Wednesday, December 31, 2008

Härlig jul, nytt år, livet leker och total kattlycka!

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här... oj vad mycket jag skulle vilja skriva om. Så det blir en kort sammanfattning i form av ett potpurri. De stora sakerna den senaste tiden har inte helt oväntat varit julen, kärleken, det nya året och kattlyckan.
Om vi börjar bakifrån så har julen denna gång varit både extra lång och extra trivsam. Detta då jag, efter hemkomsten från den obligatoriska och vansinnigt trevliga Närke-vistelsen, hade anledning att julfira om igen - och denna gång tillsammans med min kärlek. Letti har för övrigt skrivit och fotat om vårt firande på sin blogg, så titta gärna in där.

Även en liten en kan sprida värme och julefrid...

Kärlekslivet ja. Det är väldigt bra... Jag tror inte jag blir mer privat än så denna gång. Ni som vill ha detaljer får ringa eller nåt. Eller bjuda på fika/lunch nu när vardagslunket snart börjar om på nytt. ;-)

Och så har vi fått ett nytt år. Igen. Nyårsfirandet ägde återigen rum hemma hos Mathias och Martin i Rågsved. Fantastiskt trevligt, och dito god mat. Dessutom några nya bekantskaper. Det var, för att citera Blondinbella, "top notch". ;-)

Så till katterna... mina små älsklingar. Oj vad de gör mig lycklig.

På annandagen var det äntligen dags att hämta Signe på katthemmet Spinnhuset i Hallsberg. Resan till Stockholm gick förvånansvärt bra, Signe fann sig snart tillrätta i kattburen och somnade nästan omedelbums, ihopkurad som en boll. Vid ett par tillfällen vaknade hon till liv och pep lite oroligt. När jag då plockade upp henne borrade hon in nosen i min famn och började spinna... Vad ska man säga? Jag rös av välbehag. Det kändes så rätt.

Signe sover sött i kattburen.

På plats i Solna hade Letti anlänt till lägenheten några timmar tidigare för att umgås med Garbo, den redan befintliga katten. Garbo ja... hon har ju på något sätt blommat ut sedan jag tvingades ta bort Martini. Hon är mer social, mer gosig och mer verbal. Om möjligt också något knäppare än tidigare... ;-)

När vi kom fram var det därför två hyfsat avslappnade katter som träffades för första gången. Garbo var, milt uttryckt, inte imponerad av nytillskottet. Det frästes och morrades en hel del och stackars Signe spenderade sina första två Stockholmstimmar under hyllan i badrummet. Garbo var dock inte våldsam på något sätt, den enda hon lyfte tassen mot var undertecknad och då blev det tvångs-gos i fåtöljen en stund. Det funkade som motmedel.

Garbo i egen hög person.

Efter ett par timmar i badrumsexil kom Signe dock fram och hoppade upp till oss tvåbenta varelser i soffan. Och herre min je vad hon var gosig. Och lycklig, av buset och spinnandet att döma.
Letti myser med Signe...

Redan då var både jag och Letti sålda. Sedan följde några dagar där Signe sakta men säkert vann också Garbos hjärta. Hon var stencool. Trots Garbos morranden och fräsande så visade Signe att hon 1. var här för att stanna och 2. att hon inte utgjorde något hot. Jag och Letti kunde bara titta på och njuta av föreställningen. Vi var hela tiden noga med att gosa med Garbo lika mycket som vi gjorde med den nyanlända kattungen. Ett vinnande koncept, även det.

Efter fyra dagars trevande kattsocialiserande kom då det förlösande ögonblicket. På tisdagskvällen satt Letti med Signe i knät i fåtöljen när Garbo utan förvarning hoppar upp i fåtöljen och börjar tvätta den lilla. Total kattlycka, med andra ord!
Nu är de näst intill oskiljaktiga. Tror ni mig inte? Jag har bildbevis. För några timmar sedan togs t ex denna bild:
Och för några dagar sedan togs denna:

4 comments:

Tingeling said...

Guuuud så sött! Till och med jag, som aldrig haft ett husdjur och knappt förstår mig på de fyrbenta varelserna, får tårar i ögonen...

Anonymous said...

Vad härligt att allt fungerar så bra! Jul och nyår kan verkligen vara en härlig tid.

jenny said...

Ååå, kissekatterna! Så fina de är, och vad skönt att de fann varann de inledande tveksamheterna.

Får man vara så framfusig att man bjuder in sig själv (med bihang, du vet vilka) på fika nån helg framöver? Träffa Bimpa, klappa katt, åka tåg (en nog så viktig punkt för vissa i familjen ;-) )?

Bimpa said...

Inget skulle göra mig gladare! Jag ringer så bokar vi!