När dumheten får ett ansikte

I somras lämnade jag gruppen "Bajen Fans" på Facebook. Anledningen var att gruppens ordförande i ett långt och argt pressmeddelande ifrågasatt Hammarbys stöd för Pride-festivalen. Jag ifrågasatte detta i gruppens diskussionsforum samt i mail till ordföranden och fick till svar att "vi ska inte hålla på med sånt". Och det är ju som ni alla förstår skitsnack. Självklart ska fotbollen, liksom all idrott, stå upp för mänskliga rättigheter oavsett om det handlar om kamp mot diskriminering eller det självklara i att Dawit Isaak måste friges.

För några veckor sedan hoppade Hammarbys ordförande av efter hot mot honom och hans familj. Man kan tycka vad man vill om hans ledarstil och sätt att leda Hammarby; våld eller hot om våld är aldrig ok. Om man inte är ordförande i Bajen fans förstås. Enligt honom är nämligen hot om våld mot t ex familjemedlemmar förståeligt.

Jag är stolt bajare, och kommer så att förbli. Men nån gräns måste finnas för vilka dumheter officiella företrädare för de grönvita (i det här fallet fansen) får ägna sig åt. Därför kan jag inte vara medlem i Bajen Fans, i alla fall inte med nuvarande ledning.