"Du ser ut att ha gått ner i vikt"

Fick den kommentaren av en fd jobbarkompis tidigare idag. Usch, jag hatar när folk säger så. Inte för det den står för, utan för hur det har varit när folk har fällt den tidigare. Empiriska studier av detta fysiska objekt visar nämligen att jag vägt som mest när den frasen använts som mest frekvent...

På fredag är det dags att väga och mäta sig igen, och jag hoppas att jag denna gång motbevisar denna hemmasnickrade teori.

Nojig? Jag? Näe... ;-)

No shit, Sherlock

Läser följande rubrik i Expressen: "Linda Rosing: Det var mina bröst som gjorde mig känd".

Ha ha. Tjejen har humor i alla fall.

Oscar och Emil i högform

Den gångna helgen hade jag besök av min ena syster Sanna och hennes familj, där grabbarna Oscar, 6 och Emil, 4 självklart var med.

Efter en lunch hemma i Solna (där lillkatten Signe charmade alla närvarande), åkte vi allesammans till Naturhistoriska riksmuseet… det var tiotals år sedan jag var där men jäklar vad kul det var… Så mycket att se, så mycket att lära. Ja – barnen hade också kul. =)

Oscar och Emil framför en av dinosauriemontrarna.
Oscar showar strax innan hemfärd.

Jag känner inte det minsta sug...

...efter basket. Jag känner faktiskt ingenting. Nada. Nothing. Nichts.

Jag har inte dömt en basketmatch sedan i början av november (tror jag) och jag har inte varit åskådare vid en basketmatch sedan förra säsongen. Detta är unikt.

Kan det vara så att den kärlek som varat i över 25 år tagit slut? Är det en tillfällig svacka? Jag vet inte. Det känns bara... konstigt. Men bra. I kombination.

OBS! Det här innebär inte att min kritik mot den s k "elitidrotten" innebandy har minskat i intensitet. Innebandy är, och kommer alltid att vara, ett skämt på idrottens himmel.

Oj oj oj...

Det är intensiva dagar på jobbet nu, vilket känns väldigt bra. Det nya livet (med motion och nyttigare mat) känns också bra, även om det då och då uppstår ett sötsug som kräver en rejäl kraftansträngning att stå emot. Än så länge går det dock bra. Riktigt bra, t o m.

Det finns så många saker jag skulle vilja blogga om, som jag vill dela med mig av. Jag ska göra ett försök att beta av dem nu under de närmaste dagarna.

Jag tänkte börja med en liten tillbakablick. För snart 6 år sedan skrev jag nämligen en artikel på Aftonbladets debattsida. Anledningen till min artikel, vilket framgår om man läser den, var en helt absurd dräpa av en person som jag inte ens minns namnet på men som gjorde att jag reagerade väldigt starkt. Hennes artikel var friterad i politikerförakt och dito hat. Min gick i svaromål. Jag minns att jag fick skriva om den flera gånger (för att göra den snällare...) och att jag själv hade satt rubriken "En fritidspolitikers vädjan" men att debattredaktören hittade på en egen... Aja - man kan inte få allt.

Jag minns att jag fick många reaktioner på artikeln, tror jag räknade till ett hundratal mail och telefonsamtal under några veckors tid. (Det här var alltså på den tiden då Aftonbladets debattsida låg långt fram i tidningen och spelade roll). Två av dessa hundra reaktioner var negativa, varav det ena var ett långt, med fin handstil skrivet brev som läste lusen av mig. Resten av responsen var uppskattande och positiv och kom från alla olika sorters människor, de flesta med något slags politisk koppling. Samtliga som hörde av sig hade aktivt letat upp min mailadress eller telefonnummer för att ge sin syn på saken. Jag minns hur rörd jag blev av just det.

Idag läste jag ett inlägg av en skribent som kallar sig för Therese E som är lite på samma tema som min artikel, fast Therese E skriver fan så mycket bättre än jag nånsin kommer att göra. Den här gången är det inte politikerförakt som är ämnet, utan att jobba i vården. Du hittar artikeln här.

Jag kan bara hoppas att Therese E får den respons hon förtjänar. Hon har iaf min respekt och beundran!

På rätt väg

I förra veckan påbörjades projekt Det Nya Livet för mig själv och Letti. I Det Nya Livet ingår att äta mindre och nyttigare och att motionera regelbundet. Vikt och midjemått är det som rent statistiskt ska noteras och jämföras, med veckovisa intervaller. Låter det pretantiöst och seriöst? Det är det.

Nu har en vecka gått. Mätning numero två har genomförts.

Resultat: minus fyra kg och tio (10!) cm runt midjan.

:-)

Taskiga vibbar

Satt i en bil under större delen av gårdagskvällen tillsammans med en kollega. På radionyheterna berättade de om ett delstatsval i Tyskland, som tydligen gått högerns väg. I inslaget hördes en manlig tysk partiledare som inför sina åhörare talade med hög stämma om den ljusnande framtid som nu väntade.

Då säger min kollega det som jag själv kände starkt: "Jag får såna nazistvibbar..."

Världen har förlorat en fantastisk person

Idag begravdes så Bill, min gamla lagkompis tillika vän som jag tidigare skrivit om här på bloggen. Bill var en fantastisk person på många sätt, och hade en ödmjuk och positivistisk syn på livet som fler borde ha.
Bill och hans älskade Lhetitia, på min 30-årsfest för snart fyra år sedan.

Det var en väldigt fin och på något sätt skön begravning, framför allt därför att det var Bill och inte prästen som satte sin prägel på den. Kyrkan var till bredden fylld av alltifrån familj och vänner till fd lagkompisar i basket, plitkollegor från Kumla-anstalten och författarvänner. Och andra som berörts av Bill.

Halva predikan bestod exempelvis av en av Bills längre dikter, och det var nästan som om Bill själv stod där framme och läste de fantastiska orden, på sitt personliga sätt. Då var vi många som grät, och det var skönt att göra det tillsammans.

Jag tänkte dela med mig av två av Bills alster, som också återfanns i programmet för begravningen. Detta så att ni alla får ta del av hans briljans och delikata känsla för ord.

Den första heter "Kvart över längtan" och lyder som följer:

När vinden äter mina ord

Kvart över längtan

mitt i natten

ska jag ta dig i min båt

och segla

mot stjärnlösa himlavatten.

Lyssna till vindens hunger

den som visslar och sjunger.

Lyssna och hör

hur jag älskar dig

med spända segel

på anonyma himlakroppars

blanksvarta spegel

tills gryningen tar oss i hamn

och vinden bär ditt namn.

Den andra dikten, som är nästan skrämmande i sin realism, heter "Tåget" och får avsluta det här inlägget:

I sista stund hoppade jag på

destination - okänd.

I rasande fart rusar det fram,

men något är konstigt.

Aldrig stannar tåget till.

Ändå försvinner gamla ansikten,

de byts mot nya.

Jag är förvirrad och rädd,

jag vill stiga av.

Men så plötsligt förstår jag.

Det är livets tåg,

destination - döden.

Ingen undkommer.

Jag får göra det bästa av resan.

Det gjorde du, min vän.. Det gjorde du verkligen.

Kattmatsbluff

Jag är som bekant stolt ägare till två kattfröknar. Katter äter kattmat, som med fördel inhandlas i lämplig butik.

Av den anledningen stegade jag in i Coop Konsums butik i Västra Skogen i förrgår. Självklart fanns det mycket att välja mellan (så är det alltid när det gäller katter och hundar) men då jag var hyfsat säker på vad jag ville ha, så stod jag inom kort och valde mellan de två märken som bägge erbjöd den produkt jag ville ha (portionsförpackad "blöt" kattmat): Whiskas och Coop´s eget märke Cats.

Jag blev dock inte riktigt klok på prissättningen. Whiskas var som väntat dyrare, 55 kr och Cats billigare, 42 kr. Tittade man dessutom på jämförelsepris per kg (som jag ofta gör) så var Whiskas betydligt dyrare än Cats. Men det var något som inte stämde.

Whiskas variant innehöll nämligen 12 påsar x 100 gram medan Cats erbjöd 8 x 100 gram. Enligt jämförelsepriset så kostade Cats 35,50 kr/kg, vilket då var betydligt billigare än Whiskas dito. Samtidigt ville man ha 42 kr för 0,8 kg. Hmm... Någon mer än jag som luktar bluff?

Enkel överslagsräkning visar dessutom att Whiskas faktiskt är billigare när allt kommer omkring. 55 kr delat på 12 påsar ger 4,58 kr per 100 gram, eller 45,83 kr per kg. Jämför detta med Cats 42 kr delat på 8 påsar = 5,25 kr per 100 gram, 52,50 per kg.

Jag sa till i butiken och fick medhåll från butikspersonalen om att det inte såg ut att stämma. Trots detta var den gamla prislappen kvar igår...

Visst - priset på kattmat kanske inte är världens viktigaste fajt att ta. Men om de bluffar om detta, kanske de gör det med andra varor också. Och den känslan gillar jag inte.

Någon som vet vart man kan anmäla den här typen av fusk? Jag har bildbevis... ;-)

Ny turnering

Det var så kul att vi påbörjade en ny turnering. Först ut denna runda var Magnus mot Sonno. Magnus fick spö. Igen. Ha ha ha... =)

Nu är det Samuel mot Tedde.

Basketdrabbning

Idag är en stor dag. Idag är det nämligen dags att försvara den titel jag lyckades tillkämpa mig förra vintern. Jag menar självklart NBA på min Playstation 3.

Grabbarna är här, maten är uppäten och turneringen har inletts. Denna text kommer att uppdateras allt eftersom turneringen avlöper.

Först ut är Amme (Boston Celtics) vs Samuel (Orlando Magic).

Uppdatering kl 15.15: Amme vann en jämn drabbning mot Samuel med 43-39. Amme kan bli en svår nöt att knäcka...

Nästa match är Magnus (San Antonio Spurs) mot Teodor (Chicago Bulls).

Uppdatering 15.35: Magnus blev nyss förnedrad av Tedde. Han blev ägd. Slutsiffrorna 62-41 talar sitt tydliga språk... Magnus ser inte glad ut. Det gör han förvisso sällan.

Nästa match är Sonno (Cleveland Cavaliers) mot Uno (Houston Rockets).

Uppdatering 15.55: Uno ledde länge, men fick till slut spö av Sonno med 48-41. Nu är det min tur. Ilija ska få spö... ;-)

Uppdatering 16.19: Ilija (Phoenix Suns) fick smisk av undertecknad (LA Lakers) med hela 71-58.

Nu är det dags för semifinal nr 1 mellan Amme och Tedde.

Uppdatering 16.38: Amme är i final efter 67-52. Nu är det min tur att spela semifinal mot Sonno. Återkommer...

Uppdatering 17.19: Japp - jag gick till final efter 47-36 mot Sonno. Sen tog det stopp. Efter ett sekunddrama jag sällan skådat fick jag spö av Amme och hans Celtics med minsta möjliga marginal. Jag stannar där, då jag är lite småsur... ,-)

Segraren Amme
Ilija och Uno spelar coola...

Sonno är på väg att spöa Magnus...

...som inte är alltför glad