Och så har jag träffat Bosse Bildoktorn...

Idag på morgonen hade jag förmånen att träffa Bosse Bildoktorn i en soffa. Han var rackarns trevlig, och verkade ha stenkoll på allt vad bilar hette. Men det visste ni säkert redan. =)

Att leva med katter är inte alltid enkelt...

I oktober förra året förbarmade jag mig över två katter, som en god vän inte hade möjlighet att ta hand om längre. Beslutet var enkelt, jag hade under en tid funderat på att skaffa katter men inte gjort något åt det. Istället hade jag ett evighetsprojekt i form av ett tomt akvarium i vardagsrummet som heller aldrig kommit igång. (nån som ser ett mönster? ;-)

Iaf, när min vän ringde fattade jag beslutet snabbt. Självklart skulle de bägge kattdamerna Martini och Garbo (formerly known as Smulan) bo hos mig!

Det är ett beslut jag inte ångrar en sekund - även om det är rätt bökigt från stund till annan.

Främsta fördelen med ha katter hemma är helt klart den drastiskt höjda mysfaktorn. Bor man som jag gör själv på 68 m2 är det lätt att det blir lite tomt... det blir det aldrig med katter. Tvärtom! Allra mysigast var det när jag låg influensasjuk i november med över 39 graders feber. Då var katterna aldrig längre än en meter ifrån mig, oftast låg de på mig och använde min feberheta kropp som element... ;-)

Sen är det överhuvudtaget mysigt med katter; den vida omtalade integriteten och egna viljan gör ju att de klår andra husdjur på de flesta fronter.

Till det bökiga hör dock att denna egna vilja kan ta sig absurda uttryck. T ex så är det något som från och till stör den annars så väna kattfröken Martini. Då blir hon synbart tjurig, kloar lite på en möbel eller två och går om det vill sig riktigt illa ut i hallen och använder hallgolvet som kattlåda.

Det händer inte ofta - men tillräckligt ofta för att det ska vara lite småtrist. Om det är någon som har tips på hur man kommer till rätta med dylikt beteende får gärna bidra...

Behöver hjälp...

Undertecknad kommer inom kort att inhandla ny dator till hemmet, främst för att kunna spela spel med hyfsat bra grafik. Den som har något bra tips får gärna lämna en kommentar här.

MMORPG is da shit! ;-)

Ovanstående rubrik hittade jag på ett forum om World of Warcraft, och tyckte att den förtjänade en plats på min blogg. MMORPG står för Massive MultiPlayer Online Role Playing Game. Och ja - jag är en MMORPG-are. Jag spelar t ex World of Warcraft (WoW) sedan starten för drygt tre år sedan, även om det är väldigt sporadiskt numera. Det har självklart inneburit väldigt mycket tid framför datorn, säkert flera hundra timmar eller nåt sånt, men också en hel del sociala kontakter, inklusive ett tiotal nya, nära kompisar runt om främst i Sverige men också utomlands. Enda nackdelen är väl att skillnaden mellan hardcore-spelarna (som helst skulle spela 24-7) och oss casual-players är väldigt stor - och blir större.

Förutom WoW spelar jag Lord of the Rings Online (LOTRO) och det är ett annorlunda men jäkligt trevligt spel. Där tillhör jag ett gäng sköna vuxna lirare i ett s k kinship döpt till DFFB (De Fria Folkens Brödraskap) som jag verkligen lärt mig uppskatta, trots Mixzi´s kassa humor... ;-)

Kravlöst och trivsamt - och jäkligt kul avkoppling från 4IRL.

Jag tror online-spel KAN vara en dålig idé om du försakar ditt vanliga liv (s k IRL) i din iver att raida och få epic items. Men online-spel är också, för de allra flesta, ett jäkla schysst sätt att fördriva lite tid, slappna av, umgås med nya och gamla vänner och (vilket har varit fallet med min 15 år yngre lillebror) lära sig bättre engelska både i tal och skrift.

Den som tycker annorlunda kan logga in som Horde på WoW-servern Zenedar så ses vi utanför Gadgetzan... =)

Roy Andersson är en klåpare

Alltså allvarligt... Undertecknad är innerst inne en ganska stillsam och vänlig person, och kan ha fördragsamhet med det mesta även om jag inte alltid håller med eller tycker att det är bra. Så också inom kulturlivet. Jag går t ex gärna på teater, ser gärna både bred och smal film på bio, skrattar hjärtligt åt halvdåliga stå-uppkomiker som skämtar om sitt taskiga samliv och lyssnar på krystade rim på deltävlingar till Poesi-SM. Och ja - jag tycker att det är ok att det gemensamma finns med och stöttar så att fler än de som har råd både kan utöva kultur och nyttja kulturutbudet.

Typ.

Det finns dock en företeelse i det svenska kulturlivet som retar mig så till den milda grad att jag nästan vill bita mig själv i foten och äta kallt rotmos med gammal gurkmajonnäs och surströmming. Vi kan kalla det för "Roy-fjäsket".

Roy "mitt ego är större än Globen" Andersson vann igår typ sjuttio guldbaggar. Igen. Förra gången (2001) var det för en film som ingen ville se, som hade kostat miljontals kronor av skattebetalarnas pengar men som fick helt sjuka hyllningar av en samlad kritikerkår. Allt enligt "kejsarens nya kläder"-modellen där ingen kanske riktigt förstår storheten men ändå inte vågar skriva något annorlunda än hyllningar för att undvika att "avslöjas" som imbecillt slödder vid nästa gathering på KB. Samma sak i år.

Roy "det är inte oförtjänt" Andersson. Roy "utan Filminstitutets stöd skulle jag jobba på H&M" Andersson. Roy "är du inte med mig är du mot mig" Andersson. Roy "Din mamma!" Andersson.

Fram till 2001 var det med stort intresse jag följde vilka som vann dessa gyllene baggar. Det kan jag fortfarande göra, även om det är med viss cynism.

I år kollade jag inte alls då jag visste på förhand att Roy skulle sopa mattan med alla filmer, oavsett hur bra de är eller hur mycket publik de lockat. Inte för att han eller hans filmer är bra på något sätt, utan därför att han har ett fast grepp om kulorna på sitt entoura... jag menar på den samlade finkulturella kritikerkåren, inklusive Guldbagge-juryn.

Fy fan.

Oj då...

Det är över ett år sedan jag bloggade sist... hade faktiskt glömt att denna blogg låg aktiv och ute på nätet. Å andra sidan - med det som track record blir jag nog den bloggare med störst procentuell förbättring här framöver... ;-)