Julkonsert med Cantare

Ikväll arrangerade vi i Cantare vår andra och sista julkonsert för året. Detta har känts lite som en mellantermin för oss, det är flera gamla trotjänare som slutar, några nya på väg in och vi har liksom lite svårt att överträffa det vi gjorde i våras i Verona.

Men konserterna har varit bra, inget snack om den saken. Och välbesökta, vilket är extra glädjande för mig som kassör... ;-)

Nu är det juluppehåll, och nya tag från och med januari.

Lååååång väntan på blogginlägg

Nu var det sådär jättelängesen jag bloggade igen... Har ingen förklaring, det bara blir så. Och så får det nog vara ibland. Har inte ens en tillstymmelse till dåligt samvete.

Då det (som vanligt) finns massor att berätta, tänkte jag ge mig på konststycket att göra en A till Ö för den gångna hösten. Here goes:

A som i Antura. Ni lyckliga som förstår vad Antura betyder begriper säkert vad jag menar. Ni andra behöver inte bry er (det är internt... ;-)

B som i Börje. Världens bästa farsgubbe som gör allas vårt liv så mycket enklare. Och roligare.

C som i kammarkören Cantare. Luciagig och julkonserter just nu och världens bästaste fritidssysselsättning rent allmänt.

D som i Djävla skitsäsong i fotbollsallsvenskan. Domarstrul, måltorka och skittråkig fotboll i allmänhet. Till råga på allt höll Djurgår´n sig kvar, vilket bara blev för mycket.

E som i Emil. Systerysters minsta grabb som är tuffast i hela Sydnärke. Eller vad sägs om att som fyra och ett halvt-åring hota en åttaåring med att "du ska få spö" när de kastar vattenfyllda saker på storebror?

F som i Fjärilshuset. Hus med fjärilar och fiskar och annat kul där jag och kärleken spenderade en stor del av vår ettårsdag.


G som i Garbo (gammelkattan, alltså) som har tagit nya steg i mysighetens tecken. Favoritpositionen är att ligga med huvudet på den hand som styr datormusen...

H som i Hasse, superpolare som tillsammans med älsklingen Jenny utforskar livet som förälder.

I som i Ingvar Carlsson. Bästa talet på (s)-kongressen (Schyffert kom på andra plats) och still going strong.

J som i Julsånger och julpynt och julmys med tända ljus och adventskalender!

K som i Kärlek. Letti och jag firade ett år i november, och förbereder nu gemensamt julfirande för fullt. Är så pirrig och tacksam över att ha denna fantasiska varelse i mitt liv. Att hon känner likadant gör mig outsägligt lycklig...

L som i syskonparet Liam och Linn. Äldsta lillasysterns bägge ungar, som alltid vill busa. Åh vad jag vill träffa dem och deras kusiner oftare!

M som i Markus och Jenny i Uppsala. Goda vänner och Guitar Hero-nördar som bjöd på smarrig middag tidigare i höstas.

N som i Ny Soffa (jag vet, det där var krystat). Ektorps Korndal blå - helt fantastiskt skön och ett lyft för hela vardagsrummet!

O som i Oscar. Äldsta systersonen som blivit stora killen och både börjat skolan och sålt jultidningar.

P som i Peleki (Pelle) och Olzi (Ola) i Uppsala. Ordnade jättemysigt november-LAN, hoppas det blir fler tillfällen!

Q som i Q&A. Väldigt bra verktyg om man verkligen vill förstå någonting. Har producerats ett antal sådana på mitt tangentbord under den gångna hösten.

R som i Real Group. Favorit på Skype-listan hemma, och också en del av körens repertoar under hösten.

S som i Signe. Lillkatten som blivit stor och som nu också är kastrerad. Världens mysigaste katt höjer mysfaktorn exponeniellt när hon är på rätt humör.

T som i Trial of the Crusader. Svår raidinstans i WoW som vårt gille Alliance af Sweden knäckt under hösten.

U som i Ulduar. Också det en raidinstans i WoW, också det en framgångssaga för vårt gille.

V som i Voyager. Star Trek-serie som jag och kärleken börjat titta på. Captain Janeway och hennes besättning har så här långt hållt oss sällskap flera sena höstkvällar.

W som i World of Warcraft. Still going strong. Skön avslappning.

X som i X-men - Wolverine. Nyaste X-menfilmen är kanske den bästa, om än väldigt mörk och dyster.

Y som i Ynklig, nyopererad kisse. Let´s just say that Signe inte är kaxig just nu, dessutom med fånig och klumpig strut runt halsen...

Z som i Zenedar. Den s k server i World of Warcraft som jag, kärleken, pappa, brorsan och många andra spenderar mer eller mindre tid på.

Å som i Årets rookie i PR-branschen! Stort grattis, Joanna!

Ä som i Är lite smånöjd med att jag verkar få ihop en lista från A till Ö, med bara ett fåtal krystade kopplingar...

Ö som i Örebro Studentsångares manskör, också känd som KK. Tack för en fantastisk 10-årsfest, grabbar!

ÄNTLIGEN!

När dumheten får ett ansikte

I somras lämnade jag gruppen "Bajen Fans" på Facebook. Anledningen var att gruppens ordförande i ett långt och argt pressmeddelande ifrågasatt Hammarbys stöd för Pride-festivalen. Jag ifrågasatte detta i gruppens diskussionsforum samt i mail till ordföranden och fick till svar att "vi ska inte hålla på med sånt". Och det är ju som ni alla förstår skitsnack. Självklart ska fotbollen, liksom all idrott, stå upp för mänskliga rättigheter oavsett om det handlar om kamp mot diskriminering eller det självklara i att Dawit Isaak måste friges.

För några veckor sedan hoppade Hammarbys ordförande av efter hot mot honom och hans familj. Man kan tycka vad man vill om hans ledarstil och sätt att leda Hammarby; våld eller hot om våld är aldrig ok. Om man inte är ordförande i Bajen fans förstås. Enligt honom är nämligen hot om våld mot t ex familjemedlemmar förståeligt.

Jag är stolt bajare, och kommer så att förbli. Men nån gräns måste finnas för vilka dumheter officiella företrädare för de grönvita (i det här fallet fansen) får ägna sig åt. Därför kan jag inte vara medlem i Bajen Fans, i alla fall inte med nuvarande ledning.

Hasse har börjat blogga!

Nu har bloggosfären berikats, mina vänner! Detta då min vän sedan många år Hasse "von" Sandberg börjat blogga!

Välkommen Hasse!

Vad håller Bodis på med?

Ni vet hur vissa barn gör allt för att få uppmärksamhet, som rycker i förälderns arm bara för att bli sedd? Ni har säkert hört fraser som klassikern:"Mamma, titta vad jag hittade! Titta vad jag kan göra! Men mamma - titta då! Mamma!!!"

Socialdemokratins motsvarighet till ovanstående heter Thomas Bodström. Han är advokat (senast var det nån innebandyklubb som lejt honom), deckarförfattare, riksdagsledamot och ordförande i riksdagens justitieutskott. (OBS att detta är dagsnoteringen från i fredags, det kan säkert ha kommit till något efter det...:-)

Iaf, den sistgångna veckan har han bidragit till två fantastiska nyhetsscoop; för det första vill han sparka/befordra diverse polischefer och för det andra vill han att Gunilla Carlsson ska bli Sveriges nya EU-kommissionär.

Det första har jag ingen åsikt om, även om jag nog tyckte att det verkade lite mysko med så många namngivna pusselbitar (de flesta kvinnor).

Det andra förstår jag inget alls av. På vems uppdrag då? Är han utsänd av partiledningen? Uttalar han sig på eget bevåg? Om svaret är ja på den första frågan - varför i hela friden är det Bodis som uttalar sig om den frågan? Det är en klockren partiledarfråga, som han borde hålla sig låååångt borta från. För även om han har, som det heter, många strängar på sin lyra är han inte partiledare. Inte i närheten, ens.

Jag har sett några sura (s)-kommentarer kring detta, men det lär dock inte uppstå någon större debatt internt, det brukar det inte bli när det gäller just Bodis.

Det får mig att tänka på en episod från sommaren med fängelserymningar x 2, när han var justitieminister. Fredrik Reinfeldt krävde då att Göran Persson skulle sparka sin minister, vilket självklart inte skedde.

Under den sommaren, alldeles efter den andra rymningen, var jag på ett bröllop i Örebro. Under middagen hör jag en diskussion mellan två kvinnor som sitter vid mitt bord, varav ingen är politiskt aktiv.

Kvinna nr 1: Men varför kräver de att han (läs Bodis) ska avgå, det är ju inte han som vaktat dem?
Kvinna nr 2: Nä - men hade han gjort det så hade de f-n inte rymt.

Ridå... ;-)

Äntligen Bajen-vinst

Såg Bajen vinna på Söderstadion för första gången denna säsongen. Det var inte snyggt, det var inte välspelat, men det var (sett till hela matchen) välförtjänt. Målet av Simon Helg borde finnas med när årets mål utses, det var en riktig pärla.

Nu får vi se hur långt det räcker. Jag är inte orolig för Djurgår´n, de har spelat riktigt uselt mest hela säsongen och har några tuffa matcher framöver.

ÖIS däremot verkar ha hittat nåt slags flyt, och deras anfallare levererar. Det gör inte Bajens. Och det kan nog fälla avgörandet...

Bilder från sommaren

På allmän begäran (läs Solveig) kommer här ett antal bilder från i somras. Mycket nöje! ;-)
Trött husse med gosig kisse...

Busig blivande brudgummen Bomme på suverän svensexa...

Trött Letti med samma gosiga kisse som ovan...

Innekatter x 2 levde under en veckas tid loppan på landet...

Undertecknads högra hand (t h) och de sju mastodont-abborrar vi lyckades fånga när vi la ut nät...

Kärlek väntar på anslutande båt i skärgården...

Sommarens första och enda padda...

Trötta kissarna Garbo och Signe vilar ut på en flyttkartong...

Jocke B med charmig son...

Undertecknad och bästa kollegan i Visby...

Inte lätt vara Bajare i dessa dagar...

Ännu en match, ännu en förlust. Bajen har fruktansvärt svårt att göra mål och då vinner man inga matcher. Det är också huvudorsaken till att det ser ut som det gör i tabellen.

En annan orsak är att lag som är i en negativ spiral inte får något gratis. Vi har sett det mot Helsingborg (helt plötsligt får man tackla målvakter, jag menar: de står ju i vägen om ska göra mål), vi har sett det mot Elfsborg x 2 (hörni gulsvarta grabbar, ta er in i straffområdet och ropa aj, så lovar jag att blåsa straff. Ok?) och vi har sett det ett antal ytterligare gånger under säsongen. I andra matchen mot Elfsborg avgjordes t ex matchen definitivt genom en felblåst straff med inte alls många minuter kvar.

Samma visa ikväll. Bajen möter GAIS hemma, och det är en riktigt tuff match, med domarens tillåtelse. Många tuffa närkamper, säkert en hel del blåmärken och sisådär 5-15 i frisparksstatistiken. Med andra ord: som sig bör, så länge som det är lika åt båda hållen.

Vid ställningen 0-1 i 74:e minuten blåser då Martin Hansson straff. För vad - ja, det vete tusan.

Min kloke vän, tillika fotbollsdomare, Per menar att det är en solklar straff. Och visst, det kanske är så enligt regelboken. Men det är inte den nivå som Martin Hansson har satt upp för matchen i övrigt, hade det varit den nivån så hade antalet frisparkar och gula kort varit mångdubbelt fler - åt båda håll.

GAIS gör 0-2 på straffen och matchen är såklart avgjord. Och här kommer min kritik mot svenska fotbollsdomare, med Martin Hansson, Markus Strömbergsson och Martin Ingvarsson i särskild åtanke: om ni inte kan hålla samma nivå matchen igenom ska ni inte döma fotboll på den här nivån. Om ni inte kan låta bli att avgöra matcher genom att helt plötsligt göra en annan bedömning av samma situation än ni gjorde tidigare, i samma match, då ska ni tas ifrån pipan och ägna er åt något annat. Som det är nu är det fan pinsamt. När man dessutom ser ett nöjt leende smyga fram på domarens ansikte, när fansen skriker i protest och spelarna är gråtfärdiga: då är det dags för er att gå hem.

Tyvärr verkar Svenska Fotbollsförbundet vara ett enda stort råttbo av intriger och prestigefyllda män, så det lär väl aldrig hända något på den fronten. Sammantaget gör detta att jag funderar på om jag vill gå på fotboll överhuvudtaget. Och då har det gått långt.

Cantare, ooh ooh...

Spenderade helgen på fantastiskt mysiga Barnens Ö, tillsammans med bästaste kammarkören Cantare. Vi övar just nu på ett verk av Brahms som vi ska framföra tillsammans med en annan kör senare i höst, och en hel helgs körsång var ett slags kick-off för detta projekt.

Som tenor (dessutom uppskrämd första-dito) är det med viss bävan jag ser framför mig hur vi ska jobba med detta tyska verk. Brahms hade uppenbarligen något starkt emot tenorer, vilket märks i vilka toner vi ska sjunga...

I alla fall, körhelgen var fantastiskt trevlig och som alltid var det mycket sång och skratt i glada vänners lag som präglade två hela dygn. Till råga på allt fick vi njuta av sensommarväder, och flera passade därför på att bada i det fortfarande hyfsat tempererade havsvattnet...

Jag måste säga att jag är lite kär i Cantare... Kören består av en väldigt skön tillika prestigelös samling människor, som alla älskar att sjunga (och som dessutom, om jag får säga det själv, är rätt bra på det). Jag är både glad och tacksam att få tillhöra denna fantastiska kör!

"Tog lyxjet till kändisfest"

Är det OK att Mona Sahlin på egen bekostnad åker på en fest när en av hennes vänner fyller 50?

Är det OK att hon gör det TROTS att det är kyrko(*gäsp*)val på söndag?

Är det OK att hon gör det TROTS att vännen är megakändis (dessutom moderat) medan hon är sosseboss?

Är det OK att hon gör det TROTS att hon är kvinna som väl egentligen borde, ja vad vet jag, stanna hemma och stryka mannens skjortor eller nåt (Paul Ronge kanske har nåt tips)?

Svaret är, om man ignorerar vad den s k "medierådgivaren" tycker i Aftonbladet, ett klockrent och rungande JA!

Jag hoppas dessutom att hon får riktigt trevligt, det är hon värd!

Massor att säga men ingen inspiration

Det finns (som vanligt) mycket att skriva om. Men jag har ärligt talat ingen aning om var jag ska börja...

Ska jag kanske skriva något om Ernst? Nä - faktiskt inte, även om jag vet att många blir besvikna nu. Han har säkert gjort en massa skoj saker under sommaren, och kommer säkerligen pryda både en och två löpsedlar med sina piffiga påhitt. Men jag har sluppit se eller höra honom hela sommaren, så han får hålla på bäst han vill. Jag bryr mig inte! (visst är det en härlig känsla?!)

Ska jag skriva om svininfluensan då? Nä - jag tror inte det heller. Jag hade en släng av något slags flunsa i förra veckan, och så kul är det faktiskt inte att man vill skryta om det. Kärleken råkade dessutom ut för en värre variant, och var däckad i en hel vecka. Jag klarade mig med några dagar.

Zlatan då? Nä - jag går inte igång på Zlatan mer än att han har en ganska häftig förmåga att avgöra viktiga matcher med helt absurda mål. Till skillnad från Kim Källström, som mestadels verkar vara på fel ställe vid fel tidpunkt.

Jag skulle förvisso kunna skriva om att jag och Kärleken var i Kumla den gångna helgen, där vi bland annat gick runt i mina gamla kvarter (eller "hoods" som det heter i Stockholm) och hälsade på både Timmy och Anna samt Vesa och Ann-Marie. Plus systrar x 2 med familjer. Och så far och bror förstås. Men jag tror faktiskt att jag sparar det till en annan gång, har en del att säga om Kumla och det tarvar både mer tid och dito textmassa.

Jag ska också villigt erkänna att jag nog haft en och annan tanke på att blogga om det som sker just nu inom (s); dvs positionering inför partikongressen och annat. Typiska symptom är artiklar på DN-debatt eller SvD-Brännpunkt som provocerar och sedermera bemöts med ramaskri eller applåder. Ett annat vanligt förekommande symptom är alla dessa självutnämnda uttolkare av sanning och rätt som uttalar sig om vad (s) och framförallt Mona behöver göra för att vinna valet. Men jag sparar även den till senare, den förtjänar ett eget kapitel.

Jag har också varit sugen på att skriva om det krig som just nu pågår inom psykiatrin, där Socialstyrelsen (med rätta!) slår fast att den sorts behandling som ger bevisat bäst resultat (läs: KBT, kognitiv beteendeterapi) också ska ha första prio när man ska ge råd om vilken typ av behandlingsform som bör rekommenderas.

Med tanke på hur illa ställt det är inom den svenska psykvården borde detta applåderas; äntligen ska vårdrekommendationer och riktlinjer vara grundad på vad som ger bäst resultat! För mig är det en självklarhet - inom vilket annat vårdområde skulle flum och uppenbarligen rätt bristfälliga kunskaper om behandligen i fråga ger resultat få rumstera fritt med människors häsa. Men icke - istället känner sig de som bekänner sig till andra former av behandling mer eller mindre kränkta av detta, oftast personligen uthängda, och det förekommer enligt uppgift såväl hot mot de som föreslår de nya riktlinjerna som rätt starka uttalanden om huruvida Socialstyrelsen har något existensberättigande.

Jag hoppas innerligt att Socialstyrelsen står på sig, så att vi någon gång får fason på den svenska psykvården. Allt annat vore en skam. Å andra sidan är det en bransch som lämnar rätt mycket övrigt att önska.

Så - det blev ändå några rader till slut. Återkommer inom kort med en käftsmäll åt SL... Shit vad de är usla!

På återseende!

Ledighet i ordets rätta bemärkelse

Så återstår en vecka av semestern, och jag känner mig för en gångs skull helt och fullt avslappnad, på ett för mig kanske lite ovanligt sätt. Det kan ha att göra med att jag inte är bortskämd med att ha flera veckors sammanhängande semester, och att årets fem (5) veckor långa ledighet är nytt personbästa.

Det torde också kunna ha att göra med hur jag spenderat veckorna hittills. Den normala tolkningen av ordet ”ledighet” har för mig tidigare inneburit ett fullspäckat schema, med besök och utflykter och alla möjliga sorters aktiviteter och gud vet vad och just det - inte så mycket ledigt. Det ska jämföras med årets semster, ett väldigt lugnt och trivsamt leverne med Kärleken i Solna fram till den sistgångna veckan, då jag och Kärleken istället bott på en ö i Stockholms norra skärgård, med enkom katterna, solen och Östersjön som sällskap.

Nu är det som sagt en vecka kvar av semestern, och jag ser (hör och häpna) faktiskt fram emot att så sakteliga börja återgå till jobbtempo i tillvaron. Men innan dess: ett bad i det 22-gradiga havet. Sisten i är en murgo*!

* Förutom kärlek och katter har jag också haft sällskap av David Eddings fantastiska böcker om Belgarion och Mallorea, där ordet ”murgo” återfinns som en viktig ingrediens. Jag har sträckläst tio böcker på en vecka och faktiskt t o m drömt om dem vid ett tillfälle under veckan. Eddings, som för övrigt gick bort alldeles nyligen, var min väg in i fantasyns underbara värld, faktiskt genom just denna serie som jag fick låna av en kompis i Kumla. De flesta av hans (och hans hustru Leighs, som gick bort för ett par år sedan) böcker återfinns i bokhyllan där hemma. Vila i frid, ni fantasygiganter!

Inget bra tennisår...

Jag vet inte vad det är med årets upplaga av ”Bimpa plays tennis”, men något vajsing är det. Jag hittar inte känslan, och det börjar bli lite irriterande.

Ta förra matchen, till exempel. På andra sidan nät stod (för andra gången i år) Magnus ”Oj-hamnade-den-där-lobben-också-på-linjen?” Ekman.

Jag började spela helt ok, och till skillnad från vårt förra möte var missarna inte alltför många. Istället klickade serven – och det rejält.

Första set: Ledning med 4-0 efter stabilt spel blev istället förlust med 6-7 efter tiebreak. Jag tappade humöret i värmen och och spelkvalitén från min sida blev därefter.

Andra set: Underläge 2-5 vändes till setvinst med 7-6 efter just det – tiebreak. Och i takt med att jag fick tillbaka humöret tappade Magnus detsamma – och ja, ni förstår. Och där hann vi inte mer, trots att vi bokat tre timmar för att för en gångs skull hinna spela klart.

Summa summarum: vi hade i alla fall tur med vädret…

Nostalgi

I samband med det planerade samboskapet har jag haft anledning att röja i mitt, naturligtvis överfulla, förråd. Detta har, också det naturligtvis, inneburit mycket slit och släp men också en hel del trevliga återseenden.


Ett sådant är undertecknads utskrivna tal från första maj-firandet i Kumla 1996. (Shit vad det känns länge sedan!) Till historien hör att jag trots min ringa ålder var första maj-general i Kumla (s) då, och hade genom den "maktpositionen" på ett kuppartat vis förändrat upplägget så att ungdomstalaren (detta år undertecknad) talade först, istället för sist som tidigare år. Bland SSU-arna skämtade vi om att nu kanske några fler skulle stanna kvar och lyssna på oss, förutom de som var där av tvång (läs fanbärarna) och de som inte kunde ta sig därifrån av egen maskin...

I samma veva hade vi också en diskussion (jag vill ogärna använda ordet "konflikt", även om det kanske är en bättre benämning) inom Kumla (s) om fördelning av makt och inflytande. Detta går att utläsa i talet, både tydligt utskrivet och mellan raderna... Jag hade också försökt göra första maj lite roligare detta år, men fick tyvärr nobben i arbetarekommunens styrelse. Därav vissa småbittra pikar i inledningen av talet.

Slutligen var detta dagen efter kungens 50-årsdag, därav avslutningen...


Anyway; så här kunde det alltså låta den 1 maj 1996 i Kumla, på Kumlasjöns scen.
Artist: Bimpa. Text och musik: Bimpa

"Mötesdeltagare!


I år det 107:e gången som det arrangeras första maj-firande av svensk arbetarrörelse.


Detta firande är fyllt av ärorika traditioner; såsom fanor, arbetarsånger och demonstrationståg till ljudet av marschmusik.


Jag tycker att man ska ha kvar traditionerna, man skall sjunga arbetarsångerna och man skall bära fanorna med stolthet.


Om inte annat för att påminna om de lidanden och kval som arbetarrörelsens förkämpar fick utstå för cirka 100 år sedan.


Men som alltid måste vi förändra oss i takt med tiden.


Vi måste börja tänka framåt, utan att för den skull tappa historien.


Vi måste hitta nya former för att fira denna dag,
denna glädjens dag,
denna frihetens dag,
arbetarrörelsens dag.


* * *

Kamrater!


Jag tänkte delge er några av mina visioner som jag har inför framtiden.


För mig handlar det först och främst om tre för mig väldigt viktiga ord.


Ord som gör att jag engagerar mig politiskt, ord som ger mig framtidstro.


Det första ordet är rättvisa.


Jag är socialist. Jag tror därmed på människors lika värde och på att alla människor, oavsett hudfärg, oavsett kön, oavsett plånbokens tjocklek ja till och med oavsett stamtavla skall ha samma förutsättning att skaffa sig en dräglig tillvaro.


I ett rättvist samhälle har alla människor rätt till och därmed också samma förutsättningar för att att kunna skaffa sig en utbildning, ett jobb och en familj.


Men ordet rättvisa kan användas i fel sammanhang.


Moderaterna och andra högerkrafter använder ordet rättvisa på ett för mig obegripligt sätt.


De menar att rättvisa är när alla får behålla vad de tjänat, när alla får vad de förtjänar.


Rättvisa för moderaterna är när man kan köpa till sig en bättre utbildning för pappas pengar. Därför vill jag att vi slår vakt om ordet rättvisa och använder det i dess rätta bemärkelse.

* * *

Partikamrater!


Det andra ordet är demokrati.


Demokratins enda byggsten är att vanliga människor, som du och jag, engagerar sig.


Om vi inte bryr oss, utan överlåter bestämmandet på några få "elitpolitiker", dördemokratin och därmed också chansen till ett rättvist och solidariskt samhälle.


Där ligger ett stort ansvar på oss som medborgare.


Vi får inte nöja oss med att gå och rösta vart fjärde år, och därmed tro att vi gjort vårt.


Det är endast när alla som kan engagera sig gör det och när Svensson bryr sig om vad som händer ut i samhället som vi skapar förutsättningar för demokrati.

Nu menar inte jag att hela Sverige skall sitta i fullmäktige och nämnder, eller att alla ska kandidera till riksdagen.

Det finns andra sätt att engagera sig än att ha en politisk post.

Ett stort ansvar ligger också oss som är aktiva politiker och på de politiska partierna, inte minst socialdemokratin som är det största partiet.

Vi måste sluta upp med att prata om att "nå ut till folket", vi måste vara en del av och bestå av folket.

Politik är att vilja.

Det är endast när man vill något som man kan uträtta något.

Därför får inte någon politiker uppta poster bara för att de har rätt till det i egenskap av kommunalråd eller dylikt.

Ej heller skall man ha politiska uppdra på grund av pengar eller prestige.

Viljan att förändra måste alltid finnas med.
Finns inte viljan kan man aldrig förändra.

Bara förvalta.

* * *

Det tredje och kanske viktigaste ordet är solidaritet.

Det pratas mycket om att det går dåligt för Sverige. Att vi är på väg att bli ett U-land.

Ingenting kan vara mer fel.

När jag vaknade i morse visste jag att min familj inte hade blivit ihjälskjutna under natten bara för att jag är politiskt aktiv.

När jag vaknade i morse visste jag att mina vänner inte hade blivit dödade av en bilbomb.

När jag vaknade i morse visste jag att jag utan att riskera mitt liv kan stå här idag och hålla denna apell om mina politiska åsikter.

Så kom inte och säg att vi har det dåligt i Sverige. Det finns faktiskt saker som inte kan mätas i pengar.

* * *

Partivänner!

Ni har väl alla hört talas om Palestina-konflikten. Vi har alla sett de hemska bilderna, vi har alla läst om de hemska terrordåden.

Som vanligt pratar alla om hur illa ställt det är i mellanöstern och Bosnien.

Men som vanligt är det mycket snack och lite verkstad.

För vad har vi egentligen gjort för att hjälpa till där det uppenbarligen behövs hjälp?

Jag är stolt över att tillhöra SSU, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, som tog initiativet till att ungdomar från såväl Israel och Palestina träffades på vår kursgård Bommersvik för några år sedan.

Där fick de för första gången chansen att träffa varandra och lyssna på varandras åsikter.

Där togs initiativet till det samarbete som ger hopp om fred i mellanöstern.

Jag och alla andra medlemmar i SSU har hjälpt till, idag har ni chansen att göra detsamma. Ni kan nämligen stoppa pengar i de bössor som finns ute hos er.

Insamligen går till Olof Palmes minnesfond och till det projekt som kallas "En miljon för freden". Pengarna kommer att användas till att bygga och få igång en skola i Israel för både israeliska och palestinska ungdomar där de kommer att få lära sig att arbeta tillsammans.

Visa att ni bryr er om freden i mellanöstern, hjälp till att få ihop en miljon för freden.

* * *

Avslutningsvis, mötesdeltagare!

Det var med blandade känslor jag såg hyllningarna av kungen inför 50-årsdagen.

Negativa känslor därför att jag är mot monarki.

Jag tycker nämligen att det är helt vansinnigt att man skall kunna födas till en position som statschef och därmed också ha tusenfalt bättre förutsättningar än en vanlig Svensson.

Positiva känslor tack vare denna gränslösa generositet man visade mot denne man som fyllde 50 år igår.

Tänk om svenska folket kunde visa samma generositet mot de som verkligen behöver.

För jag är helt övertygad om att om vi kan överösa kungen med gåvor av hiskeliga värden kan vi också hjälpa den fattige, hemlöse som lever på att samla tomburkar.

Kan vi ge bort en berguv till kungen kan vi också hjälpa den arbetslösa tvåbarnsmamman som just har fått vräkningsbesked.

Det, mötesdeltagare, är verklig solidaritet.

I och med detta tackar jag för mig och välkomnar Kumlas ene kommunalråd Dan-Åke Moberg upp på scenen.

Tack!

* * *

Tredje gången gillt

Efter ett drygt års frånvaro av tennisspel, har de senaste dagarna blivit någon form av en ketchupeffekt. I lördags match mot Johan, igår mot Erik och så idag var det återigen dags för match mot Magnus.

Om det gick halvdåligt igår, gick det riktigt dåligt ikväll. Nog för att jag lyckades ta ett set mot Mange, men jag spelade faktiskt riktigt dåligt. Matchen slutade 1-1 i set (5-7, 6-3, 1-3) med mina siffror först och vi kommer att fortsätta på den nästa gång vi ses,.

Nej, jag skyller inte ifrån mig, och jag fråntar inte Magnus något av äran. Tvärtom.

Men om det är småtrist att torska när man spelar bra, är det rent ut sagt för jävligt att nästan göra dito när man spelar apdåligt...

Nya tag nästa vecka. Nu - välförtjänt vila.

Saved by the bell...

Igår var det dags för nästa tennismatch, den här gången mot Erik "AttansDuVetAttJagKanSpelaNärSomHelstMenInteNuEllerSen" Sandberg. Ni som har följt bloggen tidigare, vet att det är mycket prestige mellan mig och Erik, och har så varit sedan 1997 då vi möttes för första gången.


I alla fall, nu var det dags för vår premiärmatch.

Det började bra, och jag lyckades vinna första set rätt komfortabelt med 6-4. Serven kändes OK och jag vann ovanligt många bollar framme vid nät.


Andra set vill jag helst glömma, det blev fel från början och i stort sett ingenting fungerade. Torsk med 2-6 och det var match igen.


I tredje set var vi rätt möra båda två. Jag lyckades bryta Erik serve i början av setet men lyckades inte hålla försprånget. Erik bröt istället tillbaka - och en gång till en stund senare. Vid ställningen 3-5 (till Eriks fördel) var dock tennistiden slut för den här gången, och vi avbröt matchen. Fortsättning följer med andra ord...


PS. Det är ingen som har numret till Stefan Edberg? Tror jag behöver jobba lite på mitt fotarbete innan nästa match... DS

Tennispremiär!

Så var det då äntligen dags för sommarens första tennismatch. Då förra sommarens bägge offer, Magnus "JobbarAlltidOchÄrNykär" Ekman och Erik "AjNuHarJagNogOntNånstansIgen" Sandberg inte var tillgängliga fick jag leta någon annanstans för premiärmatchen.

Minns ni Johan, min room-mate från kör-resan till Verona? Det visade sig att han också gillar att spela tennis, och han ställde upp som sommarens första motståndare.

Så i lördags kväll var det äntligen dags, vi intog Haga Tennis hardcourtbana och vi gjorde det som tennissugna entusiaster.

Det gick väl sådär.

Nog för att jag vann (6-2, 6-2, 6-1) men spelkvaliten var inget att hänga i midsommarstången och varken Johan eller jag var nöjda med spelet.

Men kul var det! Och jäkligt skönt att röra på sig, efter alldeles för lång tid i hängmattan...

Visby är fantastiskt...

...vackert så här års. Det är som sagt tionde året jag är här för att delta i politikerveckan, och årets upplaga tillhör helt klart topp tre när det gäller väder. Gårdagen var förvisso regnig och klart svalare än tidigare dagar, men det var i ärlighetens namn bara skönt - inte minst med tanke på oss pollenallergiker...

Inte helt säker

Jag kan inte helt sätta fingret på det, men det är något som inte känns helt bra med årets upplaga av Almedalsveckan. Jag ska försöka förklara hur och varför.

Jag älskar fenomenet i sig, och det väldukade smörgåsbord för samhällsintresserade som det utgör. Undertecknad är i Visby för, om jag räknat rätt, tionde gången i ordningen. Första gången var redan 1996. Då var det inte mycket action alls. Jag minns att vi hade karaoke vid hamnen och att Alf Svensson fick ta emot några kondomer från en av våra kampanjande medlemmar (jag var där med SSU). Jag minns också att Sverigedemokraterna ordnade torgmöte, och att de spottade en av mina vänner i ansiktet för att han hade SSU-tröja på sig. Jag minns också att vi spelade kubb för första gången under den veckan. Så länge sedan är det alltså.

Sedan dess har mycket hänt. Varje år slås nya rekord i antalet evenemang och arrangörer. I år är det över 1000 listade aktiviteter. Känslan av att "nu räcker det väl ändå, nu får det inte plats mer" är stark. Men det var den å andra sidan redan 2002, och då var det väl drygt 150 arrangemang om jag minns rätt.

Den känslan till trots, så har det varje år (fram tills i år) ändå varit politiken som dominerat. Talen varje kväll kl 19 i fantastiskt vackra Almedalen har varit det viktigaste, och allt det andra runt omkring har mest varit dekorativt eller komplement. Trots andra krafters massiva försök att dominera den mediala rapporteringen så har det inte fått något märkbart genomslag. Det är politiken som har synts och rapporterats vidare. (Möjligen är BMW 2007 och Teaterpartiet (hette de så?) 2006 undantag från detta.)

Så känns det inte i år.

Det känns snarare som att årets upplaga är mer av ett vuxenkollo för PR- och reklambranschen än en mötesplats för politiska idéer och människor. Det verkar vara viktigare att rapportera vem som synts med vem på vilken bar och med vilken drink i handen än att prata politik.

Detta stör mig, och jag hoppas att jag har fel. Jag är som jag skrev i början endast en person, och jag kan inte påstås ha koll på allt som händer. (allra minst med över 1000 evenemang).

Så ni som inte håller med är självklart välkomna att protestera! =)