Världen har förlorat en fantastisk person

Idag begravdes så Bill, min gamla lagkompis tillika vän som jag tidigare skrivit om här på bloggen. Bill var en fantastisk person på många sätt, och hade en ödmjuk och positivistisk syn på livet som fler borde ha.
Bill och hans älskade Lhetitia, på min 30-årsfest för snart fyra år sedan.

Det var en väldigt fin och på något sätt skön begravning, framför allt därför att det var Bill och inte prästen som satte sin prägel på den. Kyrkan var till bredden fylld av alltifrån familj och vänner till fd lagkompisar i basket, plitkollegor från Kumla-anstalten och författarvänner. Och andra som berörts av Bill.

Halva predikan bestod exempelvis av en av Bills längre dikter, och det var nästan som om Bill själv stod där framme och läste de fantastiska orden, på sitt personliga sätt. Då var vi många som grät, och det var skönt att göra det tillsammans.

Jag tänkte dela med mig av två av Bills alster, som också återfanns i programmet för begravningen. Detta så att ni alla får ta del av hans briljans och delikata känsla för ord.

Den första heter "Kvart över längtan" och lyder som följer:

När vinden äter mina ord

Kvart över längtan

mitt i natten

ska jag ta dig i min båt

och segla

mot stjärnlösa himlavatten.

Lyssna till vindens hunger

den som visslar och sjunger.

Lyssna och hör

hur jag älskar dig

med spända segel

på anonyma himlakroppars

blanksvarta spegel

tills gryningen tar oss i hamn

och vinden bär ditt namn.

Den andra dikten, som är nästan skrämmande i sin realism, heter "Tåget" och får avsluta det här inlägget:

I sista stund hoppade jag på

destination - okänd.

I rasande fart rusar det fram,

men något är konstigt.

Aldrig stannar tåget till.

Ändå försvinner gamla ansikten,

de byts mot nya.

Jag är förvirrad och rädd,

jag vill stiga av.

Men så plötsligt förstår jag.

Det är livets tåg,

destination - döden.

Ingen undkommer.

Jag får göra det bästa av resan.

Det gjorde du, min vän.. Det gjorde du verkligen.