Monday, December 14, 2009

Julkonsert med Cantare

Ikväll arrangerade vi i Cantare vår andra och sista julkonsert för året. Detta har känts lite som en mellantermin för oss, det är flera gamla trotjänare som slutar, några nya på väg in och vi har liksom lite svårt att överträffa det vi gjorde i våras i Verona.

Men konserterna har varit bra, inget snack om den saken. Och välbesökta, vilket är extra glädjande för mig som kassör... ;-)

Nu är det juluppehåll, och nya tag från och med januari.

Friday, December 04, 2009

Lååååång väntan på blogginlägg

Nu var det sådär jättelängesen jag bloggade igen... Har ingen förklaring, det bara blir så. Och så får det nog vara ibland. Har inte ens en tillstymmelse till dåligt samvete.

Då det (som vanligt) finns massor att berätta, tänkte jag ge mig på konststycket att göra en A till Ö för den gångna hösten. Here goes:

A som i Antura. Ni lyckliga som förstår vad Antura betyder begriper säkert vad jag menar. Ni andra behöver inte bry er (det är internt... ;-)

B som i Börje. Världens bästa farsgubbe som gör allas vårt liv så mycket enklare. Och roligare.

C som i kammarkören Cantare. Luciagig och julkonserter just nu och världens bästaste fritidssysselsättning rent allmänt.

D som i Djävla skitsäsong i fotbollsallsvenskan. Domarstrul, måltorka och skittråkig fotboll i allmänhet. Till råga på allt höll Djurgår´n sig kvar, vilket bara blev för mycket.

E som i Emil. Systerysters minsta grabb som är tuffast i hela Sydnärke. Eller vad sägs om att som fyra och ett halvt-åring hota en åttaåring med att "du ska få spö" när de kastar vattenfyllda saker på storebror?

F som i Fjärilshuset. Hus med fjärilar och fiskar och annat kul där jag och kärleken spenderade en stor del av vår ettårsdag.


G som i Garbo (gammelkattan, alltså) som har tagit nya steg i mysighetens tecken. Favoritpositionen är att ligga med huvudet på den hand som styr datormusen...

H som i Hasse, superpolare som tillsammans med älsklingen Jenny utforskar livet som förälder.

I som i Ingvar Carlsson. Bästa talet på (s)-kongressen (Schyffert kom på andra plats) och still going strong.

J som i Julsånger och julpynt och julmys med tända ljus och adventskalender!

K som i Kärlek. Letti och jag firade ett år i november, och förbereder nu gemensamt julfirande för fullt. Är så pirrig och tacksam över att ha denna fantasiska varelse i mitt liv. Att hon känner likadant gör mig outsägligt lycklig...

L som i syskonparet Liam och Linn. Äldsta lillasysterns bägge ungar, som alltid vill busa. Åh vad jag vill träffa dem och deras kusiner oftare!

M som i Markus och Jenny i Uppsala. Goda vänner och Guitar Hero-nördar som bjöd på smarrig middag tidigare i höstas.

N som i Ny Soffa (jag vet, det där var krystat). Ektorps Korndal blå - helt fantastiskt skön och ett lyft för hela vardagsrummet!

O
som i Oscar. Äldsta systersonen som blivit stora killen och både börjat skolan och sålt jultidningar.

P som i Peleki (Pelle) och Olzi (Ola) i Uppsala. Ordnade jättemysigt november-LAN, hoppas det blir fler tillfällen!

Q som i Q&A. Väldigt bra verktyg om man verkligen vill förstå någonting. Har producerats ett antal sådana på mitt tangentbord under den gångna hösten.

R som i Real Group. Favorit på Skype-listan hemma, och också en del av körens repertoar under hösten.

S som i Signe. Lillkatten som blivit stor och som nu också är kastrerad. Världens mysigaste katt höjer mysfaktorn exponeniellt när hon är på rätt humör.

T som i Trial of the Crusader. Svår raidinstans i WoW som vårt gille Alliance af Sweden knäckt under hösten.

U som i Ulduar. Också det en raidinstans i WoW, också det en framgångssaga för vårt gille.

V som i Voyager. Star Trek-serie som jag och kärleken börjat titta på. Captain Janeway och hennes besättning har så här långt hållt oss sällskap flera sena höstkvällar.

W som i World of Warcraft. Still going strong. Skön avslappning.

X som i X-men - Wolverine. Nyaste X-menfilmen är kanske den bästa, om än väldigt mörk och dyster.

Y som i Ynklig, nyopererad kisse. Let´s just say that Signe inte är kaxig just nu, dessutom med fånig och klumpig strut runt halsen...

Z som i Zenedar. Den s k server i World of Warcraft som jag, kärleken, pappa, brorsan och många andra spenderar mer eller mindre tid på.

Å som i Årets rookie i PR-branschen! Stort grattis, Joanna!

Ä som i Är lite smånöjd med att jag verkar få ihop en lista från A till Ö, med bara ett fåtal krystade kopplingar...

Ö som i Örebro Studentsångares manskör, också känd som KK. Tack för en fantastisk 10-årsfest, grabbar!

Saturday, October 10, 2009

När dumheten får ett ansikte

I somras lämnade jag gruppen "Bajen Fans" på Facebook. Anledningen var att gruppens ordförande i ett långt och argt pressmeddelande ifrågasatt Hammarbys stöd för Pride-festivalen. Jag ifrågasatte detta i gruppens diskussionsforum samt i mail till ordföranden och fick till svar att "vi ska inte hålla på med sånt". Och det är ju som ni alla förstår skitsnack. Självklart ska fotbollen, liksom all idrott, stå upp för mänskliga rättigheter oavsett om det handlar om kamp mot diskriminering eller det självklara i att Dawit Isaak måste friges.

För några veckor sedan hoppade Hammarbys ordförande av efter hot mot honom och hans familj. Man kan tycka vad man vill om hans ledarstil och sätt att leda Hammarby; våld eller hot om våld är aldrig ok. Om man inte är ordförande i Bajen fans förstås. Enligt honom är nämligen hot om våld mot t ex familjemedlemmar förståeligt.

Jag är stolt bajare, och kommer så att förbli. Men nån gräns måste finnas för vilka dumheter officiella företrädare för de grönvita (i det här fallet fansen) får ägna sig åt. Därför kan jag inte vara medlem i Bajen Fans, i alla fall inte med nuvarande ledning.

Monday, October 05, 2009

Hasse har börjat blogga!

Nu har bloggosfären berikats, mina vänner! Detta då min vän sedan många år Hasse "von" Sandberg börjat blogga!

Välkommen Hasse!

Sunday, October 04, 2009

Vad håller Bodis på med?

Ni vet hur vissa barn gör allt för att få uppmärksamhet, som rycker i förälderns arm bara för att bli sedd? Ni har säkert hört fraser som klassikern:"Mamma, titta vad jag hittade! Titta vad jag kan göra! Men mamma - titta då! Mamma!!!"

Socialdemokratins motsvarighet till ovanstående heter Thomas Bodström. Han är advokat (senast var det nån innebandyklubb som lejt honom), deckarförfattare, riksdagsledamot och ordförande i riksdagens justitieutskott. (OBS att detta är dagsnoteringen från i fredags, det kan säkert ha kommit till något efter det...:-)

Iaf, den sistgångna veckan har han bidragit till två fantastiska nyhetsscoop; för det första vill han sparka/befordra diverse polischefer och för det andra vill han att Gunilla Carlsson ska bli Sveriges nya EU-kommissionär.

Det första har jag ingen åsikt om, även om jag nog tyckte att det verkade lite mysko med så många namngivna pusselbitar (de flesta kvinnor).

Det andra förstår jag inget alls av. På vems uppdrag då? Är han utsänd av partiledningen? Uttalar han sig på eget bevåg? Om svaret är ja på den första frågan - varför i hela friden är det Bodis som uttalar sig om den frågan? Det är en klockren partiledarfråga, som han borde hålla sig låååångt borta från. För även om han har, som det heter, många strängar på sin lyra är han inte partiledare. Inte i närheten, ens.

Jag har sett några sura (s)-kommentarer kring detta, men det lär dock inte uppstå någon större debatt internt, det brukar det inte bli när det gäller just Bodis.

Det får mig att tänka på en episod från sommaren med fängelserymningar x 2, när han var justitieminister. Fredrik Reinfeldt krävde då att Göran Persson skulle sparka sin minister, vilket självklart inte skedde.

Under den sommaren, alldeles efter den andra rymningen, var jag på ett bröllop i Örebro. Under middagen hör jag en diskussion mellan två kvinnor som sitter vid mitt bord, varav ingen är politiskt aktiv.

Kvinna nr 1: Men varför kräver de att han (läs Bodis) ska avgå, det är ju inte han som vaktat dem?
Kvinna nr 2: Nä - men hade han gjort det så hade de f-n inte rymt.

Ridå... ;-)

Äntligen Bajen-vinst

Såg Bajen vinna på Söderstadion för första gången denna säsongen. Det var inte snyggt, det var inte välspelat, men det var (sett till hela matchen) välförtjänt. Målet av Simon Helg borde finnas med när årets mål utses, det var en riktig pärla.

Nu får vi se hur långt det räcker. Jag är inte orolig för Djurgår´n, de har spelat riktigt uselt mest hela säsongen och har några tuffa matcher framöver.

ÖIS däremot verkar ha hittat nåt slags flyt, och deras anfallare levererar. Det gör inte Bajens. Och det kan nog fälla avgörandet...

Thursday, September 24, 2009

Bilder från sommaren

På allmän begäran (läs Solveig) kommer här ett antal bilder från i somras. Mycket nöje! ;-)
Trött husse med gosig kisse...
Busig blivande brudgummen Bomme på suverän svensexa...

Trött Letti med samma gosiga kisse som ovan...


Innekatter x 2 levde under en veckas tid loppan på landet...

Undertecknads högra hand (t h) och de sju mastodont-abborrar vi lyckades fånga när vi la ut nät...

Kärlek väntar på anslutande båt i skärgården...


Sommarens första och enda padda...


Trötta kissarna Garbo och Signe vilar ut på en flyttkartong...


Jocke B med charmig son...

Undertecknad och bästa kollegan i Visby...

Wednesday, September 23, 2009

Inte lätt vara Bajare i dessa dagar...

Ännu en match, ännu en förlust. Bajen har fruktansvärt svårt att göra mål och då vinner man inga matcher. Det är också huvudorsaken till att det ser ut som det gör i tabellen.

En annan orsak är att lag som är i en negativ spiral inte får något gratis. Vi har sett det mot Helsingborg (helt plötsligt får man tackla målvakter, jag menar: de står ju i vägen om ska göra mål), vi har sett det mot Elfsborg x 2 (hörni gulsvarta grabbar, ta er in i straffområdet och ropa aj, så lovar jag att blåsa straff. Ok?) och vi har sett det ett antal ytterligare gånger under säsongen. I andra matchen mot Elfsborg avgjordes t ex matchen definitivt genom en felblåst straff med inte alls många minuter kvar.

Samma visa ikväll. Bajen möter GAIS hemma, och det är en riktigt tuff match, med domarens tillåtelse. Många tuffa närkamper, säkert en hel del blåmärken och sisådär 5-15 i frisparksstatistiken. Med andra ord: som sig bör, så länge som det är lika åt båda hållen.

Vid ställningen 0-1 i 74:e minuten blåser då Martin Hansson straff. För vad - ja, det vete tusan.

Min kloke vän, tillika fotbollsdomare, Per menar att det är en solklar straff. Och visst, det kanske är så enligt regelboken. Men det är inte den nivå som Martin Hansson har satt upp för matchen i övrigt, hade det varit den nivån så hade antalet frisparkar och gula kort varit mångdubbelt fler - åt båda håll.

GAIS gör 0-2 på straffen och matchen är såklart avgjord. Och här kommer min kritik mot svenska fotbollsdomare, med Martin Hansson, Markus Strömbergsson och Martin Ingvarsson i särskild åtanke: om ni inte kan hålla samma nivå matchen igenom ska ni inte döma fotboll på den här nivån. Om ni inte kan låta bli att avgöra matcher genom att helt plötsligt göra en annan bedömning av samma situation än ni gjorde tidigare, i samma match, då ska ni tas ifrån pipan och ägna er åt något annat. Som det är nu är det fan pinsamt. När man dessutom ser ett nöjt leende smyga fram på domarens ansikte, när fansen skriker i protest och spelarna är gråtfärdiga: då är det dags för er att gå hem.

Tyvärr verkar Svenska Fotbollsförbundet vara ett enda stort råttbo av intriger och prestigefyllda män, så det lär väl aldrig hända något på den fronten. Sammantaget gör detta att jag funderar på om jag vill gå på fotboll överhuvudtaget. Och då har det gått långt.

Sunday, September 20, 2009

Cantare, ooh ooh...

Spenderade helgen på fantastiskt mysiga Barnens Ö, tillsammans med bästaste kammarkören Cantare. Vi övar just nu på ett verk av Brahms som vi ska framföra tillsammans med en annan kör senare i höst, och en hel helgs körsång var ett slags kick-off för detta projekt.

Som tenor (dessutom uppskrämd första-dito) är det med viss bävan jag ser framför mig hur vi ska jobba med detta tyska verk. Brahms hade uppenbarligen något starkt emot tenorer, vilket märks i vilka toner vi ska sjunga...

I alla fall, körhelgen var fantastiskt trevlig och som alltid var det mycket sång och skratt i glada vänners lag som präglade två hela dygn. Till råga på allt fick vi njuta av sensommarväder, och flera passade därför på att bada i det fortfarande hyfsat tempererade havsvattnet...

Jag måste säga att jag är lite kär i Cantare... Kören består av en väldigt skön tillika prestigelös samling människor, som alla älskar att sjunga (och som dessutom, om jag får säga det själv, är rätt bra på det). Jag är både glad och tacksam att få tillhöra denna fantastiska kör!

Friday, September 18, 2009

"Tog lyxjet till kändisfest"

Är det OK att Mona Sahlin på egen bekostnad åker på en fest när en av hennes vänner fyller 50?

Är det OK att hon gör det TROTS att det är kyrko(*gäsp*)val på söndag?

Är det OK att hon gör det TROTS att vännen är megakändis (dessutom moderat) medan hon är sosseboss?

Är det OK att hon gör det TROTS att hon är kvinna som väl egentligen borde, ja vad vet jag, stanna hemma och stryka mannens skjortor eller nåt (Paul Ronge kanske har nåt tips)?

Svaret är, om man ignorerar vad den s k "medierådgivaren" tycker i Aftonbladet, ett klockrent och rungande JA!

Jag hoppas dessutom att hon får riktigt trevligt, det är hon värd!

Wednesday, September 09, 2009

Massor att säga men ingen inspiration

Det finns (som vanligt) mycket att skriva om. Men jag har ärligt talat ingen aning om var jag ska börja...

Ska jag kanske skriva något om Ernst? Nä - faktiskt inte, även om jag vet att många blir besvikna nu. Han har säkert gjort en massa skoj saker under sommaren, och kommer säkerligen pryda både en och två löpsedlar med sina piffiga påhitt. Men jag har sluppit se eller höra honom hela sommaren, så han får hålla på bäst han vill. Jag bryr mig inte! (visst är det en härlig känsla?!)

Ska jag skriva om svininfluensan då? Nä - jag tror inte det heller. Jag hade en släng av något slags flunsa i förra veckan, och så kul är det faktiskt inte att man vill skryta om det. Kärleken råkade dessutom ut för en värre variant, och var däckad i en hel vecka. Jag klarade mig med några dagar.

Zlatan då? Nä - jag går inte igång på Zlatan mer än att han har en ganska häftig förmåga att avgöra viktiga matcher med helt absurda mål. Till skillnad från Kim Källström, som mestadels verkar vara på fel ställe vid fel tidpunkt.

Jag skulle förvisso kunna skriva om att jag och Kärleken var i Kumla den gångna helgen, där vi bland annat gick runt i mina gamla kvarter (eller "hoods" som det heter i Stockholm) och hälsade på både Timmy och Anna samt Vesa och Ann-Marie. Plus systrar x 2 med familjer. Och så far och bror förstås. Men jag tror faktiskt att jag sparar det till en annan gång, har en del att säga om Kumla och det tarvar både mer tid och dito textmassa.

Jag ska också villigt erkänna att jag nog haft en och annan tanke på att blogga om det som sker just nu inom (s); dvs positionering inför partikongressen och annat. Typiska symptom är artiklar på DN-debatt eller SvD-Brännpunkt som provocerar och sedermera bemöts med ramaskri eller applåder. Ett annat vanligt förekommande symptom är alla dessa självutnämnda uttolkare av sanning och rätt som uttalar sig om vad (s) och framförallt Mona behöver göra för att vinna valet. Men jag sparar även den till senare, den förtjänar ett eget kapitel.

Jag har också varit sugen på att skriva om det krig som just nu pågår inom psykiatrin, där Socialstyrelsen (med rätta!) slår fast att den sorts behandling som ger bevisat bäst resultat (läs: KBT, kognitiv beteendeterapi) också ska ha första prio när man ska ge råd om vilken typ av behandlingsform som bör rekommenderas.

Med tanke på hur illa ställt det är inom den svenska psykvården borde detta applåderas; äntligen ska vårdrekommendationer och riktlinjer vara grundad på vad som ger bäst resultat! För mig är det en självklarhet - inom vilket annat vårdområde skulle flum och uppenbarligen rätt bristfälliga kunskaper om behandligen i fråga ger resultat få rumstera fritt med människors häsa. Men icke - istället känner sig de som bekänner sig till andra former av behandling mer eller mindre kränkta av detta, oftast personligen uthängda, och det förekommer enligt uppgift såväl hot mot de som föreslår de nya riktlinjerna som rätt starka uttalanden om huruvida Socialstyrelsen har något existensberättigande.

Jag hoppas innerligt att Socialstyrelsen står på sig, så att vi någon gång får fason på den svenska psykvården. Allt annat vore en skam. Å andra sidan är det en bransch som lämnar rätt mycket övrigt att önska.

Så - det blev ändå några rader till slut. Återkommer inom kort med en käftsmäll åt SL... Shit vad de är usla!

På återseende!

Sunday, August 09, 2009

Ledighet i ordets rätta bemärkelse

Så återstår en vecka av semestern, och jag känner mig för en gångs skull helt och fullt avslappnad, på ett för mig kanske lite ovanligt sätt. Det kan ha att göra med att jag inte är bortskämd med att ha flera veckors sammanhängande semester, och att årets fem (5) veckor långa ledighet är nytt personbästa.

Det torde också kunna ha att göra med hur jag spenderat veckorna hittills. Den normala tolkningen av ordet ”ledighet” har för mig tidigare inneburit ett fullspäckat schema, med besök och utflykter och alla möjliga sorters aktiviteter och gud vet vad och just det - inte så mycket ledigt. Det ska jämföras med årets semster, ett väldigt lugnt och trivsamt leverne med Kärleken i Solna fram till den sistgångna veckan, då jag och Kärleken istället bott på en ö i Stockholms norra skärgård, med enkom katterna, solen och Östersjön som sällskap.

Nu är det som sagt en vecka kvar av semestern, och jag ser (hör och häpna) faktiskt fram emot att så sakteliga börja återgå till jobbtempo i tillvaron. Men innan dess: ett bad i det 22-gradiga havet. Sisten i är en murgo*!

* Förutom kärlek och katter har jag också haft sällskap av David Eddings fantastiska böcker om Belgarion och Mallorea, där ordet ”murgo” återfinns som en viktig ingrediens. Jag har sträckläst tio böcker på en vecka och faktiskt t o m drömt om dem vid ett tillfälle under veckan. Eddings, som för övrigt gick bort alldeles nyligen, var min väg in i fantasyns underbara värld, faktiskt genom just denna serie som jag fick låna av en kompis i Kumla. De flesta av hans (och hans hustru Leighs, som gick bort för ett par år sedan) böcker återfinns i bokhyllan där hemma. Vila i frid, ni fantasygiganter!

Inget bra tennisår...

Jag vet inte vad det är med årets upplaga av ”Bimpa plays tennis”, men något vajsing är det. Jag hittar inte känslan, och det börjar bli lite irriterande.

Ta förra matchen, till exempel. På andra sidan nät stod (för andra gången i år) Magnus ”Oj-hamnade-den-där-lobben-också-på-linjen?” Ekman.

Jag började spela helt ok, och till skillnad från vårt förra möte var missarna inte alltför många. Istället klickade serven – och det rejält.

Första set: Ledning med 4-0 efter stabilt spel blev istället förlust med 6-7 efter tiebreak. Jag tappade humöret i värmen och och spelkvalitén från min sida blev därefter.

Andra set: Underläge 2-5 vändes till setvinst med 7-6 efter just det – tiebreak. Och i takt med att jag fick tillbaka humöret tappade Magnus detsamma – och ja, ni förstår. Och där hann vi inte mer, trots att vi bokat tre timmar för att för en gångs skull hinna spela klart.

Summa summarum: vi hade i alla fall tur med vädret…

Thursday, July 30, 2009

Nostalgi

I samband med det planerade samboskapet har jag haft anledning att röja i mitt, naturligtvis överfulla, förråd. Detta har, också det naturligtvis, inneburit mycket slit och släp men också en hel del trevliga återseenden.


Ett sådant är undertecknads utskrivna tal från första maj-firandet i Kumla 1996. (Shit vad det känns länge sedan!) Till historien hör att jag trots min ringa ålder var första maj-general i Kumla (s) då, och hade genom den "maktpositionen" på ett kuppartat vis förändrat upplägget så att ungdomstalaren (detta år undertecknad) talade först, istället för sist som tidigare år. Bland SSU-arna skämtade vi om att nu kanske några fler skulle stanna kvar och lyssna på oss, förutom de som var där av tvång (läs fanbärarna) och de som inte kunde ta sig därifrån av egen maskin...

I samma veva hade vi också en diskussion (jag vill ogärna använda ordet "konflikt", även om det kanske är en bättre benämning) inom Kumla (s) om fördelning av makt och inflytande. Detta går att utläsa i talet, både tydligt utskrivet och mellan raderna... Jag hade också försökt göra första maj lite roligare detta år, men fick tyvärr nobben i arbetarekommunens styrelse. Därav vissa småbittra pikar i inledningen av talet.

Slutligen var detta dagen efter kungens 50-årsdag, därav avslutningen...


Anyway; så här kunde det alltså låta den 1 maj 1996 i Kumla, på Kumlasjöns scen.
Artist: Bimpa. Text och musik: Bimpa

"Mötesdeltagare!


I år det 107:e gången som det arrangeras första maj-firande av svensk arbetarrörelse.


Detta firande är fyllt av ärorika traditioner; såsom fanor, arbetarsånger och demonstrationståg till ljudet av marschmusik.


Jag tycker att man ska ha kvar traditionerna, man skall sjunga arbetarsångerna och man skall bära fanorna med stolthet.


Om inte annat för att påminna om de lidanden och kval som arbetarrörelsens förkämpar fick utstå för cirka 100 år sedan.


Men som alltid måste vi förändra oss i takt med tiden.


Vi måste börja tänka framåt, utan att för den skull tappa historien.


Vi måste hitta nya former för att fira denna dag,
denna glädjens dag,
denna frihetens dag,
arbetarrörelsens dag.


* * *

Kamrater!


Jag tänkte delge er några av mina visioner som jag har inför framtiden.


För mig handlar det först och främst om tre för mig väldigt viktiga ord.


Ord som gör att jag engagerar mig politiskt, ord som ger mig framtidstro.


Det första ordet är rättvisa.


Jag är socialist. Jag tror därmed på människors lika värde och på att alla människor, oavsett hudfärg, oavsett kön, oavsett plånbokens tjocklek ja till och med oavsett stamtavla skall ha samma förutsättning att skaffa sig en dräglig tillvaro.


I ett rättvist samhälle har alla människor rätt till och därmed också samma förutsättningar för att att kunna skaffa sig en utbildning, ett jobb och en familj.


Men ordet rättvisa kan användas i fel sammanhang.


Moderaterna och andra högerkrafter använder ordet rättvisa på ett för mig obegripligt sätt.


De menar att rättvisa är när alla får behålla vad de tjänat, när alla får vad de förtjänar.


Rättvisa för moderaterna är när man kan köpa till sig en bättre utbildning för pappas pengar. Därför vill jag att vi slår vakt om ordet rättvisa och använder det i dess rätta bemärkelse.

* * *

Partikamrater!


Det andra ordet är demokrati.


Demokratins enda byggsten är att vanliga människor, som du och jag, engagerar sig.


Om vi inte bryr oss, utan överlåter bestämmandet på några få "elitpolitiker", dördemokratin och därmed också chansen till ett rättvist och solidariskt samhälle.


Där ligger ett stort ansvar på oss som medborgare.


Vi får inte nöja oss med att gå och rösta vart fjärde år, och därmed tro att vi gjort vårt.


Det är endast när alla som kan engagera sig gör det och när Svensson bryr sig om vad som händer ut i samhället som vi skapar förutsättningar för demokrati.


Nu menar inte jag att hela Sverige skall sitta i fullmäktige och nämnder, eller att alla ska kandidera till riksdagen.

Det finns andra sätt att engagera sig än att ha en politisk post.

Ett stort ansvar ligger också oss som är aktiva politiker och på de politiska partierna, inte minst socialdemokratin som är det största partiet.

Vi måste sluta upp med att prata om att "nå ut till folket", vi måste vara en del av och bestå av folket.

Politik är att vilja.

Det är endast när man vill något som man kan uträtta något.

Därför får inte någon politiker uppta poster bara för att de har rätt till det i egenskap av kommunalråd eller dylikt.

Ej heller skall man ha politiska uppdra på grund av pengar eller prestige.

Viljan att förändra måste alltid finnas med.
Finns inte viljan kan man aldrig förändra.

Bara förvalta.

* * *

Det tredje och kanske viktigaste ordet är solidaritet.

Det pratas mycket om att det går dåligt för Sverige. Att vi är på väg att bli ett U-land.

Ingenting kan vara mer fel.

När jag vaknade i morse visste jag att min familj inte hade blivit ihjälskjutna under natten bara för att jag är politiskt aktiv.

När jag vaknade i morse visste jag att mina vänner inte hade blivit dödade av en bilbomb.

När jag vaknade i morse visste jag att jag utan att riskera mitt liv kan stå här idag och hålla denna apell om mina politiska åsikter.

Så kom inte och säg att vi har det dåligt i Sverige. Det finns faktiskt saker som inte kan mätas i pengar.

* * *

Partivänner!

Ni har väl alla hört talas om Palestina-konflikten. Vi har alla sett de hemska bilderna, vi har alla läst om de hemska terrordåden.

Som vanligt pratar alla om hur illa ställt det är i mellanöstern och Bosnien.

Men som vanligt är det mycket snack och lite verkstad.

För vad har vi egentligen gjort för att hjälpa till där det uppenbarligen behövs hjälp?

Jag är stolt över att tillhöra SSU, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, som tog initiativet till att ungdomar från såväl Israel och Palestina träffades på vår kursgård Bommersvik för några år sedan.

Där fick de för första gången chansen att träffa varandra och lyssna på varandras åsikter.

Där togs initiativet till det samarbete som ger hopp om fred i mellanöstern.

Jag och alla andra medlemmar i SSU har hjälpt till, idag har ni chansen att göra detsamma. Ni kan nämligen stoppa pengar i de bössor som finns ute hos er.

Insamligen går till Olof Palmes minnesfond och till det projekt som kallas "En miljon för freden". Pengarna kommer att användas till att bygga och få igång en skola i Israel för både israeliska och palestinska ungdomar där de kommer att få lära sig att arbeta tillsammans.

Visa att ni bryr er om freden i mellanöstern, hjälp till att få ihop en miljon för freden.

* * *

Avslutningsvis, mötesdeltagare!

Det var med blandade känslor jag såg hyllningarna av kungen inför 50-årsdagen.

Negativa känslor därför att jag är mot monarki.

Jag tycker nämligen att det är helt vansinnigt att man skall kunna födas till en position som statschef och därmed också ha tusenfalt bättre förutsättningar än en vanlig Svensson.

Positiva känslor tack vare denna gränslösa generositet man visade mot denne man som fyllde 50 år igår.

Tänk om svenska folket kunde visa samma generositet mot de som verkligen behöver.

För jag är helt övertygad om att om vi kan överösa kungen med gåvor av hiskeliga värden kan vi också hjälpa den fattige, hemlöse som lever på att samla tomburkar.

Kan vi ge bort en berguv till kungen kan vi också hjälpa den arbetslösa tvåbarnsmamman som just har fått vräkningsbesked.

Det, mötesdeltagare, är verklig solidaritet.

I och med detta tackar jag för mig och välkomnar Kumlas ene kommunalråd Dan-Åke Moberg upp på scenen.

Tack!

* * *

Thursday, July 16, 2009

Tredje gången gillt

Efter ett drygt års frånvaro av tennisspel, har de senaste dagarna blivit någon form av en ketchupeffekt. I lördags match mot Johan, igår mot Erik och så idag var det återigen dags för match mot Magnus.

Om det gick halvdåligt igår, gick det riktigt dåligt ikväll. Nog för att jag lyckades ta ett set mot Mange, men jag spelade faktiskt riktigt dåligt. Matchen slutade 1-1 i set (5-7, 6-3, 1-3) med mina siffror först och vi kommer att fortsätta på den nästa gång vi ses,.

Nej, jag skyller inte ifrån mig, och jag fråntar inte Magnus något av äran. Tvärtom.

Men om det är småtrist att torska när man spelar bra, är det rent ut sagt för jävligt att nästan göra dito när man spelar apdåligt...

Nya tag nästa vecka. Nu - välförtjänt vila.

Saved by the bell...

Igår var det dags för nästa tennismatch, den här gången mot Erik "AttansDuVetAttJagKanSpelaNärSomHelstMenInteNuEllerSen" Sandberg. Ni som har följt bloggen tidigare, vet att det är mycket prestige mellan mig och Erik, och har så varit sedan 1997 då vi möttes för första gången.


I alla fall, nu var det dags för vår premiärmatch.

Det började bra, och jag lyckades vinna första set rätt komfortabelt med 6-4. Serven kändes OK och jag vann ovanligt många bollar framme vid nät.


Andra set vill jag helst glömma, det blev fel från början och i stort sett ingenting fungerade. Torsk med 2-6 och det var match igen.


I tredje set var vi rätt möra båda två. Jag lyckades bryta Erik serve i början av setet men lyckades inte hålla försprånget. Erik bröt istället tillbaka - och en gång till en stund senare. Vid ställningen 3-5 (till Eriks fördel) var dock tennistiden slut för den här gången, och vi avbröt matchen. Fortsättning följer med andra ord...


PS. Det är ingen som har numret till Stefan Edberg? Tror jag behöver jobba lite på mitt fotarbete innan nästa match... DS

Wednesday, July 15, 2009

Tennispremiär!

Så var det då äntligen dags för sommarens första tennismatch. Då förra sommarens bägge offer, Magnus "JobbarAlltidOchÄrNykär" Ekman och Erik "AjNuHarJagNogOntNånstansIgen" Sandberg inte var tillgängliga fick jag leta någon annanstans för premiärmatchen.

Minns ni Johan, min room-mate från kör-resan till Verona? Det visade sig att han också gillar att spela tennis, och han ställde upp som sommarens första motståndare.

Så i lördags kväll var det äntligen dags, vi intog Haga Tennis hardcourtbana och vi gjorde det som tennissugna entusiaster.

Det gick väl sådär.

Nog för att jag vann (6-2, 6-2, 6-1) men spelkvaliten var inget att hänga i midsommarstången och varken Johan eller jag var nöjda med spelet.

Men kul var det! Och jäkligt skönt att röra på sig, efter alldeles för lång tid i hängmattan...

Thursday, July 02, 2009

Visby är fantastiskt...

...vackert så här års. Det är som sagt tionde året jag är här för att delta i politikerveckan, och årets upplaga tillhör helt klart topp tre när det gäller väder. Gårdagen var förvisso regnig och klart svalare än tidigare dagar, men det var i ärlighetens namn bara skönt - inte minst med tanke på oss pollenallergiker...

Wednesday, July 01, 2009

Inte helt säker

Jag kan inte helt sätta fingret på det, men det är något som inte känns helt bra med årets upplaga av Almedalsveckan. Jag ska försöka förklara hur och varför.

Jag älskar fenomenet i sig, och det väldukade smörgåsbord för samhällsintresserade som det utgör. Undertecknad är i Visby för, om jag räknat rätt, tionde gången i ordningen. Första gången var redan 1996. Då var det inte mycket action alls. Jag minns att vi hade karaoke vid hamnen och att Alf Svensson fick ta emot några kondomer från en av våra kampanjande medlemmar (jag var där med SSU). Jag minns också att Sverigedemokraterna ordnade torgmöte, och att de spottade en av mina vänner i ansiktet för att han hade SSU-tröja på sig. Jag minns också att vi spelade kubb för första gången under den veckan. Så länge sedan är det alltså.

Sedan dess har mycket hänt. Varje år slås nya rekord i antalet evenemang och arrangörer. I år är det över 1000 listade aktiviteter. Känslan av att "nu räcker det väl ändå, nu får det inte plats mer" är stark. Men det var den å andra sidan redan 2002, och då var det väl drygt 150 arrangemang om jag minns rätt.

Den känslan till trots, så har det varje år (fram tills i år) ändå varit politiken som dominerat. Talen varje kväll kl 19 i fantastiskt vackra Almedalen har varit det viktigaste, och allt det andra runt omkring har mest varit dekorativt eller komplement. Trots andra krafters massiva försök att dominera den mediala rapporteringen så har det inte fått något märkbart genomslag. Det är politiken som har synts och rapporterats vidare. (Möjligen är BMW 2007 och Teaterpartiet (hette de så?) 2006 undantag från detta.)

Så känns det inte i år.

Det känns snarare som att årets upplaga är mer av ett vuxenkollo för PR- och reklambranschen än en mötesplats för politiska idéer och människor. Det verkar vara viktigare att rapportera vem som synts med vem på vilken bar och med vilken drink i handen än att prata politik.

Detta stör mig, och jag hoppas att jag har fel. Jag är som jag skrev i början endast en person, och jag kan inte påstås ha koll på allt som händer. (allra minst med över 1000 evenemang).

Så ni som inte håller med är självklart välkomna att protestera! =)

Sunday, June 28, 2009

Återfunnen lycka!

Stoppa pressarna: glasögonen är återfunna! Ulla på Bromma Flygplats berättade nyss den fantastiska nyheten att fodralet hade hittats i säkerhetskontrollen...

Nu ska jag bara försöka hitta en person som kan ta med sig dem till Visby...

PS Jag saknar min kärlek något så oerhört... Så lyckan är inte total... DS

Sol utan solglasögon

Efter flera års letande, och ett antal misslyckade försök, hittade jag för några år sedan ett par solglasögon - med min styrka - som jag är jätteförtjust i. Funktionella, snygga och sköna.

Igår tappade jag bort dem. Någonstans på vägen mellan Bromma flygplats och hotellet i Visby försvann hela fodralet ur min jacka. Därför har jag sorg. Avgrundsdjup sådan.
Som ni ser på bilden går det att njuta av solen ändå - men det är inte alls samma sak...

Monday, June 22, 2009

"Därför är jag populär"

Ernst is back! Och det med besked, dessutom! Efter ett drygt år av välbehövlig tystnad från denne plyschbyxornas och Birkenstock-tofflornas okrönte konung gör han nu sitt yttersta för att komma tillbaka in i människors huvud.

Med en självupptagen uppsyn och med det klockrena (och typiskt Ernst-iga) citatet "Därför är jag populär" som vinjett låter han sig intervjuas i TV4 Nyhetsmorgon inför säsongsstarten av sommarplågan "Sommar med Ernst".

Nej du - den gubben gick inte. Jag tänker nämligen ha en Sommar utan Ernst. Och om det krävs att jag måste bojkotta såväl morgnar som kvällar på TV4 så tänker jag göra det.

Så det så!

Saturday, June 20, 2009

Låt Mona vara Mona!

Sitter i skrivande stund på en skärgårdsbåt på väg till Stockholms norra skärgård och filosoferar. Läser bland annat på nätet att EU-bossen Barroso har fortsatt stöd bland EU:s medlemsländer, för ytterligare en femårsperiod. Sveriges statsminister säger i kommentarer att han är väldigt nöjd med detta. Inte främst för att Barroso är klockren och bästa kandidaten utan för att status quo är lika med lugn och ro inför det svenska ordförandeskapet.

Med andra ord: Europas ledare är mer intresserade av att det är lugnt och skönt än att rätt person får den viktigaste posten i EU:s byråkrati. Så också vår statsminister.

Och så undrar folk varför det är svårt att engagera väljare i Europavalet...

Apropå Europavalet så är det nu, så här i efterhand, många som säger sig veta hur inte minst (s) borde ha agerat (eller inte agerat) för att få ett bättre valresultat. Jag känner mig lite kluven inför detta, och har länge funderat på om jag ska lägga mig i och tycka eller om jag ska låta bli. För i ärlighetens namn - vem bryr sig om vad jag tycker?

Men så känner jag ändå av smått egoistiska skäl att jag vill få sagt en sak, som inte bara gäller EU-valet utan opinionsläget i övrigt. För att ni ska greppa vad jag menar, och förstå rubriken, måste jag ge er lite bakgrund:

Tillsammans med kärleken plöjer jag sedan en tid igenom samtliga säsonger av Vita huset. Så här långt har vi kommit en bit in på femte säsongen, och president Bartlet har påbörjat sin andra ämbetsperiod. För ett gäng avsnitt sedan skildrades således hans återvalskampanj.

Under den kampanjen yttrades vid flera tillfällen de numera bevingade orden: "Let Bartlet be Bartlet". Det handlar i stora drag om att presidenten skulle sluta spela en roll och istället vara sig själv, och (kanske viktigast av allt) att hans stab också skulle tillåta honom att vara sig själv.

Det är också mitt råd till den socialdemokratiska ledningen: Mona är som bäst när hon är spontan; fullkomligen briljant i snabba replikskiften och har en formuleringsförmåga som är fantastisk. En Mona i form engagerar och upprör. Strunta i de högermärkta ledarskribenternas snack om att Mona inte är "statsmannamässig" när hon spetsar till det. (De kommer ändå inte att bli nöjda...)

Strunta också i stylade affischer och obegripliga klyschor som "Agera för förändring". Släpp istället fram den Mona som jag och min SSU-generation lärde oss att älska där i början av 90-talet. Fräsch och arg, spontan och briljant.

Med andra ord: Låt Mona vara Mona!

Sunday, May 31, 2009

Balkonglycka


Mycket jobb nu. Mycket privat också. Inte stressigt, men närapå. Då är det härligt att kunna slappna av...

Friday, May 22, 2009

Ballongproblem

Tänk er att det helt plötsligt börjar höras en massa ljud från gården utanför. Tänk er att ljuden både består av höga skratt och ljud åt det mer mekaniska hållet.

Tänk er att ni tittar ut och ser nedanstående:

Kattmys

Ni som följer bloggen vet de två katterna i hushållet, Garbo och Signe, hade en ganska frostig start på sin relation, men att det lossnat och går bra.

Här är ett bildbevis på hur det alltsom oftast kan se ut:

Monday, May 18, 2009

Kärlek

I torsdags förra veckan var det 6 månader sedan min kärlek frågade chans på mig. Detta firades genom middag på Lilla Essingens stolthet Rosa Drömmar, med efterföljande dessertmys hemma hos Letti. Därav den hembakta kärlekstårtan här ovan.

Det är helt fantastiskt att tiden gått så fort, samtidigt som det känns som om vi kännt varandra i en evighet. Jag kan inte ett ord beskriva hur starkt det känns. Jag kan bara sammanfatta det med att det är en verklig ynnest att få tillbringa vardagen med denna fantastiska varelse.

Mer vardag lär det bli framöver, om allt vill sig väl. Och fest också, förhoppningsvis.

Varför? Vi ska bli sambos i sommar... =)

Thursday, April 23, 2009

Bilder från Verona-resan

Här kommer så några bilder från den beryktade resan till Italien med kammarkören Cantare. Än så länge är det ingen kronologisk ordning, utan jag ber att få återkomma med själva "berättelsen". Den här bilden behöver väl knappast några kommentarer? Vi spenderade hela fredagen i Venedig, visserligen ägnade vi 5 timmar åt att ta oss dit och tillbaka, men ändå... ;-)

Jag var rätt nöjd med att vara i Venedig, skulle man kunna säga...

Vår duktiga, men något udda, guide Kajsa visar utsikten över Verona. Helt fantastiskt.


Den berömda (och i modern tid tillbyggda) balkong där Julia sägs ha trånat efter sin Romeo. Ett av Veronas mest besökta turistmål.


Arena di Verona - stadens eget Colosseum - var en upplevelse. Inte allt igenom positiv förvisso; det var varmt och något förvirrat arrangemang. Men det var kul att se, och att sjunga tillsammans med alla andra körer.


Undertecknad visar stolt upp affischen för den körtävling vi deltog i.


En av veckans höjdpunkter: den lokala manskören i byn Grezzano (där vi var inbjudna till en gästkonsert på lördagkvällen) stämmer upp till sång. En härlig blandning av ungt och gammalt. De bjöd också på drickbart hemtrampat vin och salamismörgåsar. Mums.

Japp - that´s me in shorts. När vi kom till Bardolino, den ort vid Garda-sjön där vårt hotell låg, var det sommarvärme och solbrillor som gällde. Hur härligt som helst.


Min rums- och tenorpolare Johan njuter av hotellets uppställda solstolar.

Och av Venedig. Johan hade varit där en gång tidigare, och ett av målen för dagen var att hitta Marco Polos trappa som Johan hade bott nära den gången. Vi lyckades med detta - av en ren slump.
Under besöket i Venedig fick den som ville (och pröjsade) åka en guidad tur på en timme runt de olika öarna. Varmt - och intressant! Jag och Olle sov dock en stund, lutade mot varandra...


Gondoler...Johan, Maria och Erik.

Ännu fler gondoler...Det var, med andra ord, en fantastisk resa.

Sunday, April 19, 2009

Oj oj oj vad haftigt!

Sitter just nu i Bardolino, en harlig oas vid Gardasjon, pa vart fyrstjarniga hotells stora solterrass. Efter nagra fantastiska dagar i bland annat Verona och Venedig ar det nu snart dags att aka hem. Vi ar sa nojda bade med resan och tavlingen.

Jag har massor att beratta, bade via text och bild. Ska forsoka pyttsa ut det under den kommande veckan. Sa har langt far ni noja er med lanken till vart framforande vid kortavlingen i Verona. Det finns totalt fyra latar som ni kan titta pa:

http://www.youtube.com/watch?v=kX2rpkIKJrM

Hur det gick? Vi kom pa andra plats, bara en harsman fran guldet...

Saturday, April 11, 2009

Ordningen är återställd

Säg den lycka som varar för evigt. I går kväll var det återigen dags för Mahjong-drabbning, och denna gång fick jag gängspö och kom tvärsist.

Ordningen är således återställd.

Friday, April 10, 2009

Fantastiska dagar i påsk

Hej alla! Just nu, i skrivande stund, sitter jag i ett hus nära vattnet på en ö i skärgården utanför Norrtälje och njuter av stillhet, frisk luft och fantastisk utsikt. Och av sällskapet förstås, i form av kärleken och hennes fantastiskt trevliga föräldrar. Och en hel del ejdrar och andra sjöfåglar.

Njuter är verkligen rätt ord; så fort jag klev av båten (för att komma hit måste man åka bil, färja, bil och sen egen båt) gick jag ner i varv på ett sätt jag annars bara upplever när jag kommer hem till pappas hus på Närkeslättens landsbygd.

Men det slutar inte där: Igår kväll fick jag den stora äran att lära mig att spela Mahjong, vilket i sin tur ledde till att jag vann kvällens omgång. Det sistnämnda är ju helt knasigt, då de andra självklart är mycket bättre på detta spel än undertecknad, men det är uppenbarligen ett spel som är en mix av både tur och skicklighet.

Härom kvällen var jag och Letti dessutom barnvakt åt Tora. Åh vilken fantastisk unge... Hennes föräldrar var borta i över fyra timmar och hon log, jollrade, åt och sov. Det är något vi gärna vill göra igen, det var hur mysigt som helst.

På lördag är det dags att göra slutpimpningen av balkongen, på söndag är det hemmapremiär för Bajen och i nästa vecka bär det iväg till Verona.

Med andra ord: jag har det väldans bra just nu. ;-)

Monday, April 06, 2009

Har jag missat nåt?

Jag läser om pågående krismöten i LO-borgen. Någon enstaka manlig vice ordförande i ett av 13 LO-distrikt kräver LO-ordförandens avgång.

Min korta (men ärliga) fråga i allt detta är: vad är nytt i Väck-med-Wanja-frågan sedan en vecka tillbaka? Finns det några nya fakta? Jo - jag såg opinionsmätningen (i singular) där (s) rasar och förtroendet för Wanja är kört i botten. Men med all respekt för enstaka opinionsundersökningar - de kan knappast ligga till grund för något seriöst beslut. Så det måste vara något jag missat.

Snälla berätta för mig, jag avskyr att inte veta.

PS. Läste nyss i Expressen hur ännu en gammal man kräver både Wanjas och Monas respektive avgång. Mannen i fråga är Ulf Nilson, och han är ju känd för att vilja arbetarrörelsen väl... :S Skämt åsido: Bara det faktum att Ulf Nilson av alla människor kräver detta gör att de borde stanna kvar. DS

Friday, April 03, 2009

Att kräva politiskt ansvar

När regeringen Bildt fick däng i valet 1994 var det för att man såg ett tydlig koppling mellan de politiska beslut som fattades och den usla utvecklingen på arbetsmarknaden, i ekonomin osv. Den mest kompetenta regeringen någonsin var rätt usla i väljarnas ögon. Detta återspeglades också i den mediala bevakningen.

När (s) förlorade makten 2006 var det samma sak. Väljarna, med stöd av den mediala rapporteringen, ville att någon skulle ställas till svars för att det inte gick så bra som det skulle kunna gå. Varför kom inte jobben i takt med tillväxten?

I Stockholm, där jag jobbade i valrörelsen just det året, publicerade tidningarna avprickningslistor där vallöften ställdes mot resultat. Det fördes mer eller mindre kvalificerade och ibland förvisso rätt krystade resonemang kring vad som skulle räknas som en påbörjad bostad. Samma sak gällde nya förskoleavdelningar, mötesplatser för unga - listan kan göras lång. Sviket vallöfte och du får byta, liksom.

Nu ser jag inte riktigt den kopplingen, vare sig i Stockholm eller på nationella planet. Och det förbryllar mig. Under min korta sejour som politiker i den fantastiska förorten Skärholmen mötte jag förvånansvärt många som röstat på (m) därför att de lovat jobb inom fem dagar. Detta (i ärlighetens namn rätt absurda) vallöfte avfärdades väldigt snabbt efter valet av både borgarråd och andra borgerliga politiker/tyckare. I vår stadsdelsnämnd förklarade den annars utmärkte fp-ordföranden att "sånt kan man ju inte lova" när han föredrog den nya majoritetens första budget. Listan på liknande exempel kan tyvärr göras lång på alla nivåer.

Jag beklagar att det blivit så här, och jag hoppas att förändringen inte varar för evigt. Inte för att jag är sosse och bitter efter valförlusten, utan för att jag tror på och värnar demokratin. Jag vill att den koppling som ändå finns mellan politiska beslut och utvecklingen i vårt samhälle synliggörs. Jag vill väljare ska kunna utgå från att politiker håller vad de lovar. Jag vill att den kandidat som lovar vitt och brett också ska ställas till svars för detta när nästa valdag kommer.

Detta gäller oavsett partifärg.

Today? A good day?

Här kommer sex anledningar till att idag är en riktigt bra dag:
1. Solen skiner!
2. Vågen visar -11,5 kg sedan starten på nya livet den 12 januari. I år alltså.
3. Den rock som tidigare i veckan inte kunde utestänga vinterkylan värmer nu som mammutpäls. Jag älskar värmen!
4. Världens bästa kollega åker snart till USA på efterlängtad bröllopsresa. Finns det någon motsats till ordet "missunnsam"? I så fall är jag det.
5. Ikväll ska grabbarna i min kör Cantare träffas och repa inför resan, äta gott och kanske dricka något till.
6. Jag är så kär att det nästa blir lite fånigt... Men bara lite.

Mina vänner (och ni andra som läser detta): Livet blir inte bättre än så här!

Wednesday, April 01, 2009

Cantare ska till Verona!

Jag är sedan drygt ett och ett halvt år tillbaka med i en fantastisk kör, närmare bestämt kammarkören Cantare. Jag är så glad över att jag tagit upp sången igen, och att jag vågar utmana mig själv med Mendelsohn, Reinberger och Mozart.

Det är skönt att vara igång igen. Inte minst med tanke på att jag sedan julen 2000, då jag lämnade Örebro Studentsångare, annars mest sjungit på fester, bröllop, dop och då och då i duschen...

I alla fall, med Cantare får man verkligen uppleva nya äventyr i körsångens fantastiska värld. Är det inte Mozarts mässa i C är det att försöka sjunga franska renässanslåtar som uppskrämd förstatenor.

Nästa utmaning är en körfestival tillika tävling i Verona, dit vi styr kosan efter påsk. Det ska bli hur kul som helst!

Det luktar PR-utt om hela Wanja-veckan

Först en disclaimer: Jag skriver inte detta för att jag tror att LO:s ledning gjort ett bra jobb i AMF:s styrelse. Jag gör det inte heller för att skrida till försvar för ett LO som från början gjorde typ alla fel som går att göra i krishanteringen. Nej, jag gör det för att jag, ända sedan Wanja-affären började rulla upp för en dryg vecka sedan, har haft en känsla av att det ligger något annat än fakta bakom denna cirkus.

Jag minns hur jag under måndagförmiddagen förra veckan såg första-sidan på Ekots hemsida och förundrades. Förstanyhet var allvarlig kritik mot LO-Wanja i form av feta krigsrubriker. Andranyhet var att hennes motsvarighet på Svenskt Näringsliv Urban Bäckström funderade på om det verkligen gick att ge ansvarsfrihet för AMF:s styrelse. Med andra ord: Wanja får skit i massor medan Urban ryter till (eller åtminstone säger mjau).

"Men om AMF är ett samägt bolag, varför får bara LO och kvinnan i sammanhanget pisk?", tänkte jag och flera med mig och la pannan i djupa veck. Sen fortsatte det i samma stil. Här nånstans börjar också självutnämnda "PR-experter" uttala sig om att Wanja gömmer sig för media, att hon är feg eller bara usel och alla är ense om att hon borde lämna.

Duktigast i klassen var LO:s ordförande i Skåne som på eget bevåg gick ut i media och talade från hjärtat. Inte i egenskap av lokal LO-boss (för sådant krävs nämligen mandat eller beslut i styrelsen, vilket han inte hade) utan som sur, medelålders man från Skåne, kritiserandes en kvinna i arbetarrörelsens ledning... (känns det igen,någon?)

Forna SN-bossen Ebba Lindsö gick visserligen ut några dagar in på Wanja-veckan och harklade sig och sa försiktigt att "nja, styrelsen hade nog inte information i alla fall". Styrelseordföranden Göran Tunhammar mumlade något om oklarheter. Mr Elmehagen himself uttalar sig stundom diplomatiskt om att allt står rätt till, och att de säkert kommer att hitta en lösning. I nästa andetag är han spontan och arg och och trängd och frångår sina intränade talepunkter. Då attackerar också han Wanja.

Där nånstans skiftade också Wanja-kritiken fokus i rapporteringen. Då var det inte LO-bossens eventuella ansvar i AMF:s styrelse kring fd vd:ns pension som var det stora, då var det alla styrelser hon satt i som var felet. Sossar ska inte göra sånt, då det är väl känt att arbetarrörelsens toppskikt (till skillnad från borgerlighetens dito, eller näringslivet) skor sig, blir pengagalna och maktgalna och ärligt talat - vad håller de egentligen på med i LO-borgen?

Ledarsidor gottar sig åt detta. "Wanja blir ett sänke" deklarer nån i raden av borgerliga kvinnliga ledarskribenter på nån av tidningarna. "Minns ni Monas toblerone-affär?" skriver olika tyckare på diskussionsforum och bloggar och i kommentarsfältet till kvällstidningarnas artiklar. Man riktigt ser hur de myser.

Och så här rullar det på.

Låt oss ta en paus så här långt: Det som kommer fram som är kritiskt mot Wanja blir stoooort. Det som stödjer hennes case skrivs i relativt små bokstäver. Å ena sidan högljutt och argt. Å andra sidan lite tyst och försiktigt. Det blir lite som mr Bean i kyrkan; ni vet den där scenen där han högljutt sjunger med i refrängen men är pinsamt tyst under verserna.

Detta fortsatte under den gångna helgen. Fakta kollas upp lite noggrannare och LO blir som av en slump lite mindre ängsligt i sin kommunikation och krishantering. Nu börjar istället svettdropparna komma fram på SN-folket. Journalisterna börjar försiktigt ställa frågor också till Göran Tunhammar, mr Elmehagens parhäst sedan många år. Även Urban får någon kritisk fråga.

Och när Wanja på söndagkvällen deklarerar att Mr Elmehagen ska betala tillbaka minst 20 millar så svarar först Mr Elmehagen att det där ska nog gå att lösa i bästa samförstånd. Några timmar senare går han till verbal attack och mer eller mindre idiotförklarar LO:s ordförande. (Återigen känns det som att han först har följt rådet från sina rådgivare, för att i nästa stund bli sig själv igen.)

Likt tidvattnet inför ebb börjar drevet så sakteliga lugnas ner och belägringen av LO-borgen dra sig tillbaka. I stort sett de enda som fortfarande kräver Wanjas avgång är nu antingen hasbeens som Lars Törnman eller borgerliga debattörer och ledarskribenter.

Jag tror följande: Jag tror absolut att det fanns skäl att kritisera AMF:s styrelse, uppenbarligen har både vd och vice vd haft bägge händerna i pengaburken medan styrelsen halvsovit sig igenom mötena. Men i det läget tror jag att en annan process sattes igång, i syfte att knäcka Wanja en gång för alla.

För så som affären rullades upp efter det första avslöjandet luktar det nämligen spinn och überclever pr-strategier lång väg. Det är nog många som har letat i soptunnorna och ringt och klagat hos diverse redaktörer och journalister. Tänk er själva vilktet guldläge vissa krafter i samhället skulle få om det gick att följa upp Mosa-Mona med Väck-med-Wanja?

Tuesday, March 31, 2009

Jurassic Lars

Är det någon som har sett till Lars Törnman på sistone? Nä - inte jag heller. Han har varit borta från rampljuset ett bra tag nu. Och jag kan inte säga att jag saknat honom.

Men, när man minst anar det, och i värsta "Linda Rosing och Fadde: Vi-har-gjort-slut-för-sjätte-gången-men-nu-är-vi-ihop-igen-snälla-skriv-om-oss-i-Aftonbladet"-stil är Lasse T tillbaka på banan. Den här gången ger han sig på Wanja, och kräver, likt ett antal äldre farbröder före honom, hennes avgång.

Är det någon mer än jag som tycker att Lars Törnman känns lika fräsch som en sopsäck räkskal som stått ute i solen i en vecka?

Klockren analys. Igen.

Vad är det som gör att till synes kloka, balanserade journalister helt tappar fattningen och agerar likt en berusad, hormonstinn arg folkmassa? Då menar jag inte bara bildbyline-suktande Poppius-rookies med tillfälliga anställningar som drivs på av härdade nattchefer utan helt vanliga, seriösa journalister.

Magnus Ljungkvist, innehavare till ett av blogggosfärens vassaste tangentbord, har skrivit en oerhört träffsäker analys kring fenomenet mediedrev. Läs den! Nu.

Monday, March 23, 2009

TV4 tar ut soporna

Efter att ha avverkat Star Wars, Sagan om ringen och fem säsonger Scrubs har jag och Letti nu gett oss på Vita huset-serien. Än så länge har vi bara kommit halvvägs på första säsongen, men ändå.

Ett avsnitt vi såg häromkvällen hade rubriken "Take out the trash day". I avsnittet beskrivs hur min favvo-karaktär, pressekreteraren CJ Cregg, använder fredagseftermiddagen till att berätta om flera mindre positiva händelser/nyheter i hopp om att mängden och tidpunkten ska göra journalistkåren mindre benägen att skriva så mycket om det.

Jag fick lite av samma känsla när jag såg på TV4 Nyhetsmorgon i lördags. Som en av toppnyheterna under tidig lördagförmiddag (när svenska folket antagligen är bakis efter Let´s dance + räkfrossa kvällen innan) "avslöjades" nämligen att TV4 nu "erbjuder" partierna möjlighet att annonsera i kanalen i samband med EU-valet. Detta då, och jag citerar så ordagrant jag kan, "digitaliseringen gör att TV4 inte längre lyder under radio- och tv-lagens krav om opartiskhet".

TV4 behöver inte längre vara opartiska, därför kan de börja kränga TV-reklam till de politiska partier som kan pröjsa.

Jo det är sant. Första gången jag hörde det senare trodde jag att jag hörde fel. En timme senare sas det igen.

Är det någon mer än jag som tycker att hela grejen, både den egenhändigt slopade opartiskheten och tidpunkten för offentliggörandet, luktar skumt?

Uppdatering: nu ser jag att TV4 Nyhetsmorgon hade en diskussion om detta i morse, där Per Schlingmann (m) och Jan Scherman flankerade Agneta Börjesson (mp) som kritiserat TV4:s utspel. Eller flankerade är nog fel beskrivning, attackerade är nog ett bättre ordval. Inte heller programledarna Kristin och Jesper hade någon som helst förståelse för Agnetas argument, och avbröt henne flera gånger. Proffsigt värre. Se inslaget här: http://anytime.tv4.se/webtv/?progId=741224&treeId=90116&renderingdepartment=2.757

Wednesday, March 18, 2009

Tjejen har iaf humor

Aftonbladets reporter Jessica Ritzén testar att leva på inte mer än socialbidragsnormen, och bloggar om det. So far so good. När hon intervjuas i den egna tidningen om detta försök säger hon dock följande:

"Det känns som om jag har väckt liv i Fattigsverige".

Haha. Tjejen har iaf humor. Och det är ju alltid nåt.

Sunday, March 15, 2009

Leve fridagarna!

En dag i veckan får Letti och jag äta vad som helst, oavsett fett eller sockermängd. Det är faktiskt en av de faktorer som gör det mer restriktiva födointaget resten av veckan både uthärdligt och överkomligt.

Idag är en sådan "fridag", och dagens meny har varit noga planerad sedan länge. Det är t o m så att inköpslistan för fredagens storhandling utgick ifrån just dagens meny, som ser ut som följer.

Uppvaknande: Kaffe samt bitar av vit och mörk choklad

Frukost: Glutenfri pasta med egenhändigt gjord pesto, parmesan

Lunch: Färskt, nybakat valnötsbröd (glutenfritt såklart) med tillbehör som salami, brie, parmaskinka, mozarella, sallad och en under förmiddagen hemmagjord färskost med vitlök.

Middag: Entrecôte m klyftpotatis, hemgjord bearnaise samt puré av jordärtskocka.

Till efterrätt hade vi egentligen planerat chokladpudding och grädde, men det orkar vi inte. Aptiten är inte sig lik... Övriga veckans mindre portioner och nyttigare mathållning sätter helt enkelt sina spår i det man mäktar proppa i sig när fridagen väl infinner sig. Och det är ju nånting bra. ;-)

Det är inte lätt att bli vuxen

Signe löper. Det innebär att hon går runt och kuttrar/ropar och ser ut som ett bokstöd med rumpan i vädret så fort en presumtiv parningskompis visar sig. Just nu är hon dock lite frustrerad, då varken kattkompisen Garbo, Letti eller undertecknad vill hjälpa henne.

Hon får självklart oerhörda mängder kärlek av oss alla tre, men inte på det sätt som hennes hormoner just nu kräver.

Stackars liten...

Wednesday, March 11, 2009

Uppdatering

Det går bra med det nya livet. Så pass bra att det snart är dags att köpa nya kläder, åtminstone i viss mängd. Tröjor som tidigare satt tajt över magen hänger nu slappa som nattlinnen ner förbi höfterna. Samma sak med flera av byxparen, där jag ibland tvingas till rätt drastiska åtgärder för att de ska sitta kvar. Minus 10 kg och dito 16 cm runt midjan sätter uppenbarligen sina spår... ;-)

Wednesday, March 04, 2009

WoW-skolan, del 5

Här kommer ytterligare en del i WoW-skolan. Är det någon som läser den mer än undertecknad? ;-)

Lagg
Lagg är djävulens avkomma och Guds straff för människans högmod och frosseri. Typ. Lagg vid fel tillfälle gör att man vill kasta ut datorn genom fönstret - och hoppa efter själv. Vad lagg är? Jo - att internet/spelet/datorn segar till och gör WoW ospelbart...

Wipe
En wipe innebär att alla i ett party eller raid dör. En wipe orsakas ofta av noobs i partyt, för många mobs, lagg, en dålig pull (se nedan) eller av slumpen. En äkta wipe, orsakat av en kombination av ovanstående, framkallar ofta härliga skrattanfall. Det är kul att wipea!

Pull
Att pulla mobs är inte så snuskigt som det låter. Pull i WoW ska översättas med att "dra" mobs till dig eller din grupp. Den som pullar får aggro, vare sig den vill eller inte. Den som pullar utan att vilja ha aggro (t ex klena präster eller magiker som går klädda i pyjamas) bör inte pulla. Så enkelt är det.

Saturday, February 28, 2009

Roadtrip i Närke


För att fira såväl min som syster Lenas födelsedagar är jag och kärleken i Kumla. Just nu är vi på plats i Skogstorpsskolan för att bevittna systersonen Oskars debut på fotbollsplanen.

Tuesday, February 24, 2009

Födelsedag i semlans tecken

Jaha, så är man ett år äldre. Igen. Blev väckt av kärleken som hade bakat egna semlor och sjöng vackert. Blir varm och lycklig bara jag tänker på det... Och så fick jag paket. ;-)

Stort tack till alla som på olika sätt skickat gratulationer - jag är så innerligt tacksam över att ha så många vänner som bryr sig.

Monday, February 23, 2009

WoW-skolan, del 5

Här kommer en fortsättning på den nu mer eller mindre legendariska WoW-skolan.

Instanser/dungeons
I WoW springer man för det mesta runt på "offentlig plats", dvs där vem som helst kan komma och störa/hjälpa till. Men det finns självklart också mer "privata" utrymmen, där man i grupper om 5, 10, 25 eller tidigare också 40 hjälps åt att döda extra svåra mobs, som bara är till för just den gruppen just då. Sådana "privata" utrymmen kallas ibland för dungeons, eller instanser. De flesta av dem är byggda för grupper om 5 spelare och hyfsat lätta om man hjälps åt. Andra är desto svårare och kräver fler gruppmedlemmar. Det är här agnarna skiljs från vetet på något sätt, de riktigt inbitna WoW-nördarna sitter många timmar varje kväll för att klara de svåraste instanserna, och därigenom få den bästa utrustningen. Men så är de ju nördar också.

Party
När du är i party i WoW är du med i en grupp om max 5 spelare, där man hjälps åt med att döda mobs, lösa uppgifter eller klara av instanser. Är du i ett party får du t ex viss erfarenhetspoäng, xp, när någon annan i ditt party dödar en mob.

Raid
Vill du piska upp närmaste Horde-stad? Känner du för att döda en stor och tuff drake? Eller vill du kanske klara de svåraste instanserna? Då är en räd, eller raid på engelska, grejen för dig. Raid är nämligen snäppet över party rent storleksmässigt, och kan bestå av upp till 40 spelare. Raider har ofta en mer eller mindre maktfullkomlig raidledare, RL, som styr och ställer över vad som ska ske. Tips: om RL visar sig vara a) en 12-årig engelsk pojke, b) en 25-årig engelsk man eller c) rumänsk kvinna av valfri ålder är tipset att lämna raiden fort som tusan. Det kan nämligen aldrig sluta bra.

Fortsättning följer...

PS Jag tar tacksamt emot tips på ord som ni vill ha förklarade. DS

Sunday, February 22, 2009

Gipsväggar borde förbjudas

Har för mig att det finns ett ordspråk som lyder typ: "den som vill vara fin får lida pin".
Jag har en fråga med anledning av det, en retorisk sådan: gäller detta även när man fixar hemmavid? Ni vet - pimpar lyan lite, byter någon möbel, sätter upp en hylla eller två.
I såna fall är det jävligt fint här hemma hos mig just nu...

Jag orkar just nu inte skriva så mycket mer, men jag kan säga att jag hatar en av väggarna här hemma. Jag hatar den. Jag skulle kunna gå loss på den med slägga och skärbrännare, men det skulle 1. antagligen inte bli så snyggt och 2. det skulle nog bli rätt kallt då det är en vägg som vetter ut mot balkongen.

Saturday, February 21, 2009

WoW-skolan, del 4

Här kommer en fortsättning...

Loot/drops
När du dödar mobs i WoW kan du plocka upp saker från "liket". Det kan handla om pengar, användbara föremål eller skräp som man kan sälja. Det som då "ramlat" av liket kallas för drops, eller loot.

Loota
Att loota är att plocka upp saker enligt ovan.

Need or Greed
Om du är i en grupp (oftast 5 spelare) kan det ibland droppa saker som är värdefulla, och som alla eller flera i gruppen kanske vill ha. För att undvika bråk, finns det i WoW en funktion som heter Need or Greed. Det innebär att du, när det droppar något bra, kan välja om du verkligen behöver det föremålet (Need) eller om du bara vill ha det för att sälja det (Greed). Need går före Greed, och den som needar får företräde när det sen ska kastas tärning om vem som får föremålet.

Ninja
Att ninja något, vilket också gör dig till en ninja, är att trycka Need trots att du inte behöver föremålet. Att ninja är elakt och dumt, och är förenat med spöstraff och allmän förnedring i chatten samt på förekommande WoW-forum. Det finns dock ingen formell regel som förbjuder dig från att ninja, det handlar snarare om sunt WoW-förnuft och vanligt hyfs.

Det kommer mera...

PS har ni synpunkter på vad jag skriver, eller om ni tycker att det fattas något, plz let me know. DS

Friday, February 20, 2009

WoW-skolan, del 3

På allmän begäran kommer här en fortsättning. Håll till godo.

Noob
En noob är något man kallar nybörjare, extra klantiga sådana. Kan också användas mot såna som förvisso spelat WoW länge, men som ändå klantar sig. Ska inte förväxlas med newbie, som är nåt slags charmig, snäll variant av detta ord.

Mob
Monster. Eller kanske inte alltid monster. Bättre beskrivning är nog snarare att en mob är en varelse i spelet som du ska döda.

Aggro
Aggro är facktermen för att moben ifråga är mest arg på dig, och slår på dig. Aggro är något man förtjänar. Verbformen av aggro är att aggra.

Leeeeroy
Att göra en leeeroy är att aggra alldeles för många mobs, så man dödar alla i sin grupp. Gärna i onödan. Härstammar från en klassisk youtube-film där en kille aggrar alla mobs i en hel instans (typ) samtidigt som han skriker "Leeeeroy Jenkins" i Teamspeak (som är ett Skype-liknande program som används för verbal kommunikation)

Det kommer mera...

WoW-skolan, del 2

Här fortsätter den hett efterlängtade lingo-genomgången av World of Warcraft.

the Alliance
Till skillnad från i den svenska politiken är Alliansen i WoW the good guys. Alliansen är ett förbund mellan människor, dvärgar, nattalver, gnomer och draenei. Alliance-chars är per definition snygga, smarta och luktar gott. Och självklart dödligt farliga i strid.

the Horde
Horde, eller horden, är Alliance svurna ärkefiender. Förbund mellan orcer, troll, tauren, odöda och blodalver. En salig, illaluktande röra, med andra ord. Horde-chars är per definition obotligt dumma, bor i grottor, äter sopor och är lika smidiga i strid som undertecknad är i balettskor.

PvP
PvP står för Player vs Player, och är ett spelare mot spelare-inslag i WoW. Det är i PvP som striden mellan Alliance och Horde äger rum. En sann Alliance ska vara beredd att döda Horde så fort man känner stanken av de sistnämnda.

Det kommer mera...

Thursday, February 19, 2009

Stor humor

Till sist: dagens roligaste länk: http://www.svenskbladet.se/utrikes/index.php?alias=34_arig_svensk_man_raddar_barnen_i_afrika_fran_svalt.html

PS Jag vet att jag skrev tidigare ikväll att jag skulle blogga ikapp i helgen... Kunde till slut inte hålla mig... Så ni får stå ut med mitt spammande... ;-) DS

Wow-skolan, del 1

Några av Lettis kompisar har i kommentarer på hennes blogg efterfrågat ett World of Warcraft-lexicon, så att de kan hänga med i svängarna när hon och jag frossar i nördiga uttryck och klyschor.

Här kommer första delen:
WoW
Förkortning av World of Warcraft, uttalas Vov (som hundarna säger)

levla
I spelet har man en karaktär, som i takt med mer erfarenhet kan gå upp i nivå/level. Det sistnämnda är att levla.

dinga
Slang för att levla. När man levlar ska man nämligen skriva "ding" i chatten. Då kommer folk att säga grattis. Eller gratz.

afk
Förkortning för Away From Keyboard. Bra ursäkt om man inte har svarat på tilltal.

char
Förkortning för character, vilket alltså är karaktär fast på engelska. Med andra ord: din gubbe i spelet.

Det kommer mera...

Mycket vill ha mer

Läser på nätet att biodrakarna på SF (med typ 95 procent av biomarknaden) kommer att börja sända opera på sina biografer. Italiensk sådan, dessutom. Detta sprids som en nyhet, vilket är lite småroligt.

Opera på bio är nämligen en lysande idé. Grejen är att Folkets Hus och Parker (som driver en massa Folkets Hus runt om i landet) gör detta sedan en tid tillbaka med fullsatta salonger som följd. För inget slår ju direktsänd opera från the Metropolitan i New York, eller från Kungliga Operan i Stockholm. Inte minst gäller detta om du bor i Kumla, Smedjebacken eller Hallunda.

Detta stör tydligen krösusarna på SF, som nu känner att deras typ 95-procentiga andel av marknaden hotas. Så nu ska här sändas opera. Inte direktsänd dito som Folkets Hus och Parker, utan i eftersändning. Men ändå.

Nja - jag vet inte jag. Jag är inte så mycket för billiga efterapningar, vare sig det handlar om politiska partier eller bioföretag.

Rysk ångest och dragspel

Vet ni vad jag har gjort? Jo - jag har varit på Dramaten-premiär för första gången i mitt liv. Det är sant! (Magnus - jag vet att du inte tror mig, men det är helt och hållet sanningsenligt.)

I lördags var det dags, och det var till viss del med blandade känslor jag gick dit. Inte för att jag inte gillar teater (tvärtom!) utan för att jag hyser ett visst agg mot en viss typ av den lite fiiiiinare kulturen. (läs: de som fjäskar för Roy Andersson).

Pjäsen som hade premiär var Leo Tolstoy´s Mörkrets Makt, och förutom undertecknad och Letti så var lokalen fylld med idel ädel Dramaten-adel. Och så Helle Klein.

Jag vill nu passa på att ge cred till ensemblen som ändå gjort ett seriöst försök att göra något spännande av den gammel-ryska och ångestfyllda realism som Leo Tolstoy försöker fånga i pjäsen. Slutresultatet är sådär, det var lite för mycket stön och skrik och dragspel för min smak. Eller som Letti sa i pausen: "Just när man känner att man kommer in i handlingen, så är det nån som börjar dra i ett j***a dragspel."

Det var på det stora taget en intressant upplevelse, som jag gärna gör om. Går på Dramaten-premiär, alltså. Men utan gammel-rysk ångest och dragspel.

Same ol, same ol

Tjena gänget, det är jag igen. Sen sist har jag haft en ganska intensiv period på jobbet, med intensiv menar jag att jag skrivit en massa. Har varit förbaskat produktiv, vilket är riktigt kul! Men det gör ju att det inte finns så mycket skrivkraft kvar när dagen är slut och bloggen lockar.

Jag kommer att återkomam under helgen, har en del spaningar jag vill dela med mig av.

Sunday, February 08, 2009

Imba-Litiums dominans

Lördagskvällen fortsatte på samma tema som helgen hade börjat. Vi fortsatte att beta av instans efter instans. Mana Tombs, Sethek Halls och Shadow Lab fick smaka på vår... (här letar jag efter ett ord, och Letti föreslår "blodtörst" vilket tragiskt nog är en korrekt term i sammanhanget...)

Anyway, efter de tre ovanstående grottorna började vi bli sugna på att testa någon Heroics. Vi började med den enklaste av dem enkla: Hellfire Ramparts. Det gick hur lätt som helst. Då hoppde vi på Shattered Halls (som är tuff som normal). Vi fixade den utan större problem - på heroic-nivå! ;-)

Både jag och Letti dingade, och nu är vi 67 bägge två. Northrend är bara en dryg level bort...

PS till er som inte spelar/spelat World of Warcraft. Jag inser att ni antagligen inte hänger med i vad jag skriver, och att ni inte har en susning om storheten i att klara en heroic lvl70-instans som lvl 66/67. Men det struntar jag i! Denna helg är tillägnad WoW-nörderiet, så också här på bloggen. Så det så. ;-) DS¨

PS2 Imba-Litium är Lettis karaktär, som dominerat som ensam healer i de tuffaste av tuffa instanser. Jag är helt fascinerad. Och glad. DS2

Saturday, February 07, 2009

LAN-helg - en uppdatering

15 datorer i en ju-jutsulokal i Kumla. Massor av glutenfri lasagne, sallad och en hel del läsk. Och så lite godis (fridagar ftw!)

Vi har så här långt hunnit med följande, jag och Letti:

Molten Core
Onyxia
Zul Gurub
Ahn Qiraj 20
Hellfire Ramparts
Blood Furnace
Underbog
Slave Pens
Coilfang Reservoir

Och då är kvällen fortfarande ung... ;-)

Friday, February 06, 2009

LAN-party!

I helgen är det nördnivå hög för mig och Letti. WoW-LAN i en judolokal på Närkeslätten, ett stenkast från Kumla-bunkern.

Fylld fruktskål, typ 20 liter Pepsi Max och utlovad Lasagne à la Ingela står på menyn. Och så en jäkla massa WoW.

Ibland är livet bra härligt... ;-)

Fortsatt viktchock!

I morse var det återigen dags för vägning och mätning. Då den "fridag" vi har varje vecka har en tendens att infinna sig på lördagar, flyttade vi på förekommen anledning mät&väg-dagen till fredagsmorgnar istället för söndagseftermiddagar.

Resultat totalt så här långt för undertecknad: -7,4 kg och -14 cm i midjemått. Detta på 3,5 vecka av sunt förnuft utan någon som helst självsvält eller uppoffring!

Jag säger som Grynet skulle ha sagt: Helt sjukt bra! ;-)

Tuesday, February 03, 2009

When will they ever learn

Så kom då den högst väntade "nyheten" att Henke Larsson väljer att motionera på annat sätt än att lalla runt i den s k "Superligan" i innebandy.

Aaaw... Jag blir nästan lite rörd när jag tänker på alla dessa innebandyfrisyrer på TV4-sporten som säkert blir ledsna över detta.

He he...

Sunday, February 01, 2009

Lisa Magnusson äger!

Hittade denna länk på Isobels blogg.

Jag skrattade så jag grät, helt briljant skrivet.

http://blogg.aftonbladet.se/19586/perma/1103951/#comments

En lugn söndag

Den planerade lunchvisiten av Markus och Jenny m avkomma ställdes in pga sjukdom, vilket gjorde att söndagen helt plötsligt blev helt ledig. Trots fyra färre till lunchbordet lagade Letti en fantastisk kycklinggryta med spenatris till... Åh jäklar vad gott det var.

Sen har det varit Scrubs och WoW för hela slanten... =)

Saturday, January 31, 2009

"Du ser ut att ha gått ner i vikt"

Fick den kommentaren av en fd jobbarkompis tidigare idag. Usch, jag hatar när folk säger så. Inte för det den står för, utan för hur det har varit när folk har fällt den tidigare. Empiriska studier av detta fysiska objekt visar nämligen att jag vägt som mest när den frasen använts som mest frekvent...

På fredag är det dags att väga och mäta sig igen, och jag hoppas att jag denna gång motbevisar denna hemmasnickrade teori.

Nojig? Jag? Näe... ;-)

Friday, January 30, 2009

No shit, Sherlock

Läser följande rubrik i Expressen: "Linda Rosing: Det var mina bröst som gjorde mig känd".

Ha ha. Tjejen har humor i alla fall.

Oscar och Emil i högform

Den gångna helgen hade jag besök av min ena syster Sanna och hennes familj, där grabbarna Oscar, 6 och Emil, 4 självklart var med.

Efter en lunch hemma i Solna (där lillkatten Signe charmade alla närvarande), åkte vi allesammans till Naturhistoriska riksmuseet… det var tiotals år sedan jag var där men jäklar vad kul det var… Så mycket att se, så mycket att lära. Ja – barnen hade också kul. =)
Oscar och Emil framför en av dinosauriemontrarna.
Oscar showar strax innan hemfärd.

Jag känner inte det minsta sug...

...efter basket. Jag känner faktiskt ingenting. Nada. Nothing. Nichts.

Jag har inte dömt en basketmatch sedan i början av november (tror jag) och jag har inte varit åskådare vid en basketmatch sedan förra säsongen. Detta är unikt.

Kan det vara så att den kärlek som varat i över 25 år tagit slut? Är det en tillfällig svacka? Jag vet inte. Det känns bara... konstigt. Men bra. I kombination.

OBS! Det här innebär inte att min kritik mot den s k "elitidrotten" innebandy har minskat i intensitet. Innebandy är, och kommer alltid att vara, ett skämt på idrottens himmel.

Thursday, January 29, 2009

Oj oj oj...

Det är intensiva dagar på jobbet nu, vilket känns väldigt bra. Det nya livet (med motion och nyttigare mat) känns också bra, även om det då och då uppstår ett sötsug som kräver en rejäl kraftansträngning att stå emot. Än så länge går det dock bra. Riktigt bra, t o m.

Det finns så många saker jag skulle vilja blogga om, som jag vill dela med mig av. Jag ska göra ett försök att beta av dem nu under de närmaste dagarna.

Jag tänkte börja med en liten tillbakablick. För snart 6 år sedan skrev jag nämligen en artikel på Aftonbladets debattsida. Anledningen till min artikel, vilket framgår om man läser den, var en helt absurd dräpa av en person som jag inte ens minns namnet på men som gjorde att jag reagerade väldigt starkt. Hennes artikel var friterad i politikerförakt och dito hat. Min gick i svaromål. Jag minns att jag fick skriva om den flera gånger (för att göra den snällare...) och att jag själv hade satt rubriken "En fritidspolitikers vädjan" men att debattredaktören hittade på en egen... Aja - man kan inte få allt.

Jag minns att jag fick många reaktioner på artikeln, tror jag räknade till ett hundratal mail och telefonsamtal under några veckors tid. (Det här var alltså på den tiden då Aftonbladets debattsida låg långt fram i tidningen och spelade roll). Två av dessa hundra reaktioner var negativa, varav det ena var ett långt, med fin handstil skrivet brev som läste lusen av mig. Resten av responsen var uppskattande och positiv och kom från alla olika sorters människor, de flesta med något slags politisk koppling. Samtliga som hörde av sig hade aktivt letat upp min mailadress eller telefonnummer för att ge sin syn på saken. Jag minns hur rörd jag blev av just det.

Idag läste jag ett inlägg av en skribent som kallar sig för Therese E som är lite på samma tema som min artikel, fast Therese E skriver fan så mycket bättre än jag nånsin kommer att göra. Den här gången är det inte politikerförakt som är ämnet, utan att jobba i vården. Du hittar artikeln här.

Jag kan bara hoppas att Therese E får den respons hon förtjänar. Hon har iaf min respekt och beundran!

Monday, January 19, 2009

På rätt väg

I förra veckan påbörjades projekt Det Nya Livet för mig själv och Letti. I Det Nya Livet ingår att äta mindre och nyttigare och att motionera regelbundet. Vikt och midjemått är det som rent statistiskt ska noteras och jämföras, med veckovisa intervaller. Låter det pretantiöst och seriöst? Det är det.

Nu har en vecka gått. Mätning numero två har genomförts.

Resultat: minus fyra kg och tio (10!) cm runt midjan.

:-)

Taskiga vibbar

Satt i en bil under större delen av gårdagskvällen tillsammans med en kollega. På radionyheterna berättade de om ett delstatsval i Tyskland, som tydligen gått högerns väg. I inslaget hördes en manlig tysk partiledare som inför sina åhörare talade med hög stämma om den ljusnande framtid som nu väntade.

Då säger min kollega det som jag själv kände starkt: "Jag får såna nazistvibbar..."

Friday, January 09, 2009

Världen har förlorat en fantastisk person

Idag begravdes så Bill, min gamla lagkompis tillika vän som jag tidigare skrivit om här på bloggen. Bill var en fantastisk person på många sätt, och hade en ödmjuk och positivistisk syn på livet som fler borde ha.
Bill och hans älskade Lhetitia, på min 30-årsfest för snart fyra år sedan.

Det var en väldigt fin och på något sätt skön begravning, framför allt därför att det var Bill och inte prästen som satte sin prägel på den. Kyrkan var till bredden fylld av alltifrån familj och vänner till fd lagkompisar i basket, plitkollegor från Kumla-anstalten och författarvänner. Och andra som berörts av Bill.

Halva predikan bestod exempelvis av en av Bills längre dikter, och det var nästan som om Bill själv stod där framme och läste de fantastiska orden, på sitt personliga sätt. Då var vi många som grät, och det var skönt att göra det tillsammans.

Jag tänkte dela med mig av två av Bills alster, som också återfanns i programmet för begravningen. Detta så att ni alla får ta del av hans briljans och delikata känsla för ord.

Den första heter "Kvart över längtan" och lyder som följer:

När vinden äter mina ord
Kvart över längtan
mitt i natten
ska jag ta dig i min båt
och segla
mot stjärnlösa himlavatten.

Lyssna till vindens hunger
den som visslar och sjunger.
Lyssna och hör
hur jag älskar dig
med spända segel
på anonyma himlakroppars
blanksvarta spegel
tills gryningen tar oss i hamn
och vinden bär ditt namn.

Den andra dikten, som är nästan skrämmande i sin realism, heter "Tåget" och får avsluta det här inlägget:

I sista stund hoppade jag på
destination - okänd.
I rasande fart rusar det fram,
men något är konstigt.

Aldrig stannar tåget till.
Ändå försvinner gamla ansikten,
de byts mot nya.
Jag är förvirrad och rädd,
jag vill stiga av.

Men så plötsligt förstår jag.

Det är livets tåg,
destination - döden.
Ingen undkommer.
Jag får göra det bästa av resan.

Det gjorde du, min vän.. Det gjorde du verkligen.