Monday, October 06, 2008

Det räcker med sosse

Med risk för att försätta vissa i min bekantskapskrets i en smärre identitetskris, tänkte jag komma med ett litet avslöjande. Vid sidan av Ernst, Big Brother-Linda och Aborrjägaren (Basshunter) m fl finns nämligen en hajpad företeelse, i det här fallet ett politiskt fenomen, som vid väl valda tillfällen poppar upp och då får drösvis med uppmärksamhet.

Bra jordmån för detta fenomen brukar vara i samband med val av partiledning för (s) eller vid diskussioner om EU-politiken i allmänhet och vid fastställande av listor till EU-parlamentsvalen i synnerhet.

”Kom till saken, människa!” säger säkert någon nu. "Sluta ordbajsa!". OK, here goes. Håll i er nu, this will be ugly:
- DET FINNS INGEN ”VÄNSTER” INOM SOCIALDEMOKRATIN!

Så – nu är det sagt. Japp, jag sa det och jag menar det på fullaste allvar. Det finns ingen vänster inom (s). Det finns således inga ”vänstersossar”. Det hela är en bluff. Kanske inte en medvetet iscensatt sådan, men ändock en bluff. Det finns ingen höger heller, för den delen. I alla fall inte i ordens rätta bemärkelse.

Jo – jag vet. Det finns ett antal medlemmar av det socialdemokratiska partiet som själva gärna definierar sig som att de tillhör ”vänstern inom (s)”. Jag vet inte hur många gånger jag har hört andra säga ”Ja, jag är ju lite mer vänster än er andra” i syfte att framstå som en mer ”äkta” socialdemokrat. För om man är mer "vänster" är man mer sosse, det vet ju alla. De som gärna identifierar sig som ”vänstersossar” är för övrigt ofta samma individer som gärna pekar på andra sossar och ropar ”HÖGER!” om de hör något politiskt som de inte gillar.

Carl Tham är en sådan, vilket han så sent som häromdagen gav uttryck för i en debattartikel. Jag kan inte säga att jag förstår varför denna till synes intellektuella man gör så på äldre dar, men som den gamla folkpartist-politruck han är måste han väl kanske göra vad han kan för att distansera sig från sin egen historia.

Jag har dock inte, så vitt jag minns, träffat någon socialdemokrat som kallar sig själv ”högersosse”. Och det är kanske inte så konstigt. Det är liksom ingen komplimang. Jag själv har blivit kallad "högersosse" minst ett tiotal gånger. Vid samtliga, yep samtliga, dessa tillfällen har utpekandet skett av personer som inte har en aning om var jag står politiskt; som inte vet vad jag tycker i några som helst sakfrågor. Mer än att jag är socialdemokrat, vill säga.

Och det är här min kritik mot detta fenomen börjar: det räcker nämligen inte med att själv definiera sig som mer "vänster" (underförstått ”bättre”) än andra socialdemokrater för att det ska bli sant.

Jag gillar förvisso idén om affirmation, det vill säga att man ger sig själv beröm i syfte att må bättre, allrahelst framför spegeln, men det finns gränser. Blondinbella blir inte mer kändis-på-riktigt bara för att hon vill det så innerligt, så innerligt. Jag blir inte mer basketproffs även om jag skriver det som signatur i min e-post. Sorry - det krävs nåt mer än bara vilja och ett ord.

”Jo men”, säger någon då, ”visst finns det väl olika åsikter inom (s)?” Absolut. Självklart. Det står inte i motsats till det jag säger. Oliktänkare och oliksägare finns det många av, och det är en jäkla tur det. Bredden inom (s) är en klar konkurrensfördel.

Grejen är att den här bredden kan se lite olika ut. Ta mig, t ex. Jag är en vad många skulle kalla grå-sosse. Håller med om partiets politik i de allra flesta frågor. Framförallt de grundläggande frågorna om alla människors lika värde och vikten av en välfärd som finns för alla, oavsett ekonomiska förutsättningar för individen.

Men inte i allt. Jag är t ex inte särskilt imponerad av (s) flyktingpolitik, för att välja ett exempel. Det finns flera.

Så ser det ut hos de flesta sossar jag träffat. Jag har inte träffat någon som är nöjd med allt, och jag har inte träffat någon som rent spontant håller med vare sig partiet eller någon partimedlem om exakt allt, i alla frågor, till 100 procent. Redan här faller mycket av snacket om en homogen "vänster" inom (s).

En av dem som brukar användas som exempel på en "högersosse" är Mona Sahlin . Jag har aldrig riktigt förstått varför, och väntar alltjämt på bevisningen. Sist jag lyssnade till Mona höll hon ett fantastiskt tal under Politikerveckan i Almedalen. Den som lyssnade på det talet kan inte ha missat att hon är socialdemokraternas oomstridde ledare.

Bloggaren och debattören Jonas Morian är också ett populärt namn om man vill hitta någon som anses som "höger" inom (s). Även här saknas bevisning i fallet. Få kan nämligen på ett så elegant och skickligt sätt argumentera mot borgarna som Jonas, ofta i de mest grundläggande rättvisefrågor. Som frågan om könsneutrala äktenskap, t ex. Eller mediepolitiken. Eller arbetslöshetsbekämpningen. You name it.

Vid en middag hos en god vän för ett drygt år sedan presenterade sig en av gästerna som att "jag är lite mer vänster än andra sossar". Jag hade aldrig pratat med personen innan, och tyckte mest synd om henne då hon uppenbarligen kände behov av att definiera och sortera in sig själv i ett fack utan att ge oss andra chansen att skapa oss en egen uppfattning.

Jag kan ju som bekant inte hålla truten, och började ställa frågor. Och jag nöjde mig inte med floskler till svar. Under vårt samtal, som ibland blev ganska hätskt, visade det sig rätt snabbt att det inte fanns så mycket substans i denna självsortering. Det var till exempel så att denna person hatade allt vad den offentliga arbetsförmedlingen stod för, grundat på fullt rimliga och personliga skäl.

Här blir "vänstersosse"-snacket nästan på gränsen till löjeväckande. Det finns nämligen inte någon gemensam nämnare! Några gillar inte EU-politiken. Andra gillar inte skolpolitiken. Ytterligare några, som jag, tycker att det finns mycket att förbättra inom integrations- och flyktingpolitiken. Andra vill satsa mer på miljöpolitiken än vad betong-(s) gjort genom åren. Och så vidare.

Vad är då mer vänster i detta oliktänkande? Vad är mer höger? Och vem har facit om vad som är mer eller mindre socialdemokrati?

Nej - min erfarenhet är att bland de som kallar sig för "vänster-sossar" så ligger det ofta annat bakom. Personliga band, mytbildning och taskig research t ex. I vissa undantagsfall tror jag till och med att det handlar om att skaffa sig en plattform och fejkad gemenskap för att skaffa sig makt eller uppdrag. Tråkigt men sant.

Någon som inte håller med? Upp till bevis, för bövelen!

25 comments:

Jonas Morian said...

Så klokrent och bra! En blogglänk kommer.

Bimpa said...

Tack Jonas! Ser fram emot att bli emotsagd... ;-)

Anders Nilsson said...

Klockrent, så nåt motstånd från mig får du inte på det här.

Alexandra said...

Fortsätt med de politiska inläggen! Nu finns du i min blogglista!

ullis said...

Håller faktiskt inte till fullo med eftersom jag menar att politiken har en traditionell höger-vänster skala.

Och utifrån den så finns det i vårt stora fantastiska parti med en stor bredd också olika glidningar i den traditionella höger-vänster skalan.

Nu är det ju också så att i många frågor är det idag inte lika enkelt att dela upp politiken i en traditionell höger-vänster skala. Det är ju bland annat det som gett moderaterna ett större frirum och att miljöpartiet många gånger är svåra att foga in i det tänket.

Själv menar jag att den traditionella höger-vänster skalan till stor del handlar om synen på skatter och hur stor del av samhällets verksamheter som ska beslutas politiskt och i hur stor grad politiken respektive individens självständiga val ska vara styrande för hur vi formar samhället och offentligt finansierad verksamhet. Men att man också lägger i en tyngd i hur möjlighter till makt i samhället påverkas av uppvästvillkor och ekonomi - eller klass.

Krassman said...

Oj oj Jimmy, vilket inlägg. Laakso har skrivit på samma ämne och jag önskar att jag bara kunde ctrl+c med min kommentar där men det är inte min stil. Du får dock nöja dig med att bli med på min topplista.

Bimpa said...

Till Anders:
Tack!

Till Alexandra:
XD

Till Ullis:
Fast var går då den berömda gränsen? Jag är medveten om, och uppskattar, att det finns en politisk bredd inom (s). Jag vet också att det finns en höger och vänster-skala inom politiken i stort. Men finns det verkligen definierbara vänstersossar, med återverkningar på dagspolitiken? Nja...

Till Krassman:
O.o

ullis said...

Tja, vart går gränsen mellan s och v? Och var går gränsen mellan sosse och socialliberal? Det är gråskalor hela vägen. Men det förs väl samma förflyttningar politiskt inom socialdemokratin som inom politiken i stort. Så visst har det återverkningar på dagspolitiken.

Den som känner att den måste defininera sig som vänstersosse gör väl det för att det betyder något för den. Andra sossar kanske tycker att det är viktigare att betona en liberal hållning. Vissa vill hålla s så långt från v som möjligt medan andra skulle ha lättare att förflytta sig till v än till något annat politiskt parti.

Att inte se de där olika politiska glidningarna och erkänna dem och diskutera innehåll och konsekvenser skapar snarare grunden för positioneringar som inte är det minsta bra.

Bimpa said...

Till Ullis:
Nja - nu börjar jag nästan tro att du inte läst mitt inlägg.

För det jag skriver är ju att det absolut finns en bredd, men att jag (ännu) inte har sett den berömda gränsen som andra tydligen ser, då de gladeligen delar in både sig själva och andra i epitet som "högersosse" och "vänstersosse". Där det sistnämnda är positivt och det förra inte alls.

Hur denna min tes, dvs att det inte räcker att själv beskriva sig som "bättre" än andra för att det ska bli så, skulle kunna skapa en grund för andra sorts positioneringar är jag nog inte riktigt med på. Å andra sidan är det snart läggdags.

Johan Sjölander said...

Men var skriver Carl Tham (som ju är det exempel du använder dig av) att han tillhör en "partivänster" som är "bättre" än "partihögern"? Eller är det så att man bara genom att kritisera partiet per automatik också antas anse sig själv mycket bättre än alla andra?
Det tycker jag i sådan fall är en lite tråkig syn på vilket debattklimat vi ska ha internt.

Johan Sjölander said...
This comment has been removed by the author.
Bimpa said...

Kom igen Johan - cut me some slack. Det är ok om du inte håller med mig. Men ibland är det faktiskt lätt att läsa mellan raderna. Carl Tham kritiserar (s) för att vi (jag antar att han menar du och jag och alla andra sossar) banat väg för den finansiella kris vi ser nu. Detta genom vår hejdlösa privatiseringsvåg som, och jag citerar hans artikel: "...alltsammans är i grunden ett utslag av samma värden och moral som nu driver Wall Street mot undergången."

Men visst - att ta upp Ol´Calle:s bravader kanske störde min argumentationslinje. Ber om ursäkt för det.

Om du bortser från detta grava klavertramp mot en trogen partiaktivist, har du någon åsikt om det jag framfört i övrigt?

Bimpa said...

Oops - här höll det på att bli fel. Jag missade helt din avslutning.

Svaret på din fråga är självklart nej. Om du läser mitt inlägg så ser du att jag välkomnar bredden och debatten och alla som tycker annorlunda. Och det är helt ärligt.

Det jag alltid varit allergisk mot är när folk tar sig rätten att bli uttolkare av den sanna läran, och tar fram etikett-apparaten. Där drar jag linjen.

Min aversion gentemot CT har förresten nog också att göra med hur han agerade under den första rådslagsomgången där han pläderade vilt mot både det (enligt honom) hejdlösa friskoleflörtandet i (s) nya skolpolitik, samtidigt som han skarpt ifrågasatte själva idén med att ställa frågor till medlemmar och andra. De vill nämligen inte ha frågor, de vill att vi leverar svar, var hans tes då. Självutnämnd "rättrogen" och flosklig, var min reflektion då. Det är den nog fortfarande, om jag ska vara ärlig.

Låter det osammanhängande och utanför ämnet? Det är det också. Men det är min blogg... ;-)

God natt!

Johan Sjölander said...

Äh, nu gick jag igång så mycket att jag skrev ett alldeles för långt inlägg på min egen blogg (istället för att gå att lägga mig, vilket jag sannerligen borde ha gjort nota bene). Där tror jag att jag lite mer utförligt framför den kritik jag utifrån min läsning av din (mycket intressanta, ska sägas) text skulle vilja framföra.

Berör dock inte Carl Thams agerande under skolrådslag ett där. Det får bli en senare postning. Eller kanske en bok, eller teveserie eller nått...

Sov gott (i wish i did)

Johan Sjölander said...

En sista grej också: CT:s kritik drabbar väl också honom själv, eftersom han i högsta grad varit en del av den socialdemokrati han skriver om (som exempelvis statsråd)? Alltså, jag känner inget enormt behov av att försvara Carl Tham men jag är lite emot det där med, tja, du vet, etiketter.

Nä, nu ska jag verkligen sova.

Ullis said...

Jag har visst läst ditt inlägg, noga.

Och det är inte så att jag tycker att det är helt poänglöst eller sågar det med fotknölarna. Jag säger att jag itne håller med dig helt och hållet.

För jag menar att höger-vänster skalan som finns inom politiken också finns inom partiet och att det ibland kan finnas en poäng med att erkänna det istället för att säga att "alla är vi sossar" och inte prata om glidningarna.

Däremot menar jag inte att den är så falangdefinierad att det går att varva listor eller så utifrån någon sådan syn på partiets interna kritiker oavsett om de känner sig närmre v än socialliberalismen eller tvärt om.

Men samma saker som gör att man kan bli skitförbannad på borgarna när de föreslår dumma saker kan göra att man blir skitförbannad på förslag från sitt eget parti eftersom man tycker att det går i precis samma riktning.

Jag kan till exempel påminna om det upprop jag var med och startade en gång i tiden mot förslaget att införa två karensdagar på vård av barn. Idag skulle alla sossar ha tyckt att förslaget var idiotiskt och slog på fel mål, men då var det Mona som föreslog det och då var det ett antal sossar som ansåg att den interna kritiken bara var ett spel för gallerierna om makt. Och ja - det är ju samma spel om makt och innehåll som inom politiken i stort.

Att inte ta i intern kritik utan försöka lägga locket på är det som skapar positioneringar.

Men det behöver inte betyda att någon är bättre sosse än någon annan. Om man kallar någon "högersosse" så är det ju ett skällsord eftersom vi alltid använder höger som det. Men om vi pratar om en socialdemokrat med något liberalare värderingar så tror jag att fler tycker att det passar dem. Jag måste hålla med Sjölander i sina inlägg, framför allt det som är på bloggen. (Surprise*S)

Inte sosse efter högervridningen said...

Men, Bimpa, ur en socialdemokratisk synpunkt är det väl bra att Tham kritiserar de krafter som bidragit till den finansiella krisen? Och det ska han väl ha rätt till som partimedlem? Varför ska han inte få kritisera en politik han anser vara felaktig vilket han väl ganska tydligt fått rätt i nu?

Annnars är det locket på, förbud mot kritik inom partiet, slut på all bredd, lägre i tak och åsiktsförbud för de som inte gillat utvecklingen de senaste 20 åren.

Åter till ättestupa då kanske. Eller kanske är det bara så att de som är för ekonomiska liberaliseringar blir sura om han säger att det är att gå till höger och därför vill tysta all kritik.

Bimpa said...

Om man läser vissa kommentarer på denna blogg, och i inlägg som andra gjort på sina egna bloggar, så kan man nästan få uppfattningen att jag 1. inte vill ha några åsiktskillnader inom (s) och att jag 2. vill slå ner som en hök om de skulle uppstå. Det gör mig lite frustrerad. Å andra sidan kanske det är ett tecken på den tes jag försöker leda i bevis. En klassisk avledningsmanöver.

Jag har förresten inte kritiserat Calle Tham för att han uttrycker sin åsikt. Jag kan visserligen tycka att han är fel ute när han gör sig själv till tolkare av vad som är rätt röd nyans, och när han anklagar (s) för högervridning, men jag hoppas verkligen att han säger vad han tycker även i fortsättningen. Liksom jag hoppas att det är ok för honom att jag kanske tycker annorlunda.

För om man som Calle T på DN Debatt försöker provocera (där kan vi väl ändå vara överens?) så måste det väl vara lika OK att komma med motargument mot hans argument, som det är för er att kommentera det jag tycker här på bloggen?

Annars blir det ju lite knasigt. Dessutom tror jag inte att Calle T har så ömma tår som vissa verkar tro... ;-)

Letti said...

Alltså shit vad komplicerat alla gör det! Jag tycker det är jättelätt att dra en gräns i partiet mellan höger och vänster. Vänstersossar vill avskaffa kapitalismen till förmån för ett klasslöst socialistiskt samhälle och högersossar vill bygga ett så bra välfärdssamhälle det nånsin går inom ramen för ett samhälle där man tillåts tjäna pengar på andras arbete. Hur är det otydligt Jimmy?

Johan Sjölander said...

Hej igen Jimmy. Nä, det är naturligtvis din fulla rätt att kritisera vad Carl Tham (eller jag, eller Morian, eller vem som helst) tycker och tänker. Problemet - vilket jag tror är orsaken till att vi landar lite olika här - är att du inte gör det. Du säger att Tham "provocerar" och att han gör sig till "tolkare för vad som är rätt nyans av rött", och i ditt inlägg att han pekar finger etc etc. Däremot inte ett ord om varför Carl Tham har fel i sak. Alltså; istället för en saklig diskussion så ägnar du dig - faktiskt - åt att sätta etiketter på en partikamrat. Den ende som har kallat Tham för "vänstersosse" är ju nämligen du - själv gör han det inte.
Det är det som blir lite konstigt. Och lite synd (eller, tja, å andra sidan hade säkert inte debatten blivit lika livaktig om du inte gjort det så det kanske är en fördel). Eftersom det skymmer sikten för vad jag antar att du egentligen vill säga - att det är dumt att stämpla varandra med olika etiketter istället för att föra ett seriöst politiskt samtal.

Bimpa said...

Till Letti: om det ändå vore så enkelt... trots att jag fört denna diskussion i över 10 år är det första gången jag hör den förklaringen, och jag lovar att smaka på den ett tag... Men spontant ett ljummet nja.

Till Johan, Carl Thams adjutant som likt en pitbull biter sig fast i min passus om stackars Calle... ;-)

Kanske har du rätt i att det var puckat att ta med Calle i mitt resonemang. Menar du att om jag utelämnat Calle så köper du resten?
Å andra sidan är det många andra som lyckats blicka förbi hans namn och sett vad jag försökt leda i bevis.

Men om vi ska ta Calle-ponken så tycker jag, som jag skrev i ett tidigare svar, att han gjorde just det jag skriver om i samband med rådslagsdiskussionen i Stockholms AK. Jag var en av dem som gick upp i debatten mot honom, nämligen, och minns väl hans fingerpekande. Då handlade det om skolpolitik. När det gäller artikeln i lördags har jag måhända till viss del lurats av rubrik och ingress-sättaren, men tycker framför allt att följande stycke är signifikativt för det jag menar:

"Vilka ledande politiker har under de senaste 20 åren vågat ifrågasätta den heliga maximen att marknaderna styr sig bäst själva och att kapitalet alltid söker sig till sin bästa och mest produktiva användning? Vilka politiker har på allvar ifrågasatt den kapitalistiska kultur som genom enormt risktagande kan ge några få jättevinster men där förlusterna får bäras av alla?"

Eh. Göran Persson? Nuder? Mona? Östros? Wanja? Stjernkvist? Typ alla ledande (s)-företrädare som jag nån gång hört prata om den här typen av frågor?

Grejen är att det är en retorisk fråga, med en fortsättning:
"Den kritiken har man överlämnat till partier långt ut till höger eller vänster som kopplat ihop den med sin rasism och främlingsfientlighet."

Jaha... på riktigt? Nä... kan de vara så jävliga?

Och så lite längre ner:
"...den europeiska socialdemokratin bjudit så magert motstånd mot kapitalets ideologi och tvärtom anammat stora delar under kamouflage som "den tredje vägen" eller "progressiva partier" eller "den nya mitten"."

Jaha. Dåså.

Johan Sjölander said...

Nja. I sak tycker jag kanske att du läser Tham lite väl anklagande. Eller menar du att vi faktisitk har vidtagit kraftiga åtgärder för att reglera det internationella finanskapitalet under de senaste tio-tjugo åren (sedan kan man fundera över om detta vore bra eller inte, naturligtvis, men i sak)?

Däremot har du rätt i att den typ av självkritik som Tham lyfter också har framförts av andra. Så visst, om jag hade skrivit artikeln hade jag därför använt en mindre polemisk ton. Men man måste väl rimligen få torgföra uppfattningen att även (s) har misslyckats på ett eller annat politikområde utan att det ska diskvalificera en från den interna debatten?

Jag tyckler att man måste få vara självkritisk som sosse. Och det är ju vad Carl Tham är. När du tar upp hans artikel som en illustration på hur det skapas "falska grupptillhörigheter" inom partiet då kan jag inte förstå det på något annat sätt än som att du faktiskt tycker att det är fel att skriva den typen av debattartiklar. Och det rimmar - tycker jag - inte särskilt väl med ambitionen att vara tillåtande inför en fri och öppen debatt.

Men jag har förstått på dina förtydliganden att det inte var det du menade. Och det tycker jag är bra.

Bimpa said...

Johan - det räcker nu, jag backar inte ett steg längre vad gäller Calle Tham. Sorry.

Jag har inte med ett ord skrivit att det är fel att skriva debattartiklar eller att kritisera. Tvärtom. Trots det upprepar du detta om och om igen. Det blir, som du förstår, lite tradigt.

Då jag gillar dig skarpt som person, och respekterar dig för din kompetens och ditt röda engagemang, stannar jag där.

Ha en trevlig helg!

Johan Sjölander said...

He he ... min tanke var nog inte att få dig att "backa" om Carl Tham. Tvärtom, den sakpolitiska kritik du framför här i tråden (dock ej i inlägget) har jag stor respekt för. Det jag invände lite mot var att du stoppade in Carl Tham i en "falang" och sedan tillskrev denna falang en massa negativa egenskaper. Eller åtminstone så förstod jag dig på det sättet. Men allt det där har vi skrivit massor om på andra ställen vid det här laget.
Tror att vi vid det här laget kan känna oss rätt ense om att det viktiga nu är att inse att det inte bara får utan tom är bra om det finns olika "typer" av sossar, eftersom detta är en förutsättning för en levande debatt. Och med det känner jag mig rätt nöjd. Även om du då inte backade (mer?) när det gäller "vänstersossen" Tham (om han nu finns, dvs).

Bimpa said...

Johan - nu är du där igen... ;-)
Jag har aldrig tyckt, än mindre skrivit, att det är fel med åsiktsskillnader inom (s). Tycker du likadant har vi varit ense hela tiden. Däremot tycker jag inte att det är ok att klistra felaktiga etiketter/epitet på vare sig själv eller andra. Där hoppas jag verkligen att vi är överens.

En som inte är överens med mig överhuvudtaget är Bengt Silfverstrand. Förutom flera försök att sno åt sig "äran" för den debatt som tog fart i och med mitt inlägg, försöker han dessutom få det till att mitt inlägg var "beställt".
Tänk vad trist det är med wannabe´s som blivit hasbeen´s utan att ha varit någonting däremellan...