Ibland undrar man

Jag har, med ett halvt öga, följt bröllopshysterin som ägt rum de senaste veckorna. Jag har ärligt talat svårt att gå igång på det - åt endera hållet. Ja, jag är republikan och själva grejen med att vi har en statschef som är född till det är absurt. Men jag har också träffat kronprinsessan Victoria IRL och hon verkar vara en väldigt sympatisk och behaglig person som (liksom alla andra) förtjänar att få leva det liv hon vill, med den man eller kvinna hon vill. Det innebär också att hon har all rätt i världen att få det bröllop hon vill.

Många av mina vänner såg hela bröllopet, en del var t o m där och tittade på kortegen, och de var alla överens om att det var ett väldigt vackert bröllop, med två oerhört lyckliga huvudpersoner. Bra! Kul!

Innebär det en renässans för monarkin? Innebär Daniels trevliga och uppenbarligen rätt fyndiga bröllopstal att tidigare republikaner slänger sin övertygelse åt sidan och blir rojalister? Nej, självklart inte. Det var ett bröllop i raden av många andra den här sommaren, och brudgummens tal var ett av många tal som kommer att hållas runt om i landet - och världen - det här året. Den som förstorar alltsammans - oavsett åt vilket håll - gör, enligt mig, ett misstag. Kanske inte ett stort, men ändå.

"För vi har tagit studenten!"

Fredagen ägnades åt min lillebror Mickes studentfirande i Kumla och Hallsberg. Brorsan har gått ut med rackarns bra betyg och kommer antagligen att kunna välja mellan att plugga vidare och jobba - får se vad han väljer.

Stort grattis och storebrorlig kram!

Här nedan ser ni hela gänget som uppvaktade brorsan vid utsläppet. Utom fotografen förstås.

Han är istället med här, tillsammans med far och bror.