Tuesday, July 29, 2008

Att börja nätdejta är ingen lek

Jag är just nu i startgroparna för att börja testa lyckan på några av de dejtingsajter som finns på nätet. Tesen är enkel: kvinnan i mitt liv kommer inte att knacka på dörren och fråga chans bara så där spontant (även om det vore trevligt...) Nä - det är nog fortfarande så i vårt patriarkala samhälle att det är upp till mannen/männen att ta initiativ och bli projektledare om det ska hända nåt överhuvudtaget.

Så jag skaffade mig en profil på en av de mest kända sajterna, la upp bild och skrev nåt småtrevligt om mig själv. Jag gjorde till och med ett personlighetstest; enligt det var jag mest en "äventyrare". (Yeah right... det går bra att sluta skratta nu, ni som känner mig...)

Sen var det dags att börja leta. Hitta någon/några som känns intressanta. Bli lite nyfiken. Flörta järnet.

Eller - det var det jag trodde i alla fall. Men ack nej, här ska det pejas först. Ska du ha nåt som helst utbyte av sajten (med utbyte menas "komma i kontakt med den person som du vill få kontakt med") så måste du nämligen betala. Helst tvåhundra spänn i månaden ett halvår i förskott.

Eh... va? Jag kan inte anklagas för att vara nåt ekonomiskt geni, men nog tusan tror jag att jag är läskunnig. Och jag såg inget under alla de steg med profilbild och profiltext som sa att "bara så du vet, du måste pröjsa om du ska ha nån framgång".

Jag känner många som har träffat kärleken på nätet, och jag tänker ge det ett ärligt försök. Men jag blir alltid lite skeptisk när jag får en känsla att jag blir lurad.

5 comments:

tara said...

Trist att det ska vara på det sättet att kvinnor väntar på sin prins med sin häst...

Du gör helt rätt i att nätdejta. Jag har inte erfarenhet av det men har vänner som har hittat sin kärlek på nätet och är väldigt lyckliga.

För en sådan man som du som är så kärleksfull, smart, rolig och omtänksam är det bara en tidsfråga innan du hittar din kärlek.

tara said...
This comment has been removed by the author.
emmeli said...

Jag är ju fruktansvärt skeptisk till att betala för hitta min drömprins. Å andra sidan vet jag ju inte om "gratis"sidor är där man hittar de mest seriösa.
Men visst vore det trevligt om drömkvinnan bara poppade upp framför din dörr...

Hasse said...

Jag håller med om att det är helt fel att man ska betala för att träffa sin drömkvinna. Men dessa företag har ju som främsta mål, inte som du trodde att knyta ihop två personer så att de kan leva lyckliga i alla dagar utan föregagens främsta mål är att tjäna så mycket pengar som möjligt!!!

Delar även din bild av patriakala samhällets baksida för oss män. Att det förväntas att vi ska ta intiativen. Även om det länge sedan jag ställdes för dessa problem är det något som det talas tyst om.

Tara har så rätt i sitt inlägg. Det är en gåta att du inte har hittad din kärlek du som är trevlig, engagerad och ägare av en så fin lägenhet...

Anonymous said...

Jag har ju lite erfarenhet av nätdejtandet och egentligen är det ju ingen skillnad från andra ställen där man får kontakt med människor. Fast jag tror att det är svårt att vara inställd på pirret utan snarare undersöka om det finns intressanta människor som man har något utbyte av, pirret kommer eller inte. annars tror jag att bästa raggningsstället är kattklubbarna typ SVERAK där du bor, det finns rätt många singelkvinnor där som ägnar fritid åt sina katter och utställningar osv. Fast hmmm, nej kanske inte var ngn bra idé.

Åt andra sidor måste man pussa många grodor innan man hittar en prins - eller kanske snarare bli pussad många gånger innan man bli prinsen. *S*

Och det sät med att betala för pussar låter ju inget vidare...