Friday, September 18, 2009

"Tog lyxjet till kändisfest"

Är det OK att Mona Sahlin på egen bekostnad åker på en fest när en av hennes vänner fyller 50?

Är det OK att hon gör det TROTS att det är kyrko(*gäsp*)val på söndag?

Är det OK att hon gör det TROTS att vännen är megakändis (dessutom moderat) medan hon är sosseboss?

Är det OK att hon gör det TROTS att hon är kvinna som väl egentligen borde, ja vad vet jag, stanna hemma och stryka mannens skjortor eller nåt (Paul Ronge kanske har nåt tips)?

Svaret är, om man ignorerar vad den s k "medierådgivaren" tycker i Aftonbladet, ett klockrent och rungande JA!

Jag hoppas dessutom att hon får riktigt trevligt, det är hon värd!

Wednesday, September 09, 2009

Massor att säga men ingen inspiration

Det finns (som vanligt) mycket att skriva om. Men jag har ärligt talat ingen aning om var jag ska börja...

Ska jag kanske skriva något om Ernst? Nä - faktiskt inte, även om jag vet att många blir besvikna nu. Han har säkert gjort en massa skoj saker under sommaren, och kommer säkerligen pryda både en och två löpsedlar med sina piffiga påhitt. Men jag har sluppit se eller höra honom hela sommaren, så han får hålla på bäst han vill. Jag bryr mig inte! (visst är det en härlig känsla?!)

Ska jag skriva om svininfluensan då? Nä - jag tror inte det heller. Jag hade en släng av något slags flunsa i förra veckan, och så kul är det faktiskt inte att man vill skryta om det. Kärleken råkade dessutom ut för en värre variant, och var däckad i en hel vecka. Jag klarade mig med några dagar.

Zlatan då? Nä - jag går inte igång på Zlatan mer än att han har en ganska häftig förmåga att avgöra viktiga matcher med helt absurda mål. Till skillnad från Kim Källström, som mestadels verkar vara på fel ställe vid fel tidpunkt.

Jag skulle förvisso kunna skriva om att jag och Kärleken var i Kumla den gångna helgen, där vi bland annat gick runt i mina gamla kvarter (eller "hoods" som det heter i Stockholm) och hälsade på både Timmy och Anna samt Vesa och Ann-Marie. Plus systrar x 2 med familjer. Och så far och bror förstås. Men jag tror faktiskt att jag sparar det till en annan gång, har en del att säga om Kumla och det tarvar både mer tid och dito textmassa.

Jag ska också villigt erkänna att jag nog haft en och annan tanke på att blogga om det som sker just nu inom (s); dvs positionering inför partikongressen och annat. Typiska symptom är artiklar på DN-debatt eller SvD-Brännpunkt som provocerar och sedermera bemöts med ramaskri eller applåder. Ett annat vanligt förekommande symptom är alla dessa självutnämnda uttolkare av sanning och rätt som uttalar sig om vad (s) och framförallt Mona behöver göra för att vinna valet. Men jag sparar även den till senare, den förtjänar ett eget kapitel.

Jag har också varit sugen på att skriva om det krig som just nu pågår inom psykiatrin, där Socialstyrelsen (med rätta!) slår fast att den sorts behandling som ger bevisat bäst resultat (läs: KBT, kognitiv beteendeterapi) också ska ha första prio när man ska ge råd om vilken typ av behandlingsform som bör rekommenderas.

Med tanke på hur illa ställt det är inom den svenska psykvården borde detta applåderas; äntligen ska vårdrekommendationer och riktlinjer vara grundad på vad som ger bäst resultat! För mig är det en självklarhet - inom vilket annat vårdområde skulle flum och uppenbarligen rätt bristfälliga kunskaper om behandligen i fråga ger resultat få rumstera fritt med människors häsa. Men icke - istället känner sig de som bekänner sig till andra former av behandling mer eller mindre kränkta av detta, oftast personligen uthängda, och det förekommer enligt uppgift såväl hot mot de som föreslår de nya riktlinjerna som rätt starka uttalanden om huruvida Socialstyrelsen har något existensberättigande.

Jag hoppas innerligt att Socialstyrelsen står på sig, så att vi någon gång får fason på den svenska psykvården. Allt annat vore en skam. Å andra sidan är det en bransch som lämnar rätt mycket övrigt att önska.

Så - det blev ändå några rader till slut. Återkommer inom kort med en käftsmäll åt SL... Shit vad de är usla!

På återseende!

Sunday, August 09, 2009

Ledighet i ordets rätta bemärkelse

Så återstår en vecka av semestern, och jag känner mig för en gångs skull helt och fullt avslappnad, på ett för mig kanske lite ovanligt sätt. Det kan ha att göra med att jag inte är bortskämd med att ha flera veckors sammanhängande semester, och att årets fem (5) veckor långa ledighet är nytt personbästa.

Det torde också kunna ha att göra med hur jag spenderat veckorna hittills. Den normala tolkningen av ordet ”ledighet” har för mig tidigare inneburit ett fullspäckat schema, med besök och utflykter och alla möjliga sorters aktiviteter och gud vet vad och just det - inte så mycket ledigt. Det ska jämföras med årets semster, ett väldigt lugnt och trivsamt leverne med Kärleken i Solna fram till den sistgångna veckan, då jag och Kärleken istället bott på en ö i Stockholms norra skärgård, med enkom katterna, solen och Östersjön som sällskap.

Nu är det som sagt en vecka kvar av semestern, och jag ser (hör och häpna) faktiskt fram emot att så sakteliga börja återgå till jobbtempo i tillvaron. Men innan dess: ett bad i det 22-gradiga havet. Sisten i är en murgo*!

* Förutom kärlek och katter har jag också haft sällskap av David Eddings fantastiska böcker om Belgarion och Mallorea, där ordet ”murgo” återfinns som en viktig ingrediens. Jag har sträckläst tio böcker på en vecka och faktiskt t o m drömt om dem vid ett tillfälle under veckan. Eddings, som för övrigt gick bort alldeles nyligen, var min väg in i fantasyns underbara värld, faktiskt genom just denna serie som jag fick låna av en kompis i Kumla. De flesta av hans (och hans hustru Leighs, som gick bort för ett par år sedan) böcker återfinns i bokhyllan där hemma. Vila i frid, ni fantasygiganter!

Inget bra tennisår...

Jag vet inte vad det är med årets upplaga av ”Bimpa plays tennis”, men något vajsing är det. Jag hittar inte känslan, och det börjar bli lite irriterande.

Ta förra matchen, till exempel. På andra sidan nät stod (för andra gången i år) Magnus ”Oj-hamnade-den-där-lobben-också-på-linjen?” Ekman.

Jag började spela helt ok, och till skillnad från vårt förra möte var missarna inte alltför många. Istället klickade serven – och det rejält.

Första set: Ledning med 4-0 efter stabilt spel blev istället förlust med 6-7 efter tiebreak. Jag tappade humöret i värmen och och spelkvalitén från min sida blev därefter.

Andra set: Underläge 2-5 vändes till setvinst med 7-6 efter just det – tiebreak. Och i takt med att jag fick tillbaka humöret tappade Magnus detsamma – och ja, ni förstår. Och där hann vi inte mer, trots att vi bokat tre timmar för att för en gångs skull hinna spela klart.

Summa summarum: vi hade i alla fall tur med vädret…

Thursday, July 30, 2009

Nostalgi

I samband med det planerade samboskapet har jag haft anledning att röja i mitt, naturligtvis överfulla, förråd. Detta har, också det naturligtvis, inneburit mycket slit och släp men också en hel del trevliga återseenden.


Ett sådant är undertecknads utskrivna tal från första maj-firandet i Kumla 1996. (Shit vad det känns länge sedan!) Till historien hör att jag trots min ringa ålder var första maj-general i Kumla (s) då, och hade genom den "maktpositionen" på ett kuppartat vis förändrat upplägget så att ungdomstalaren (detta år undertecknad) talade först, istället för sist som tidigare år. Bland SSU-arna skämtade vi om att nu kanske några fler skulle stanna kvar och lyssna på oss, förutom de som var där av tvång (läs fanbärarna) och de som inte kunde ta sig därifrån av egen maskin...

I samma veva hade vi också en diskussion (jag vill ogärna använda ordet "konflikt", även om det kanske är en bättre benämning) inom Kumla (s) om fördelning av makt och inflytande. Detta går att utläsa i talet, både tydligt utskrivet och mellan raderna... Jag hade också försökt göra första maj lite roligare detta år, men fick tyvärr nobben i arbetarekommunens styrelse. Därav vissa småbittra pikar i inledningen av talet.

Slutligen var detta dagen efter kungens 50-årsdag, därav avslutningen...


Anyway; så här kunde det alltså låta den 1 maj 1996 i Kumla, på Kumlasjöns scen.
Artist: Bimpa. Text och musik: Bimpa

"Mötesdeltagare!


I år det 107:e gången som det arrangeras första maj-firande av svensk arbetarrörelse.


Detta firande är fyllt av ärorika traditioner; såsom fanor, arbetarsånger och demonstrationståg till ljudet av marschmusik.


Jag tycker att man ska ha kvar traditionerna, man skall sjunga arbetarsångerna och man skall bära fanorna med stolthet.


Om inte annat för att påminna om de lidanden och kval som arbetarrörelsens förkämpar fick utstå för cirka 100 år sedan.


Men som alltid måste vi förändra oss i takt med tiden.


Vi måste börja tänka framåt, utan att för den skull tappa historien.


Vi måste hitta nya former för att fira denna dag,
denna glädjens dag,
denna frihetens dag,
arbetarrörelsens dag.


* * *

Kamrater!


Jag tänkte delge er några av mina visioner som jag har inför framtiden.


För mig handlar det först och främst om tre för mig väldigt viktiga ord.


Ord som gör att jag engagerar mig politiskt, ord som ger mig framtidstro.


Det första ordet är rättvisa.


Jag är socialist. Jag tror därmed på människors lika värde och på att alla människor, oavsett hudfärg, oavsett kön, oavsett plånbokens tjocklek ja till och med oavsett stamtavla skall ha samma förutsättning att skaffa sig en dräglig tillvaro.


I ett rättvist samhälle har alla människor rätt till och därmed också samma förutsättningar för att att kunna skaffa sig en utbildning, ett jobb och en familj.


Men ordet rättvisa kan användas i fel sammanhang.


Moderaterna och andra högerkrafter använder ordet rättvisa på ett för mig obegripligt sätt.


De menar att rättvisa är när alla får behålla vad de tjänat, när alla får vad de förtjänar.


Rättvisa för moderaterna är när man kan köpa till sig en bättre utbildning för pappas pengar. Därför vill jag att vi slår vakt om ordet rättvisa och använder det i dess rätta bemärkelse.

* * *

Partikamrater!


Det andra ordet är demokrati.


Demokratins enda byggsten är att vanliga människor, som du och jag, engagerar sig.


Om vi inte bryr oss, utan överlåter bestämmandet på några få "elitpolitiker", dördemokratin och därmed också chansen till ett rättvist och solidariskt samhälle.


Där ligger ett stort ansvar på oss som medborgare.


Vi får inte nöja oss med att gå och rösta vart fjärde år, och därmed tro att vi gjort vårt.


Det är endast när alla som kan engagera sig gör det och när Svensson bryr sig om vad som händer ut i samhället som vi skapar förutsättningar för demokrati.


Nu menar inte jag att hela Sverige skall sitta i fullmäktige och nämnder, eller att alla ska kandidera till riksdagen.

Det finns andra sätt att engagera sig än att ha en politisk post.

Ett stort ansvar ligger också oss som är aktiva politiker och på de politiska partierna, inte minst socialdemokratin som är det största partiet.

Vi måste sluta upp med att prata om att "nå ut till folket", vi måste vara en del av och bestå av folket.

Politik är att vilja.

Det är endast när man vill något som man kan uträtta något.

Därför får inte någon politiker uppta poster bara för att de har rätt till det i egenskap av kommunalråd eller dylikt.

Ej heller skall man ha politiska uppdra på grund av pengar eller prestige.

Viljan att förändra måste alltid finnas med.
Finns inte viljan kan man aldrig förändra.

Bara förvalta.

* * *

Det tredje och kanske viktigaste ordet är solidaritet.

Det pratas mycket om att det går dåligt för Sverige. Att vi är på väg att bli ett U-land.

Ingenting kan vara mer fel.

När jag vaknade i morse visste jag att min familj inte hade blivit ihjälskjutna under natten bara för att jag är politiskt aktiv.

När jag vaknade i morse visste jag att mina vänner inte hade blivit dödade av en bilbomb.

När jag vaknade i morse visste jag att jag utan att riskera mitt liv kan stå här idag och hålla denna apell om mina politiska åsikter.

Så kom inte och säg att vi har det dåligt i Sverige. Det finns faktiskt saker som inte kan mätas i pengar.

* * *

Partivänner!

Ni har väl alla hört talas om Palestina-konflikten. Vi har alla sett de hemska bilderna, vi har alla läst om de hemska terrordåden.

Som vanligt pratar alla om hur illa ställt det är i mellanöstern och Bosnien.

Men som vanligt är det mycket snack och lite verkstad.

För vad har vi egentligen gjort för att hjälpa till där det uppenbarligen behövs hjälp?

Jag är stolt över att tillhöra SSU, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, som tog initiativet till att ungdomar från såväl Israel och Palestina träffades på vår kursgård Bommersvik för några år sedan.

Där fick de för första gången chansen att träffa varandra och lyssna på varandras åsikter.

Där togs initiativet till det samarbete som ger hopp om fred i mellanöstern.

Jag och alla andra medlemmar i SSU har hjälpt till, idag har ni chansen att göra detsamma. Ni kan nämligen stoppa pengar i de bössor som finns ute hos er.

Insamligen går till Olof Palmes minnesfond och till det projekt som kallas "En miljon för freden". Pengarna kommer att användas till att bygga och få igång en skola i Israel för både israeliska och palestinska ungdomar där de kommer att få lära sig att arbeta tillsammans.

Visa att ni bryr er om freden i mellanöstern, hjälp till att få ihop en miljon för freden.

* * *

Avslutningsvis, mötesdeltagare!

Det var med blandade känslor jag såg hyllningarna av kungen inför 50-årsdagen.

Negativa känslor därför att jag är mot monarki.

Jag tycker nämligen att det är helt vansinnigt att man skall kunna födas till en position som statschef och därmed också ha tusenfalt bättre förutsättningar än en vanlig Svensson.

Positiva känslor tack vare denna gränslösa generositet man visade mot denne man som fyllde 50 år igår.

Tänk om svenska folket kunde visa samma generositet mot de som verkligen behöver.

För jag är helt övertygad om att om vi kan överösa kungen med gåvor av hiskeliga värden kan vi också hjälpa den fattige, hemlöse som lever på att samla tomburkar.

Kan vi ge bort en berguv till kungen kan vi också hjälpa den arbetslösa tvåbarnsmamman som just har fått vräkningsbesked.

Det, mötesdeltagare, är verklig solidaritet.

I och med detta tackar jag för mig och välkomnar Kumlas ene kommunalråd Dan-Åke Moberg upp på scenen.

Tack!

* * *

Thursday, July 16, 2009

Tredje gången gillt

Efter ett drygt års frånvaro av tennisspel, har de senaste dagarna blivit någon form av en ketchupeffekt. I lördags match mot Johan, igår mot Erik och så idag var det återigen dags för match mot Magnus.

Om det gick halvdåligt igår, gick det riktigt dåligt ikväll. Nog för att jag lyckades ta ett set mot Mange, men jag spelade faktiskt riktigt dåligt. Matchen slutade 1-1 i set (5-7, 6-3, 1-3) med mina siffror först och vi kommer att fortsätta på den nästa gång vi ses,.

Nej, jag skyller inte ifrån mig, och jag fråntar inte Magnus något av äran. Tvärtom.

Men om det är småtrist att torska när man spelar bra, är det rent ut sagt för jävligt att nästan göra dito när man spelar apdåligt...

Nya tag nästa vecka. Nu - välförtjänt vila.

Saved by the bell...

Igår var det dags för nästa tennismatch, den här gången mot Erik "AttansDuVetAttJagKanSpelaNärSomHelstMenInteNuEllerSen" Sandberg. Ni som har följt bloggen tidigare, vet att det är mycket prestige mellan mig och Erik, och har så varit sedan 1997 då vi möttes för första gången.


I alla fall, nu var det dags för vår premiärmatch.

Det började bra, och jag lyckades vinna första set rätt komfortabelt med 6-4. Serven kändes OK och jag vann ovanligt många bollar framme vid nät.


Andra set vill jag helst glömma, det blev fel från början och i stort sett ingenting fungerade. Torsk med 2-6 och det var match igen.


I tredje set var vi rätt möra båda två. Jag lyckades bryta Erik serve i början av setet men lyckades inte hålla försprånget. Erik bröt istället tillbaka - och en gång till en stund senare. Vid ställningen 3-5 (till Eriks fördel) var dock tennistiden slut för den här gången, och vi avbröt matchen. Fortsättning följer med andra ord...


PS. Det är ingen som har numret till Stefan Edberg? Tror jag behöver jobba lite på mitt fotarbete innan nästa match... DS

Wednesday, July 15, 2009

Tennispremiär!

Så var det då äntligen dags för sommarens första tennismatch. Då förra sommarens bägge offer, Magnus "JobbarAlltidOchÄrNykär" Ekman och Erik "AjNuHarJagNogOntNånstansIgen" Sandberg inte var tillgängliga fick jag leta någon annanstans för premiärmatchen.

Minns ni Johan, min room-mate från kör-resan till Verona? Det visade sig att han också gillar att spela tennis, och han ställde upp som sommarens första motståndare.

Så i lördags kväll var det äntligen dags, vi intog Haga Tennis hardcourtbana och vi gjorde det som tennissugna entusiaster.

Det gick väl sådär.

Nog för att jag vann (6-2, 6-2, 6-1) men spelkvaliten var inget att hänga i midsommarstången och varken Johan eller jag var nöjda med spelet.

Men kul var det! Och jäkligt skönt att röra på sig, efter alldeles för lång tid i hängmattan...

Thursday, July 02, 2009

Visby är fantastiskt...

...vackert så här års. Det är som sagt tionde året jag är här för att delta i politikerveckan, och årets upplaga tillhör helt klart topp tre när det gäller väder. Gårdagen var förvisso regnig och klart svalare än tidigare dagar, men det var i ärlighetens namn bara skönt - inte minst med tanke på oss pollenallergiker...

Wednesday, July 01, 2009

Inte helt säker

Jag kan inte helt sätta fingret på det, men det är något som inte känns helt bra med årets upplaga av Almedalsveckan. Jag ska försöka förklara hur och varför.

Jag älskar fenomenet i sig, och det väldukade smörgåsbord för samhällsintresserade som det utgör. Undertecknad är i Visby för, om jag räknat rätt, tionde gången i ordningen. Första gången var redan 1996. Då var det inte mycket action alls. Jag minns att vi hade karaoke vid hamnen och att Alf Svensson fick ta emot några kondomer från en av våra kampanjande medlemmar (jag var där med SSU). Jag minns också att Sverigedemokraterna ordnade torgmöte, och att de spottade en av mina vänner i ansiktet för att han hade SSU-tröja på sig. Jag minns också att vi spelade kubb för första gången under den veckan. Så länge sedan är det alltså.

Sedan dess har mycket hänt. Varje år slås nya rekord i antalet evenemang och arrangörer. I år är det över 1000 listade aktiviteter. Känslan av att "nu räcker det väl ändå, nu får det inte plats mer" är stark. Men det var den å andra sidan redan 2002, och då var det väl drygt 150 arrangemang om jag minns rätt.

Den känslan till trots, så har det varje år (fram tills i år) ändå varit politiken som dominerat. Talen varje kväll kl 19 i fantastiskt vackra Almedalen har varit det viktigaste, och allt det andra runt omkring har mest varit dekorativt eller komplement. Trots andra krafters massiva försök att dominera den mediala rapporteringen så har det inte fått något märkbart genomslag. Det är politiken som har synts och rapporterats vidare. (Möjligen är BMW 2007 och Teaterpartiet (hette de så?) 2006 undantag från detta.)

Så känns det inte i år.

Det känns snarare som att årets upplaga är mer av ett vuxenkollo för PR- och reklambranschen än en mötesplats för politiska idéer och människor. Det verkar vara viktigare att rapportera vem som synts med vem på vilken bar och med vilken drink i handen än att prata politik.

Detta stör mig, och jag hoppas att jag har fel. Jag är som jag skrev i början endast en person, och jag kan inte påstås ha koll på allt som händer. (allra minst med över 1000 evenemang).

Så ni som inte håller med är självklart välkomna att protestera! =)

Sunday, June 28, 2009

Återfunnen lycka!

Stoppa pressarna: glasögonen är återfunna! Ulla på Bromma Flygplats berättade nyss den fantastiska nyheten att fodralet hade hittats i säkerhetskontrollen...

Nu ska jag bara försöka hitta en person som kan ta med sig dem till Visby...

PS Jag saknar min kärlek något så oerhört... Så lyckan är inte total... DS

Sol utan solglasögon

Efter flera års letande, och ett antal misslyckade försök, hittade jag för några år sedan ett par solglasögon - med min styrka - som jag är jätteförtjust i. Funktionella, snygga och sköna.

Igår tappade jag bort dem. Någonstans på vägen mellan Bromma flygplats och hotellet i Visby försvann hela fodralet ur min jacka. Därför har jag sorg. Avgrundsdjup sådan.
Som ni ser på bilden går det att njuta av solen ändå - men det är inte alls samma sak...

Monday, June 22, 2009

"Därför är jag populär"

Ernst is back! Och det med besked, dessutom! Efter ett drygt år av välbehövlig tystnad från denne plyschbyxornas och Birkenstock-tofflornas okrönte konung gör han nu sitt yttersta för att komma tillbaka in i människors huvud.

Med en självupptagen uppsyn och med det klockrena (och typiskt Ernst-iga) citatet "Därför är jag populär" som vinjett låter han sig intervjuas i TV4 Nyhetsmorgon inför säsongsstarten av sommarplågan "Sommar med Ernst".

Nej du - den gubben gick inte. Jag tänker nämligen ha en Sommar utan Ernst. Och om det krävs att jag måste bojkotta såväl morgnar som kvällar på TV4 så tänker jag göra det.

Så det så!

Saturday, June 20, 2009

Låt Mona vara Mona!

Sitter i skrivande stund på en skärgårdsbåt på väg till Stockholms norra skärgård och filosoferar. Läser bland annat på nätet att EU-bossen Barroso har fortsatt stöd bland EU:s medlemsländer, för ytterligare en femårsperiod. Sveriges statsminister säger i kommentarer att han är väldigt nöjd med detta. Inte främst för att Barroso är klockren och bästa kandidaten utan för att status quo är lika med lugn och ro inför det svenska ordförandeskapet.

Med andra ord: Europas ledare är mer intresserade av att det är lugnt och skönt än att rätt person får den viktigaste posten i EU:s byråkrati. Så också vår statsminister.

Och så undrar folk varför det är svårt att engagera väljare i Europavalet...

Apropå Europavalet så är det nu, så här i efterhand, många som säger sig veta hur inte minst (s) borde ha agerat (eller inte agerat) för att få ett bättre valresultat. Jag känner mig lite kluven inför detta, och har länge funderat på om jag ska lägga mig i och tycka eller om jag ska låta bli. För i ärlighetens namn - vem bryr sig om vad jag tycker?

Men så känner jag ändå av smått egoistiska skäl att jag vill få sagt en sak, som inte bara gäller EU-valet utan opinionsläget i övrigt. För att ni ska greppa vad jag menar, och förstå rubriken, måste jag ge er lite bakgrund:

Tillsammans med kärleken plöjer jag sedan en tid igenom samtliga säsonger av Vita huset. Så här långt har vi kommit en bit in på femte säsongen, och president Bartlet har påbörjat sin andra ämbetsperiod. För ett gäng avsnitt sedan skildrades således hans återvalskampanj.

Under den kampanjen yttrades vid flera tillfällen de numera bevingade orden: "Let Bartlet be Bartlet". Det handlar i stora drag om att presidenten skulle sluta spela en roll och istället vara sig själv, och (kanske viktigast av allt) att hans stab också skulle tillåta honom att vara sig själv.

Det är också mitt råd till den socialdemokratiska ledningen: Mona är som bäst när hon är spontan; fullkomligen briljant i snabba replikskiften och har en formuleringsförmåga som är fantastisk. En Mona i form engagerar och upprör. Strunta i de högermärkta ledarskribenternas snack om att Mona inte är "statsmannamässig" när hon spetsar till det. (De kommer ändå inte att bli nöjda...)

Strunta också i stylade affischer och obegripliga klyschor som "Agera för förändring". Släpp istället fram den Mona som jag och min SSU-generation lärde oss att älska där i början av 90-talet. Fräsch och arg, spontan och briljant.

Med andra ord: Låt Mona vara Mona!

Sunday, May 31, 2009

Balkonglycka


Mycket jobb nu. Mycket privat också. Inte stressigt, men närapå. Då är det härligt att kunna slappna av...

Friday, May 22, 2009

Ballongproblem

Tänk er att det helt plötsligt börjar höras en massa ljud från gården utanför. Tänk er att ljuden både består av höga skratt och ljud åt det mer mekaniska hållet.

Tänk er att ni tittar ut och ser nedanstående:

Kattmys

Ni som följer bloggen vet de två katterna i hushållet, Garbo och Signe, hade en ganska frostig start på sin relation, men att det lossnat och går bra.

Här är ett bildbevis på hur det alltsom oftast kan se ut:

Monday, May 18, 2009

Kärlek

I torsdags förra veckan var det 6 månader sedan min kärlek frågade chans på mig. Detta firades genom middag på Lilla Essingens stolthet Rosa Drömmar, med efterföljande dessertmys hemma hos Letti. Därav den hembakta kärlekstårtan här ovan.

Det är helt fantastiskt att tiden gått så fort, samtidigt som det känns som om vi kännt varandra i en evighet. Jag kan inte ett ord beskriva hur starkt det känns. Jag kan bara sammanfatta det med att det är en verklig ynnest att få tillbringa vardagen med denna fantastiska varelse.

Mer vardag lär det bli framöver, om allt vill sig väl. Och fest också, förhoppningsvis.

Varför? Vi ska bli sambos i sommar... =)

Thursday, April 23, 2009

Bilder från Verona-resan

Här kommer så några bilder från den beryktade resan till Italien med kammarkören Cantare. Än så länge är det ingen kronologisk ordning, utan jag ber att få återkomma med själva "berättelsen". Den här bilden behöver väl knappast några kommentarer? Vi spenderade hela fredagen i Venedig, visserligen ägnade vi 5 timmar åt att ta oss dit och tillbaka, men ändå... ;-)

Jag var rätt nöjd med att vara i Venedig, skulle man kunna säga...

Vår duktiga, men något udda, guide Kajsa visar utsikten över Verona. Helt fantastiskt.


Den berömda (och i modern tid tillbyggda) balkong där Julia sägs ha trånat efter sin Romeo. Ett av Veronas mest besökta turistmål.


Arena di Verona - stadens eget Colosseum - var en upplevelse. Inte allt igenom positiv förvisso; det var varmt och något förvirrat arrangemang. Men det var kul att se, och att sjunga tillsammans med alla andra körer.


Undertecknad visar stolt upp affischen för den körtävling vi deltog i.


En av veckans höjdpunkter: den lokala manskören i byn Grezzano (där vi var inbjudna till en gästkonsert på lördagkvällen) stämmer upp till sång. En härlig blandning av ungt och gammalt. De bjöd också på drickbart hemtrampat vin och salamismörgåsar. Mums.

Japp - that´s me in shorts. När vi kom till Bardolino, den ort vid Garda-sjön där vårt hotell låg, var det sommarvärme och solbrillor som gällde. Hur härligt som helst.


Min rums- och tenorpolare Johan njuter av hotellets uppställda solstolar.

Och av Venedig. Johan hade varit där en gång tidigare, och ett av målen för dagen var att hitta Marco Polos trappa som Johan hade bott nära den gången. Vi lyckades med detta - av en ren slump.
Under besöket i Venedig fick den som ville (och pröjsade) åka en guidad tur på en timme runt de olika öarna. Varmt - och intressant! Jag och Olle sov dock en stund, lutade mot varandra...


Gondoler...Johan, Maria och Erik.

Ännu fler gondoler...Det var, med andra ord, en fantastisk resa.