Reflektion så här fram mot småtimmarna

Blev uppmanad av en vän på Facebook att testa tjänsten googlad.nu bara på skoj. Så det gjorde jag. Och fick svaret att mellan 0 och 90 personer googlar på mitt namn per månad. Väldigt träffsäker tjänst, med andra ord... ;-)

I alla fall, så bjöd tjänsten också på en exklusiv google-sökning på mitt namn. Och när jag bläddrar mig igenom träffarna påminns jag om att jag hunnit med en jäkla massa under mina inte alltför många år i yrkeslivet. Jag inser också att jag är förbaskat lyckligt lottad. Eller vad sägs om detta:

Jag har lärt mig mitt yrke genom att göra det (learning by doing, ni vet) under ett drygt decennium på den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Jag har under samma tid fått jobba med min hobby.
Jag har blivit upplärd av, och fått jobba med, fantastiska kollegor och mentorer som Eva Rundqvist, Carina Persson, Sebastian Navab, Ömer Oguz, Eva Franchell, Anna Forsberg, Peter Akinder, Peter Öhman och många fler (orkar inte räkna upp alla...) Jag har varit politisk sekreterare för landstingsledningen i Örebro län, där jag bland annat fick jobba med nuvarande landstingsbossen Marie-Louise Forsberg-Fransson.
Jag har varit webbredaktör för socialdemokraternas centrala webbplats och presskontakt för den fantastiskt kloke Lars Stjernqvist under hans sista halvår som partisekreterare. Jag har haft den stora ynnesten att jobba åt den fd gruppledaren för (s) i riksdagen Britt Bohlin. Jag har lärt känna Nalin Pekgul, Åsa Westlund, Ibrahim Baylan och många fler kloka sossar.

Jag har varit pressekreterare i den socialdemokratiska ja till euron-kampanjen där jag fick jobba åt bland annat Anders Sundström och Anna Lindh. Jag har också haft förmånen att jobbat som pressansvarig åt den spännande (och stundtals omstridda) finansborgarrådet i Stockholm, Annika Billström. Jag var under ett intensivt år presskontakt åt stora politiker och personer som Sven-Erik Österberg, Thomas Östros, Ulrica Messing och en handfull till. Sedan två år tillbaka är jag pressansvarig på ett spännande (och nördigt) företag dit jag hade turen att bli headhuntad och där jag utmanas och utvecklas varje dag.

Jag har blivit sedd och fått pröva på nya saker. Jag har blivit lyft och fått cred. Jag har gått kurser och hållt kurser. Jag har lärt mig krishantering "the hard way". Jag har t o m blivit omnämnd i Jan Josefssons bok (det ni!).

Listan blir, som ni märker, lång. Och då har jag inte ens räknat upp allt.

Vem hade trott det av en sketen arbetargrabb från Kjellingatan i Kumla?

Jag inser att jag har haft en hel del flyt som har blivit sedd och fått förtroende. Jag inser också att jag nog har viss talang för det jag gör, men också att jag fått jobba hårt för att hinna med i det tempo som mina uppdragsgivare krävt av mig.

På det hela är jag jäkligt lyckligt lottad. Och, när allt kommer omkring, rätt nöjd med tillvaron.

Det är en rätt skön känsla att ha i magen när man strax ska sova...

Godnatt på er!

Hur svårt kan det vara, komplett.se?

Jag handlar inte ofta på nätet, men när jag väl har gjort det har det ofta handlat om tekniska prylar som tillbehör till datorn el dyl. En klar favorit bland nätbutikerna har varit Komplett.se som med bra priser och hyfsat snabb leveranstid varit bäst i test. Fram tills nu, alltså. Komplett.se sjunker för tillfället nämligen som en sten på förtroendeskalan och är nästan i samma nivå som Comhem nu. Vi snackar målfoto med förstoring.

Följande har hänt: För ett och ett halvt år sedan köpte jag en dator från Komplett.se; ett rejält, vattenkylt monster som skulle klara av de påfrestningar som ett antal timmars World of Warcraft-spelande i en soluppvärmd lägenhet där två katter som gärna delar med sig av sin kroppsbehåring ställer på en dator.

I stort så är jag nöjd med själva datorn, den har varit lite småtjurig ibland men inget allvarligt. Så händer det som inte få hända: datorn går sönder. Den blir helt kaputt. Ringer (efter att ha rådgjort med datorkunniga i min närhet) till supporten och förklarar symptomen. "Hmm", säger supportkillen, "det där måste vi nog kika på. Du får skicka den till oss."

Jag får instruktioner på hur jag ska gå till väga, och gör som jag blir tillsagd. Räddar innehållet på hårddiskarna med hjälp av Johan the tech wiz, lämnar in datorn till Komplett.se:s centralt belägna hämtbutik och får beskedet att "det här ska nog gå hyfsat snabbt". So far so good.

Sen började strulet.

När jag efter dryga två veckor ringer och kollar hur det går ifrågasätts om jag överhuvudtaget lämnat in nån dator. "Vi har i alla fall inte fått in någon" säger supporttjejen på den där hemska göteborgsdialekten som jag senast fick i örat när jag bråkade som värst med Comhem.

Några dagar senare ringer jag igen. Då har de fortfarande inte hittat datorn, och inte ens med lite detektivarbete verkar den gå att uppbringa. Sen får jag frågan om jag minns vad killen som tog emot min dator i deras butik hette. Här någonstans börjar jag surna till rätt så ordentligt, men jag behärskar mig. Andas lugnt och tänker på kattungar och finstämd körsång, ja ni vet vad jag menar.

Lite senare samma dag blir jag till slut uppringd med positiva besked: datorn är upphittad (den hade registrerats på en annan kund, därav förvirringen) och den är klar! Då detta meddelande gavs mig på en måndag frågade jag om när jag kunde hoppas att få tillbaka datorn. Hur skulle den skickas till mig? Det kunde de inte svara på, men antagligen hade jag den hos mig redan i slutet av den då innevarande veckan.

Det är nu snart två veckor sedan.

Då jag började ana oråd när ingen dator hade kommit efter en vecka, ringde jag till Komplett.se igen. Då är datorn borta ur systemet (igen) och det går inte att få något som helst besked om status eller ETA. "Jag är ledsen, men jag lovar att kolla och återkomma" säger supportkillen. Och återkommer. Inte.

Ringer någon dag senare och pratar med ytterligare en supportkille. Han lyckas efter att ha konsulterat minst två olika kollegor komma fram till slutsatsen att datorn nog finns någonstans men att den som är ansvarig för den är sjuk. "Han kommer tillbaka imorgon, och kommer att ringa dig på en gång och berätta status" berättar den andra supportkillen.

Behöver jag ens skriva att jag inte blev uppringd?

Tio minuter innan stängningstid i går torsdag, tillika den dag då jag skulle bli uppringd av den tillfrisknade killen, har jag väntat länge nog. Jag ringer igen, och får prata med ytterligare en supportkille som glatt berättar att datorn är klar och dessutom skickad! "Vad bra", säger jag och skriver förväntansfullt ned det upplästa kolli-id-numret så att jag kan följa transporten. Posten AB är dem som anlitas för transporten. Jag har också fått ett mail från Komplett.se kl 10.47 där det står att datorn är skickad.

Nu går det dock inte att, över ett dygn senare, hitta nåt paket i Postens system. Skälet? De har helt enkelt inte fått något paket. I alla fall inte enligt Sofie på Postens kundtjänst som jag pratat med. "Den registreras så fort den kommer till oss" säger hon och uppmanar mig att ringa till leverantören. Vilket jag självklart gör.

"Jag har ingen information att ge, men du bör ha datorn i början av nästa vecka" säger supportkillen på Komplett.se. (För övrigt samma kille som jag för exakt en månad sedan felanmälde datorn hos).

Jag är just nu både fascinerad och förbannad. Mest det senare. Sen är jag nog lite ledsen också. För det här ger intensiva deja vu-vibbar från mina fajter med Comhem. Och jag har ju, som jag skrev i början av det här inlägget, tyckt bra om Komplett.se.

Fy fan för usel kundservice!

Bjästa det nya Knutby?

Den som inte sett gårdagens Uppdrag Granskning borde göra det omedelbums. Det är det mest absurda, skrämmande och hemska skildring från verkligheten i Sverige jag sett på år och dar.

Jag är just nu så arg över det som sägs och kommer fram i programmet, inte minst från prästen och rektorn, att jag inte vet var jag ska börja försöka beskriva vilka omänniskor de är. Jag börjar därför med att länka till några andra som har skrivit. Min uppmaning är: läs här och här och här och fundera över vad du kan göra så att detta aldrig får hända igen. Inte i puckonas Bjästa, inte i Sverige, inte nånstans.

Bimpa goes arg konsument

För er som läst om vår Egypten-resa är uttrycket "it´s winter" ingen nyhet. Jag har självklart reklamerat den icke-fungerande air conditionern till Ving, varifrån jag nu har fått svar.

Läs det, och min respons, här nedan:

Från Ving:s kundservice:
Vi på Ving vill först och främst tacka för att ni har tagit dig tid att berätta för oss om Era upplevelser. Det är viktigt för oss att få ta del av både positiva och negativa synpunkter från våra kunder, eftersom alla synpunkter kan hjälpa oss att bli bättre. Vi beklagar att ni inte känner er fullt nöjda med boendet på Grand Resort och vi har tagit upp er reklamation med hotellets customer manager. Han säger att luftkonditioneringen var avstängd då man inte förväntade sig så varmt väder och i februari brukar temperaturen ligga kring 20o dagtid, 10o nattetid. Nu blev det ovanligt varmt på dagarna och det är tråkigt att hotellet reagerade så långsamt med att koppla på kylan. Samtidigt ska sägas att ni kontaktade Ving först efter flera dagar varför vi inte fick någon möjlighet att avhjälpa problemet lite snabbare. Enligt hotellet erbjöd man er en fläkt samt att de gärna hade ordnat med rumsbyte till ett skuggigare läge.


Vi beklagar ert missnöje och betalar ut X kronor i prisavdrag till er.

Jag hoppas att ni fick med er även många trevliga reseminnen hem från Egypten och att alltig blir bra för er vid framtida resor.

Med vänlig hälsning

N N
Kundservice



Mitt svar:


Tack för svaret. Avslutningen på ditt brev väcker dock en del frågor.


1. Du skriver bland annat att vi inte kontaktade er i tid. Detta är inte sant, och jag blir faktiskt lite förbannad när jag läser det du skriver. Vi kontaktade den annars utmärkta guiden Dina på Vingkontoret på söndagens förmiddag. Dvs ett dygn efter det att vi uppmärksammat hotellet på problemet. Det kanske var fel av oss att tro att hotellet skulle åtgärda denna småsak, det kanske var fel av oss att tro att air conditioner faktiskt ingick i bokningen med tanke på att det stod så i våra papper.

Vad var då resultat av att vi faktiskt pratade med Ving? Först lämnade Dina ett brev brev till oss på söndagskvällen där hon skrev att vi skulle höra av oss om det inte hände något i rätt riktning. Dagen efter (dvs måndagen) pratade jag med henne igen, och senare samma kväll fick vi ett nytt brev från henne där hon meddelade att hotellet inte hade kylan igång under vintertid. Sorry, liksom. Så du får ursäkta om jag inte ger så mycket för den "hjälpen". Jag har kopior på hennes brev om du är intresserad.

Hur tycker du att vi skulle ha gjort? Skulle vi ha kontaktat Ving INNAN vi påpekade felet för hotellet? Jag tror mig veta svaret på den frågan...


2. Du skriver om att hotellet gärna hade erbjudit oss ett annat, kyligare rum. Varför gjorde dem inte det då? Jag pratade med åtta-nio olika hotellpersonal under de fyra dagar de vägrade hjälpa oss, och alla rabblade "it´s winter" och alltsomoftast hänvisades till någon tekniker/manager som inte var där. När jag försökte fråga vad som var det verkliga problemet (var systemet trasigt?, var personen med den enda nyckeln till kontrollrummett bortrest? saknades det komponenter?) fick jag endast hånleenden som svar. Du får ursäkta, men det känns som en rätt dålig efterkonstruktion av din kontakt på hotellet. .


Den fläkt du nämner fick vi på måndagkvällen kl 21.00, dvs nästan 3 dygn efter att vi påpekat problematiken. Fläkten gjorde att min sambo kunde sova den natten, men inte jag då jag inte var hjälpt av att den fortfarande lika varma luften cirkulerade i rummet utan möjlghet att vädra eller sänka temperaturen. På tisdagens eftermiddag satte de som du redan vet igång kylan, och då återstod alltså två nätter.


Jag förstår att ni har att hantera massor av sura kunder som av olika skäl hör av sig till er, och att det kan gå fort ibland. Jag hoppas dock att ni i fortsättningen kollar upp fakta lite noggrannare innan ni kommer med anklagelser likt det du gjorde i ditt svar till mig.

Lite kul

På Åsas blogg hittar jag följande tidsfördriv. Here goes:

Har du krockat? Ja. Om man räknar att bli påkörd bakifrån av folk som inte uppfattar bromsljus.

Frukt? Japp. Bananer helst.

Dricker? Pepsi Max.

Vilka språk kan du? Svenska, engelska samt lite tyska och franska. Kan räkna på danska...

Haft sex i skogen? Ja.

Favoritfärg? Blått.

Kan inte vara utan? Kramar.

Hur många gånger har du flyttat i ditt liv? Många. Har tappat räkningen.

Druckit hembränt? Ja.

Hur lång är du? 181 cm.

Mest stolt över? Mig själv.

Har du kysst en av samma kön? Ja.

Bäst låten just nu? Allt med Melody Gardot.

Äckligt? Lukten från färskt kattbajs.

Vad imponerar på dig? Ödmjukhet och humor.

Är du musikalisk? Ja.

Hur många pojk-/flickvänner har du haft? Beror på var man drar gränsen. Fem?

Tre personlighetsdrag hos dig? Spontan, lugn, kärleksfull

Höger- eller vänsterhänt? Höger.

Vår, sommar, höst eller vinter? Sommar all the way.

Snyggaste kille och tjej? Min kärlek är fantastiskt vacker, och vi är nog rätt snygga tillsammans... ;-)

Kaffe? En kopp om dan, med lite mjölk i.

Kan du simma? Ja.

Vilken ögonfärg har du? Blå.

Biter du på naglarna? Ja... *rodnar*

Favoritglass? Tip-Top.

Hur många kusiner har du? 13.

Vilka länder har du besökt? Norge, Danmark, Finland, Estland, Tyskland, Egypten, Belgien, Storbritannien.

Bästa TV-programmet? Vita Huset.

Kan du byta däck? I teorin.

Hur långt har du gått på en dag? 3 mil.

Drömyrke? Författare.

Mest nöjd över på din kropp? Mina vadmuskler.

Popcorn eller chips? Chips.
Bästa citat? ”Du kan inte förändra någon annan än dig själv. Du kan bara vara en gynnsam vind som blåser andra i rätt riktning”

Fobi? Har en oerhörd respekt för tyngdlagen.

Hur många datorer har du i ditt hem? Fem, men bara två som fungerar.

Tror du på spöken? Ja.

Tror du på liv efter döden? Ja.

McDonalds, Max eller Burger King? Max.

Vill ha? Lagom stort hus med trädgård, akvariekällare och spelrum.

Blir helst masserad? Ryggen.

Har du gråtit efter ett besök hos frisören? Ja, när jag var typ fyra år.

Politik? Alla är vi sossar innerst inne... ;-)

Många men mesiga vänner

I helgen gick den så äntligen av stapeln, min fest för att fira att jag nu är närmare 40 än 30.

Det var, för att sammanfatta det, en jäkligt trevlig fest om jag får säga det själv. Trots flera sena återbud var det långa stunder överfullt hemma i lägenheten, och jag blev så där varm i kroppen över att träffa så många fina vänner på en och samma gång.

Det fanns bara ett problem (om man nu kan kalla det problem): mina vänner är lite mesiga och alldeles för väluppfostrade! Uppsala-gänget (som jag hyste stora förhoppningar till) åkte hem med 23.10-tåget. Grannarna J&P mådde lite kymigt och kom sent och gick tidigt. Och så fortsätter listan. De som höll på längst var Liljeholms-delegationen, och de tog en taxi runt midnatt. Ja - så har vi Johan då. Johan kan man lita på. Han tog en mugg bål till och stannade till kl 1. Typ.

Kvar i soffan satt Kärleken och undertecknad. Och en jäkla massa öl och vin... Får helt enkelt bjuda till ny fest snart, och då KRÄVA att folk är kvar tills drickat är slut.

Fejkad verklighet

Expressens ledarsida har, i samarbete med sin egen nyhetsredaktion och Moderata samlingspartiet, en kampanj just nu där man försöker göra frågan om det s k "RUT-avdraget" till en stor valfråga. Detta samtidigt som debatten om den viktigaste frågan alla kategorier, den sjuka sjukförsäkringen och misslyckade arbetsmarknadspolitiken, rasar vidare hos alla andra, inklusive DN Debatt.

Valrörelsen har börjat!