Bilder från Verona-resan

Här kommer så några bilder från den beryktade resan till Italien med kammarkören Cantare. Än så länge är det ingen kronologisk ordning, utan jag ber att få återkomma med själva "berättelsen". Den här bilden behöver väl knappast några kommentarer? Vi spenderade hela fredagen i Venedig, visserligen ägnade vi 5 timmar åt att ta oss dit och tillbaka, men ändå... ;-)

Jag var rätt nöjd med att vara i Venedig, skulle man kunna säga...

Vår duktiga, men något udda, guide Kajsa visar utsikten över Verona. Helt fantastiskt.

Den berömda (och i modern tid tillbyggda) balkong där Julia sägs ha trånat efter sin Romeo. Ett av Veronas mest besökta turistmål.


Arena di Verona - stadens eget Colosseum - var en upplevelse. Inte allt igenom positiv förvisso; det var varmt och något förvirrat arrangemang. Men det var kul att se, och att sjunga tillsammans med alla andra körer.

Undertecknad visar stolt upp affischen för den körtävling vi deltog i.


En av veckans höjdpunkter: den lokala manskören i byn Grezzano (där vi var inbjudna till en gästkonsert på lördagkvällen) stämmer upp till sång. En härlig blandning av ungt och gammalt. De bjöd också på drickbart hemtrampat vin och salamismörgåsar. Mums.

Japp - that´s me in shorts. När vi kom till Bardolino, den ort vid Garda-sjön där vårt hotell låg, var det sommarvärme och solbrillor som gällde. Hur härligt som helst.

Min rums- och tenorpolare Johan njuter av hotellets uppställda solstolar.

Och av Venedig. Johan hade varit där en gång tidigare, och ett av målen för dagen var att hitta Marco Polos trappa som Johan hade bott nära den gången. Vi lyckades med detta - av en ren slump.
Under besöket i Venedig fick den som ville (och pröjsade) åka en guidad tur på en timme runt de olika öarna. Varmt - och intressant! Jag och Olle sov dock en stund, lutade mot varandra...

Gondoler...Johan, Maria och Erik.

Ännu fler gondoler...Det var, med andra ord, en fantastisk resa.

Oj oj oj vad haftigt!

Sitter just nu i Bardolino, en harlig oas vid Gardasjon, pa vart fyrstjarniga hotells stora solterrass. Efter nagra fantastiska dagar i bland annat Verona och Venedig ar det nu snart dags att aka hem. Vi ar sa nojda bade med resan och tavlingen.

Jag har massor att beratta, bade via text och bild. Ska forsoka pyttsa ut det under den kommande veckan. Sa har langt far ni noja er med lanken till vart framforande vid kortavlingen i Verona. Det finns totalt fyra latar som ni kan titta pa:

http://www.youtube.com/watch?v=kX2rpkIKJrM

Hur det gick? Vi kom pa andra plats, bara en harsman fran guldet...

Ordningen är återställd

Säg den lycka som varar för evigt. I går kväll var det återigen dags för Mahjong-drabbning, och denna gång fick jag gängspö och kom tvärsist.

Ordningen är således återställd.

Fantastiska dagar i påsk

Hej alla! Just nu, i skrivande stund, sitter jag i ett hus nära vattnet på en ö i skärgården utanför Norrtälje och njuter av stillhet, frisk luft och fantastisk utsikt. Och av sällskapet förstås, i form av kärleken och hennes fantastiskt trevliga föräldrar. Och en hel del ejdrar och andra sjöfåglar.

Njuter är verkligen rätt ord; så fort jag klev av båten (för att komma hit måste man åka bil, färja, bil och sen egen båt) gick jag ner i varv på ett sätt jag annars bara upplever när jag kommer hem till pappas hus på Närkeslättens landsbygd.

Men det slutar inte där: Igår kväll fick jag den stora äran att lära mig att spela Mahjong, vilket i sin tur ledde till att jag vann kvällens omgång. Det sistnämnda är ju helt knasigt, då de andra självklart är mycket bättre på detta spel än undertecknad, men det är uppenbarligen ett spel som är en mix av både tur och skicklighet.

Härom kvällen var jag och Letti dessutom barnvakt åt Tora. Åh vilken fantastisk unge... Hennes föräldrar var borta i över fyra timmar och hon log, jollrade, åt och sov. Det är något vi gärna vill göra igen, det var hur mysigt som helst.

På lördag är det dags att göra slutpimpningen av balkongen, på söndag är det hemmapremiär för Bajen och i nästa vecka bär det iväg till Verona.

Med andra ord: jag har det väldans bra just nu. ;-)

Har jag missat nåt?

Jag läser om pågående krismöten i LO-borgen. Någon enstaka manlig vice ordförande i ett av 13 LO-distrikt kräver LO-ordförandens avgång.

Min korta (men ärliga) fråga i allt detta är: vad är nytt i Väck-med-Wanja-frågan sedan en vecka tillbaka? Finns det några nya fakta? Jo - jag såg opinionsmätningen (i singular) där (s) rasar och förtroendet för Wanja är kört i botten. Men med all respekt för enstaka opinionsundersökningar - de kan knappast ligga till grund för något seriöst beslut. Så det måste vara något jag missat.

Snälla berätta för mig, jag avskyr att inte veta.

PS. Läste nyss i Expressen hur ännu en gammal man kräver både Wanjas och Monas respektive avgång. Mannen i fråga är Ulf Nilson, och han är ju känd för att vilja arbetarrörelsen väl... :S Skämt åsido: Bara det faktum att Ulf Nilson av alla människor kräver detta gör att de borde stanna kvar. DS

Att kräva politiskt ansvar

När regeringen Bildt fick däng i valet 1994 var det för att man såg ett tydlig koppling mellan de politiska beslut som fattades och den usla utvecklingen på arbetsmarknaden, i ekonomin osv. Den mest kompetenta regeringen någonsin var rätt usla i väljarnas ögon. Detta återspeglades också i den mediala bevakningen.

När (s) förlorade makten 2006 var det samma sak. Väljarna, med stöd av den mediala rapporteringen, ville att någon skulle ställas till svars för att det inte gick så bra som det skulle kunna gå. Varför kom inte jobben i takt med tillväxten?

I Stockholm, där jag jobbade i valrörelsen just det året, publicerade tidningarna avprickningslistor där vallöften ställdes mot resultat. Det fördes mer eller mindre kvalificerade och ibland förvisso rätt krystade resonemang kring vad som skulle räknas som en påbörjad bostad. Samma sak gällde nya förskoleavdelningar, mötesplatser för unga - listan kan göras lång. Sviket vallöfte och du får byta, liksom.

Nu ser jag inte riktigt den kopplingen, vare sig i Stockholm eller på nationella planet. Och det förbryllar mig. Under min korta sejour som politiker i den fantastiska förorten Skärholmen mötte jag förvånansvärt många som röstat på (m) därför att de lovat jobb inom fem dagar. Detta (i ärlighetens namn rätt absurda) vallöfte avfärdades väldigt snabbt efter valet av både borgarråd och andra borgerliga politiker/tyckare. I vår stadsdelsnämnd förklarade den annars utmärkte fp-ordföranden att "sånt kan man ju inte lova" när han föredrog den nya majoritetens första budget. Listan på liknande exempel kan tyvärr göras lång på alla nivåer.

Jag beklagar att det blivit så här, och jag hoppas att förändringen inte varar för evigt. Inte för att jag är sosse och bitter efter valförlusten, utan för att jag tror på och värnar demokratin. Jag vill att den koppling som ändå finns mellan politiska beslut och utvecklingen i vårt samhälle synliggörs. Jag vill väljare ska kunna utgå från att politiker håller vad de lovar. Jag vill att den kandidat som lovar vitt och brett också ska ställas till svars för detta när nästa valdag kommer.

Detta gäller oavsett partifärg.

Today? A good day?

Här kommer sex anledningar till att idag är en riktigt bra dag:
1. Solen skiner!
2. Vågen visar -11,5 kg sedan starten på nya livet den 12 januari. I år alltså.
3. Den rock som tidigare i veckan inte kunde utestänga vinterkylan värmer nu som mammutpäls. Jag älskar värmen!
4. Världens bästa kollega åker snart till USA på efterlängtad bröllopsresa. Finns det någon motsats till ordet "missunnsam"? I så fall är jag det.
5. Ikväll ska grabbarna i min kör Cantare träffas och repa inför resan, äta gott och kanske dricka något till.
6. Jag är så kär att det nästa blir lite fånigt... Men bara lite.

Mina vänner (och ni andra som läser detta): Livet blir inte bättre än så här!

Cantare ska till Verona!

Jag är sedan drygt ett och ett halvt år tillbaka med i en fantastisk kör, närmare bestämt kammarkören Cantare. Jag är så glad över att jag tagit upp sången igen, och att jag vågar utmana mig själv med Mendelsohn, Reinberger och Mozart.

Det är skönt att vara igång igen. Inte minst med tanke på att jag sedan julen 2000, då jag lämnade Örebro Studentsångare, annars mest sjungit på fester, bröllop, dop och då och då i duschen...

I alla fall, med Cantare får man verkligen uppleva nya äventyr i körsångens fantastiska värld. Är det inte Mozarts mässa i C är det att försöka sjunga franska renässanslåtar som uppskrämd förstatenor.

Nästa utmaning är en körfestival tillika tävling i Verona, dit vi styr kosan efter påsk. Det ska bli hur kul som helst!

Det luktar PR-utt om hela Wanja-veckan

Först en disclaimer: Jag skriver inte detta för att jag tror att LO:s ledning gjort ett bra jobb i AMF:s styrelse. Jag gör det inte heller för att skrida till försvar för ett LO som från början gjorde typ alla fel som går att göra i krishanteringen. Nej, jag gör det för att jag, ända sedan Wanja-affären började rulla upp för en dryg vecka sedan, har haft en känsla av att det ligger något annat än fakta bakom denna cirkus.

Jag minns hur jag under måndagförmiddagen förra veckan såg första-sidan på Ekots hemsida och förundrades. Förstanyhet var allvarlig kritik mot LO-Wanja i form av feta krigsrubriker. Andranyhet var att hennes motsvarighet på Svenskt Näringsliv Urban Bäckström funderade på om det verkligen gick att ge ansvarsfrihet för AMF:s styrelse. Med andra ord: Wanja får skit i massor medan Urban ryter till (eller åtminstone säger mjau).

"Men om AMF är ett samägt bolag, varför får bara LO och kvinnan i sammanhanget pisk?", tänkte jag och flera med mig och la pannan i djupa veck. Sen fortsatte det i samma stil. Här nånstans börjar också självutnämnda "PR-experter" uttala sig om att Wanja gömmer sig för media, att hon är feg eller bara usel och alla är ense om att hon borde lämna.

Duktigast i klassen var LO:s ordförande i Skåne som på eget bevåg gick ut i media och talade från hjärtat. Inte i egenskap av lokal LO-boss (för sådant krävs nämligen mandat eller beslut i styrelsen, vilket han inte hade) utan som sur, medelålders man från Skåne, kritiserandes en kvinna i arbetarrörelsens ledning... (känns det igen,någon?)

Forna SN-bossen Ebba Lindsö gick visserligen ut några dagar in på Wanja-veckan och harklade sig och sa försiktigt att "nja, styrelsen hade nog inte information i alla fall". Styrelseordföranden Göran Tunhammar mumlade något om oklarheter. Mr Elmehagen himself uttalar sig stundom diplomatiskt om att allt står rätt till, och att de säkert kommer att hitta en lösning. I nästa andetag är han spontan och arg och och trängd och frångår sina intränade talepunkter. Då attackerar också han Wanja.

Där nånstans skiftade också Wanja-kritiken fokus i rapporteringen. Då var det inte LO-bossens eventuella ansvar i AMF:s styrelse kring fd vd:ns pension som var det stora, då var det alla styrelser hon satt i som var felet. Sossar ska inte göra sånt, då det är väl känt att arbetarrörelsens toppskikt (till skillnad från borgerlighetens dito, eller näringslivet) skor sig, blir pengagalna och maktgalna och ärligt talat - vad håller de egentligen på med i LO-borgen?

Ledarsidor gottar sig åt detta. "Wanja blir ett sänke" deklarer nån i raden av borgerliga kvinnliga ledarskribenter på nån av tidningarna. "Minns ni Monas toblerone-affär?" skriver olika tyckare på diskussionsforum och bloggar och i kommentarsfältet till kvällstidningarnas artiklar. Man riktigt ser hur de myser.

Och så här rullar det på.

Låt oss ta en paus så här långt: Det som kommer fram som är kritiskt mot Wanja blir stoooort. Det som stödjer hennes case skrivs i relativt små bokstäver. Å ena sidan högljutt och argt. Å andra sidan lite tyst och försiktigt. Det blir lite som mr Bean i kyrkan; ni vet den där scenen där han högljutt sjunger med i refrängen men är pinsamt tyst under verserna.

Detta fortsatte under den gångna helgen. Fakta kollas upp lite noggrannare och LO blir som av en slump lite mindre ängsligt i sin kommunikation och krishantering. Nu börjar istället svettdropparna komma fram på SN-folket. Journalisterna börjar försiktigt ställa frågor också till Göran Tunhammar, mr Elmehagens parhäst sedan många år. Även Urban får någon kritisk fråga.

Och när Wanja på söndagkvällen deklarerar att Mr Elmehagen ska betala tillbaka minst 20 millar så svarar först Mr Elmehagen att det där ska nog gå att lösa i bästa samförstånd. Några timmar senare går han till verbal attack och mer eller mindre idiotförklarar LO:s ordförande. (Återigen känns det som att han först har följt rådet från sina rådgivare, för att i nästa stund bli sig själv igen.)

Likt tidvattnet inför ebb börjar drevet så sakteliga lugnas ner och belägringen av LO-borgen dra sig tillbaka. I stort sett de enda som fortfarande kräver Wanjas avgång är nu antingen hasbeens som Lars Törnman eller borgerliga debattörer och ledarskribenter.

Jag tror följande: Jag tror absolut att det fanns skäl att kritisera AMF:s styrelse, uppenbarligen har både vd och vice vd haft bägge händerna i pengaburken medan styrelsen halvsovit sig igenom mötena. Men i det läget tror jag att en annan process sattes igång, i syfte att knäcka Wanja en gång för alla.

För så som affären rullades upp efter det första avslöjandet luktar det nämligen spinn och überclever pr-strategier lång väg. Det är nog många som har letat i soptunnorna och ringt och klagat hos diverse redaktörer och journalister. Tänk er själva vilktet guldläge vissa krafter i samhället skulle få om det gick att följa upp Mosa-Mona med Väck-med-Wanja?