

Blir helst masserad? Ryggen.

Har du gråtit efter ett besök hos frisören? Ja, när jag var typ fyra år.

Politik? Alla är vi sossar innerst inne... ;-)

Många men mesiga vänner

2010-03-08T13:25:00.000+01:00

I helgen gick den så äntligen av stapeln, min fest för att fira att jag nu är närmare 40 än 30.

Det var, för att sammanfatta det, en jäkligt trevlig fest om jag får säga det själv. Trots flera sena återbud var det långa stunder överfullt hemma i lägenheten, och jag blev så där varm i kroppen över att träffa så många fina vänner på en och samma gång.

Det fanns bara ett problem (om man nu kan kalla det problem): mina vänner är lite mesiga och alldeles för väluppfostrade! Uppsala-gänget (som jag hyste stora förhoppningar till) åkte hem med 23.10-tåget. Grannarna J&P mådde lite kymigt och kom sent och gick tidigt. Och så fortsätter listan. De som höll på längst var Liljeholms-delegationen, och de tog en taxi runt midnatt. Ja - så har vi Johan då. Johan kan man lita på. Han tog en mugg bål till och stannade till kl 1. Typ.

Kvar i soffan satt Kärleken och undertecknad. Och en jäkla massa öl och vin... Får helt enkelt bjuda till ny fest snart, och då KRÄVA att folk är kvar tills drickat är slut.

Fejkad verklighet

2010-03-01T11:38:00.000+01:00

Expressens ledarsida har, i samarbete med sin egen nyhetsredaktion och Moderata samlingspartiet, en kampanj just nu där man försöker göra frågan om det s k "RUT-avdraget" till en stor valfråga. Detta samtidigt som debatten om den viktigaste frågan alla kategorier, den sjuka sjukförsäkringen och misslyckade arbetsmarknadspolitiken, rasar vidare hos alla andra, inklusive DN Debatt.

Valrörelsen har börjat!

Men lägg av!

2010-02-25T19:59:00.000+01:00

Nyss kom ett nytt SMS från 72104:
"Ber om ursäkt att fel meddelande har gått ut. Tyvärr tekniska problem. Förlåt än en gång! Mvh Anica Mix Megapol"

Ok - antingen är den här Anica helt korkad, eller så är det nån som driver med mig. Jag har för i h-vete fått fem SMS nu! Lägg av!

Eh...

2010-02-25T18:06:00.000+01:00

kl 13.54, SMS från 72104:
"Tack för bidraget i Musik till Nyheterna! 4 bilj till Gbg Horse Show imorgon fredag fm-passet kl 10 är era om ni vill! Mvh Anica"

kl 16.29, SMS från 72104:
"Ursäkta inte meningen med mass-sms! Förlåt... Men glöm inte nominera din favorit-tjej till Tjejplanet på http://www.mixmegapol.se/ :-)"

kl 16.59, SMS från 72104:
"Ber om ursäkt för vår tokiga SMS-tjänst. Var inte meningen att skicka mass-SMS! men glom inte nominera din favorit-tjej till Tjejplanet på mixmegapol.se. :-)"

kl 17.40, SMS från 72104:
"Hej! Tyvärr gick det ut ett meddelande från oss nyss som handlade om Göteborg horse show. Det var felaktigt och vi ber så hemst mycket om ursäkt. Du har alltså inte vunnit. Mvh Mix megapol"

Vad ska man säga?

Härligt att bli äldre!

2010-02-25T13:07:00.000+01:00

Igår fyllde undertecknad halv gubbe. Nu är jag 35 och förutom några rå-coola grå hårstrån vid respektive tinning måste jag tillstå att jag aldrig mått bättre. =)

Det kanske spelar in att jag blev väckt på födelsedagens morgon av min underbara Kärlek som bjöd på frukost på sängen samt Napoleonbakelse dagen till ära. Presentöppning stod också på programmet.

Senare på kvällen hade samma Kärlek ordnat en tre-rätters middag som var helt sagolikt god rakt igenom, från förrätt till dessert.

Nu till helgen kommer delar av min familj till kongl. hufvudstaden för att fira min och syster-ysters födelsedagar tillsammans med delar av Kärlekens familj. Ska bli hur mysigt som helst!

Nästa lördag den 6 mars bjuder jag till tradionsenlig fest. Den som vill är välkommen från 19.00 då det kommer att bjudas på dricka och nåt lättare ätbart. (med andra ord: den som kommer vrålhungrig lär bli mer full än mätt...)

Jag har försökt bjuda in så många som möjligt, men tror mig veta att jag missat ett antal. Så om det är någon som läser detta och inte fått inbjudan - välkommen!

Inget kul alls

2010-02-21T23:08:00.000+01:00

Efter hemkomsten från den fantastiska resan till Egypten har det inte varit något vidare värst med er bloggande vän. Eller vad sägs om hosta, rinnande snuva, tryckande bihålor, ideliga näsblod och ett (enligt läkarens utsago vid mitt besök på närakuten ikväll) "imponerande" tillika nytt eksem på ryggen.

Helgen som var tänkt att gå i lugnets men också fixeriets tecken, har tillbringats i soffan. Förutom en del OS-sändningar, har det också blivit en hel del Animal Planet...

Låt oss hoppas att eländet blir kortvarigt, jag vill ju börja jobba igen!

Att äta kamel får vänta

2010-02-17T23:48:00.001+01:00

Idag, vår sista heldag här i Egypten, var planen att ta det soft på förmiddagen och röra oss mot stan efter lunch för att shoppa och hitta en restaurang som serverar kamelkött. Det blev inte riktigt så, då vi båda kände av oroliga magar och där Kärleken mådde riktigt dåligt under senare delen av kvällen.
Å andra sidan gör det ingenting, vi har haft en underbar vecka här och att någon av oss skulle bli magsjuk var väntat. På ett sätt var det tur att det hände mot slutet av veckan, när vi redan upplevt det mesta.

I skuggan av ett parasoll

2010-02-16T19:47:00.000+01:00

Idag hade vi från början planerat att slappa i solen under dagen, och uppsöka nån restaurang som serverar kamelkött på kvällen. Efter lite samråd har vi bestämt oss för att ta det sistnämnda imorgon onsdag istället. Vi har det nämligen så otroligt skönt och mysigt på hotellet och i dess omgivningar. Idag hittade vi internetcafét på hotellet, där vi uträttade en del ärenden. Jag såg då att Charlotte Kalla hade tagit OS-guld. Kul! Lite svårt att gå igång påvinter-OS när man sitter i 30 gradig värme och 85-procentig luftfuktighet…

Så här långt har vi ägnat dagen åt att bada, slappa, äta gott och dricka varsin daquiri samt lite insmugglad Baileys. Ikväll ska vi testa en ny restaurang på hotellet. Med tanke på att vi har ätit på samma restaurang hela veckan är det ett stort steg. ;-)

Uppdatering: BREAKING NEWS: THE AIR CONDITIONER IS IN DA HOUSE!

Japp, det är otroligt men sant. De har satt på AC:n, bara så där. Tydligen var det inte bara vi och våra tyska grannar som klagat, varför hotelledningen tvingats ge med sig och tryckt på ON-knappen. Det tog bara fyra dagar, vilket är nytt inofficiellt egyptiskt rekord.

It´s still winter

2010-02-15T23:46:00.000+01:00

Då det fortfarande inte blivit någon förbättring gällande rumstemperaturen sa vi till i morse igen. Nu när vi kom tillbaka till hotellrummet efter vår utflykt kom Sherif, vår städare, och förklarade att det inte finns kyla på hela hotellet. Det är ju vinter, förstår ni väl. Vi gav oss inte, då det faktiskt påverkar denna fantasiska vecka på ett tydligt negativt sätt.

I samma andetag som han säger att han ska prata med sin chef, lämnar han över ett brev till oss från vår guide Dina där hon undrar hur det har gått med – just det – AC:n. Lite komiskt.

Nu ska jag strax gå och prata med guiderna igen, när de är på plats i servicekontoret. Den här lilla detaljen börjar bli lite väl jobbig. Hoppas de har något maktmedel att ta till. Typ morra eller så.

Uppdatering: Nu har Sherifs chef varit här, och jag har också pratat med nåt slags manager i receptionen. De varvar ”we cannot do anything, it´s winter” med ”I will ask someone to look into it”.

Enligt guiden Dina är det extremt varmt för årstiden, vilket förklarar varför hotellen inte haft AC:n påslagen. Hon lovar samtidigt att hon ska ligga på för att få dem att anpassa servicen efter den verkliga temperaturen, inte kalendern.

Uppdatering igen: Nu har vi fått besked x 2. Hotellet meddelar att de inte tänker starta AC:n. Istället har vi fått låna en fläkt från receptionen, så att vi kan lite fart på den varma, fuktiga luften. Som om det var det som var problemet.

Vår tidigare favvo Dina har skrivit ett andra brev till oss, där hon konstaterar att ”hotellet i regel inte har AC:n igång under vintermånaderna”. Suck.

Fortsättning lär följa.

Mitt livs häftigaste upplevelse

2010-02-15T17:08:00.001+01:00

Sitter just nu på hotellrummet, det är måndag och klockan är snart fem. För en stund sedan kom vi hem från vårt snorklingsäventyr i naturreservatet Sharm El Naga. Det var… alltså, det var… fast mer som… Äh – jag ger nog upp att försöka beskriva det på annat sätt att det var mitt livs häftigaste upplevelse. Utan tvekan. Att ligga där, tyngdlös i det salta vattnet, och ha hundratals fiskar i regnbågens alla färger simma under, framför och bakom mig var obeskrivbart fantastiskt. Långa stunder flöt jag och Kärleken runt i detta paradis, hand i hand, och bara njöt.

Vi bestämde oss på studs: vi MÅSTE skaffa dykcertifikat!

Underteckad snygg som få och redo för äventyr...

Kärleken demonstrerar hur viktigt det är att dricka ordentligt innan man plumsar i havet...

I Sharm El Naga kunde man dyka och snorkla direkt från stranden.

En förvuxen get.

Röda havet is da shit!

2010-02-14T23:37:00.001+01:00

Idag på förmiddagen bokade vi en utflykt med snorkling från stranden, i naturreservatet Sharm El Naga. Vi passade också på att försöka få hjälp av våra Ving-guider för att kicka igång vår air conditioner. Det är lite småsvårt för oss båda att sova när det är över 25 grader i rummet mitt i natten. Fuktig värme, dessutom.

Efter det gick vi till vårt hotells systerdito rakt över gatan, då vi tänkte begagna oss av deras strand. Det var helt enkelt dags för oss att möta Röda Havet. Upplevelsen var helt klart över förväntan… Där låg vi, på varsin solstol med ett stort parasoll ifall vi ville ha skugga, och lästa våra böcker, drack goda drinkar (min var iaf god) och åt god lunch. När det blev för varmt doppade vi oss i havet, som hade precis lagom temperatur. Vi såg t o m lite fiskar, som ett slags ”teaser” inför morgondagens snorkeläventyr.

Efter ett antal timmar på stranden, de flesta i skuggan av vårt parasoll, unnade vi oss varsin halvtimmes massage på det närliggande wellness-center. Det var väldigt skönt, även om jag saknade de lite hårdare tag som den naprapat som kommer till jobbet brukar bjuda på.

På kvällen var det återigen dags för buffémiddag, men till skillnad från tidigare kväller klädde vi upp oss. Kärleken var helt sagolikt vacker, i en svart läcker klänning och med uppsatt hår. Själv lyxade jag till det med en vit skjorta istället för den sedvanliga enfärgade t-shirten. Vad gör man inte för att vara fin… Kärleken var helt klart middagens begivenhet, och hon drog mångas blickar till sig. Inte mig emot, då jag fick gå bredvid och glänsa… ;-)

"It's winter"

2010-02-14T13:36:00.000+01:00

Dagen hann knappt börja, innan vi fick skratta en hel del. Detta då vi, efter en extremt varm natt och där det inte ens gick att vädra pga en väldigt stark bensinodör utomhus, gick till receptionen för att klaga på air conditionern. Då utspelade sig (på ett ungefär) följande konversation:

Jag: - Excuse me, we have problems with our air conditioner.

Hotellkille: - It´s not hot?

Jag: - No, it´s not cold.

Hotellkille: - We don´t have cold.

Jag: - Why?

Hotellkille: - It´s winter…

Det slutade I alla fall med att han lovade prata med teknikern, för att se om de kunde ordna lite kyla… I skrivande stund har vi inte märkt någon skillnad.

Resten av dagen spenderades mestadels på hotellrummet där vi omsöm läste varsin bok, omsöm plöjer igenom den medhavda dvd-boxen med Star Trek Voyagers sjätte säsong.

Då hela syftet med resan är att vila upp oss och ladda batterier var det väl investera slappar-timmar.

Yalla yalla-bussar och Farliga killen

2010-02-13T09:24:00.003+01:00

Dag två inleddes med ett välkomstmöte med Ving-guiderna Ylva och Jessica. Jag har tidigare bara dåliga erfarenheter från reseledare (Kos sommaren 95 m Micke G, Martin H och Lars O…) men jag måste säga att de här verkar vara av en annan kaliber än de vi mötte då. Ärliga, roliga och lätta att ha att göra med, istället för självupptagna, dryga och giriga som på Kos. Kanske beror detta på att Kos är en party-ö dit ungdomar åker för att supa skallen av sig, medan Hurghada verkar vara mer ett resmål för äldre och äldre-äldre. Och så vi förstås.

I alla fall, vi bjöds på bra information om Yalla yalla-bussar, dricks, resmål etc och fick även inbjudan till en stadstur med buss senare på kvällen.

Efter några timmars solande samt mat och dryck åkte vi med bussen. Och det var på många sätt en bra rundtur, med mycket bra och personlig info från guiden Dina. Det var bara en sak som var riktigt dålig, och det var när vi stannade till vid en parfymfabrik ”för att veta mer om Egyptens stolta parfymhistoria”. Det var rent skitsnack, det var inget annat än ett säljmöte som vilken Tupperware-försäljare hemma i Sverige hade kunnat ordna. Det var väääldigt mycket ”special prize only for you my friend” från vår värd och ”ni behöver inte pruta, det har vi redan gjort åt er”-budskap från vår annars utmärkta guide. Vi (dvs jag och Kärleken) var faktiskt nära att köpa några flaskor (det luktade onekligen gott) men då försökte försäljaren pracka på oss ytterligare grejer, till ett ännu högre pris vilket gjorde att vi till slut sa nej tack och gick därifrån.

Jag inser att Ving och alla andra arrangörer säkert har sina ställen dit de förväntas locka oss turister mot kanske lite provision eller rabatt. Det här kändes dock som rent bondfångeri och gav en dålig eftersmak i munnen.

Efter besök på basaren i ”riktiga Hurghada” (vi bor i New Hurghada som byggts upp bara för att inhysa oss turister) avslutades kvällen med hotellets middagsbuffé, som var utmärkt även denna kväll.

Roligaste grejen inträffade när vi på väg från restaurangen satte oss ner i en soffa för att dricka lite kaffe. Det visade sig nämligen vara en skådeplats för nåt slags uppträdande, där en vältränad ung man (här döpt till Farliga Killen) gick varv efter varv i ringen och visade upp först och främst sin buffade kropp, men också vassa saker han skulle stoppa i näsan (!). Till sin hjälp hade han en spenslig krabat i Karate Kid-outfit och spännande musik. (Varje gång han gick runt och visade upp sig själv och sina… tillgångar hann musikanläggningen spela ungefär två låtar…)

Det var med ett leend vi så sakteliga drog oss mot hotellrummet där lite Bailey´s och DVD-film på datorn väntade. Och lite bloggande. =)

Jag och Kärleken med Röda Havet i bakgrunden...

Äntligen dags för Egypten!

2010-02-12T10:00:00.003+01:00

Vår resa till solen och värmen började väl inte sådär jättebra, med ett 1 timme och 30 minuter försenat plan från Arlanda. Det blev inte bättre av att flygplanets säten med stor sannolikhet var måttagna efter barnen på förskolan Snöflingan i Umeå. Eller att alla kända klichéer och fördomar som finns gällande sydländers oförmåga att organisera saker (t ex passkontroller på en internationell flygplats med 40 000 ankommande resenärer varje vecka) infriades. Det sistnämnda var helt absurt.

Men inget av ovanstående gör någonting! För nu, när vi väl kommit fram till hotellet i Hurghada är all irritation som bortblåst. Hotellet vi bor på är nämligen inspirerat av Tusen och en natt-sagan, vilket märks på alla sätt och vis. Redan efter några timmar känner både jag och Kärleken att det här var så nära paradiset på jorden man kan komma. Iaf med våra mått mätt.

Vårt hotell i Hurghada...

Vi hade tydligen bokat halvpension, vilket från början inte var meningen men visade sig vara en rejäl vinstlott. För varje kväll bjuds det på en fantastisk buffé som man kan avnjuta inne i någon av de tre restaurangerna eller utomhus vid en av de många poolerna…

Fadde den nya Ernst?

2010-02-10T14:10:00.000+01:00

Hittade en riktig TV4-såpa som just nu rullar på Expressens webb, där fd SVT-profilen Elisabeth Höglund tydligen har fått sparken från TV4 och programmet "Förkväll".

Det finns säkert mycket smaskigt att säga och skriva om detta, och Expressen kan säkert fylla både en och två uppslag de närmsta dagarna.

Finessen med dylika knäck är att det går att fylla ut med "nyheter" där andra B- och C-kändisar ondgör sig över hur C-kändis X blivit behandlad etc. På så sätt kan man både hålla liv i en story och ge konstgjord andning till låtsatskändisar på dekis.

Ett skolboksexempel på detta är nedanstående länk. Jag hade kunnat skriva något om att Fadde inte bara är mediakåt, han verkar inte ha sett programmet ("Förkväll" har ungefär samma tyngd som hissmusik har när det ska delas ut Grammys) men jag tror jag att jag avstår. Artikeln talar liksom för sig själv.
http://www.expressen.se/noje/1.1876635/fadde-darwich-utan-elisabet-forsvinner-tyngden-i-programmet

Skratta mycket så går du ner i vikt (tror jag)

2010-02-09T20:30:00.000+01:00

Min vän Bea, som jag promotade här på bloggen så sent som igår, har idag skrivit ett i grunden allvarligt inlägg som fick mig att skratta högt och ljudligt och länge. Det handlar om vikt och är verkligen ord och inga visor. Precis så som jag minns henne från forntiden, då vi pluggade tillsammans...

Eller vad sägs om följande rader, där författaren ber om ursäkt; inte för sig själv utan för alla som tjatar om diet och points osv:
"Förlåt för att de plågar er med sitt ständiga tjat om dieter. Ha överseende med dem; de vet nämligen inte att hela världen inte cirkulerar kring deras person och att vi andra inte ens noterat deras extra vårrulle – och dessutom högaktningsfullt skiter i den."

Läs hela inlägget här: Ta kakan och håll käften! Eller låt bli - men håll fortfarande käften!

Det är skillnad mellan folk och folk

2010-02-09T20:11:00.000+01:00

Min vän Hasse som började blogga för ett tag sedan funderar över hur olika Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt beskrivs av media.

Läs hans inlägg: Anders Borg, Carl Bildt och Sven-Otto Littorin sviker Fredrik Reinfeldt

Läsvärda bloggtankar

2010-02-08T22:57:00.001+01:00

Till höger hittar ni nu en uppdaterad lista över bloggar jag följer mer eller mindre dagligen.

Nya på listan är bland annat:
Peter Andersson (mitt gamla gitarrkomp tillika kollega och vän) som skriver mycket och bra om politiska skeenden, med s-perspektiv (förstås)
Beatrice Sagfors (min vän sedan Brunnsvik) som äger ordets gåva som få andra. Bloggosfären blev ett trimmat tangentbord rikare när Bea började blogga häromveckan...
Åsa Landström (också Brunnsvikare) vars blogg nästan är lika intressant att följa som den dagliga statusuppdateringskaskad på Facebook (inkl kommentarer) som hon och Bea underhåller oss andra med...
Åsa Westlund (EU-parlamentariker) på vars bröllop jag en gång sjöng högt och (förhoppningsvis) vackert.
Johanna Graf (opp.råd i Solna) som skriver mycket och befriande personligt
Johan Sjölander (fd kollega och trätobroder) som liksom jag är världens hästsosse, och vi är sällan helt överens. Coolt va?

Nedräkning

2010-02-08T22:26:00.002+01:00

Jag är kanske inte känd för att ha gjort bra spontanköp genom åren. Alltifrån puckade prylar från tv-shop (som borde vara preskriberat nu, med tanke på att det typ 10 år sen) till en och annan lägenhet står på listan över synder.

Men häromdagen gjorde jag och Kärleken det ultimata spontanköpet: en resa till solen. På torsdag bär det av, till exotiska Egypten. Målet är dock inte pyramid-spotting, eller att uppleva den egyptiska kulturen eller att få med sig tusen upplevelser hem med bagaget.

Nej, målet är istället en veckas avkoppling i solen, allra helst med fötterna i vattnet och en bra bok framför näsan. Kanske lite snorkling och en bra film framåt kvällen på hotellrummet. Och god mat och dryck när andan faller på.

Jag längtar redan...

Orsak - verkan på basketplan

2010-02-07T22:39:00.003+01:00

Under söndagsförmiddagen gjorde jag något som numera känns väldigt ovant - jag åkte till en baskethall. Målet för resan var Tibblehallen i Täby där jag skulle titta på mina gamla P92-grabbar från Sigtuna basket, som gått och blivit stora och starka (och äckligt långa) och som till råga på allt skulle spela en match i USM mot anrika Alvik.

Det var en jämn match, och det var två bra lag som stångades under korgarna, sköt i långa trepoängare och slängde sig efter lösa bollar. Det var basket när det är som bäst.

Om det inte vore för en sak: domarstandarden. (Och det här är tråkigt att skriva för mig som gammal domarkämpe). Genom sitt agerande, framför allt i slutet av matchen, så avgjorde de till det ena lagets fördel. Och det är lika trist att se, oavsett vilket av lagen det drabbar.

Grejen är att det inte bara är själva avblåsningarna som avgör, det är också alla de gånger de inte blåser. Ta Martin "I´m To Sexy If You Ask Me" Hanssons missade hands i matchen mellan Irland-Frankrike, t ex.

I dagens basketmatch så tillät domarna Alviks två bästa spelare, framför allt den ene av dem, att göra lite hur de ville med motståndarna. Framför allt under egen korg. (Som om nr 14 hade behövt hjälp med det, med tanke på hur talangfull och lång han var...)

Detta gjorde att Sigtuna-grabbarna (som var lite korta i rocken i jämförelse) inte fick en ärlig chans att spela enligt regelboken.

Det var som om domarna inte brydde sig, att de inte orkade, att de inte kände för det. Istället för att bemöta kritik skulle det kaxas och blåsas teknisk foul.

Och då snackar vi ändå SM.

Jisses...

Veckans bästa

2010-02-06T13:00:00.001+01:00

http://www.svd.se/sportspel/nyheter/artikel_4184669.svd

Veckans "No shit, Sherlock"

2010-02-06T12:58:00.000+01:00

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6555168.ab

Veckans fail

2010-02-06T12:54:00.001+01:00

http://fotboll.expressen.se/internationellt/1.1871326/hansson-fortfarande-aktuell-for-vm-uppdrag

Fjäskande katt som bajsar i snö

2010-01-31T22:59:00.005+01:00

Jag och Lill-katten Signe blev osams tidigare idag, då hon under en utflykt på den snötäckta balkongen fick för sig att kacka mitt i en snöhög.

Just då var jag inte så imponerad, minst sagt.

Men å andra sidan, vem kan motstå varelsen nedan? Filmen är från ikväll, och den balkongbajsande katten har som ni märker förvandlats till en fjäskande kattunge som vill ha mat...

Final results

2010-01-31T11:46:00.002+01:00

Uppdatering: Efter en lång (och jämn) kamp stod Tedde som slutsegrare vid den pokerkväll jag berättade om i förra inlägget. Han slog Mihailo i finalen, medan Uno slutade trea och Amme fyra.

Det var riktigt kul, och även om vi saknade Ben, Evgenij och Micke den här kvällen så var det fantastiskt kul att träffa "hela" gänget.

Revansh snart!

Pokerkväll med grabbarna

2010-01-29T23:26:00.002+01:00

För ett drygt år sedan bloggade jag om mitt gamla basketlag från Tumba Basket, och vår drabbning i NBA Live på Playstation.

Nu var det dags för träff igen, denna gång stod dock poker på programmet. I skrivande stund är det fyra spelare kvar, jag slutade på femte plats. Jag ska villigt erkänna att jag är en novis på detta spel, även om jag finner det fascinerande och gärna lär mig.

Magnus grät nog en skvätt när han slutade trea från slutet. Han trodde att han var given vinnare, men fick inga kort att jobba med. Guven (som slutade näst sist) håller fortfarande, tre timmar senare, på och tjatar om att han förlorat unfair.

Bäst förlorare så här långt är Sonno, som slutade sist men som siktade in sig på Loosers lounge-bordet med snacks och Guitar hero.

Ilija (som åkte ut strax före mig) säger inte så mycket. Han sitter mest tyst och tittar rakt fram.

Chipleader just nu är Amme, som haft en osannolik tur med den s k "rivern", dvs sista kortet som vänds upp. Han har slagit ut alla så här långt, förutom mig. Jag torskade en all-in mot Uno som lyckades hitta två par mot mina par i nior.

Vi har hållit på i fem timmar och alla är trötta. Magnus gick t o m nyss hem, alldeles förkrossad över förnedringen. Men det är som sagt fyra kvar vid bordet och vi lär hålla på länge än...

Mona och Jonas bäst just nu

2010-01-20T21:17:00.002+01:00

Jag beundrar Mona Sahlin, det har jag alltid gjort. Både för att hon är den politiker hon är och har varit under alla år jag har brytt mig om politik, och för att hon alltid hittar kraft att komma tillbaka, trots motgångar.

Vem som helst hade grävt ner sig med tanke på de personliga påhopp hon har fått utstå genom åren. Motståndare och proffstyckare ägnar också som bekant absurt mycket mer tid åt hennes personliga egenskaper (som är usla i deras ögon) än åt den politik hon står för.

Trots detta står hon där, vecka efter vecka, i talarstolar, på fabriksgolvet, på fackmöten och i direktsänd TV och maler på om vad hon och hennes parti står för, och vad de röd-gröna vill göra om de vinner valet i höst.

Det förtjänar den djupaste respekt.

En annan person som förtjänar all tillgänglig respekt är Jonas Jerebko. För er som inte vet vem han är så är han en helt vanlig grabb från Kinna som just nu tar basketens högborg NBA med storm.

Det är många svenska basketstjärnor som genom åren drömt om NBA, utan att ha varit i närheten. Några, t ex Torbjörn Gehrke och Rudy Mbemba, har måhända snackat snacket men inte gått gången om ni förstår översättningen.

Så kommer då Jonas Jerebko. Från Kinna vidare till Plannja och sedermera italienska ligan. Han drömmer inte om NBA. Han gör NBA. Bara det att han blir draftad är stort. Så åker han till storlaget Detroit Pistons sommarläger och tar alla, inklusive den omtalat tuffe fystränaren, med storm.

Han visar också, när han pga skador får mer speltid under hösten än vad som är brukligt för en rookie, att han inte är nöjd med att stå i laguppställningen, han vill ha speltid.

Det kan vara svårt att greppa hur stort det här är, man måste nästan vara basketnörd för att fatta.

Det är en stor skam att ingen svensk TV-kanal sänder NBA. Jag förstår att intresset för basketligan inte är så stort, den suger. Men det gör inte NBA. Och där finns en svensk som bryter ny mark och sätter Sverige på basketkartan.

Låt oss hoppas på bättring.

Host och snörvel

2010-01-20T20:59:00.002+01:00

Låt mig börja med det trevliga: julfirande med Kärleken! Intensivt, småstressigt men fantastiskt mysigt och mycket glädje. Och god mat. Och dryck. Och julklappar. Och rim. Ja - ni fattar.

På några dagar lyckades vi med att fira med hela min familj, hela kärlekens familj, med varandra och med några goda vänner som kom på besök.

Det otrevliga är att jag sedan det att julintensiven var avklarad, 28 december för att vara exakt, varit mer eller mindre sjuk. Det började som halsont, flyttade sig till bihålorna, tillbaka till halsen och slutligen ner i luftrören. Diagnos: virus som inte ville ge med sig och sedermera gav plats åt en luftrörskatarr... Nu äter jag penicillin och dricker hostmedicin och ber till gudar jag normalt inte tror på om att jag blir helt frisk snart.

Vill ju liksom börja träna igen, ha energi till att fixa till hemma i lägenheten och allt sånt som blir liggande när allt fokus ligger på jobb och att bli frisk.

*host*

Julkonsert med Cantare

2009-12-14T23:24:00.002+01:00

Ikväll arrangerade vi i Cantare vår andra och sista julkonsert för året. Detta har känts lite som en mellantermin för oss, det är flera gamla trotjänare som slutar, några nya på väg in och vi har liksom lite svårt att överträffa det vi gjorde i våras i Verona.

Men konserterna har varit bra, inget snack om den saken. Och välbesökta, vilket är extra glädjande för mig som kassör... ;-)

Nu är det juluppehåll, och nya tag från och med januari.

Lååååång väntan på blogginlägg

2009-12-04T23:52:00.007+01:00

Nu var det sådär jättelängesen jag bloggade igen... Har ingen förklaring, det bara blir så. Och så får det nog vara ibland. Har inte ens en tillstymmelse till dåligt samvete.

Då det (som vanligt) finns massor att berätta, tänkte jag ge mig på konststycket att göra en A till Ö för den gångna hösten. Here goes:

A som i Antura. Ni lyckliga som förstår vad Antura betyder begriper säkert vad jag menar. Ni andra behöver inte bry er (det är internt... ;-)

B som i Börje. Världens bästa farsgubbe som gör allas vårt liv så mycket enklare. Och roligare.

C som i kammarkören Cantare. Luciagig och julkonserter just nu och världens bästaste fritidssysselsättning rent allmänt.

D som i Djävla skitsäsong i fotbollsallsvenskan. Domarstrul, måltorka och skittråkig fotboll i allmänhet. Till råga på allt höll Djurgår´n sig kvar, vilket bara blev för mycket.

E som i Emil. Systerysters minsta grabb som är tuffast i hela Sydnärke. Eller vad sägs om att som fyra och ett halvt-åring hota en åttaåring med att "du ska få spö" när de kastar vattenfyllda saker på storebror?

F som i Fjärilshuset. Hus med fjärilar och fiskar och annat kul där jag och kärleken spenderade en stor del av vår ettårsdag.

G som i Garbo (gammelkattan, alltså) som har tagit nya steg i mysighetens tecken. Favoritpositionen är att ligga med huvudet på den hand som styr datormusen...

H som i Hasse, superpolare som tillsammans med älsklingen Jenny utforskar livet som förälder.

I som i Ingvar Carlsson. Bästa talet på (s)-kongressen (Schyffert kom på andra plats) och still going strong.

J som i Julsånger och julpynt och julmys med tända ljus och adventskalender!

K som i Kärlek. Letti och jag firade ett år i november, och förbereder nu gemensamt julfirande för fullt. Är så pirrig och tacksam över att ha denna fantasiska varelse i mitt liv. Att hon känner likadant gör mig outsägligt lycklig...

L som i syskonparet Liam och Linn. Äldsta lillasysterns bägge ungar, som alltid vill busa. Åh vad jag vill träffa dem och deras kusiner oftare!

M som i Markus och Jenny i Uppsala. Goda vänner och Guitar Hero-nördar som bjöd på smarrig middag tidigare i höstas.

N som i Ny Soffa (jag vet, det där var krystat). Ektorps Korndal blå - helt fantastiskt skön och ett lyft för hela vardagsrummet!

O som i Oscar. Äldsta systersonen som blivit stora killen och både börjat skolan och sålt jultidningar.

P som i Peleki (Pelle) och Olzi (Ola) i Uppsala. Ordnade jättemysigt november-LAN, hoppas det blir fler tillfällen!

Q som i Q&A. Väldigt bra verktyg om man verkligen vill förstå någonting. Har producerats ett antal sådana på mitt tangentbord under den gångna hösten.

R som i Real Group. Favorit på Skype-listan hemma, och också en del av körens repertoar under hösten.

S som i Signe. Lillkatten som blivit stor och som nu också är kastrerad. Världens mysigaste katt höjer mysfaktorn exponeniellt när hon är på rätt humör.

T som i Trial of the Crusader. Svår raidinstans i WoW som vårt gille Alliance af Sweden knäckt under hösten.

U som i Ulduar. Också det en raidinstans i WoW, också det en framgångssaga för vårt gille.

V som i Voyager. Star Trek-serie som jag och kärleken börjat titta på. Captain Janeway och hennes besättning har så här långt hållt oss sällskap flera sena höstkvällar.

W som i World of Warcraft. Still going strong. Skön avslappning.

X som i X-men - Wolverine. Nyaste X-menfilmen är kanske den bästa, om än väldigt mörk och dyster.

Y som i Ynklig, nyopererad kisse. Let´s just say that Signe inte är kaxig just nu, dessutom med fånig och klumpig strut runt halsen...

Z som i Zenedar. Den s k server i World of Warcraft som jag, kärleken, pappa, brorsan och många andra spenderar mer eller mindre tid på.

Å som i Årets rookie i PR-branschen! Stort grattis, Joanna!

Ä som i Är lite smånöjd med att jag verkar få ihop en lista från A till Ö, med bara ett fåtal krystade kopplingar...

Ö som i Örebro Studentsångares manskör, också känd som KK. Tack för en fantastisk 10-årsfest, grabbar!

ÄNTLIGEN!

2009-10-12T14:53:00.002+02:00

När dumheten får ett ansikte

2009-10-10T12:34:00.001+02:00

I somras lämnade jag gruppen "Bajen Fans" på Facebook. Anledningen var att gruppens ordförande i ett långt och argt pressmeddelande ifrågasatt Hammarbys stöd för Pride-festivalen. Jag ifrågasatte detta i gruppens diskussionsforum samt i mail till ordföranden och fick till svar att "vi ska inte hålla på med sånt". Och det är ju som ni alla förstår skitsnack. Självklart ska fotbollen, liksom all idrott, stå upp för mänskliga rättigheter oavsett om det handlar om kamp mot diskriminering eller det självklara i att Dawit Isaak måste friges.

För några veckor sedan hoppade Hammarbys ordförande av efter hot mot honom och hans familj. Man kan tycka vad man vill om hans ledarstil och sätt att leda Hammarby; våld eller hot om våld är aldrig ok. Om man inte är ordförande i Bajen fans förstås. Enligt honom är nämligen hot om våld mot t ex familjemedlemmar förståeligt.

Jag är stolt bajare, och kommer så att förbli. Men nån gräns måste finnas för vilka dumheter officiella företrädare för de grönvita (i det här fallet fansen) får ägna sig åt. Därför kan jag inte vara medlem i Bajen Fans, i alla fall inte med nuvarande ledning.

Hasse har börjat blogga!

2009-10-05T16:13:00.003+02:00

Nu har bloggosfären berikats, mina vänner! Detta då min vän sedan många år Hasse "von" Sandberg börjat blogga!

Välkommen Hasse!

Vad håller Bodis på med?

2009-10-04T22:41:00.002+02:00

Ni vet hur vissa barn gör allt för att få uppmärksamhet, som rycker i förälderns arm bara för att bli sedd? Ni har säkert hört fraser som klassikern:"Mamma, titta vad jag hittade! Titta vad jag kan göra! Men mamma - titta då! Mamma!!!"

Socialdemokratins motsvarighet till ovanstående heter Thomas Bodström. Han är advokat (senast var det nån innebandyklubb som lejt honom), deckarförfattare, riksdagsledamot och ordförande i riksdagens justitieutskott. (OBS att detta är dagsnoteringen från i fredags, det kan säkert ha kommit till något efter det...:-)

Iaf, den sistgångna veckan har han bidragit till två fantastiska nyhetsscoop; för det första vill han sparka/befordra diverse polischefer och för det andra vill han att Gunilla Carlsson ska bli Sveriges nya EU-kommissionär.

Det första har jag ingen åsikt om, även om jag nog tyckte att det verkade lite mysko med så många namngivna pusselbitar (de flesta kvinnor).

Det andra förstår jag inget alls av. På vems uppdrag då? Är han utsänd av partiledningen? Uttalar han sig på eget bevåg? Om svaret är ja på den första frågan - varför i hela friden är det Bodis som uttalar sig om den frågan? Det är en klockren partiledarfråga, som han borde hålla sig låååångt borta från. För även om han har, som det heter, många strängar på sin lyra är han inte partiledare. Inte i närheten, ens.

Jag har sett några sura (s)-kommentarer kring detta, men det lär dock inte uppstå någon större debatt internt, det brukar det inte bli när det gäller just Bodis.

Det får mig att tänka på en episod från sommaren med fängelserymningar x 2, när han var justitieminister. Fredrik Reinfeldt krävde då att Göran Persson skulle sparka sin minister, vilket självklart inte skedde.

Under den sommaren, alldeles efter den andra rymningen, var jag på ett bröllop i Örebro. Under middagen hör jag en diskussion mellan två kvinnor som sitter vid mitt bord, varav ingen är politiskt aktiv.

Kvinna nr 1: Men varför kräver de att han (läs Bodis) ska avgå, det är ju inte han som vaktat dem?
Kvinna nr 2: Nä - men hade han gjort det så hade de f-n inte rymt.

Ridå... ;-)

Äntligen Bajen-vinst

2009-10-04T22:39:00.004+02:00

Såg Bajen vinna på Söderstadion för första gången denna säsongen. Det var inte snyggt, det var inte välspelat, men det var (sett till hela matchen) välförtjänt. Målet av Simon Helg borde finnas med när årets mål utses, det var en riktig pärla.

Nu får vi se hur långt det räcker. Jag är inte orolig för Djurgår´n, de har spelat riktigt uselt mest hela säsongen och har några tuffa matcher framöver.

ÖIS däremot verkar ha hittat nåt slags flyt, och deras anfallare levererar. Det gör inte Bajens. Och det kan nog fälla avgörandet...

Bilder från sommaren

2009-09-24T12:39:00.003+02:00

På allmän begäran (läs Solveig) kommer här ett antal bilder från i somras. Mycket nöje! ;-)
Trött husse med gosig kisse...

Busig blivande brudgummen Bomme på suverän svensexa...

Trött Letti med samma gosiga kisse som ovan...

Innekatter x 2 levde under en veckas tid loppan på landet...

Undertecknads högra hand (t h) och de sju mastodont-abborrar vi lyckades fånga när vi la ut nät...

Kärlek väntar på anslutande båt i skärgården...

Sommarens första och enda padda...

Trötta kissarna Garbo och Signe vilar ut på en flyttkartong...

Jocke B med charmig son...

Undertecknad och bästa kollegan i Visby...

Inte lätt vara Bajare i dessa dagar...

2009-09-23T22:44:00.002+02:00

Ännu en match, ännu en förlust. Bajen har fruktansvärt svårt att göra mål och då vinner man inga matcher. Det är också huvudorsaken till att det ser ut som det gör i tabellen.

En annan orsak är att lag som är i en negativ spiral inte får något gratis. Vi har sett det mot Helsingborg (helt plötsligt får man tackla målvakter, jag menar: de står ju i vägen om ska göra mål), vi har sett det mot Elfsborg x 2 (hörni gulsvarta grabbar, ta er in i straffområdet och ropa aj, så lovar jag att blåsa straff. Ok?) och vi har sett det ett antal ytterligare gånger under säsongen. I andra matchen mot Elfsborg avgjordes t ex matchen definitivt genom en felblåst straff med inte alls många minuter kvar.

Samma visa ikväll. Bajen möter GAIS hemma, och det är en riktigt tuff match, med domarens tillåtelse. Många tuffa närkamper, säkert en hel del blåmärken och sisådär 5-15 i frisparksstatistiken. Med andra ord: som sig bör, så länge som det är lika åt båda hållen.

Vid ställningen 0-1 i 74:e minuten blåser då Martin Hansson straff. För vad - ja, det vete tusan.

Min kloke vän, tillika fotbollsdomare, Per menar att det är en solklar straff. Och visst, det kanske är så enligt regelboken. Men det är inte den nivå som Martin Hansson har satt upp för matchen i övrigt, hade det varit den nivån så hade antalet frisparkar och gula kort varit mångdubbelt fler - åt båda håll.

GAIS gör 0-2 på straffen och matchen är såklart avgjord. Och här kommer min kritik mot svenska fotbollsdomare, med Martin Hansson, Markus Strömbergsson och Martin Ingvarsson i särskild åtanke: om ni inte kan hålla samma nivå matchen igenom ska ni inte döma fotboll på den här nivån. Om ni inte kan låta bli att avgöra matcher genom att helt plötsligt göra en annan bedömning av samma situation än ni gjorde tidigare, i samma match, då ska ni tas ifrån pipan och ägna er åt något annat. Som det är nu är det fan pinsamt. När man dessutom ser ett nöjt leende smyga fram på domarens ansikte, när fansen skriker i protest och spelarna är gråtfärdiga: då är det dags för er att gå hem.

Tyvärr verkar Svenska Fotbollsförbundet vara ett enda stort råttbo av intriger och prestigefyllda män, så det lär väl aldrig hända något på den fronten. Sammantaget gör detta att jag funderar på om jag vill gå på fotboll överhuvudtaget. Och då har det gått långt.

Cantare, ooh ooh...

2009-09-20T22:01:00.002+02:00

Spenderade helgen på fantastiskt mysiga Barnens Ö, tillsammans med bästaste kammarkören Cantare. Vi övar just nu på ett verk av Brahms som vi ska framföra tillsammans med en annan kör senare i höst, och en hel helgs körsång var ett slags kick-off för detta projekt.

Som tenor (dessutom uppskrämd första-dito) är det med viss bävan jag ser framför mig hur vi ska jobba med detta tyska verk. Brahms hade uppenbarligen något starkt emot tenorer, vilket märks i vilka toner vi ska sjunga...

I alla fall, körhelgen var fantastiskt trevlig och som alltid var det mycket sång och skratt i glada vänners lag som präglade två hela dygn. Till råga på allt fick vi njuta av sensommarväder, och flera passade därför på att bada i det fortfarande hyfsat tempererade havsvattnet...

Jag måste säga att jag är lite kär i Cantare... Kören består av en väldigt skön tillika prestigelös samling människor, som alla älskar att sjunga (och som dessutom, om jag får säga det själv, är rätt bra på det). Jag är både glad och tacksam att få tillhöra denna fantastiska kör!

"Tog lyxjet till kändisfest"

2009-09-18T10:05:00.002+02:00

Är det OK att Mona Sahlin på egen bekostnad åker på en fest när en av hennes vänner fyller 50?

Är det OK att hon gör det TROTS att det är kyrko(*gäsp*)val på söndag?

Är det OK att hon gör det TROTS att vännen är megakändis (dessutom moderat) medan hon är sosseboss?

Är det OK att hon gör det TROTS att hon är kvinna som väl egentligen borde, ja vad vet jag, stanna hemma och stryka mannens skjortor eller nåt (Paul Ronge kanske har nåt tips)?

Svaret är, om man ignorerar vad den s k "medierådgivaren" tycker i Aftonbladet, ett klockrent och rungande JA!

Jag hoppas dessutom att hon får riktigt trevligt, det är hon värd!

Massor att säga men ingen inspiration

2009-09-09T23:25:00.005+02:00

Det finns (som vanligt) mycket att skriva om. Men jag har ärligt talat ingen aning om var jag ska börja...

Ska jag kanske skriva något om Ernst? Nä - faktiskt inte, även om jag vet att många blir besvikna nu. Han har säkert gjort en massa skoj saker under sommaren, och kommer säkerligen pryda både en och två löpsedlar med sina piffiga påhitt. Men jag har sluppit se eller höra honom hela sommaren, så han får hålla på bäst han vill. Jag bryr mig inte! (visst är det en härlig känsla?!)

Ska jag skriva om svininfluensan då? Nä - jag tror inte det heller. Jag hade en släng av något slags flunsa i förra veckan, och så kul är det faktiskt inte att man vill skryta om det. Kärleken råkade dessutom ut för en värre variant, och var däckad i en hel vecka. Jag klarade mig med några dagar.

Zlatan då? Nä - jag går inte igång på Zlatan mer än att han har en ganska häftig förmåga att avgöra viktiga matcher med helt absurda mål. Till skillnad från Kim Källström, som mestadels verkar vara på fel ställe vid fel tidpunkt.

Jag skulle förvisso kunna skriva om att jag och Kärleken var i Kumla den gångna helgen, där vi bland annat gick runt i mina gamla kvarter (eller "hoods" som det heter i Stockholm) och hälsade på både Timmy och Anna samt Vesa och Ann-Marie. Plus systrar x 2 med familjer. Och så far och bror förstås. Men jag tror faktiskt att jag sparar det till en annan gång, har en del att säga om Kumla och det tarvar både mer tid och dito textmassa.

Jag ska också villigt erkänna att jag nog haft en och annan tanke på att blogga om det som sker just nu inom (s); dvs positionering inför partikongressen och annat. Typiska symptom är artiklar på DN-debatt eller SvD-Brännpunkt som provocerar och sedermera bemöts med ramaskri eller applåder. Ett annat vanligt förekommande symptom är alla dessa självutnämnda uttolkare av sanning och rätt som uttalar sig om vad (s) och framförallt Mona behöver göra för att vinna valet. Men jag sparar även den till senare, den förtjänar ett eget kapitel.

Jag har också varit sugen på att skriva om det krig som just nu pågår inom psykiatrin, där Socialstyrelsen (med rätta!) slår fast att den sorts behandling som ger bevisat bäst resultat (läs: KBT, kognitiv beteendeterapi) också ska ha första prio när man ska ge råd om vilken typ av behandlingsform som bör rekommenderas.

Med tanke på hur illa ställt det är inom den svenska psykvården borde detta applåderas; äntligen ska vårdrekommendationer och riktlinjer vara grundad på vad som ger bäst resultat! För mig är det en självklarhet - inom vilket annat vårdområde skulle flum och uppenbarligen rätt bristfälliga kunskaper om behandligen i fråga ger resultat få rumstera fritt med människors häsa. Men icke - istället känner sig de som bekänner sig till andra former av behandling mer eller mindre kränkta av detta, oftast personligen uthängda, och det förekommer enligt uppgift såväl hot mot de som föreslår de nya riktlinjerna som rätt starka uttalanden om huruvida Socialstyrelsen har något existensberättigande.

Jag hoppas innerligt att Socialstyrelsen står på sig, så att vi någon gång får fason på den svenska psykvården. Allt annat vore en skam. Å andra sidan är det en bransch som lämnar rätt mycket övrigt att önska.

Så - det blev ändå några rader till slut. Återkommer inom kort med en käftsmäll åt SL... Shit vad de är usla!

På återseende!

Ledighet i ordets rätta bemärkelse

2009-08-09T15:27:00.002+02:00

Så återstår en vecka av semestern, och jag känner mig för en gångs skull helt och fullt avslappnad, på ett för mig kanske lite ovanligt sätt. Det kan ha att göra med att jag inte är bortskämd med att ha flera veckors sammanhängande semester, och att årets fem (5) veckor långa ledighet är nytt personbästa.

Det torde också kunna ha att göra med hur jag spenderat veckorna hittills. Den normala tolkningen av ordet ”ledighet” har för mig tidigare inneburit ett fullspäckat schema, med besök och utflykter och alla möjliga sorters aktiviteter och gud vet vad och just det - inte så mycket ledigt. Det ska jämföras med årets semster, ett väldigt lugnt och trivsamt leverne med Kärleken i Solna fram till den sistgångna veckan, då jag och Kärleken istället bott på en ö i Stockholms norra skärgård, med enkom katterna, solen och Östersjön som sällskap.

Nu är det som sagt en vecka kvar av semestern, och jag ser (hör och häpna) faktiskt fram emot att så sakteliga börja återgå till jobbtempo i tillvaron. Men innan dess: ett bad i det 22-gradiga havet. Sisten i är en murgo*!

* Förutom kärlek och katter har jag också haft sällskap av David Eddings fantastiska böcker om Belgarion och Mallorea, där ordet ”murgo” återfinns som en viktig ingrediens. Jag har sträckläst tio böcker på en vecka och faktiskt t o m drömt om dem vid ett tillfälle under veckan. Eddings, som för övrigt gick bort alldeles nyligen, var min väg in i fantasyns underbara värld, faktiskt genom just denna serie som jag fick låna av en kompis i Kumla. De flesta av hans (och hans hustru Leighs, som gick bort för ett par år sedan) böcker återfinns i bokhyllan där hemma. Vila i frid, ni fantasygiganter!

Inget bra tennisår...

2009-08-09T15:23:00.002+02:00

Jag vet inte vad det är med årets upplaga av ”Bimpa plays tennis”, men något vajsing är det. Jag hittar inte känslan, och det börjar bli lite irriterande.

Ta förra matchen, till exempel. På andra sidan nät stod (för andra gången i år) Magnus ”Oj-hamnade-den-där-lobben-också-på-linjen?” Ekman.

Jag började spela helt ok, och till skillnad från vårt förra möte var missarna inte alltför många. Istället klickade serven – och det rejält.

Första set: Ledning med 4-0 efter stabilt spel blev istället förlust med 6-7 efter tiebreak. Jag tappade humöret i värmen och och spelkvalitén från min sida blev därefter.

Andra set: Underläge 2-5 vändes till setvinst med 7-6 efter just det – tiebreak. Och i takt med att jag fick tillbaka humöret tappade Magnus detsamma – och ja, ni förstår. Och där hann vi inte mer, trots att vi bokat tre timmar för att för en gångs skull hinna spela klart.

Summa summarum: vi hade i alla fall tur med vädret…

Nostalgi

2009-07-30T23:48:00.002+02:00

I samband med det planerade samboskapet har jag haft anledning att röja i mitt, naturligtvis överfulla, förråd. Detta har, också det naturligtvis, inneburit mycket slit och släp men också en hel del trevliga återseenden.

Ett sådant är undertecknads utskrivna tal från första maj-firandet i Kumla 1996. (Shit vad det känns länge sedan!) Till historien hör att jag trots min ringa ålder var första maj-general i Kumla (s) då, och hade genom den "maktpositionen" på ett kuppartat vis förändrat upplägget så att ungdomstalaren (detta år undertecknad) talade först, istället för sist som tidigare år. Bland SSU-arna skämtade vi om att nu kanske några fler skulle stanna kvar och lyssna på oss, förutom de som var där av tvång (läs fanbärarna) och de som inte kunde ta sig därifrån av egen maskin...

I samma veva hade vi också en diskussion (jag vill ogärna använda ordet "konflikt", även om det kanske är en bättre benämning) inom Kumla (s) om fördelning av makt och inflytande. Detta går att utläsa i talet, både tydligt utskrivet och mellan raderna... Jag hade också försökt göra första maj lite roligare detta år, men fick tyvärr nobben i arbetarekommunens styrelse. Därav vissa småbittra pikar i inledningen av talet.

Slutligen var detta dagen efter kungens 50-årsdag, därav avslutningen...

Anyway; så här kunde det alltså låta den 1 maj 1996 i Kumla, på Kumlasjöns scen.
Artist: Bimpa. Text och musik: Bimpa

"Mötesdeltagare!

I år det 107:e gången som det arrangeras första maj-firande av svensk arbetarrörelse.

Detta firande är fyllt av ärorika traditioner; såsom fanor, arbetarsånger och demonstrationståg till ljudet av marschmusik.

Jag tycker att man ska ha kvar traditionerna, man skall sjunga arbetarsångerna och man skall bära fanorna med stolthet.

Om inte annat för att påminna om de lidanden och kval som arbetarrörelsens förkämpar fick utstå för cirka 100 år sedan.

Men som alltid måste vi förändra oss i takt med tiden.

Vi måste börja tänka framåt, utan att för den skull tappa historien.

Vi måste hitta nya former för att fira denna dag,
denna glädjens dag,
denna frihetens dag,
arbetarrörelsens dag.

* * *

Kamrater!

Jag tänkte delge er några av mina visioner som jag har inför framtiden.

För mig handlar det först och främst om tre för mig väldigt viktiga ord.

Ord som gör att jag engagerar mig politiskt, ord som ger mig framtidstro.

Det första ordet är rättvisa.

Jag är socialist. Jag tror därmed på människors lika värde och på att alla människor, oavsett hudfärg, oavsett kön, oavsett plånbokens tjocklek ja till och med oavsett stamtavla skall ha samma förutsättning att skaffa sig en dräglig tillvaro.

I ett rättvist samhälle har alla människor rätt till och därmed också samma förutsättningar för att att kunna skaffa sig en utbildning, ett jobb och en familj.

Men ordet rättvisa kan användas i fel sammanhang.

Moderaterna och andra högerkrafter använder ordet rättvisa på ett för mig obegripligt sätt.

De menar att rättvisa är när alla får behålla vad de tjänat, när alla får vad de förtjänar.

Rättvisa för moderaterna är när man kan köpa till sig en bättre utbildning för pappas pengar. Därför vill jag att vi slår vakt om ordet rättvisa och använder det i dess rätta bemärkelse.

* * *

Partikamrater!

Det andra ordet är demokrati.

Demokratins enda byggsten är att vanliga människor, som du och jag, engagerar sig.

Om vi inte bryr oss, utan överlåter bestämmandet på några få "elitpolitiker", dördemokratin och därmed också chansen till ett rättvist och solidariskt samhälle.

Där ligger ett stort ansvar på oss som medborgare.

Vi får inte nöja oss med att gå och rösta vart fjärde år, och därmed tro att vi gjort vårt.

Det är endast när alla som kan engagera sig gör det och när Svensson bryr sig om vad som händer ut i samhället som vi skapar förutsättningar för demokrati.

Nu menar inte jag att hela Sverige skall sitta i fullmäktige och nämnder, eller att alla ska kandidera till riksdagen.

Det finns andra sätt att engagera sig än att ha en politisk post.

Ett stort ansvar ligger också oss som är aktiva politiker och på de politiska partierna, inte minst socialdemokratin som är det största partiet.

Vi måste sluta upp med att prata om att "nå ut till folket", vi måste vara en del av och bestå av folket.

Politik är att vilja.

Det är endast när man vill något som man kan uträtta något.

Därför får inte någon politiker uppta poster bara för att de har rätt till det i egenskap av kommunalråd eller dylikt.

Ej heller skall man ha politiska uppdra på grund av pengar eller prestige.

Viljan att förändra måste alltid finnas med.
Finns inte viljan kan man aldrig förändra.

Bara förvalta.

* * *

Det tredje och kanske viktigaste ordet är solidaritet.

Det pratas mycket om att det går dåligt för Sverige. Att vi är på väg att bli ett U-land.

Ingenting kan vara mer fel.

När jag vaknade i morse visste jag att min familj inte hade blivit ihjälskjutna under natten bara för att jag är politiskt aktiv.

När jag vaknade i morse visste jag att mina vänner inte hade blivit dödade av en bilbomb.

När jag vaknade i morse visste jag att jag utan att riskera mitt liv kan stå här idag och hålla denna apell om mina politiska åsikter.

Så kom inte och säg att vi har det dåligt i Sverige. Det finns faktiskt saker som inte kan mätas i pengar.

* * *

Partivänner!

Ni har väl alla hört talas om Palestina-konflikten. Vi har alla sett de hemska bilderna, vi har alla läst om de hemska terrordåden.

Som vanligt pratar alla om hur illa ställt det är i mellanöstern och Bosnien.

Men som vanligt är det mycket snack och lite verkstad.

För vad har vi egentligen gjort för att hjälpa till där det uppenbarligen behövs hjälp?

Jag är stolt över att tillhöra SSU, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, som tog initiativet till att ungdomar från såväl Israel och Palestina träffades på vår kursgård Bommersvik för några år sedan.

Där fick de för första gången chansen att träffa varandra och lyssna på varandras åsikter.

Där togs initiativet till det samarbete som ger hopp om fred i mellanöstern.

Jag och alla andra medlemmar i SSU har hjälpt till, idag har ni chansen att göra detsamma. Ni kan nämligen stoppa pengar i de bössor som finns ute hos er.

Insamligen går till Olof Palmes minnesfond och till det projekt som kallas "En miljon för freden". Pengarna kommer att användas till att bygga och få igång en skola i Israel för både israeliska och palestinska ungdomar där de kommer att få lära sig att arbeta tillsammans.

Visa att ni bryr er om freden i mellanöstern, hjälp till att få ihop en miljon för freden.

* * *

Avslutningsvis, mötesdeltagare!

Det var med blandade känslor jag såg hyllningarna av kungen inför 50-årsdagen.

Negativa känslor därför att jag är mot monarki.

Jag tycker nämligen att det är helt vansinnigt att man skall kunna födas till en position som statschef och därmed också ha tusenfalt bättre förutsättningar än en vanlig Svensson.

Positiva känslor tack vare denna gränslösa generositet man visade mot denne man som fyllde 50 år igår.

Tänk om svenska folket kunde visa samma generositet mot de som verkligen behöver.

För jag är helt övertygad om att om vi kan överösa kungen med gåvor av hiskeliga värden kan vi också hjälpa den fattige, hemlöse som lever på att samla tomburkar.

Kan vi ge bort en berguv till kungen kan vi också hjälpa den arbetslösa tvåbarnsmamman som just har fått vräkningsbesked.

Det, mötesdeltagare, är verklig solidaritet.

I och med detta tackar jag för mig och välkomnar Kumlas ene kommunalråd Dan-Åke Moberg upp på scenen.

Tack!

* * *

Tredje gången gillt

2009-07-16T20:47:00.003+02:00

Efter ett drygt års frånvaro av tennisspel, har de senaste dagarna blivit någon form av en ketchupeffekt. I lördags match mot Johan, igår mot Erik och så idag var det återigen dags för match mot Magnus.

Om det gick halvdåligt igår, gick det riktigt dåligt ikväll. Nog för att jag lyckades ta ett set mot Mange, men jag spelade faktiskt riktigt dåligt. Matchen slutade 1-1 i set (5-7, 6-3, 1-3) med mina siffror först och vi kommer att fortsätta på den nästa gång vi ses,.

Nej, jag skyller inte ifrån mig, och jag fråntar inte Magnus något av äran. Tvärtom.

Men om det är småtrist att torska när man spelar bra, är det rent ut sagt för jävligt att nästan göra dito när man spelar apdåligt...

Nya tag nästa vecka. Nu - välförtjänt vila.

Saved by the bell...

2009-07-16T11:39:00.002+02:00

Igår var det dags för nästa tennismatch, den här gången mot Erik "AttansDuVetAttJagKanSpelaNärSomHelstMenInteNuEllerSen" Sandberg. Ni som har följt bloggen tidigare, vet att det är mycket prestige mellan mig och Erik, och har så varit sedan 1997 då vi möttes för första gången.

I alla fall, nu var det dags för vår premiärmatch.

Det började bra, och jag lyckades vinna första set rätt komfortabelt med 6-4. Serven kändes OK och jag vann ovanligt många bollar framme vid nät.

Andra set vill jag helst glömma, det blev fel från början och i stort sett ingenting fungerade. Torsk med 2-6 och det var match igen.

I tredje set var vi rätt möra båda två. Jag lyckades bryta Erik serve i början av setet men lyckades inte hålla försprånget. Erik bröt istället tillbaka - och en gång till en stund senare. Vid ställningen 3-5 (till Eriks fördel) var dock tennistiden slut för den här gången, och vi avbröt matchen. Fortsättning följer med andra ord...

PS. Det är ingen som har numret till Stefan Edberg? Tror jag behöver jobba lite på mitt fotarbete innan nästa match... DS

Tennispremiär!

2009-07-15T21:59:00.002+02:00

Så var det då äntligen dags för sommarens första tennismatch. Då förra sommarens bägge offer, Magnus "JobbarAlltidOchÄrNykär" Ekman och Erik "AjNuHarJagNogOntNånstansIgen" Sandberg inte var tillgängliga fick jag leta någon annanstans för premiärmatchen.

Minns ni Johan, min room-mate från kör-resan till Verona? Det visade sig att han också gillar att spela tennis, och han ställde upp som sommarens första motståndare.

Så i lördags kväll var det äntligen dags, vi intog Haga Tennis hardcourtbana och vi gjorde det som tennissugna entusiaster.

Det gick väl sådär.

Nog för att jag vann (6-2, 6-2, 6-1) men spelkvaliten var inget att hänga i midsommarstången och varken Johan eller jag var nöjda med spelet.

Men kul var det! Och jäkligt skönt att röra på sig, efter alldeles för lång tid i hängmattan...

Visby är fantastiskt...

2009-07-02T13:00:00.002+02:00

...vackert så här års. Det är som sagt tionde året jag är här för att delta i politikerveckan, och årets upplaga tillhör helt klart topp tre när det gäller väder. Gårdagen var förvisso regnig och klart svalare än tidigare dagar, men det var i ärlighetens namn bara skönt - inte minst med tanke på oss pollenallergiker...

Inte helt säker

2009-07-01T15:11:00.002+02:00

Jag kan inte helt sätta fingret på det, men det är något som inte känns helt bra med årets upplaga av Almedalsveckan. Jag ska försöka förklara hur och varför.

Jag älskar fenomenet i sig, och det väldukade smörgåsbord för samhällsintresserade som det utgör. Undertecknad är i Visby för, om jag räknat rätt, tionde gången i ordningen. Första gången var redan 1996. Då var det inte mycket action alls. Jag minns att vi hade karaoke vid hamnen och att Alf Svensson fick ta emot några kondomer från en av våra kampanjande medlemmar (jag var där med SSU). Jag minns också att Sverigedemokraterna ordnade torgmöte, och att de spottade en av mina vänner i ansiktet för att han hade SSU-tröja på sig. Jag minns också att vi spelade kubb för första gången under den veckan. Så länge sedan är det alltså.

Sedan dess har mycket hänt. Varje år slås nya rekord i antalet evenemang och arrangörer. I år är det över 1000 listade aktiviteter. Känslan av att "nu räcker det väl ändå, nu får det inte plats mer" är stark. Men det var den å andra sidan redan 2002, och då var det väl drygt 150 arrangemang om jag minns rätt.

Den känslan till trots, så har det varje år (fram tills i år) ändå varit politiken som dominerat. Talen varje kväll kl 19 i fantastiskt vackra Almedalen har varit det viktigaste, och allt det andra runt omkring har mest varit dekorativt eller komplement. Trots andra krafters massiva försök att dominera den mediala rapporteringen så har det inte fått något märkbart genomslag. Det är politiken som har synts och rapporterats vidare. (Möjligen är BMW 2007 och Teaterpartiet (hette de så?) 2006 undantag från detta.)

Så känns det inte i år.

Det känns snarare som att årets upplaga är mer av ett vuxenkollo för PR- och reklambranschen än en mötesplats för politiska idéer och människor. Det verkar vara viktigare att rapportera vem som synts med vem på vilken bar och med vilken drink i handen än att prata politik.

Detta stör mig, och jag hoppas att jag har fel. Jag är som jag skrev i början endast en person, och jag kan inte påstås ha koll på allt som händer. (allra minst med över 1000 evenemang).

Så ni som inte håller med är självklart välkomna att protestera! =)

Bildbevis

2009-06-29T09:38:00.001+02:00

Återfunnen lycka!

2009-06-28T13:48:00.002+02:00

Stoppa pressarna: glasögonen är återfunna! Ulla på Bromma Flygplats berättade nyss den fantastiska nyheten att fodralet hade hittats i säkerhetskontrollen...

Nu ska jag bara försöka hitta en person som kan ta med sig dem till Visby...

PS Jag saknar min kärlek något så oerhört... Så lyckan är inte total... DS

Sol utan solglasögon

2009-06-28T09:58:00.003+02:00

Efter flera års letande, och ett antal misslyckade försök, hittade jag för några år sedan ett par solglasögon - med min styrka - som jag är jätteförtjust i. Funktionella, snygga och sköna.

Igår tappade jag bort dem. Någonstans på vägen mellan Bromma flygplats och hotellet i Visby försvann hela fodralet ur min jacka. Därför har jag sorg. Avgrundsdjup sådan.

Som ni ser på bilden går det att njuta av solen ändå - men det är inte alls samma sak...

"Därför är jag populär"

2009-06-22T15:24:00.002+02:00

Ernst is back! Och det med besked, dessutom! Efter ett drygt år av välbehövlig tystnad från denne plyschbyxornas och Birkenstock-tofflornas okrönte konung gör han nu sitt yttersta för att komma tillbaka in i människors huvud.

Med en självupptagen uppsyn och med det klockrena (och typiskt Ernst-iga) citatet "Därför är jag populär" som vinjett låter han sig intervjuas i TV4 Nyhetsmorgon inför säsongsstarten av sommarplågan "Sommar med Ernst".

Nej du - den gubben gick inte. Jag tänker nämligen ha en Sommar utan Ernst. Och om det krävs att jag måste bojkotta såväl morgnar som kvällar på TV4 så tänker jag göra det.

Så det så!

Låt Mona vara Mona!

2009-06-20T14:35:00.007+02:00

Sitter i skrivande stund på en skärgårdsbåt på väg till Stockholms norra skärgård och filosoferar. Läser bland annat på nätet att EU-bossen Barroso har fortsatt stöd bland EU:s medlemsländer, för ytterligare en femårsperiod. Sveriges statsminister säger i kommentarer att han är väldigt nöjd med detta. Inte främst för att Barroso är klockren och bästa kandidaten utan för att status quo är lika med lugn och ro inför det svenska ordförandeskapet.

Med andra ord: Europas ledare är mer intresserade av att det är lugnt och skönt än att rätt person får den viktigaste posten i EU:s byråkrati. Så också vår statsminister.

Och så undrar folk varför det är svårt att engagera väljare i Europavalet...

Apropå Europavalet så är det nu, så här i efterhand, många som säger sig veta hur inte minst (s) borde ha agerat (eller inte agerat) för att få ett bättre valresultat. Jag känner mig lite kluven inför detta, och har länge funderat på om jag ska lägga mig i och tycka eller om jag ska låta bli. För i ärlighetens namn - vem bryr sig om vad jag tycker?

Men så känner jag ändå av smått egoistiska skäl att jag vill få sagt en sak, som inte bara gäller EU-valet utan opinionsläget i övrigt. För att ni ska greppa vad jag menar, och förstå rubriken, måste jag ge er lite bakgrund:

Tillsammans med kärleken plöjer jag sedan en tid igenom samtliga säsonger av Vita huset. Så här långt har vi kommit en bit in på femte säsongen, och president Bartlet har påbörjat sin andra ämbetsperiod. För ett gäng avsnitt sedan skildrades således hans återvalskampanj.

Under den kampanjen yttrades vid flera tillfällen de numera bevingade orden: "Let Bartlet be Bartlet". Det handlar i stora drag om att presidenten skulle sluta spela en roll och istället vara sig själv, och (kanske viktigast av allt) att hans stab också skulle tillåta honom att vara sig själv.

Det är också mitt råd till den socialdemokratiska ledningen: Mona är som bäst när hon är spontan; fullkomligen briljant i snabba replikskiften och har en formuleringsförmåga som är fantastisk. En Mona i form engagerar och upprör. Strunta i de högermärkta ledarskribenternas snack om att Mona inte är "statsmannamässig" när hon spetsar till det. (De kommer ändå inte att bli nöjda...)

Strunta också i stylade affischer och obegripliga klyschor som "Agera för förändring". Släpp istället fram den Mona som jag och min SSU-generation lärde oss att älska där i början av 90-talet. Fräsch och arg, spontan och briljant.

Med andra ord: Låt Mona vara Mona!

Balkonglycka

2009-05-31T19:40:00.002+02:00

Mycket jobb nu. Mycket privat också. Inte stressigt, men närapå. Då är det härligt att kunna slappna av...

Ballongproblem

2009-05-22T10:17:00.005+02:00

Tänk er att det helt plötsligt börjar höras en massa ljud från gården utanför. Tänk er att ljuden både består av höga skratt och ljud åt det mer mekaniska hållet.

Tänk er att ni tittar ut och ser nedanstående:

Kattmys

2009-05-22T10:14:00.002+02:00

Ni som följer bloggen vet de två katterna i hushållet, Garbo och Signe, hade en ganska frostig start på sin relation, men att det lossnat och går bra.

Här är ett bildbevis på hur det alltsom oftast kan se ut:

Kärlek

2009-05-18T19:38:00.003+02:00

I torsdags förra veckan var det 6 månader sedan min kärlek frågade chans på mig. Detta firades genom middag på Lilla Essingens stolthet Rosa Drömmar, med efterföljande dessertmys hemma hos Letti. Därav den hembakta kärlekstårtan här ovan.

Det är helt fantastiskt att tiden gått så fort, samtidigt som det känns som om vi kännt varandra i en evighet. Jag kan inte ett ord beskriva hur starkt det känns. Jag kan bara sammanfatta det med att det är en verklig ynnest att få tillbringa vardagen med denna fantastiska varelse.

Mer vardag lär det bli framöver, om allt vill sig väl. Och fest också, förhoppningsvis.

Varför? Vi ska bli sambos i sommar... =)

Bilder från Verona-resan

2009-04-23T17:06:00.007+02:00

Här kommer så några bilder från den beryktade resan till Italien med kammarkören Cantare. Än så länge är det ingen kronologisk ordning, utan jag ber att få återkomma med själva "berättelsen". Den här bilden behöver väl knappast några kommentarer? Vi spenderade hela fredagen i Venedig, visserligen ägnade vi 5 timmar åt att ta oss dit och tillbaka, men ändå... ;-)

Jag var rätt nöjd med att vara i Venedig, skulle man kunna säga...

Vår duktiga, men något udda, guide Kajsa visar utsikten över Verona. Helt fantastiskt.

Den berömda (och i modern tid tillbyggda) balkong där Julia sägs ha trånat efter sin Romeo. Ett av Veronas mest besökta turistmål.

Arena di Verona - stadens eget Colosseum - var en upplevelse. Inte allt igenom positiv förvisso; det var varmt och något förvirrat arrangemang. Men det var kul att se, och att sjunga tillsammans med alla andra körer.

Undertecknad visar stolt upp affischen för den körtävling vi deltog i.

En av veckans höjdpunkter: den lokala manskören i byn Grezzano (där vi var inbjudna till en gästkonsert på lördagkvällen) stämmer upp till sång. En härlig blandning av ungt och gammalt. De bjöd också på drickbart hemtrampat vin och salamismörgåsar. Mums.

Japp - that´s me in shorts. När vi kom till Bardolino, den ort vid Garda-sjön där vårt hotell låg, var det sommarvärme och solbrillor som gällde. Hur härligt som helst.

Min rums- och tenorpolare Johan njuter av hotellets uppställda solstolar.

Och av Venedig. Johan hade varit där en gång tidigare, och ett av målen för dagen var att hitta Marco Polos trappa som Johan hade bott nära den gången. Vi lyckades med detta - av en ren slump.
Under besöket i Venedig fick den som ville (och pröjsade) åka en guidad tur på en timme runt de olika öarna. Varmt - och intressant! Jag och Olle sov dock en stund, lutade mot varandra...

Gondoler...Johan, Maria och Erik.

Ännu fler gondoler...Det var, med andra ord, en fantastisk resa.

Oj oj oj vad haftigt!

2009-04-19T11:47:00.003+02:00

Sitter just nu i Bardolino, en harlig oas vid Gardasjon, pa vart fyrstjarniga hotells stora solterrass. Efter nagra fantastiska dagar i bland annat Verona och Venedig ar det nu snart dags att aka hem. Vi ar sa nojda bade med resan och tavlingen.

Jag har massor att beratta, bade via text och bild. Ska forsoka pyttsa ut det under den kommande veckan. Sa har langt far ni noja er med lanken till vart framforande vid kortavlingen i Verona. Det finns totalt fyra latar som ni kan titta pa:

http://www.youtube.com/watch?v=kX2rpkIKJrM

Hur det gick? Vi kom pa andra plats, bara en harsman fran guldet...

Ordningen är återställd

2009-04-11T19:43:00.001+02:00

Säg den lycka som varar för evigt. I går kväll var det återigen dags för Mahjong-drabbning, och denna gång fick jag gängspö och kom tvärsist.

Ordningen är således återställd.

Fantastiska dagar i påsk

2009-04-10T15:28:00.004+02:00

Hej alla! Just nu, i skrivande stund, sitter jag i ett hus nära vattnet på en ö i skärgården utanför Norrtälje och njuter av stillhet, frisk luft och fantastisk utsikt. Och av sällskapet förstås, i form av kärleken och hennes fantastiskt trevliga föräldrar. Och en hel del ejdrar och andra sjöfåglar.

Njuter är verkligen rätt ord; så fort jag klev av båten (för att komma hit måste man åka bil, färja, bil och sen egen båt) gick jag ner i varv på ett sätt jag annars bara upplever när jag kommer hem till pappas hus på Närkeslättens landsbygd.

Men det slutar inte där: Igår kväll fick jag den stora äran att lära mig att spela Mahjong, vilket i sin tur ledde till att jag vann kvällens omgång. Det sistnämnda är ju helt knasigt, då de andra självklart är mycket bättre på detta spel än undertecknad, men det är uppenbarligen ett spel som är en mix av både tur och skicklighet.

Härom kvällen var jag och Letti dessutom barnvakt åt Tora. Åh vilken fantastisk unge... Hennes föräldrar var borta i över fyra timmar och hon log, jollrade, åt och sov. Det är något vi gärna vill göra igen, det var hur mysigt som helst.

På lördag är det dags att göra slutpimpningen av balkongen, på söndag är det hemmapremiär för Bajen och i nästa vecka bär det iväg till Verona.

Med andra ord: jag har det väldans bra just nu. ;-)

Har jag missat nåt?

2009-04-06T15:45:00.003+02:00

Jag läser om pågående krismöten i LO-borgen. Någon enstaka manlig vice ordförande i ett av 13 LO-distrikt kräver LO-ordförandens avgång.

Min korta (men ärliga) fråga i allt detta är: vad är nytt i Väck-med-Wanja-frågan sedan en vecka tillbaka? Finns det några nya fakta? Jo - jag såg opinionsmätningen (i singular) där (s) rasar och förtroendet för Wanja är kört i botten. Men med all respekt för enstaka opinionsundersökningar - de kan knappast ligga till grund för något seriöst beslut. Så det måste vara något jag missat.

Snälla berätta för mig, jag avskyr att inte veta.

PS. Läste nyss i Expressen hur ännu en gammal man kräver både Wanjas och Monas respektive avgång. Mannen i fråga är Ulf Nilson, och han är ju känd för att vilja arbetarrörelsen väl... :S Skämt åsido: Bara det faktum att Ulf Nilson av alla människor kräver detta gör att de borde stanna kvar. DS

Att kräva politiskt ansvar

2009-04-03T20:23:00.004+02:00

När regeringen Bildt fick däng i valet 1994 var det för att man såg ett tydlig koppling mellan de politiska beslut som fattades och den usla utvecklingen på arbetsmarknaden, i ekonomin osv. Den mest kompetenta regeringen någonsin var rätt usla i väljarnas ögon. Detta återspeglades också i den mediala bevakningen.

När (s) förlorade makten 2006 var det samma sak. Väljarna, med stöd av den mediala rapporteringen, ville att någon skulle ställas till svars för att det inte gick så bra som det skulle kunna gå. Varför kom inte jobben i takt med tillväxten?

I Stockholm, där jag jobbade i valrörelsen just det året, publicerade tidningarna avprickningslistor där vallöften ställdes mot resultat. Det fördes mer eller mindre kvalificerade och ibland förvisso rätt krystade resonemang kring vad som skulle räknas som en påbörjad bostad. Samma sak gällde nya förskoleavdelningar, mötesplatser för unga - listan kan göras lång. Sviket vallöfte och du får byta, liksom.

Nu ser jag inte riktigt den kopplingen, vare sig i Stockholm eller på nationella planet. Och det förbryllar mig. Under min korta sejour som politiker i den fantastiska förorten Skärholmen mötte jag förvånansvärt många som röstat på (m) därför att de lovat jobb inom fem dagar. Detta (i ärlighetens namn rätt absurda) vallöfte avfärdades väldigt snabbt efter valet av både borgarråd och andra borgerliga politiker/tyckare. I vår stadsdelsnämnd förklarade den annars utmärkte fp-ordföranden att "sånt kan man ju inte lova" när han föredrog den nya majoritetens första budget. Listan på liknande exempel kan tyvärr göras lång på alla nivåer.

Jag beklagar att det blivit så här, och jag hoppas att förändringen inte varar för evigt. Inte för att jag är sosse och bitter efter valförlusten, utan för att jag tror på och värnar demokratin. Jag vill att den koppling som ändå finns mellan politiska beslut och utvecklingen i vårt samhälle synliggörs. Jag vill väljare ska kunna utgå från att politiker håller vad de lovar. Jag vill att den kandidat som lovar vitt och brett också ska ställas till svars för detta när nästa valdag kommer.

Detta gäller oavsett partifärg.

Today? A good day?

2009-04-03T16:48:00.004+02:00

Här kommer sex anledningar till att idag är en riktigt bra dag:
1. Solen skiner!
2. Vågen visar -11,5 kg sedan starten på nya livet den 12 januari. I år alltså.
3. Den rock som tidigare i veckan inte kunde utestänga vinterkylan värmer nu som mammutpäls. Jag älskar värmen!
4. Världens bästa kollega åker snart till USA på efterlängtad bröllopsresa. Finns det någon motsats till ordet "missunnsam"? I så fall är jag det.
5. Ikväll ska grabbarna i min kör Cantare träffas och repa inför resan, äta gott och kanske dricka något till.
6. Jag är så kär att det nästa blir lite fånigt... Men bara lite.

Mina vänner (och ni andra som läser detta): Livet blir inte bättre än så här!

Cantare ska till Verona!

2009-04-01T19:40:00.002+02:00

Jag är sedan drygt ett och ett halvt år tillbaka med i en fantastisk kör, närmare bestämt kammarkören Cantare. Jag är så glad över att jag tagit upp sången igen, och att jag vågar utmana mig själv med Mendelsohn, Reinberger och Mozart.

Det är skönt att vara igång igen. Inte minst med tanke på att jag sedan julen 2000, då jag lämnade Örebro Studentsångare, annars mest sjungit på fester, bröllop, dop och då och då i duschen...

I alla fall, med Cantare får man verkligen uppleva nya äventyr i körsångens fantastiska värld. Är det inte Mozarts mässa i C är det att försöka sjunga franska renässanslåtar som uppskrämd förstatenor.

Nästa utmaning är en körfestival tillika tävling i Verona, dit vi styr kosan efter påsk. Det ska bli hur kul som helst!

Det luktar PR-utt om hela Wanja-veckan

2009-04-01T19:11:00.000+02:00

Först en disclaimer: Jag skriver inte detta för att jag tror att LO:s ledning gjort ett bra jobb i AMF:s styrelse. Jag gör det inte heller för att skrida till försvar för ett LO som från början gjorde typ alla fel som går att göra i krishanteringen. Nej, jag gör det för att jag, ända sedan Wanja-affären började rulla upp för en dryg vecka sedan, har haft en känsla av att det ligger något annat än fakta bakom denna cirkus.

Jag minns hur jag under måndagförmiddagen förra veckan såg första-sidan på Ekots hemsida och förundrades. Förstanyhet var allvarlig kritik mot LO-Wanja i form av feta krigsrubriker. Andranyhet var att hennes motsvarighet på Svenskt Näringsliv Urban Bäckström funderade på om det verkligen gick att ge ansvarsfrihet för AMF:s styrelse. Med andra ord: Wanja får skit i massor medan Urban ryter till (eller åtminstone säger mjau).

"Men om AMF är ett samägt bolag, varför får bara LO och kvinnan i sammanhanget pisk?", tänkte jag och flera med mig och la pannan i djupa veck. Sen fortsatte det i samma stil. Här nånstans börjar också självutnämnda "PR-experter" uttala sig om att Wanja gömmer sig för media, att hon är feg eller bara usel och alla är ense om att hon borde lämna.

Duktigast i klassen var LO:s ordförande i Skåne som på eget bevåg gick ut i media och talade från hjärtat. Inte i egenskap av lokal LO-boss (för sådant krävs nämligen mandat eller beslut i styrelsen, vilket han inte hade) utan som sur, medelålders man från Skåne, kritiserandes en kvinna i arbetarrörelsens ledning... (känns det igen,någon?)

Forna SN-bossen Ebba Lindsö gick visserligen ut några dagar in på Wanja-veckan och harklade sig och sa försiktigt att "nja, styrelsen hade nog inte information i alla fall". Styrelseordföranden Göran Tunhammar mumlade något om oklarheter. Mr Elmehagen himself uttalar sig stundom diplomatiskt om att allt står rätt till, och att de säkert kommer att hitta en lösning. I nästa andetag är han spontan och arg och och trängd och frångår sina intränade talepunkter. Då attackerar också han Wanja.

Där nånstans skiftade också Wanja-kritiken fokus i rapporteringen. Då var det inte LO-bossens eventuella ansvar i AMF:s styrelse kring fd vd:ns pension som var det stora, då var det alla styrelser hon satt i som var felet. Sossar ska inte göra sånt, då det är väl känt att arbetarrörelsens toppskikt (till skillnad från borgerlighetens dito, eller näringslivet) skor sig, blir pengagalna och maktgalna och ärligt talat - vad håller de egentligen på med i LO-borgen?

Ledarsidor gottar sig åt detta. "Wanja blir ett sänke" deklarer nån i raden av borgerliga kvinnliga ledarskribenter på nån av tidningarna. "Minns ni Monas toblerone-affär?" skriver olika tyckare på diskussionsforum och bloggar och i kommentarsfältet till kvällstidningarnas artiklar. Man riktigt ser hur de myser.

Och så här rullar det på.

Låt oss ta en paus så här långt: Det som kommer fram som är kritiskt mot Wanja blir stoooort. Det som stödjer hennes case skrivs i relativt små bokstäver. Å ena sidan högljutt och argt. Å andra sidan lite tyst och försiktigt. Det blir lite som mr Bean i kyrkan; ni vet den där scenen där han högljutt sjunger med i refrängen men är pinsamt tyst under verserna.

Detta fortsatte under den gångna helgen. Fakta kollas upp lite noggrannare och LO blir som av en slump lite mindre ängsligt i sin kommunikation och krishantering. Nu börjar istället svettdropparna komma fram på SN-folket. Journalisterna börjar försiktigt ställa frågor också till Göran Tunhammar, mr Elmehagens parhäst sedan många år. Även Urban får någon kritisk fråga.

Och när Wanja på söndagkvällen deklarerar att Mr Elmehagen ska betala tillbaka minst 20 millar så svarar först Mr Elmehagen att det där ska nog gå att lösa i bästa samförstånd. Några timmar senare går han till verbal attack och mer eller mindre idiotförklarar LO:s ordförande. (Återigen känns det som att han först har följt rådet från sina rådgivare, för att i nästa stund bli sig själv igen.)

Likt tidvattnet inför ebb börjar drevet så sakteliga lugnas ner och belägringen av LO-borgen dra sig tillbaka. I stort sett de enda som fortfarande kräver Wanjas avgång är nu antingen hasbeens som Lars Törnman eller borgerliga debattörer och ledarskribenter.

Jag tror följande: Jag tror absolut att det fanns skäl att kritisera AMF:s styrelse, uppenbarligen har både vd och vice vd haft bägge händerna i pengaburken medan styrelsen halvsovit sig igenom mötena. Men i det läget tror jag att en annan process sattes igång, i syfte att knäcka Wanja en gång för alla.

För så som affären rullades upp efter det första avslöjandet luktar det nämligen spinn och überclever pr-strategier lång väg. Det är nog många som har letat i soptunnorna och ringt och klagat hos diverse redaktörer och journalister. Tänk er själva vilktet guldläge vissa krafter i samhället skulle få om det gick att följa upp Mosa-Mona med Väck-med-Wanja?

Jurassic Lars

2009-03-31T10:57:00.002+02:00

Är det någon som har sett till Lars Törnman på sistone? Nä - inte jag heller. Han har varit borta från rampljuset ett bra tag nu. Och jag kan inte säga att jag saknat honom.

Men, när man minst anar det, och i värsta "Linda Rosing och Fadde: Vi-har-gjort-slut-för-sjätte-gången-men-nu-är-vi-ihop-igen-snälla-skriv-om-oss-i-Aftonbladet"-stil är Lasse T tillbaka på banan. Den här gången ger han sig på Wanja, och kräver, likt ett antal äldre farbröder före honom, hennes avgång.

Är det någon mer än jag som tycker att Lars Törnman känns lika fräsch som en sopsäck räkskal som stått ute i solen i en vecka?

Klockren analys. Igen.

2009-03-31T08:39:00.003+02:00

Vad är det som gör att till synes kloka, balanserade journalister helt tappar fattningen och agerar likt en berusad, hormonstinn arg folkmassa? Då menar jag inte bara bildbyline-suktande Poppius-rookies med tillfälliga anställningar som drivs på av härdade nattchefer utan helt vanliga, seriösa journalister.

Magnus Ljungkvist, innehavare till ett av blogggosfärens vassaste tangentbord, har skrivit en oerhört träffsäker analys kring fenomenet mediedrev. Läs den! Nu.

TV4 tar ut soporna

2009-03-23T07:39:00.004+01:00

Efter att ha avverkat Star Wars, Sagan om ringen och fem säsonger Scrubs har jag och Letti nu gett oss på Vita huset-serien. Än så länge har vi bara kommit halvvägs på första säsongen, men ändå.

Ett avsnitt vi såg häromkvällen hade rubriken "Take out the trash day". I avsnittet beskrivs hur min favvo-karaktär, pressekreteraren CJ Cregg, använder fredagseftermiddagen till att berätta om flera mindre positiva händelser/nyheter i hopp om att mängden och tidpunkten ska göra journalistkåren mindre benägen att skriva så mycket om det.

Jag fick lite av samma känsla när jag såg på TV4 Nyhetsmorgon i lördags. Som en av toppnyheterna under tidig lördagförmiddag (när svenska folket antagligen är bakis efter Let´s dance + räkfrossa kvällen innan) "avslöjades" nämligen att TV4 nu "erbjuder" partierna möjlighet att annonsera i kanalen i samband med EU-valet. Detta då, och jag citerar så ordagrant jag kan, "digitaliseringen gör att TV4 inte längre lyder under radio- och tv-lagens krav om opartiskhet".

TV4 behöver inte längre vara opartiska, därför kan de börja kränga TV-reklam till de politiska partier som kan pröjsa.

Jo det är sant. Första gången jag hörde det senare trodde jag att jag hörde fel. En timme senare sas det igen.

Är det någon mer än jag som tycker att hela grejen, både den egenhändigt slopade opartiskheten och tidpunkten för offentliggörandet, luktar skumt?

Uppdatering: nu ser jag att TV4 Nyhetsmorgon hade en diskussion om detta i morse, där Per Schlingmann (m) och Jan Scherman flankerade Agneta Börjesson (mp) som kritiserat TV4:s utspel. Eller flankerade är nog fel beskrivning, attackerade är nog ett bättre ordval. Inte heller programledarna Kristin och Jesper hade någon som helst förståelse för Agnetas argument, och avbröt henne flera gånger. Proffsigt värre. Se inslaget här: http://anytime.tv4.se/webtv/?progId=741224&treeId=90116&renderingdepartment=2.757

Tjejen har iaf humor

2009-03-18T12:57:00.003+01:00

Aftonbladets reporter Jessica Ritzén testar att leva på inte mer än socialbidragsnormen, och bloggar om det. So far so good. När hon intervjuas i den egna tidningen om detta försök säger hon dock följande:

"Det känns som om jag har väckt liv i Fattigsverige".

Haha. Tjejen har iaf humor. Och det är ju alltid nåt.

Leve fridagarna!

2009-03-15T21:12:00.004+01:00

En dag i veckan får Letti och jag äta vad som helst, oavsett fett eller sockermängd. Det är faktiskt en av de faktorer som gör det mer restriktiva födointaget resten av veckan både uthärdligt och överkomligt.

Idag är en sådan "fridag", och dagens meny har varit noga planerad sedan länge. Det är t o m så att inköpslistan för fredagens storhandling utgick ifrån just dagens meny, som ser ut som följer.

Uppvaknande: Kaffe samt bitar av vit och mörk choklad

Frukost: Glutenfri pasta med egenhändigt gjord pesto, parmesan

Lunch: Färskt, nybakat valnötsbröd (glutenfritt såklart) med tillbehör som salami, brie, parmaskinka, mozarella, sallad och en under förmiddagen hemmagjord färskost med vitlök.

Middag: Entrecôte m klyftpotatis, hemgjord bearnaise samt puré av jordärtskocka.

Till efterrätt hade vi egentligen planerat chokladpudding och grädde, men det orkar vi inte. Aptiten är inte sig lik... Övriga veckans mindre portioner och nyttigare mathållning sätter helt enkelt sina spår i det man mäktar proppa i sig när fridagen väl infinner sig. Och det är ju nånting bra. ;-)

Det är inte lätt att bli vuxen

2009-03-15T21:09:00.003+01:00

Signe löper. Det innebär att hon går runt och kuttrar/ropar och ser ut som ett bokstöd med rumpan i vädret så fort en presumtiv parningskompis visar sig. Just nu är hon dock lite frustrerad, då varken kattkompisen Garbo, Letti eller undertecknad vill hjälpa henne.

Hon får självklart oerhörda mängder kärlek av oss alla tre, men inte på det sätt som hennes hormoner just nu kräver.

Stackars liten...

Uppdatering

2009-03-11T23:30:00.003+01:00

Det går bra med det nya livet. Så pass bra att det snart är dags att köpa nya kläder, åtminstone i viss mängd. Tröjor som tidigare satt tajt över magen hänger nu slappa som nattlinnen ner förbi höfterna. Samma sak med flera av byxparen, där jag ibland tvingas till rätt drastiska åtgärder för att de ska sitta kvar. Minus 10 kg och dito 16 cm runt midjan sätter uppenbarligen sina spår... ;-)

WoW-skolan, del 5

2009-03-04T20:57:00.004+01:00

Här kommer ytterligare en del i WoW-skolan. Är det någon som läser den mer än undertecknad? ;-)

Lagg
Lagg är djävulens avkomma och Guds straff för människans högmod och frosseri. Typ. Lagg vid fel tillfälle gör att man vill kasta ut datorn genom fönstret - och hoppa efter själv. Vad lagg är? Jo - att internet/spelet/datorn segar till och gör WoW ospelbart...

Wipe
En wipe innebär att alla i ett party eller raid dör. En wipe orsakas ofta av noobs i partyt, för många mobs, lagg, en dålig pull (se nedan) eller av slumpen. En äkta wipe, orsakat av en kombination av ovanstående, framkallar ofta härliga skrattanfall. Det är kul att wipea!

Pull
Att pulla mobs är inte så snuskigt som det låter. Pull i WoW ska översättas med att "dra" mobs till dig eller din grupp. Den som pullar får aggro, vare sig den vill eller inte. Den som pullar utan att vilja ha aggro (t ex klena präster eller magiker som går klädda i pyjamas) bör inte pulla. Så enkelt är det.

Roadtrip i Närke

2009-02-28T10:45:00.003+01:00

För att fira såväl min som syster Lenas födelsedagar är jag och kärleken i Kumla. Just nu är vi på plats i Skogstorpsskolan för att bevittna systersonen Oskars debut på fotbollsplanen.

Födelsedag i semlans tecken

2009-02-24T10:26:00.002+01:00

Jaha, så är man ett år äldre. Igen. Blev väckt av kärleken som hade bakat egna semlor och sjöng vackert. Blir varm och lycklig bara jag tänker på det... Och så fick jag paket. ;-)

Stort tack till alla som på olika sätt skickat gratulationer - jag är så innerligt tacksam över att ha så många vänner som bryr sig.

WoW-skolan, del 5

2009-02-23T16:50:00.004+01:00

Här kommer en fortsättning på den nu mer eller mindre legendariska WoW-skolan.

Instanser/dungeons
I WoW springer man för det mesta runt på "offentlig plats", dvs där vem som helst kan komma och störa/hjälpa till. Men det finns självklart också mer "privata" utrymmen, där man i grupper om 5, 10, 25 eller tidigare också 40 hjälps åt att döda extra svåra mobs, som bara är till för just den gruppen just då. Sådana "privata" utrymmen kallas ibland för dungeons, eller instanser. De flesta av dem är byggda för grupper om 5 spelare och hyfsat lätta om man hjälps åt. Andra är desto svårare och kräver fler gruppmedlemmar. Det är här agnarna skiljs från vetet på något sätt, de riktigt inbitna WoW-nördarna sitter många timmar varje kväll för att klara de svåraste instanserna, och därigenom få den bästa utrustningen. Men så är de ju nördar också.

Party
När du är i party i WoW är du med i en grupp om max 5 spelare, där man hjälps åt med att döda mobs, lösa uppgifter eller klara av instanser. Är du i ett party får du t ex viss erfarenhetspoäng, xp, när någon annan i ditt party dödar en mob.

Raid
Vill du piska upp närmaste Horde-stad? Känner du för att döda en stor och tuff drake? Eller vill du kanske klara de svåraste instanserna? Då är en räd, eller raid på engelska, grejen för dig. Raid är nämligen snäppet över party rent storleksmässigt, och kan bestå av upp till 40 spelare. Raider har ofta en mer eller mindre maktfullkomlig raidledare, RL, som styr och ställer över vad som ska ske. Tips: om RL visar sig vara a) en 12-årig engelsk pojke, b) en 25-årig engelsk man eller c) rumänsk kvinna av valfri ålder är tipset att lämna raiden fort som tusan. Det kan nämligen aldrig sluta bra.

Fortsättning följer...

PS Jag tar tacksamt emot tips på ord som ni vill ha förklarade. DS

Gipsväggar borde förbjudas

2009-02-22T22:53:00.003+01:00

Har för mig att det finns ett ordspråk som lyder typ: "den som vill vara fin får lida pin".
Jag har en fråga med anledning av det, en retorisk sådan: gäller detta även när man fixar hemmavid? Ni vet - pimpar lyan lite, byter någon möbel, sätter upp en hylla eller två.
I såna fall är det jävligt fint här hemma hos mig just nu...

Jag orkar just nu inte skriva så mycket mer, men jag kan säga att jag hatar en av väggarna här hemma. Jag hatar den. Jag skulle kunna gå loss på den med slägga och skärbrännare, men det skulle 1. antagligen inte bli så snyggt och 2. det skulle nog bli rätt kallt då det är en vägg som vetter ut mot balkongen.

WoW-skolan, del 4

2009-02-21T09:26:00.005+01:00

Här kommer en fortsättning...

Loot/drops
När du dödar mobs i WoW kan du plocka upp saker från "liket". Det kan handla om pengar, användbara föremål eller skräp som man kan sälja. Det som då "ramlat" av liket kallas för drops, eller loot.

Loota
Att loota är att plocka upp saker enligt ovan.

Need or Greed
Om du är i en grupp (oftast 5 spelare) kan det ibland droppa saker som är värdefulla, och som alla eller flera i gruppen kanske vill ha. För att undvika bråk, finns det i WoW en funktion som heter Need or Greed. Det innebär att du, när det droppar något bra, kan välja om du verkligen behöver det föremålet (Need) eller om du bara vill ha det för att sälja det (Greed). Need går före Greed, och den som needar får företräde när det sen ska kastas tärning om vem som får föremålet.

Ninja
Att ninja något, vilket också gör dig till en ninja, är att trycka Need trots att du inte behöver föremålet. Att ninja är elakt och dumt, och är förenat med spöstraff och allmän förnedring i chatten samt på förekommande WoW-forum. Det finns dock ingen formell regel som förbjuder dig från att ninja, det handlar snarare om sunt WoW-förnuft och vanligt hyfs.

Det kommer mera...

PS har ni synpunkter på vad jag skriver, eller om ni tycker att det fattas något, plz let me know. DS

WoW-skolan, del 3

2009-02-20T20:52:00.002+01:00

På allmän begäran kommer här en fortsättning. Håll till godo.

Noob
En noob är något man kallar nybörjare, extra klantiga sådana. Kan också användas mot såna som förvisso spelat WoW länge, men som ändå klantar sig. Ska inte förväxlas med newbie, som är nåt slags charmig, snäll variant av detta ord.

Mob
Monster. Eller kanske inte alltid monster. Bättre beskrivning är nog snarare att en mob är en varelse i spelet som du ska döda.

Aggro
Aggro är facktermen för att moben ifråga är mest arg på dig, och slår på dig. Aggro är något man förtjänar. Verbformen av aggro är att aggra.

Leeeeroy
Att göra en leeeroy är att aggra alldeles för många mobs, så man dödar alla i sin grupp. Gärna i onödan. Härstammar från en klassisk youtube-film där en kille aggrar alla mobs i en hel instans (typ) samtidigt som han skriker "Leeeeroy Jenkins" i Teamspeak (som är ett Skype-liknande program som används för verbal kommunikation)

Det kommer mera...

WoW-skolan, del 2

2009-02-20T14:50:00.003+01:00

Här fortsätter den hett efterlängtade lingo-genomgången av World of Warcraft.

the Alliance
Till skillnad från i den svenska politiken är Alliansen i WoW the good guys. Alliansen är ett förbund mellan människor, dvärgar, nattalver, gnomer och draenei. Alliance-chars är per definition snygga, smarta och luktar gott. Och självklart dödligt farliga i strid.

the Horde
Horde, eller horden, är Alliance svurna ärkefiender. Förbund mellan orcer, troll, tauren, odöda och blodalver. En salig, illaluktande röra, med andra ord. Horde-chars är per definition obotligt dumma, bor i grottor, äter sopor och är lika smidiga i strid som undertecknad är i balettskor.

PvP
PvP står för Player vs Player, och är ett spelare mot spelare-inslag i WoW. Det är i PvP som striden mellan Alliance och Horde äger rum. En sann Alliance ska vara beredd att döda Horde så fort man känner stanken av de sistnämnda.

Det kommer mera...

Stor humor

2009-02-19T22:36:00.002+01:00

Till sist: dagens roligaste länk: http://www.svenskbladet.se/utrikes/index.php?alias=34_arig_svensk_man_raddar_barnen_i_afrika_fran_svalt.html

PS Jag vet att jag skrev tidigare ikväll att jag skulle blogga ikapp i helgen... Kunde till slut inte hålla mig... Så ni får stå ut med mitt spammande... ;-) DS

Wow-skolan, del 1

2009-02-19T22:16:00.002+01:00

Några av Lettis kompisar har i kommentarer på hennes blogg efterfrågat ett World of Warcraft-lexicon, så att de kan hänga med i svängarna när hon och jag frossar i nördiga uttryck och klyschor.

Här kommer första delen:
WoW
Förkortning av World of Warcraft, uttalas Vov (som hundarna säger)

levla
I spelet har man en karaktär, som i takt med mer erfarenhet kan gå upp i nivå/level. Det sistnämnda är att levla.

dinga
Slang för att levla. När man levlar ska man nämligen skriva "ding" i chatten. Då kommer folk att säga grattis. Eller gratz.

afk
Förkortning för Away From Keyboard. Bra ursäkt om man inte har svarat på tilltal.

char
Förkortning för character, vilket alltså är karaktär fast på engelska. Med andra ord: din gubbe i spelet.

Det kommer mera...