Ledighet i ordets rätta bemärkelse

Så återstår en vecka av semestern, och jag känner mig för en gångs skull helt och fullt avslappnad, på ett för mig kanske lite ovanligt sätt. Det kan ha att göra med att jag inte är bortskämd med att ha flera veckors sammanhängande semester, och att årets fem (5) veckor långa ledighet är nytt personbästa.

Det torde också kunna ha att göra med hur jag spenderat veckorna hittills. Den normala tolkningen av ordet ”ledighet” har för mig tidigare inneburit ett fullspäckat schema, med besök och utflykter och alla möjliga sorters aktiviteter och gud vet vad och just det - inte så mycket ledigt. Det ska jämföras med årets semster, ett väldigt lugnt och trivsamt leverne med Kärleken i Solna fram till den sistgångna veckan, då jag och Kärleken istället bott på en ö i Stockholms norra skärgård, med enkom katterna, solen och Östersjön som sällskap.

Nu är det som sagt en vecka kvar av semestern, och jag ser (hör och häpna) faktiskt fram emot att så sakteliga börja återgå till jobbtempo i tillvaron. Men innan dess: ett bad i det 22-gradiga havet. Sisten i är en murgo*!

* Förutom kärlek och katter har jag också haft sällskap av David Eddings fantastiska böcker om Belgarion och Mallorea, där ordet ”murgo” återfinns som en viktig ingrediens. Jag har sträckläst tio böcker på en vecka och faktiskt t o m drömt om dem vid ett tillfälle under veckan. Eddings, som för övrigt gick bort alldeles nyligen, var min väg in i fantasyns underbara värld, faktiskt genom just denna serie som jag fick låna av en kompis i Kumla. De flesta av hans (och hans hustru Leighs, som gick bort för ett par år sedan) böcker återfinns i bokhyllan där hemma. Vila i frid, ni fantasygiganter!

Inget bra tennisår...

Jag vet inte vad det är med årets upplaga av ”Bimpa plays tennis”, men något vajsing är det. Jag hittar inte känslan, och det börjar bli lite irriterande.

Ta förra matchen, till exempel. På andra sidan nät stod (för andra gången i år) Magnus ”Oj-hamnade-den-där-lobben-också-på-linjen?” Ekman.

Jag började spela helt ok, och till skillnad från vårt förra möte var missarna inte alltför många. Istället klickade serven – och det rejält.

Första set: Ledning med 4-0 efter stabilt spel blev istället förlust med 6-7 efter tiebreak. Jag tappade humöret i värmen och och spelkvalitén från min sida blev därefter.

Andra set: Underläge 2-5 vändes till setvinst med 7-6 efter just det – tiebreak. Och i takt med att jag fick tillbaka humöret tappade Magnus detsamma – och ja, ni förstår. Och där hann vi inte mer, trots att vi bokat tre timmar för att för en gångs skull hinna spela klart.

Summa summarum: vi hade i alla fall tur med vädret…