Wednesday, December 08, 2010

Om flo(s)kler och sånt

Mitt senaste blogginlägg skrevs i början av den vecka då Mona Sahlin till slut såg sig tvingad att avgå. Jag har inte bloggat sedan dess, mycket för att fortfarande sörjer det beslutet, och anser att de som forcerade fram det tar på sig ett stort ansvar, ett ansvar som de i ärlighetens namn inte är kvinnor eller män nog att ta.

Men men, nu är det som det är. Mona ska avgå under början av nästa år och asgamarna flockas redan kring det förmodade liket. Flera är, enligt rykten, sugna på att bli partiledare, även om inte någon seriöst har visat intresse. Många vill självklart också berätta sin syn på saken, på varför (s) misslyckades i valet och kanske t o m vinna historieskrivningen med syfte att kunna sätta dagordningen framgent.

En del gör det i form av mer eller mindre (oftast mer) pretantiösa s k "analyser" på bloggar och i debattartiklar. Där haglar floskler och anklagelser lika tätt som vore detta SSU-fajten anno 1990-talet. "Det är dom andras fel alltihop", "Mona är lika höger som Reinfeldt", "Jag känner inte igen mig i partiet" och min personliga favorit: "Om vi bara återgår till vår gamla politik (läs: skruvar klockan tillbaka till Palmes och Strängs tid" så blir allt bra igen". Den kanske värsta drapan hittills levererades på SvD Brännpunkt igår. Sämre underbyggd artikel har jag inte sett på 15 år, och då har jag ändå läst en och annan under den tiden.

Allt det här gör mig både ledsen och arg. Ledsen blir jag därför att det i tider som dessa behövs ärlighet, öppenhet och kamratskap och inte intrigmakande, falskspel och självutnämnda förståsigpåare som tror sig sitta på sanningen eller facit. Arg därför att jag nu inser att den krisinsikt som jag trodde ändå fanns hos de flesta inte verkar göra det. Två valförluster på nationell nivå är tydligen inte nog för vissa, som verkar tro tro att svackan bara är tillfällig och att det räcker att ställa in skorna på plan i nästa val (inte Monas skor då, utan kanske deras egna?) så är saken biff. Det, om något, riskerar att ta död på vårt älskade parti på allvar.


Sen har vi det här med skitsnacket om falanger som nu media frossar i och som får näring ifrån vissa delar av partiet... Jag har tidigare skrivit om s k "vänster"- och "höger"-sossar, vilket skapade en del uppmärksamhet i den berömda bloggosfären. Jag står fast vid det jag skrev då, och menar således fortfarande, kanske mer bestämt än någonsin, att det inte finns några vänstersossar. Eller högersossar. Det finns dock en massa sossar, som tycker en massa olika saker i en massa olika frågor.

Det finns också (uppenbarligen) individer i ledande position, med kompis-entourage i vissa fall, som gärna bildar klunga för att intrigera och samarbeta i frågor om makt. Men var är skillnaden i politiken? Var är den faktiska skillnaden i politiska förslag som kan göra skillnad i människors vardag mellan s k höger- och vänsterdistrikt?

Presenterar (s) andra kommunalpolitiska lösningar i den s k "höger"-kommunen Nynäshamn än i den s k "vänster"-kommunen Stockholm? Skulle inte tro det.

Presenterade (s) i Skåne (klassiskt s k vänsterdistrikt) en mer attraktiv (s)-politik än vad man gjorde i Stockholms län? Nope. Kräftgången för (s) var även en skånsk sådan.

Så - nog med gnäll. Vad ska vi göra då?, blir ju den relevanta frågan efter den är urladdningen.

För mig är det ändå rätt enkelt - samtidigt som det är skitsvårt. Socialdemokratin är som bäst när den gör skillnad i folks vardag, när vi tar människors problem på allvar och hittar lösningar, baserade på vår ideologiska grund om jämlikhet, utveckling och solidaritet men anpassade för den tid vi lever i och den verklighet vi har omkring oss. Det handlar om en ideologisk bas parat med en rejäl dos pragmatism, lyhördhet och politisk innovationsförmåga.

Det är när vi slutar lyssna, slutar känna och slutar ta intryck som vi får problem. Det är när vi antingen tittar lite väl kärleksfullt och djupt i finansdepartementets PM om budgetlagen, eller börjar referera Tage Erlanders memoarer som svar på frågor anno 2010, som vi tappar fotfästet. Det är inte vår grej att vara ur takt med vår samtid, liksom.

Ett favoritexempel på det sistnämnda är två första maj-affischer från (s) som jag såg uppsatta i Skärholmen 2007. De löd, och jag citerar: "110 års facklig kamp fortsätter" respektive "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov". Fina ord, absolut. Fina historiska ord. Många socialdemokrater och fackligt aktiva får en tår i ögonen när man hör dessa ord, så också jag.

Dock har dessa meningar ingen som helst relevans för den som bor i Skäris och som just fått veta att 1. jobbet försvinner, 2. huset där jag bor ska säljas till privat hyresvärd eller 3. det nya borgerliga styret drar ner på resurserna till skolan för att blidka arga Bromma-föräldrar som inte vill dela med sig till förortskidsen.

Sverige, och de problem som finns i vårt samhälle, behöver en stark och modern socialdemokrati. Där behövs att alla lägger manken till, att lyhördheten till andra än de vanliga ja- och nej-sägarna får ta plats och att vi vågar vara självkritiska. En frisk socialdemokrati klarar att ta kritik av den sort Mona själv leverade i lördags.

Det jag sett hittills av såväl eftervals- som eftertalsdebatt bådar dock inte gott.

Wednesday, November 10, 2010

Var är tvål... jag menar, kaoset

Om man ska tro media idag är det kaos inom socialdemokratin. Partiet är i spillror, menar några av de som uttalat sig, och uttalanden om att "Nu är det totalt kaos" duggar tätt. Förutom vissa hugade spekulanter inom (s), t ex ex-ministern Morgan Johansson, så tar flera borgerliga tyckare chansen att ge "goda råd" till ett parti man helst skulle vilja inte fanns överhuvudtaget.

Jag blir måttligt imponerad, ska jag säga. Varken av de inom (s) som villigt dras med i cirkusen, eller av de som skadeglatt rapporterar om den i så kallade "analyser".

Låt mig vara tydlig: Jag har absolut inget emot att partistyrelsen, inklusive det verkställande utskottet, ställer sina platser till förfogande. Det hade behövts göras på fler ställen, t ex i Stockholms Arbetarekommun redan efter valet 2006. Men det är inte kring personerna utmaningen finns i första hand, och det är därför inte heller där man ska börja. Lika lite som det räckte för Stockholms Arbetarekommun att byta ut Annika Billström i Stockholms stadshus, räcker det med att peka på Mona och hennes närmast betrodda i partiledningen och ropa "BYT UT DEM!".

Nej, det är kring politiken och dess innehåll debatten borde stå först och främst. Nr 2 på listan är arbetsformer och organisation. Först därefter kan vi prata vilka personer som bäst kan uppnå de mål vi satt upp på de första två punkterna.

Låt mig vara tydlig igen: Om (s) hade tagit förnyelsearbetet på allvar redan efter valet 2006 hade vi haft andra förslag inför det val som nyss gick av stapeln. Så är det. Det var dock inte alltför många som lyssnade till Mona Sahlins vädjan om att det behövdes förnyelse inte bara i ord utan också i handling. På vissa håll var krismedvetenheten i stort sett noll och intet. Många var de inom t ex (s) riksdagsgrupp som pläderade för att om vi bara lovade att återställa a-kassan till nivåerna pre-Borg och Littorins slakt av desamma så var saken biff. Business as usual, liksom. Förnyelsen, sett till politiskt innehåll, blev en läpparnas bekännelse. Och det tror jag straffade sig.

Ett väldigt stort misstag som gjordes var i samband med rådslagsarbetet. Själva tanken med rådslagen var i mina ögon briljant; låt oss lyssna på folk både i men mest utanför de politiska församlingarna så blir vi klokare. Jag rös av välbehag när idén presenterades.

Problemet var att man, dvs partiet, tog sin an rådslagsarbetet som vore det förberedelser inför vilken ordinarie partikongress som helst. Innan rådslagsmedlemmarna ens hade haft en reell möjlighet att fundera över spännande arbetsformer eller dylikt, så kom det en promemoria från partistyrelsens expedition, med den nybildade staben för rådslagsarbetet som avsändare , med sista datum för inlämnande av idéer, tidsplan för remiss fas 1 och 2, tidsramar för partistyrelsen att komma med ett utlåtande osv.

Budskapet var tydligt: Nya idéer i all ära, men för att de ska gillas måste de stöpas i rätt mall, så att det passar in i det inrutade partiarbetet med motioner, utlåtanden, betänkanden och i slutändan mesiga kompromisser från partikongressens redaktionsråd.

Jag var en av flera som drog en djup och ledsen suck när den partiorganisation jag själv jobbade inom, och hade ett intensivt kärleksförhållande med, i och med detta malde ner rådslagsarbetet till något som i bästa fall kan betecknas som ett halv-spännande förspel till de ordinarie politiska riktlinjerna.

Ett annat problem för (s) inför det val som nu gått är att organisationen inte är anpassad till detta sekel. Ta partikongresserna t ex. Till senaste partikongressen var en försvinnande liten andel av ombuden s k "vanliga medlemmar". Antalet ombud som var kommunalråd, landstings- och regionråd eller riksdagsledamöter var desto fler. Kongressen blev därmed inte den spännande mötesplats där nya ideer fördes fram eller där förnyelsen fick ett ansikte. Ïstället blev det en arena där talarstolen dränktes av välkammade män med inövade argument. Hårda ord, måhända, men jag var där och såg det med egna ögon. Och det var inte spännande för fem öre.

Vad ska vi göra nu, blir då frågan. Och mitt svar är att jag vet inte. Jag hade hoppats ta del av det som kriskommissionens grupper kommer fram till, och delta i det som framförs på nätet. Jag sitter inte på något facit, och det gör ingen annan heller. Nu verkar vissa inte riktigt vilja vänta in en sådan process, varför vi får en sådan här pseudodebatt som vi sett prov på idag.

Får jag någon bright idé om hur vi ska göra, lovar jag att återkomma. Tills dess önskar jag er alla en god natt.

Sunday, July 04, 2010

Breaking News: Signe Da Mouse Slayer

För en dryg vecka sedan tog vi med katter, krukväxter, ja mer eller mindre hela hushållet, till Lettis familjs lantställe i Stockholms skärgård. Katterna var ju med oss där under en vecka förra året, och vi tänkte att de kunde få vara där hela denna sommaren i år (vilket lär bli totalt sju eller åtta veckor).

Dock har det befintliga djurlivet inte behövt vara oroliga. Under den gångna veckan har måhända en och annan nattfjäril mött sitt öde genom Signe eller Garbo, men i övrigt har det varit väldigt lugnt. De är innekatter till vardags och har måhända jaktinstinkt men ingen jaktvana.

Nyss rapporterar Letti (som är på plats på landet medan jag jobbar i Visby) att Garbo har setts smyga på en mus, dock utan att göra några försök att fånga den. Letti beskrev det snarare som att musen rastade Garbo, med tillhörande paus för att tvätta sig, och där Garbo snällt väntade på att musen skulle bli klar... ;-)

Strax senare kom dock nyheten som fick Aftonbladet att byta första-nyhet på webben: Signe har fångat sin första mus! Stolt som aldrig förr kom hon spatserande nedför stigen med en mus i munnen, till både stor förvåning och förttjusning hos publiken!

Kul! Jag önskar bara att jag hade varit där och fått ta del av denna historiska händelse... ;-)

Tuesday, June 22, 2010

Ibland undrar man

Jag har, med ett halvt öga, följt bröllopshysterin som ägt rum de senaste veckorna. Jag har ärligt talat svårt att gå igång på det - åt endera hållet. Ja, jag är republikan och själva grejen med att vi har en statschef som är född till det är absurt. Men jag har också träffat kronprinsessan Victoria IRL och hon verkar vara en väldigt sympatisk och behaglig person som (liksom alla andra) förtjänar att få leva det liv hon vill, med den man eller kvinna hon vill. Det innebär också att hon har all rätt i världen att få det bröllop hon vill.

Många av mina vänner såg hela bröllopet, en del var t o m där och tittade på kortegen, och de var alla överens om att det var ett väldigt vackert bröllop, med två oerhört lyckliga huvudpersoner. Bra! Kul!

Innebär det en renässans för monarkin? Innebär Daniels trevliga och uppenbarligen rätt fyndiga bröllopstal att tidigare republikaner slänger sin övertygelse åt sidan och blir rojalister? Nej, självklart inte. Det var ett bröllop i raden av många andra den här sommaren, och brudgummens tal var ett av många tal som kommer att hållas runt om i landet - och världen - det här året. Den som förstorar alltsammans - oavsett åt vilket håll - gör, enligt mig, ett misstag. Kanske inte ett stort, men ändå.

Saturday, June 12, 2010

"För vi har tagit studenten!"


















Fredagen ägnades åt min lillebror Mickes studentfirande i Kumla och Hallsberg. Brorsan har gått ut med rackarns bra betyg och kommer antagligen att kunna välja mellan att plugga vidare och jobba - får se vad han väljer.


Stort grattis och storebrorlig kram!

Här nedan ser ni hela gänget som uppvaktade brorsan vid utsläppet. Utom fotografen förstås.
Han är istället med här, tillsammans med far och bror.











 
 
 

Monday, May 31, 2010

Det här PR-kriget kan Israel aldrig vinna

Konflikten mellan Israel och Palestina är minst sagt inflammerad, att påstå något annat vore ett rejält självmål. Det finns också en hel del fog för det agg som bägge parter känner gentemot varandra, även om det inte (som vissa hävdar) är en konflikt med två jämbördiga parter.

Det palestinska folket vill självklart slippa ockupationsmakten och de apartheid-metoder som Israel använder sig av för att förtrycka palestinierna. 

Israel vill självklart slippa hotet från missil-skjutande terrorister, självmordsbombande bussresenärer och det ständiga hotet om utplåning som kommer från vissa delar av palestinierna (samt vissa av grannländerna).

Hur komma vidare från detta? Ja, Israel gör vad så många andra förtryckarstater gjort före dem: man möter rädsla med att bygga murar, man möter oliktänkande med hot, påtryckningar och ständiga beskyllningar om att den som kritiserar dem står bakom det fasansfulla som skedde under Förintelsen, där miljontals judar dödades i Auschwitz och andra koncentrationsläger.

Som om inte det räckte så gör Israel dessutom det värsta av allt: man tar sig rätten att systematiskt döda, ta andras liv, i "förebyggande syfte". Det var därför man besköt ambulanstransporter med skadade barn under ockupationen av Gaza hösten 2008. Det var också därför som man så sent som i morse bordade fartygen i "Ship to Gaza"-konvojen på internationellt vatten och i samband med detta dödade ett 20-tal humanitära volontärer på väg till Gaza med mat, byggmaterial och andra förnödenheter.

Vid sidan av att vara skillade militärer har Israel ett välsmort PR-maskineri, som brukar reda ut de flesta mediestormar. Hur skulle de annars vara det enda land som kan bryta mot FN:s resolutioner utan att få västvärlden att komma ilande med bombplan och hot om sanktioner?

Den här PR-fajten, att försöka rättfärdiga kallblodigt mord på humanitära volontärer på internationellt vatten, kommer de dock inte att vinna. Det går helt enkelt inte att försvara. Hade det varit en sändning med vapen hade det möjligen funkat. Nu var det inte det, vilket har fått några av de vanliga förespråkarna att inta en mer ödmjuk position (inte alla, men ändå...). Till råga på allt sitter inte Hillbilly-Jojje längre vid makten i USA, och relationerna med världens enda supermakt har (milt uttryckt) inte varit på topp sedan de ultrakonservativa vid makten jäklades med vicepresident Joe Biden i samband med hans besök tidigare i våras.

Israel har rätt att skydda sina gränser och att värna sina medborgares säkerhet. Israel har inte rätt att bomba barn i ambulanser, mörda humanitära volontärer eller förtrycka det palestinska folket. Först när de styrande förstått det sistnämnda finns det utsikt för varaktig fred i Mellanöstern. Kanske är det dags nu.

Thursday, April 22, 2010

Kiss-katt

Sent i går kväll satt jag och Letti i soffan och kollade på TV, när det helt plötsligt började skvala från badrummet. Orsak: Signe (a k a Lill-Katten) satt och pinkade - på toaletten! 

Vi har visserligen pratat om att försöka träna katterna på att gå på toaletten (finns hjälpmedel för att träna på det) men avfärdat de planerna. 

Uppenbarligen har ingen av oss berättat det för Signe. (som numera går under smeknamnet Kiss-Katten)

Tuesday, April 20, 2010

Maktskifte

Så har det då hänt, det som förutsetts i profetior och tisslats om i gränderna i Stormwind och Dalaran. Den mytomspunna warlocken Tjolahopp  (Teejay kallad) sätts i avbytarbåset. Hon har helt sonika ersatts av främste utmanaren sedan flera år, shamanen Babblish (kallas för Babbsan). Maktskiftet gick oblodigt till, Tjolahopp har helt enkelt inte varit på topp under en tid samtidigt som rykten om Babbsans healing-bragder började spridas runt om i Azeroth.

Tjolahopp kommer dock att fortsätta som gillesmästare i Alliance af Sweden, men det blir mest för syns skull. Babblish är den som kommer att finnas med i gillets räder mot Icecrown Citadel och andra bastioner som dväljer onda varelser som till råga på allt sitter på berg av makalösa skatter som gillet behöver.

Wednesday, April 14, 2010

Osten som gör en humla

Sedan en tid tillbaka försöker jag äta och dricka laktosfritt. Resultatet så här långt är över förväntan bra, och det har varit förhållandevis lätt att hitta alternativ till mjölk, youghurt osv då det svenska utbudet av laktosfria varor ständigt växer.

Dock går det inte att hitta laktosfri hårdost någonstans, trots flera försök.

Envis som jag är har jag frågat personalen i de butiker där jag letat om de planerar att beställa in laktosfri ost, och jag har blivit nobbad varje gång av oavsett om det stått Ica, Vi eller Coop på skyltarna. Bästa svaret kom nog från "ostexperten" på Coop Konsum på Kungsholmsgatan som ganska raljant förklarade att det inte går att göra hårdost utan laktos. Det är inte kemiskt möjligt, menade hon, och när jag stilla påpekade att jag faktiskt ätit laktosfri hårdost hemma hos Lettis brorsa (som har samma bekymmer) trodde hon mig inte.

Idag, då jag är på Åland med jobbet, har jag köpt nedanstående ostar. Samtliga är laktosfria och det fanns många fler sorter att välja mellan. Oops.

Ostarna på bilden finns inte, enligt bland annat Coop och Ica. Det är nog bra om de berättar det för ostarna. Och Arla. Det blir ju lite pinsamt att tillverka och sälja ost som inte finns, liksom.

Monday, April 12, 2010

Det är mååååndag morgon...

...men mitt huvud känns inte alls tungt. Njöt till och med av promenaden till och från tunnelbanan, då jag lyckades med att tänka bort kylan och istället drömma mig till den annalkande våren med allt vad det innebär.

Kanske var detta en av de bästa morgnarna på länge. När jag gick upp strax efter sex hade jag en katt liggandes i knävecket. Samma katt följde sedan med ut i vardagsrummet där hon låg och tryckte sig mot mitt ben i soffan när jag käkade frukost. Kärleken snusade som ett barn när jag gick in för att säga hej och ses sen. De nyinköpta pelargonerna har redan slagit ut i praktfull blom.

Ibland är livet allt bra mysigt.

Tuesday, April 06, 2010

Vem f-n är Bosse?

Satt och läste gamla inlägg i bloggen en kväll när jag inte kunde sova, och inser att jag har några tics som jag går igång på. ComHem t ex. Och innebandy. Eller Ernst Birkenstock. Och Roy:san såklart.

På sistone har jag också varit arg konsument, och där (förutom ComHem) även Ving och Komplett.se fått sig rejäla slängar av sleven.

Då jag inte vill gå över gränsen och hänge mig åt rätthaverist-takter till fullo, ska jag försöka lugna mig lite. Med betoning på försöka.

Dock vill jag, som en sista släng åt ärke-puckona på Komplett.se:s kundservice, bara avsluta min story gentemot dem. (Ni ser tidigare inlägg här)

Det är nämligen så att de, efter att ha slarvat med i stort sett allt (inte vetat var datorn är, vad som var status på den, vem som hade ansvar eller när den kunde tänkas vara klar etc), var tvungna att avsluta i samma stil.

Som jag skrev i mitt förra inlägg så skickade Komplett.se ett mail till mig där de glatt berättade att datorn nu var på väg hem till mig. Detta fick jag på torsdag förmiddag.

Sent fredag kväll hade paketet kommit till Posten (enligt Postens söktjänst på webben). OK, inte så snabbt som jag hade hoppats men ändå. Nu var min dator bevisligen inte längre hos Komplett.se, vilket ju måste ses som en framgång av episka mått.

Datorn kom till Stockholm natten till måndag och levererades till servicestället i Solna på eftermiddagen. Då jag inte visste om det räckte med kolli-ID och legitimation avvaktade jag att en avi skulle skickas ut. Den kom inte på två dagar. Ringer därför till Posten som säger att det bara är att hämta ut paketet, så länge jag har kolli-ID och mitt eget leg. Bra besked, och jag gör så.

Väl framme visar det sig varför jag inte fått någon avi. Anledningen är, och nu kommer poängen på denna kronologiska terror jag utsätter er för, att de har skickat paketet till någon "BOSSE" på "Huvudstal". Inte Jimmy på Huvudstalundsvägen, utan "BOSSE" på "Huvudstal". Inget mer. Kvinnan på Posten i Solna strand var nästan lättad över att jag kom i egen hög person, då de faktiskt inte kunnat skicka ut avin, trots flera försök. Det finns nämligen ingen BOSSE där jag bor. Och jag må, liksom andra kära barn, ha många namn, men BOSSE är inte ett utav dem.

Så - nu har jag kräkt ur mig det också. Vad skönt det känns! ;-)

Tuesday, March 30, 2010

Reflektion så här fram mot småtimmarna

Blev uppmanad av en vän på Facebook att testa tjänsten googlad.nu bara på skoj. Så det gjorde jag. Och fick svaret att mellan 0 och 90 personer googlar på mitt namn per månad. Väldigt träffsäker tjänst, med andra ord... ;-)

I alla fall, så bjöd tjänsten också på en exklusiv google-sökning på mitt namn. Och när jag bläddrar mig igenom träffarna påminns jag om att jag hunnit med en jäkla massa under mina inte alltför många år i yrkeslivet. Jag inser också att jag är förbaskat lyckligt lottad. Eller vad sägs om detta:

Jag har lärt mig mitt yrke genom att göra det (learning by doing, ni vet) under ett drygt decennium på den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Jag har under samma tid fått jobba med min hobby.
Jag har blivit upplärd av, och fått jobba med, fantastiska kollegor och mentorer som Eva Rundqvist, Carina Persson, Sebastian Navab, Ömer Oguz, Eva Franchell, Anna Forsberg, Peter Akinder, Peter Öhman och många fler (orkar inte räkna upp alla...) Jag har varit politisk sekreterare för landstingsledningen i Örebro län, där jag bland annat fick jobba med nuvarande landstingsbossen Marie-Louise Forsberg-Fransson.
Jag har varit webbredaktör för socialdemokraternas centrala webbplats och presskontakt för den fantastiskt kloke Lars Stjernqvist under hans sista halvår som partisekreterare. Jag har haft den stora ynnesten att jobba åt den fd gruppledaren för (s) i riksdagen Britt Bohlin. Jag har lärt känna Nalin Pekgul, Åsa Westlund, Ibrahim Baylan och många fler kloka sossar.

Jag har varit pressekreterare i den socialdemokratiska ja till euron-kampanjen där jag fick jobba åt bland annat Anders Sundström och Anna Lindh. Jag har också haft förmånen att jobbat som pressansvarig åt den spännande (och stundtals omstridda) finansborgarrådet i Stockholm, Annika Billström. Jag var under ett intensivt år presskontakt åt stora politiker och personer som Sven-Erik Österberg, Thomas Östros, Ulrica Messing och en handfull till. Sedan två år tillbaka är jag pressansvarig på ett spännande (och nördigt) företag dit jag hade turen att bli headhuntad och där jag utmanas och utvecklas varje dag.

Jag har blivit sedd och fått pröva på nya saker. Jag har blivit lyft och fått cred. Jag har gått kurser och hållt kurser. Jag har lärt mig krishantering "the hard way". Jag har t o m blivit omnämnd i Jan Josefssons bok (det ni!).

Listan blir, som ni märker, lång. Och då har jag inte ens räknat upp allt.

Vem hade trott det av en sketen arbetargrabb från Kjellingatan i Kumla?

Jag inser att jag har haft en hel del flyt som har blivit sedd och fått förtroende. Jag inser också att jag nog har viss talang för det jag gör, men också att jag fått jobba hårt för att hinna med i det tempo som mina uppdragsgivare krävt av mig.

På det hela är jag jäkligt lyckligt lottad. Och, när allt kommer omkring, rätt nöjd med tillvaron.

Det är en rätt skön känsla att ha i magen när man strax ska sova...

Godnatt på er!

Friday, March 26, 2010

Hur svårt kan det vara, komplett.se?

Jag handlar inte ofta på nätet, men när jag väl har gjort det har det ofta handlat om tekniska prylar som tillbehör till datorn el dyl. En klar favorit bland nätbutikerna har varit Komplett.se som med bra priser och hyfsat snabb leveranstid varit bäst i test. Fram tills nu, alltså. Komplett.se sjunker för tillfället nämligen som en sten på förtroendeskalan och är nästan i samma nivå som Comhem nu. Vi snackar målfoto med förstoring.

Följande har hänt: För ett och ett halvt år sedan köpte jag en dator från Komplett.se; ett rejält, vattenkylt monster som skulle klara av de påfrestningar som ett antal timmars World of Warcraft-spelande i en soluppvärmd lägenhet där två katter som gärna delar med sig av sin kroppsbehåring ställer på en dator.

I stort så är jag nöjd med själva datorn, den har varit lite småtjurig ibland men inget allvarligt. Så händer det som inte få hända: datorn går sönder. Den blir helt kaputt. Ringer (efter att ha rådgjort med datorkunniga i min närhet) till supporten och förklarar symptomen. "Hmm", säger supportkillen, "det där måste vi nog kika på. Du får skicka den till oss."

Jag får instruktioner på hur jag ska gå till väga, och gör som jag blir tillsagd. Räddar innehållet på hårddiskarna med hjälp av Johan the tech wiz, lämnar in datorn till Komplett.se:s centralt belägna hämtbutik och får beskedet att "det här ska nog gå hyfsat snabbt". So far so good.

Sen började strulet.

När jag efter dryga två veckor ringer och kollar hur det går ifrågasätts om jag överhuvudtaget lämnat in nån dator. "Vi har i alla fall inte fått in någon" säger supporttjejen på den där hemska göteborgsdialekten som jag senast fick i örat när jag bråkade som värst med Comhem.

Några dagar senare ringer jag igen. Då har de fortfarande inte hittat datorn, och inte ens med lite detektivarbete verkar den gå att uppbringa. Sen får jag frågan om jag minns vad killen som tog emot min dator i deras butik hette. Här någonstans börjar jag surna till rätt så ordentligt, men jag behärskar mig. Andas lugnt och tänker på kattungar och finstämd körsång, ja ni vet vad jag menar.

Lite senare samma dag blir jag till slut uppringd med positiva besked: datorn är upphittad (den hade registrerats på en annan kund, därav förvirringen) och den är klar! Då detta meddelande gavs mig på en måndag frågade jag om när jag kunde hoppas att få tillbaka datorn. Hur skulle den skickas till mig? Det kunde de inte svara på, men antagligen hade jag den hos mig redan i slutet av den då innevarande veckan.

Det är nu snart två veckor sedan.

Då jag började ana oråd när ingen dator hade kommit efter en vecka, ringde jag till Komplett.se igen. Då är datorn borta ur systemet (igen) och det går inte att få något som helst besked om status eller ETA. "Jag är ledsen, men jag lovar att kolla och återkomma" säger supportkillen. Och återkommer. Inte.

Ringer någon dag senare och pratar med ytterligare en supportkille. Han lyckas efter att ha konsulterat minst två olika kollegor komma fram till slutsatsen att datorn nog finns någonstans men att den som är ansvarig för den är sjuk. "Han kommer tillbaka imorgon, och kommer att ringa dig på en gång och berätta status" berättar den andra supportkillen.

Behöver jag ens skriva att jag inte blev uppringd?

Tio minuter innan stängningstid i går torsdag, tillika den dag då jag skulle bli uppringd av den tillfrisknade killen, har jag väntat länge nog. Jag ringer igen, och får prata med ytterligare en supportkille som glatt berättar att datorn är klar och dessutom skickad! "Vad bra", säger jag och skriver förväntansfullt ned det upplästa kolli-id-numret så att jag kan följa transporten. Posten AB är dem som anlitas för transporten. Jag har också fått ett mail från Komplett.se kl 10.47 där det står att datorn är skickad.

Nu går det dock inte att, över ett dygn senare, hitta nåt paket i Postens system. Skälet? De har helt enkelt inte fått något paket. I alla fall inte enligt Sofie på Postens kundtjänst som jag pratat med. "Den registreras så fort den kommer till oss" säger hon och uppmanar mig att ringa till leverantören. Vilket jag självklart gör.

"Jag har ingen information att ge, men du bör ha datorn i början av nästa vecka" säger supportkillen på Komplett.se. (För övrigt samma kille som jag för exakt en månad sedan felanmälde datorn hos).

Jag är just nu både fascinerad och förbannad. Mest det senare. Sen är jag nog lite ledsen också. För det här ger intensiva deja vu-vibbar från mina fajter med Comhem. Och jag har ju, som jag skrev i början av det här inlägget, tyckt bra om Komplett.se.

Fy fan för usel kundservice!

Thursday, March 25, 2010

Bjästa det nya Knutby?

Den som inte sett gårdagens Uppdrag Granskning borde göra det omedelbums. Det är det mest absurda, skrämmande och hemska skildring från verkligheten i Sverige jag sett på år och dar.

Jag är just nu så arg över det som sägs och kommer fram i programmet, inte minst från prästen och rektorn, att jag inte vet var jag ska börja försöka beskriva vilka omänniskor de är. Jag börjar därför med att länka till några andra som har skrivit. Min uppmaning är: läs här och här och här och fundera över vad du kan göra så att detta aldrig får hända igen. Inte i puckonas Bjästa, inte i Sverige, inte nånstans.

Tuesday, March 09, 2010

Bimpa goes arg konsument

För er som läst om vår Egypten-resa är uttrycket "it´s winter" ingen nyhet. Jag har självklart reklamerat den icke-fungerande air conditionern till Ving, varifrån jag nu har fått svar.

Läs det, och min respons, här nedan:

Från Ving:s kundservice:
Vi på Ving vill först och främst tacka för att ni har tagit dig tid att berätta för oss om Era upplevelser. Det är viktigt för oss att få ta del av både positiva och negativa synpunkter från våra kunder, eftersom alla synpunkter kan hjälpa oss att bli bättre. Vi beklagar att ni inte känner er fullt nöjda med boendet på Grand Resort och vi har tagit upp er reklamation med hotellets customer manager. Han säger att luftkonditioneringen var avstängd då man inte förväntade sig så varmt väder och i februari brukar temperaturen ligga kring 20o dagtid, 10o nattetid. Nu blev det ovanligt varmt på dagarna och det är tråkigt att hotellet reagerade så långsamt med att koppla på kylan. Samtidigt ska sägas att ni kontaktade Ving först efter flera dagar varför vi inte fick någon möjlighet att avhjälpa problemet lite snabbare. Enligt hotellet erbjöd man er en fläkt samt att de gärna hade ordnat med rumsbyte till ett skuggigare läge.


Vi beklagar ert missnöje och betalar ut X kronor i prisavdrag till er.

Jag hoppas att ni fick med er även många trevliga reseminnen hem från Egypten och att alltig blir bra för er vid framtida resor.

Med vänlig hälsning

N N
Kundservice



Mitt svar:


Tack för svaret. Avslutningen på ditt brev väcker dock en del frågor.


1. Du skriver bland annat att vi inte kontaktade er i tid. Detta är inte sant, och jag blir faktiskt lite förbannad när jag läser det du skriver. Vi kontaktade den annars utmärkta guiden Dina på Vingkontoret på söndagens förmiddag. Dvs ett dygn efter det att vi uppmärksammat hotellet på problemet. Det kanske var fel av oss att tro att hotellet skulle åtgärda denna småsak, det kanske var fel av oss att tro att air conditioner faktiskt ingick i bokningen med tanke på att det stod så i våra papper.

Vad var då resultat av att vi faktiskt pratade med Ving? Först lämnade Dina ett brev brev till oss på söndagskvällen där hon skrev att vi skulle höra av oss om det inte hände något i rätt riktning. Dagen efter (dvs måndagen) pratade jag med henne igen, och senare samma kväll fick vi ett nytt brev från henne där hon meddelade att hotellet inte hade kylan igång under vintertid. Sorry, liksom. Så du får ursäkta om jag inte ger så mycket för den "hjälpen". Jag har kopior på hennes brev om du är intresserad.

Hur tycker du att vi skulle ha gjort? Skulle vi ha kontaktat Ving INNAN vi påpekade felet för hotellet? Jag tror mig veta svaret på den frågan...


2. Du skriver om att hotellet gärna hade erbjudit oss ett annat, kyligare rum. Varför gjorde dem inte det då? Jag pratade med åtta-nio olika hotellpersonal under de fyra dagar de vägrade hjälpa oss, och alla rabblade "it´s winter" och alltsomoftast hänvisades till någon tekniker/manager som inte var där. När jag försökte fråga vad som var det verkliga problemet (var systemet trasigt?, var personen med den enda nyckeln till kontrollrummett bortrest? saknades det komponenter?) fick jag endast hånleenden som svar. Du får ursäkta, men det känns som en rätt dålig efterkonstruktion av din kontakt på hotellet. .


Den fläkt du nämner fick vi på måndagkvällen kl 21.00, dvs nästan 3 dygn efter att vi påpekat problematiken. Fläkten gjorde att min sambo kunde sova den natten, men inte jag då jag inte var hjälpt av att den fortfarande lika varma luften cirkulerade i rummet utan möjlghet att vädra eller sänka temperaturen. På tisdagens eftermiddag satte de som du redan vet igång kylan, och då återstod alltså två nätter.


Jag förstår att ni har att hantera massor av sura kunder som av olika skäl hör av sig till er, och att det kan gå fort ibland. Jag hoppas dock att ni i fortsättningen kollar upp fakta lite noggrannare innan ni kommer med anklagelser likt det du gjorde i ditt svar till mig.

Monday, March 08, 2010

Lite kul

Åsas blogg hittar jag följande tidsfördriv. Here goes:

Har du krockat? Ja. Om man räknar att bli påkörd bakifrån av folk som inte uppfattar bromsljus.

Frukt? Japp. Bananer helst.

Dricker? Pepsi Max.

Vilka språk kan du? Svenska, engelska samt lite tyska och franska. Kan räkna på danska...

Haft sex i skogen? Ja.

Favoritfärg? Blått.

Kan inte vara utan? Kramar.

Hur många gånger har du flyttat i ditt liv? Många. Har tappat räkningen.

Druckit hembränt? Ja.

Hur lång är du? 181 cm.

Mest stolt över? Mig själv.

Har du kysst en av samma kön? Ja.

Bäst låten just nu? Allt med Melody Gardot.

Äckligt? Lukten från färskt kattbajs.

Vad imponerar på dig? Ödmjukhet och humor.

Är du musikalisk? Ja.

Hur många pojk-/flickvänner har du haft? Beror på var man drar gränsen. Fem?

Tre personlighetsdrag hos dig? Spontan, lugn, kärleksfull

Höger- eller vänsterhänt? Höger.

Vår, sommar, höst eller vinter? Sommar all the way.

Snyggaste kille och tjej? Min kärlek är fantastiskt vacker, och vi är nog rätt snygga tillsammans... ;-)

Kaffe? En kopp om dan, med lite mjölk i.

Kan du simma? Ja.

Vilken ögonfärg har du? Blå.

Biter du på naglarna? Ja... *rodnar*

Favoritglass? Tip-Top.

Hur många kusiner har du? 13.

Vilka länder har du besökt? Norge, Danmark, Finland, Estland, Tyskland, Egypten, Belgien, Storbritannien.

Bästa TV-programmet? Vita Huset.

Kan du byta däck? I teorin.

Hur långt har du gått på en dag? 3 mil.

Drömyrke? Författare.

Mest nöjd över på din kropp? Mina vadmuskler.

Popcorn eller chips? Chips.
Bästa citat? ”Du kan inte förändra någon annan än dig själv. Du kan bara vara en gynnsam vind som blåser andra i rätt riktning”

Fobi? Har en oerhörd respekt för tyngdlagen.

Hur många datorer har du i ditt hem? Fem, men bara två som fungerar.

Tror du på spöken? Ja.

Tror du på liv efter döden? Ja.

McDonalds, Max eller Burger King? Max.

Vill ha? Lagom stort hus med trädgård, akvariekällare och spelrum.

Blir helst masserad? Ryggen.

Har du gråtit efter ett besök hos frisören? Ja, när jag var typ fyra år.

Politik? Alla är vi sossar innerst inne... ;-)

Många men mesiga vänner

I helgen gick den så äntligen av stapeln, min fest för att fira att jag nu är närmare 40 än 30.

Det var, för att sammanfatta det, en jäkligt trevlig fest om jag får säga det själv. Trots flera sena återbud var det långa stunder överfullt hemma i lägenheten, och jag blev så där varm i kroppen över att träffa så många fina vänner på en och samma gång.

Det fanns bara ett problem (om man nu kan kalla det problem): mina vänner är lite mesiga och alldeles för väluppfostrade! Uppsala-gänget (som jag hyste stora förhoppningar till) åkte hem med 23.10-tåget. Grannarna J&P mådde lite kymigt och kom sent och gick tidigt. Och så fortsätter listan. De som höll på längst var Liljeholms-delegationen, och de tog en taxi runt midnatt. Ja - så har vi Johan då. Johan kan man lita på. Han tog en mugg bål till och stannade till kl 1. Typ.

Kvar i soffan satt Kärleken och undertecknad. Och en jäkla massa öl och vin... Får helt enkelt bjuda till ny fest snart, och då KRÄVA att folk är kvar tills drickat är slut.

Monday, March 01, 2010

Fejkad verklighet

Expressens ledarsida har, i samarbete med sin egen nyhetsredaktion och Moderata samlingspartiet, en kampanj just nu där man försöker göra frågan om det s k "RUT-avdraget" till en stor valfråga. Detta samtidigt som debatten om den viktigaste frågan alla kategorier, den sjuka sjukförsäkringen och misslyckade arbetsmarknadspolitiken, rasar vidare hos alla andra, inklusive DN Debatt.

Valrörelsen har börjat!

Thursday, February 25, 2010

Men lägg av!

Nyss kom ett nytt SMS från 72104:
"Ber om ursäkt att fel meddelande har gått ut. Tyvärr tekniska problem. Förlåt än en gång! Mvh Anica Mix Megapol"

Ok - antingen är den här Anica helt korkad, eller så är det nån som driver med mig. Jag har för i h-vete fått fem SMS nu! Lägg av!

Eh...

kl 13.54, SMS från 72104:
"Tack för bidraget i Musik till Nyheterna! 4 bilj till Gbg Horse Show imorgon fredag fm-passet kl 10 är era om ni vill! Mvh Anica"

kl 16.29, SMS från 72104:
"Ursäkta inte meningen med mass-sms! Förlåt... Men glöm inte nominera din favorit-tjej till Tjejplanet på http://www.mixmegapol.se/ :-)"

kl 16.59, SMS från 72104:
"Ber om ursäkt för vår tokiga SMS-tjänst. Var inte meningen att skicka mass-SMS! men glom inte nominera din favorit-tjej till Tjejplanet på mixmegapol.se. :-)"

kl 17.40, SMS från 72104:
"Hej! Tyvärr gick det ut ett meddelande från oss nyss som handlade om Göteborg horse show. Det var felaktigt och vi ber så hemst mycket om ursäkt. Du har alltså inte vunnit. Mvh Mix megapol"

Vad ska man säga?

Härligt att bli äldre!

Igår fyllde undertecknad halv gubbe. Nu är jag 35 och förutom några rå-coola grå hårstrån vid respektive tinning måste jag tillstå att jag aldrig mått bättre. =)

Det kanske spelar in att jag blev väckt på födelsedagens morgon av min underbara Kärlek som bjöd på frukost på sängen samt Napoleonbakelse dagen till ära. Presentöppning stod också på programmet.

Senare på kvällen hade samma Kärlek ordnat en tre-rätters middag som var helt sagolikt god rakt igenom, från förrätt till dessert.

Nu till helgen kommer delar av min familj till kongl. hufvudstaden för att fira min och syster-ysters födelsedagar tillsammans med delar av Kärlekens familj. Ska bli hur mysigt som helst!

Nästa lördag den 6 mars bjuder jag till tradionsenlig fest. Den som vill är välkommen från 19.00 då det kommer att bjudas på dricka och nåt lättare ätbart. (med andra ord: den som kommer vrålhungrig lär bli mer full än mätt...)

Jag har försökt bjuda in så många som möjligt, men tror mig veta att jag missat ett antal. Så om det är någon som läser detta och inte fått inbjudan - välkommen!

Sunday, February 21, 2010

Inget kul alls

Efter hemkomsten från den fantastiska resan till Egypten har det inte varit något vidare värst med er bloggande vän. Eller vad sägs om hosta, rinnande snuva, tryckande bihålor, ideliga näsblod och ett (enligt läkarens utsago vid mitt besök på närakuten ikväll) "imponerande" tillika nytt eksem på ryggen.

Helgen som var tänkt att gå i lugnets men också fixeriets tecken, har tillbringats i soffan. Förutom en del OS-sändningar, har det också blivit en hel del Animal Planet...

Låt oss hoppas att eländet blir kortvarigt, jag vill ju börja jobba igen!

Wednesday, February 17, 2010

Att äta kamel får vänta

Idag, vår sista heldag här i Egypten, var planen att ta det soft på förmiddagen och röra oss mot stan efter lunch för att shoppa och hitta en restaurang som serverar kamelkött. Det blev inte riktigt så, då vi båda kände av oroliga magar och där Kärleken mådde riktigt dåligt under senare delen av kvällen.
Å andra sidan gör det ingenting, vi har haft en underbar vecka här och att någon av oss skulle bli magsjuk var väntat. På ett sätt var det tur att det hände mot slutet av veckan, när vi redan upplevt det mesta.

Tuesday, February 16, 2010

I skuggan av ett parasoll

Idag hade vi från början planerat att slappa i solen under dagen, och uppsöka nån restaurang som serverar kamelkött på kvällen. Efter lite samråd har vi bestämt oss för att ta det sistnämnda imorgon onsdag istället. Vi har det nämligen så otroligt skönt och mysigt på hotellet och i dess omgivningar. Idag hittade vi internetcafét på hotellet, där vi uträttade en del ärenden. Jag såg då att Charlotte Kalla hade tagit OS-guld. Kul! Lite svårt att gå igång påvinter-OS när man sitter i 30 gradig värme och 85-procentig luftfuktighet…


Så här långt har vi ägnat dagen åt att bada, slappa, äta gott och dricka varsin daquiri samt lite insmugglad Baileys. Ikväll ska vi testa en ny restaurang på hotellet. Med tanke på att vi har ätit på samma restaurang hela veckan är det ett stort steg. ;-)

Uppdatering: BREAKING NEWS: THE AIR CONDITIONER IS IN DA HOUSE!

Japp, det är otroligt men sant. De har satt på AC:n, bara så där. Tydligen var det inte bara vi och våra tyska grannar som klagat, varför hotelledningen tvingats ge med sig och tryckt på ON-knappen. Det tog bara fyra dagar, vilket är nytt inofficiellt egyptiskt rekord.

Monday, February 15, 2010

It´s still winter

Då det fortfarande inte blivit någon förbättring gällande rumstemperaturen sa vi till i morse igen. Nu när vi kom tillbaka till hotellrummet efter vår utflykt kom Sherif, vår städare, och förklarade att det inte finns kyla på hela hotellet. Det är ju vinter, förstår ni väl. Vi gav oss inte, då det faktiskt påverkar denna fantasiska vecka på ett tydligt negativt sätt.

I samma andetag som han säger att han ska prata med sin chef, lämnar han över ett brev till oss från vår guide Dina där hon undrar hur det har gått med – just det – AC:n. Lite komiskt.

Nu ska jag strax gå och prata med guiderna igen, när de är på plats i servicekontoret. Den här lilla detaljen börjar bli lite väl jobbig. Hoppas de har något maktmedel att ta till. Typ morra eller så.

Uppdatering: Nu har Sherifs chef varit här, och jag har också pratat med nåt slags manager i receptionen. De varvar ”we cannot do anything, it´s winter” med ”I will ask someone to look into it”.

Enligt guiden Dina är det extremt varmt för årstiden, vilket förklarar varför hotellen inte haft AC:n påslagen. Hon lovar samtidigt att hon ska ligga på för att få dem att anpassa servicen efter den verkliga temperaturen, inte kalendern.

Uppdatering igen: Nu har vi fått besked x 2. Hotellet meddelar att de inte tänker starta AC:n. Istället har vi fått låna en fläkt från receptionen, så att vi kan lite fart på den varma, fuktiga luften. Som om det var det som var problemet.

Vår tidigare favvo Dina har skrivit ett andra brev till oss, där hon konstaterar att ”hotellet i regel inte har AC:n igång under vintermånaderna”. Suck.

Fortsättning lär följa.

Mitt livs häftigaste upplevelse

Sitter just nu på hotellrummet, det är måndag och klockan är snart fem. För en stund sedan kom vi hem från vårt snorklingsäventyr i naturreservatet Sharm El Naga. Det var… alltså, det var… fast mer som… Äh – jag ger nog upp att försöka beskriva det på annat sätt att det var mitt livs häftigaste upplevelse. Utan tvekan. Att ligga där, tyngdlös i det salta vattnet, och ha hundratals fiskar i regnbågens alla färger simma under, framför och bakom mig var obeskrivbart fantastiskt. Långa stunder flöt jag och Kärleken runt i detta paradis, hand i hand, och bara njöt.

Vi bestämde oss på studs: vi MÅSTE skaffa dykcertifikat!


Underteckad snygg som få och redo för äventyr...


Kärleken demonstrerar hur viktigt det är att dricka ordentligt innan man plumsar i havet...


I Sharm El Naga kunde man dyka och snorkla direkt från stranden.


En förvuxen get.

Sunday, February 14, 2010

Röda havet is da shit!

Idag på förmiddagen bokade vi en utflykt med snorkling från stranden, i naturreservatet Sharm El Naga. Vi passade också på att försöka få hjälp av våra Ving-guider för att kicka igång vår air conditioner. Det är lite småsvårt för oss båda att sova när det är över 25 grader i rummet mitt i natten. Fuktig värme, dessutom.

Efter det gick vi till vårt hotells systerdito rakt över gatan, då vi tänkte begagna oss av deras strand. Det var helt enkelt dags för oss att möta Röda Havet. Upplevelsen var helt klart över förväntan… Där låg vi, på varsin solstol med ett stort parasoll ifall vi ville ha skugga, och lästa våra böcker, drack goda drinkar (min var iaf god) och åt god lunch. När det blev för varmt doppade vi oss i havet, som hade precis lagom temperatur. Vi såg t o m lite fiskar, som ett slags ”teaser” inför morgondagens snorkeläventyr.

Efter ett antal timmar på stranden, de flesta i skuggan av vårt parasoll, unnade vi oss varsin halvtimmes massage på det närliggande wellness-center. Det var väldigt skönt, även om jag saknade de lite hårdare tag som den naprapat som kommer till jobbet brukar bjuda på.

På kvällen var det återigen dags för buffémiddag, men till skillnad från tidigare kväller klädde vi upp oss. Kärleken var helt sagolikt vacker, i en svart läcker klänning och med uppsatt hår. Själv lyxade jag till det med en vit skjorta istället för den sedvanliga enfärgade t-shirten. Vad gör man inte för att vara fin… Kärleken var helt klart middagens begivenhet, och hon drog mångas blickar till sig. Inte mig emot, då jag fick gå bredvid och glänsa… ;-)

"It's winter"

Dagen hann knappt börja, innan vi fick skratta en hel del. Detta då vi, efter en extremt varm natt och där det inte ens gick att vädra pga en väldigt stark bensinodör utomhus, gick till receptionen för att klaga på air conditionern. Då utspelade sig (på ett ungefär) följande konversation:

Jag: - Excuse me, we have problems with our air conditioner.

Hotellkille: - It´s not hot?

Jag: - No, it´s not cold.

Hotellkille: - We don´t have cold.

Jag: - Why?

Hotellkille: - It´s winter…

Det slutade I alla fall med att han lovade prata med teknikern, för att se om de kunde ordna lite kyla… I skrivande stund har vi inte märkt någon skillnad.

Resten av dagen spenderades mestadels på hotellrummet där vi omsöm läste varsin bok, omsöm plöjer igenom den medhavda dvd-boxen med Star Trek Voyagers sjätte säsong.

Då hela syftet med resan är att vila upp oss och ladda batterier var det väl investera slappar-timmar.

Saturday, February 13, 2010

Yalla yalla-bussar och Farliga killen

Dag två inleddes med ett välkomstmöte med Ving-guiderna Ylva och Jessica. Jag har tidigare bara dåliga erfarenheter från reseledare (Kos sommaren 95 m Micke G, Martin H och Lars O…) men jag måste säga att de här verkar vara av en annan kaliber än de vi mötte då. Ärliga, roliga och lätta att ha att göra med, istället för självupptagna, dryga och giriga som på Kos. Kanske beror detta på att Kos är en party-ö dit ungdomar åker för att supa skallen av sig, medan Hurghada verkar vara mer ett resmål för äldre och äldre-äldre. Och så vi förstås.

I alla fall, vi bjöds på bra information om Yalla yalla-bussar, dricks, resmål etc och fick även inbjudan till en stadstur med buss senare på kvällen.

Efter några timmars solande samt mat och dryck åkte vi med bussen. Och det var på många sätt en bra rundtur, med mycket bra och personlig info från guiden Dina. Det var bara en sak som var riktigt dålig, och det var när vi stannade till vid en parfymfabrik ”för att veta mer om Egyptens stolta parfymhistoria”. Det var rent skitsnack, det var inget annat än ett säljmöte som vilken Tupperware-försäljare hemma i Sverige hade kunnat ordna. Det var väääldigt mycket ”special prize only for you my friend” från vår värd och ”ni behöver inte pruta, det har vi redan gjort åt er”-budskap från vår annars utmärkta guide. Vi (dvs jag och Kärleken) var faktiskt nära att köpa några flaskor (det luktade onekligen gott) men då försökte försäljaren pracka på oss ytterligare grejer, till ett ännu högre pris vilket gjorde att vi till slut sa nej tack och gick därifrån.

Jag inser att Ving och alla andra arrangörer säkert har sina ställen dit de förväntas locka oss turister mot kanske lite provision eller rabatt. Det här kändes dock som rent bondfångeri och gav en dålig eftersmak i munnen.

Efter besök på basaren i ”riktiga Hurghada” (vi bor i New Hurghada som byggts upp bara för att inhysa oss turister) avslutades kvällen med hotellets middagsbuffé, som var utmärkt även denna kväll.

Roligaste grejen inträffade när vi på väg från restaurangen satte oss ner i en soffa för att dricka lite kaffe. Det visade sig nämligen vara en skådeplats för nåt slags uppträdande, där en vältränad ung man (här döpt till Farliga Killen) gick varv efter varv i ringen och visade upp först och främst sin buffade kropp, men också vassa saker han skulle stoppa i näsan (!). Till sin hjälp hade han en spenslig krabat i Karate Kid-outfit och spännande musik. (Varje gång han gick runt och visade upp sig själv och sina… tillgångar hann musikanläggningen spela ungefär två låtar…)

Det var med ett leend vi så sakteliga drog oss mot hotellrummet där lite Bailey´s och DVD-film på datorn väntade. Och lite bloggande. =)
Jag och Kärleken med Röda Havet i bakgrunden...

Friday, February 12, 2010

Äntligen dags för Egypten!

Vår resa till solen och värmen började väl inte sådär jättebra, med ett 1 timme och 30 minuter försenat plan från Arlanda. Det blev inte bättre av att flygplanets säten med stor sannolikhet var måttagna efter barnen på förskolan Snöflingan i Umeå. Eller att alla kända klichéer och fördomar som finns gällande sydländers oförmåga att organisera saker (t ex passkontroller på en internationell flygplats med 40 000 ankommande resenärer varje vecka) infriades. Det sistnämnda var helt absurt.

Men inget av ovanstående gör någonting! För nu, när vi väl kommit fram till hotellet i Hurghada är all irritation som bortblåst. Hotellet vi bor på är nämligen inspirerat av Tusen och en natt-sagan, vilket märks på alla sätt och vis. Redan efter några timmar känner både jag och Kärleken att det här var så nära paradiset på jorden man kan komma. Iaf med våra mått mätt.


Vårt hotell i Hurghada...
Vi hade tydligen bokat halvpension, vilket från början inte var meningen men visade sig vara en rejäl vinstlott. För varje kväll bjuds det på en fantastisk buffé som man kan avnjuta inne i någon av de tre restaurangerna eller utomhus vid en av de många poolerna…

Wednesday, February 10, 2010

Fadde den nya Ernst?

Hittade en riktig TV4-såpa som just nu rullar på Expressens webb, där fd SVT-profilen Elisabeth Höglund tydligen har fått sparken från TV4 och programmet "Förkväll".

Det finns säkert mycket smaskigt att säga och skriva om detta, och Expressen kan säkert fylla både en och två uppslag de närmsta dagarna.

Finessen med dylika knäck är att det går att fylla ut med "nyheter" där andra B- och C-kändisar ondgör sig över hur C-kändis X blivit behandlad etc. På så sätt kan man både hålla liv i en story och ge konstgjord andning till låtsatskändisar på dekis.

Ett skolboksexempel på detta är nedanstående länk. Jag hade kunnat skriva något om att Fadde inte bara är mediakåt, han verkar inte ha sett programmet ("Förkväll" har ungefär samma tyngd som hissmusik har när det ska delas ut Grammys) men jag tror jag att jag avstår. Artikeln talar liksom för sig själv.
http://www.expressen.se/noje/1.1876635/fadde-darwich-utan-elisabet-forsvinner-tyngden-i-programmet

Tuesday, February 09, 2010

Skratta mycket så går du ner i vikt (tror jag)

Min vän Bea, som jag promotade här på bloggen så sent som igår, har idag skrivit ett i grunden allvarligt inlägg som fick mig att skratta högt och ljudligt och länge. Det handlar om vikt och är verkligen ord och inga visor. Precis så som jag minns henne från forntiden, då vi pluggade tillsammans...

Eller vad sägs om följande rader, där författaren ber om ursäkt; inte för sig själv utan för alla som tjatar om diet och points osv:
"Förlåt för att de plågar er med sitt ständiga tjat om dieter. Ha överseende med dem; de vet nämligen inte att hela världen inte cirkulerar kring deras person och att vi andra inte ens noterat deras extra vårrulle – och dessutom högaktningsfullt skiter i den."

Läs hela inlägget här: Ta kakan och håll käften! Eller låt bli - men håll fortfarande käften!

Det är skillnad mellan folk och folk

Min vän Hasse som började blogga för ett tag sedan funderar över hur olika Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt beskrivs av media.

Läs hans inlägg: Anders Borg, Carl Bildt och Sven-Otto Littorin sviker Fredrik Reinfeldt

Monday, February 08, 2010

Läsvärda bloggtankar

Till höger hittar ni nu en uppdaterad lista över bloggar jag följer mer eller mindre dagligen.


Nya på listan är bland annat:
Peter Andersson (mitt gamla gitarrkomp tillika kollega och vän) som skriver mycket och bra om politiska skeenden, med s-perspektiv (förstås)
Beatrice Sagfors (min vän sedan Brunnsvik) som äger ordets gåva som få andra. Bloggosfären blev ett trimmat tangentbord rikare när Bea började blogga häromveckan...
Åsa Landström (också Brunnsvikare) vars blogg nästan är lika intressant att följa som den dagliga statusuppdateringskaskad på Facebook (inkl kommentarer) som hon och Bea underhåller oss andra med...
Åsa Westlund (EU-parlamentariker) på vars bröllop jag en gång sjöng högt och (förhoppningsvis) vackert.
Johanna Graf (opp.råd i Solna) som skriver mycket och befriande personligt
Johan Sjölander (fd kollega och trätobroder) som liksom jag är världens hästsosse, och vi är sällan helt överens. Coolt va?

Nedräkning

Jag är kanske inte känd för att ha gjort bra spontanköp genom åren. Alltifrån puckade prylar från tv-shop (som borde vara preskriberat nu, med tanke på att det typ 10 år sen) till en och annan lägenhet står på listan över synder.

Men häromdagen gjorde jag och Kärleken det ultimata spontanköpet: en resa till solen. På torsdag bär det av, till exotiska Egypten. Målet är dock inte pyramid-spotting, eller att uppleva den egyptiska kulturen eller att få med sig tusen upplevelser hem med bagaget.

Nej, målet är istället en veckas avkoppling i solen, allra helst med fötterna i vattnet och en bra bok framför näsan. Kanske lite snorkling och en bra film framåt kvällen på hotellrummet. Och god mat och dryck när andan faller på.

Jag längtar redan...

Sunday, February 07, 2010

Orsak - verkan på basketplan

Under söndagsförmiddagen gjorde jag något som numera känns väldigt ovant - jag åkte till en baskethall. Målet för resan var Tibblehallen i Täby där jag skulle titta på mina gamla P92-grabbar från Sigtuna basket, som gått och blivit stora och starka (och äckligt långa) och som till råga på allt skulle spela en match i USM mot anrika Alvik.


Det var en jämn match, och det var två bra lag som stångades under korgarna, sköt i långa trepoängare och slängde sig efter lösa bollar. Det var basket när det är som bäst.


Om det inte vore för en sak: domarstandarden. (Och det här är tråkigt att skriva för mig som gammal domarkämpe). Genom sitt agerande, framför allt i slutet av matchen, så avgjorde de till det ena lagets fördel. Och det är lika trist att se, oavsett vilket av lagen det drabbar.

Grejen är att det inte bara är själva avblåsningarna som avgör, det är också alla de gånger de inte blåser. Ta Martin "I´m To Sexy If You Ask Me" Hanssons missade hands i matchen mellan Irland-Frankrike, t ex.

I dagens basketmatch så tillät domarna Alviks två bästa spelare, framför allt den ene av dem, att göra lite hur de ville med motståndarna. Framför allt under egen korg. (Som om nr 14 hade behövt hjälp med det, med tanke på hur talangfull och lång han var...)

Detta gjorde att Sigtuna-grabbarna (som var lite korta i rocken i jämförelse) inte fick en ärlig chans att spela enligt regelboken.

Det var som om domarna inte brydde sig, att de inte orkade, att de inte kände för det. Istället för att bemöta kritik skulle det kaxas och blåsas teknisk foul.

Och då snackar vi ändå SM.

Jisses...

Sunday, January 31, 2010

Fjäskande katt som bajsar i snö

Jag och Lill-katten Signe blev osams tidigare idag, då hon under en utflykt på den snötäckta balkongen fick för sig att kacka mitt i en snöhög.

Just då var jag inte så imponerad, minst sagt.

Men å andra sidan, vem kan motstå varelsen nedan? Filmen är från ikväll, och den balkongbajsande katten har som ni märker förvandlats till en fjäskande kattunge som vill ha mat...

Final results

Uppdatering: Efter en lång (och jämn) kamp stod Tedde som slutsegrare vid den pokerkväll jag berättade om i förra inlägget. Han slog Mihailo i finalen, medan Uno slutade trea och Amme fyra.

Det var riktigt kul, och även om vi saknade Ben, Evgenij och Micke den här kvällen så var det fantastiskt kul att träffa "hela" gänget.

Revansh snart!

Friday, January 29, 2010

Pokerkväll med grabbarna

För ett drygt år sedan bloggade jag om mitt gamla basketlag från Tumba Basket, och vår drabbning i NBA Live på Playstation.

Nu var det dags för träff igen, denna gång stod dock poker på programmet. I skrivande stund är det fyra spelare kvar, jag slutade på femte plats. Jag ska villigt erkänna att jag är en novis på detta spel, även om jag finner det fascinerande och gärna lär mig.

Magnus grät nog en skvätt när han slutade trea från slutet. Han trodde att han var given vinnare, men fick inga kort att jobba med. Guven (som slutade näst sist) håller fortfarande, tre timmar senare, på och tjatar om att han förlorat unfair.

Bäst förlorare så här långt är Sonno, som slutade sist men som siktade in sig på Loosers lounge-bordet med snacks och Guitar hero.

Ilija (som åkte ut strax före mig) säger inte så mycket. Han sitter mest tyst och tittar rakt fram.

Chipleader just nu är Amme, som haft en osannolik tur med den s k "rivern", dvs sista kortet som vänds upp. Han har slagit ut alla så här långt, förutom mig. Jag torskade en all-in mot Uno som lyckades hitta två par mot mina par i nior.

Vi har hållit på i fem timmar och alla är trötta. Magnus gick t o m nyss hem, alldeles förkrossad över förnedringen. Men det är som sagt fyra kvar vid bordet och vi lär hålla på länge än...

Wednesday, January 20, 2010

Mona och Jonas bäst just nu

Jag beundrar Mona Sahlin, det har jag alltid gjort. Både för att hon är den politiker hon är och har varit under alla år jag har brytt mig om politik, och för att hon alltid hittar kraft att komma tillbaka, trots motgångar.

Vem som helst hade grävt ner sig med tanke på de personliga påhopp hon har fått utstå genom åren. Motståndare och proffstyckare ägnar också som bekant absurt mycket mer tid åt hennes personliga egenskaper (som är usla i deras ögon) än åt den politik hon står för.

Trots detta står hon där, vecka efter vecka, i talarstolar, på fabriksgolvet, på fackmöten och i direktsänd TV och maler på om vad hon och hennes parti står för, och vad de röd-gröna vill göra om de vinner valet i höst.

Det förtjänar den djupaste respekt.

En annan person som förtjänar all tillgänglig respekt är Jonas Jerebko. För er som inte vet vem han är så är han en helt vanlig grabb från Kinna som just nu tar basketens högborg NBA med storm.

Det är många svenska basketstjärnor som genom åren drömt om NBA, utan att ha varit i närheten. Några, t ex Torbjörn Gehrke och Rudy Mbemba, har måhända snackat snacket men inte gått gången om ni förstår översättningen.

Så kommer då Jonas Jerebko. Från Kinna vidare till Plannja och sedermera italienska ligan. Han drömmer inte om NBA. Han gör NBA. Bara det att han blir draftad är stort. Så åker han till storlaget Detroit Pistons sommarläger och tar alla, inklusive den omtalat tuffe fystränaren, med storm.

Han visar också, när han pga skador får mer speltid under hösten än vad som är brukligt för en rookie, att han inte är nöjd med att stå i laguppställningen, han vill ha speltid.

Det kan vara svårt att greppa hur stort det här är, man måste nästan vara basketnörd för att fatta.

Det är en stor skam att ingen svensk TV-kanal sänder NBA. Jag förstår att intresset för basketligan inte är så stort, den suger. Men det gör inte NBA. Och där finns en svensk som bryter ny mark och sätter Sverige på basketkartan.

Låt oss hoppas på bättring.

Host och snörvel

Låt mig börja med det trevliga: julfirande med Kärleken! Intensivt, småstressigt men fantastiskt mysigt och mycket glädje. Och god mat. Och dryck. Och julklappar. Och rim. Ja - ni fattar.

På några dagar lyckades vi med att fira med hela min familj, hela kärlekens familj, med varandra och med några goda vänner som kom på besök.

Det otrevliga är att jag sedan det att julintensiven var avklarad, 28 december för att vara exakt, varit mer eller mindre sjuk. Det började som halsont, flyttade sig till bihålorna, tillbaka till halsen och slutligen ner i luftrören. Diagnos: virus som inte ville ge med sig och sedermera gav plats åt en luftrörskatarr... Nu äter jag penicillin och dricker hostmedicin och ber till gudar jag normalt inte tror på om att jag blir helt frisk snart.

Vill ju liksom börja träna igen, ha energi till att fixa till hemma i lägenheten och allt sånt som blir liggande när allt fokus ligger på jobb och att bli frisk.

*host*