Snabba ryck

Igår var jag inbjuden till den årliga vårmiddagen på mitt gamla jobb. Genom åren har dessa tillställningar varit väldigt intressanta, med alltifrån uppstartade kärleksrelationer till "party all night long"... Bayern Brass från Mjölby gjorde starkt intryck ett år, deras stämningshöjande approach pratas det om fortfarnade.

Denna gång var det dock lugnt såtillvida. Men ska jag vara helt ärlig kändes det lite konstigt att gå dit. Eller snarare så var det lite blandade känslor. För självklart kändes det väldigt bra att träffa gamla kollegor tillika kompisar och vänner; vi har ju ändå umgåtts väldigt nära i flera år och delat både glädje och sorg. Samtidigt kändes det nästan lite obekvämt. Inte från min sida, utan en känsla av att andra kände så. Riktat mot undertecknad.

Men visst, jag har ju bytt bransch osv så det kanske inte är så konstigt.