Ett sådant är undertecknads utskrivna tal från första maj-firandet i Kumla 1996. (Shit vad det känns länge sedan!) Till historien hör att jag trots min ringa ålder var första maj-general i Kumla (s) då, och hade genom den "maktpositionen" på ett kuppartat vis förändrat upplägget så att ungdomstalaren (detta år undertecknad) talade först, istället för sist som tidigare år. Bland SSU-arna skämtade vi om att nu kanske några fler skulle stanna kvar och lyssna på oss, förutom de som var där av tvång (läs fanbärarna) och de som inte kunde ta sig därifrån av egen maskin...
I samma veva hade vi också en diskussion (jag vill ogärna använda ordet "konflikt", även om det kanske är en bättre benämning) inom Kumla (s) om fördelning av makt och inflytande. Detta går att utläsa i talet, både tydligt utskrivet och mellan raderna... Jag hade också försökt göra första maj lite roligare detta år, men fick tyvärr nobben i arbetarekommunens styrelse. Därav vissa småbittra pikar i inledningen av talet.
Slutligen var detta dagen efter kungens 50-årsdag, därav avslutningen...
Anyway; så här kunde det alltså låta den 1 maj 1996 i Kumla, på Kumlasjöns scen.
Artist: Bimpa. Text och musik: Bimpa
"Mötesdeltagare!
I år det 107:e gången som det arrangeras första maj-firande av svensk arbetarrörelse.
Detta firande är fyllt av ärorika traditioner; såsom fanor, arbetarsånger och demonstrationståg till ljudet av marschmusik.
Jag tycker att man ska ha kvar traditionerna, man skall sjunga arbetarsångerna och man skall bära fanorna med stolthet.
Om inte annat för att påminna om de lidanden och kval som arbetarrörelsens förkämpar fick utstå för cirka 100 år sedan.
Men som alltid måste vi förändra oss i takt med tiden.
Vi måste börja tänka framåt, utan att för den skull tappa historien.
Vi måste hitta nya former för att fira denna dag,
denna glädjens dag,
denna frihetens dag,
arbetarrörelsens dag.
* * *
Kamrater!
Jag tänkte delge er några av mina visioner som jag har inför framtiden.
För mig handlar det först och främst om tre för mig väldigt viktiga ord.
Ord som gör att jag engagerar mig politiskt, ord som ger mig framtidstro.
Det första ordet är rättvisa.
Jag är socialist. Jag tror därmed på människors lika värde och på att alla människor, oavsett hudfärg, oavsett kön, oavsett plånbokens tjocklek ja till och med oavsett stamtavla skall ha samma förutsättning att skaffa sig en dräglig tillvaro.
I ett rättvist samhälle har alla människor rätt till och därmed också samma förutsättningar för att att kunna skaffa sig en utbildning, ett jobb och en familj.
Men ordet rättvisa kan användas i fel sammanhang.
Moderaterna och andra högerkrafter använder ordet rättvisa på ett för mig obegripligt sätt.
De menar att rättvisa är när alla får behålla vad de tjänat, när alla får vad de förtjänar.
Rättvisa för moderaterna är när man kan köpa till sig en bättre utbildning för pappas pengar. Därför vill jag att vi slår vakt om ordet rättvisa och använder det i dess rätta bemärkelse.
* * *
Partikamrater!Det andra ordet är demokrati.
Demokratins enda byggsten är att vanliga människor, som du och jag, engagerar sig.
Om vi inte bryr oss, utan överlåter bestämmandet på några få "elitpolitiker", dördemokratin och därmed också chansen till ett rättvist och solidariskt samhälle.
Där ligger ett stort ansvar på oss som medborgare.
Vi får inte nöja oss med att gå och rösta vart fjärde år, och därmed tro att vi gjort vårt.
Det är endast när alla som kan engagera sig gör det och när Svensson bryr sig om vad som händer ut i samhället som vi skapar förutsättningar för demokrati.
Nu menar inte jag att hela Sverige skall sitta i fullmäktige och nämnder, eller att alla ska kandidera till riksdagen.
Det finns andra sätt att engagera sig än att ha en politisk post.
Ett stort ansvar ligger också oss som är aktiva politiker och på de politiska partierna, inte minst socialdemokratin som är det största partiet.
Vi måste sluta upp med att prata om att "nå ut till folket", vi måste vara en del av och bestå av folket.
Politik är att vilja.
Det är endast när man vill något som man kan uträtta något.
Därför får inte någon politiker uppta poster bara för att de har rätt till det i egenskap av kommunalråd eller dylikt.
Ej heller skall man ha politiska uppdra på grund av pengar eller prestige.
Viljan att förändra måste alltid finnas med.
Finns inte viljan kan man aldrig förändra.
Bara förvalta.
* * *
Det tredje och kanske viktigaste ordet är solidaritet.
Det pratas mycket om att det går dåligt för Sverige. Att vi är på väg att bli ett U-land.
Ingenting kan vara mer fel.
När jag vaknade i morse visste jag att min familj inte hade blivit ihjälskjutna under natten bara för att jag är politiskt aktiv.
När jag vaknade i morse visste jag att mina vänner inte hade blivit dödade av en bilbomb.
När jag vaknade i morse visste jag att jag utan att riskera mitt liv kan stå här idag och hålla denna apell om mina politiska åsikter.
Så kom inte och säg att vi har det dåligt i Sverige. Det finns faktiskt saker som inte kan mätas i pengar.
* * *
Partivänner!
Ni har väl alla hört talas om Palestina-konflikten. Vi har alla sett de hemska bilderna, vi har alla läst om de hemska terrordåden.
Som vanligt pratar alla om hur illa ställt det är i mellanöstern och Bosnien.
Men som vanligt är det mycket snack och lite verkstad.
För vad har vi egentligen gjort för att hjälpa till där det uppenbarligen behövs hjälp?
Jag är stolt över att tillhöra SSU, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, som tog initiativet till att ungdomar från såväl Israel och Palestina träffades på vår kursgård Bommersvik för några år sedan.
Där fick de för första gången chansen att träffa varandra och lyssna på varandras åsikter.
Där togs initiativet till det samarbete som ger hopp om fred i mellanöstern.
Jag och alla andra medlemmar i SSU har hjälpt till, idag har ni chansen att göra detsamma. Ni kan nämligen stoppa pengar i de bössor som finns ute hos er.
Insamligen går till Olof Palmes minnesfond och till det projekt som kallas "En miljon för freden". Pengarna kommer att användas till att bygga och få igång en skola i Israel för både israeliska och palestinska ungdomar där de kommer att få lära sig att arbeta tillsammans.
Visa att ni bryr er om freden i mellanöstern, hjälp till att få ihop en miljon för freden.
* * *
Avslutningsvis, mötesdeltagare!
Det var med blandade känslor jag såg hyllningarna av kungen inför 50-årsdagen.
Negativa känslor därför att jag är mot monarki.
Jag tycker nämligen att det är helt vansinnigt att man skall kunna födas till en position som statschef och därmed också ha tusenfalt bättre förutsättningar än en vanlig Svensson.
Positiva känslor tack vare denna gränslösa generositet man visade mot denne man som fyllde 50 år igår.
Tänk om svenska folket kunde visa samma generositet mot de som verkligen behöver.
För jag är helt övertygad om att om vi kan överösa kungen med gåvor av hiskeliga värden kan vi också hjälpa den fattige, hemlöse som lever på att samla tomburkar.
Kan vi ge bort en berguv till kungen kan vi också hjälpa den arbetslösa tvåbarnsmamman som just har fått vräkningsbesked.
Det, mötesdeltagare, är verklig solidaritet.
I och med detta tackar jag för mig och välkomnar Kumlas ene kommunalråd Dan-Åke Moberg upp på scenen.
Tack!
* * *
Posts
No comments:
Post a Comment