"Men det gör detsamma..."

En av mina bästa vänner, tillika fd rumsgranne på jobbet, Pär-Anders firade sin 40-årsdag igår, och jag hade privilegiet att få vara gäst hemma hos honom och hans bättre hälft Ida. Barnen var dock outsourcade.

Pär-Anders, eller P-A som han kallas, är en fantastisk person, men med lite udda intressen. T ex är han militärhistoriker, vilket gör att hans bokhylla är fylld av obskyra krigsbeskrivningar. Detta återspeglar sig också på hans skivsamling, som innehåller både sjuka mängder Depeche Mode och en och annan "Militärmusik vi minns"-samling.

Och apropå det senare så kom P-A tillbaka från lunchen en dag för några år sedan, och var alldeles lyrisk. Han hade nämligen fyndat (enligt honom själv) och hittat en skiva med gamla militärklassiker. Det var alltifrån tapto till nåt slags marschmusik (tysk?). Och så var det den gamla svenska slagdängan vars titel jag glömt, men där refrängen lyder "men det gör detsamma, för han är min soldat - någonstans i Sverige". Detta tvingade P-A oss andra i arbetslaget att lyssna på.

Hämnden är dock ljuv. Kvällen till ära skrev jag nämligen om refrängen till en hyllning till Pär-Anders nu när han blev gubbe. I min tappning löd refrängen så här:

"Håret är borta,

och din mage är rund.

Orken den tryter,

"måste vila en stund"!

Men det gör detsamma,

för du är ju ändå

Allas vår Pär-Anders"

Skål tamejfan!