"Du ser ut att ha gått ner i vikt"

Fick den kommentaren av en fd jobbarkompis tidigare idag. Usch, jag hatar när folk säger så. Inte för det den står för, utan för hur det har varit när folk har fällt den tidigare. Empiriska studier av detta fysiska objekt visar nämligen att jag vägt som mest när den frasen använts som mest frekvent...

På fredag är det dags att väga och mäta sig igen, och jag hoppas att jag denna gång motbevisar denna hemmasnickrade teori.

Nojig? Jag? Näe... ;-)

No shit, Sherlock

Läser följande rubrik i Expressen: "Linda Rosing: Det var mina bröst som gjorde mig känd".

Ha ha. Tjejen har humor i alla fall.

Oscar och Emil i högform

Den gångna helgen hade jag besök av min ena syster Sanna och hennes familj, där grabbarna Oscar, 6 och Emil, 4 självklart var med.

Efter en lunch hemma i Solna (där lillkatten Signe charmade alla närvarande), åkte vi allesammans till Naturhistoriska riksmuseet… det var tiotals år sedan jag var där men jäklar vad kul det var… Så mycket att se, så mycket att lära. Ja – barnen hade också kul. =)

Oscar och Emil framför en av dinosauriemontrarna.
Oscar showar strax innan hemfärd.

Jag känner inte det minsta sug...

...efter basket. Jag känner faktiskt ingenting. Nada. Nothing. Nichts.

Jag har inte dömt en basketmatch sedan i början av november (tror jag) och jag har inte varit åskådare vid en basketmatch sedan förra säsongen. Detta är unikt.

Kan det vara så att den kärlek som varat i över 25 år tagit slut? Är det en tillfällig svacka? Jag vet inte. Det känns bara... konstigt. Men bra. I kombination.

OBS! Det här innebär inte att min kritik mot den s k "elitidrotten" innebandy har minskat i intensitet. Innebandy är, och kommer alltid att vara, ett skämt på idrottens himmel.

Oj oj oj...

Det är intensiva dagar på jobbet nu, vilket känns väldigt bra. Det nya livet (med motion och nyttigare mat) känns också bra, även om det då och då uppstår ett sötsug som kräver en rejäl kraftansträngning att stå emot. Än så länge går det dock bra. Riktigt bra, t o m.

Det finns så många saker jag skulle vilja blogga om, som jag vill dela med mig av. Jag ska göra ett försök att beta av dem nu under de närmaste dagarna.

Jag tänkte börja med en liten tillbakablick. För snart 6 år sedan skrev jag nämligen en artikel på Aftonbladets debattsida. Anledningen till min artikel, vilket framgår om man läser den, var en helt absurd dräpa av en person som jag inte ens minns namnet på men som gjorde att jag reagerade väldigt starkt. Hennes artikel var friterad i politikerförakt och dito hat. Min gick i svaromål. Jag minns att jag fick skriva om den flera gånger (för att göra den snällare...) och att jag själv hade satt rubriken "En fritidspolitikers vädjan" men att debattredaktören hittade på en egen... Aja - man kan inte få allt.

Jag minns att jag fick många reaktioner på artikeln, tror jag räknade till ett hundratal mail och telefonsamtal under några veckors tid. (Det här var alltså på den tiden då Aftonbladets debattsida låg långt fram i tidningen och spelade roll). Två av dessa hundra reaktioner var negativa, varav det ena var ett långt, med fin handstil skrivet brev som läste lusen av mig. Resten av responsen var uppskattande och positiv och kom från alla olika sorters människor, de flesta med något slags politisk koppling. Samtliga som hörde av sig hade aktivt letat upp min mailadress eller telefonnummer för att ge sin syn på saken. Jag minns hur rörd jag blev av just det.

Idag läste jag ett inlägg av en skribent som kallar sig för Therese E som är lite på samma tema som min artikel, fast Therese E skriver fan så mycket bättre än jag nånsin kommer att göra. Den här gången är det inte politikerförakt som är ämnet, utan att jobba i vården. Du hittar artikeln här.

Jag kan bara hoppas att Therese E får den respons hon förtjänar. Hon har iaf min respekt och beundran!

På rätt väg

I förra veckan påbörjades projekt Det Nya Livet för mig själv och Letti. I Det Nya Livet ingår att äta mindre och nyttigare och att motionera regelbundet. Vikt och midjemått är det som rent statistiskt ska noteras och jämföras, med veckovisa intervaller. Låter det pretantiöst och seriöst? Det är det.

Nu har en vecka gått. Mätning numero två har genomförts.

Resultat: minus fyra kg och tio (10!) cm runt midjan.

:-)

Taskiga vibbar

Satt i en bil under större delen av gårdagskvällen tillsammans med en kollega. På radionyheterna berättade de om ett delstatsval i Tyskland, som tydligen gått högerns väg. I inslaget hördes en manlig tysk partiledare som inför sina åhörare talade med hög stämma om den ljusnande framtid som nu väntade.

Då säger min kollega det som jag själv kände starkt: "Jag får såna nazistvibbar..."

Världen har förlorat en fantastisk person

Idag begravdes så Bill, min gamla lagkompis tillika vän som jag tidigare skrivit om här på bloggen. Bill var en fantastisk person på många sätt, och hade en ödmjuk och positivistisk syn på livet som fler borde ha.
Bill och hans älskade Lhetitia, på min 30-årsfest för snart fyra år sedan.

Det var en väldigt fin och på något sätt skön begravning, framför allt därför att det var Bill och inte prästen som satte sin prägel på den. Kyrkan var till bredden fylld av alltifrån familj och vänner till fd lagkompisar i basket, plitkollegor från Kumla-anstalten och författarvänner. Och andra som berörts av Bill.

Halva predikan bestod exempelvis av en av Bills längre dikter, och det var nästan som om Bill själv stod där framme och läste de fantastiska orden, på sitt personliga sätt. Då var vi många som grät, och det var skönt att göra det tillsammans.

Jag tänkte dela med mig av två av Bills alster, som också återfanns i programmet för begravningen. Detta så att ni alla får ta del av hans briljans och delikata känsla för ord.

Den första heter "Kvart över längtan" och lyder som följer:

När vinden äter mina ord

Kvart över längtan

mitt i natten

ska jag ta dig i min båt

och segla

mot stjärnlösa himlavatten.

Lyssna till vindens hunger

den som visslar och sjunger.

Lyssna och hör

hur jag älskar dig

med spända segel

på anonyma himlakroppars

blanksvarta spegel

tills gryningen tar oss i hamn

och vinden bär ditt namn.

Den andra dikten, som är nästan skrämmande i sin realism, heter "Tåget" och får avsluta det här inlägget:

I sista stund hoppade jag på

destination - okänd.

I rasande fart rusar det fram,

men något är konstigt.

Aldrig stannar tåget till.

Ändå försvinner gamla ansikten,

de byts mot nya.

Jag är förvirrad och rädd,

jag vill stiga av.

Men så plötsligt förstår jag.

Det är livets tåg,

destination - döden.

Ingen undkommer.

Jag får göra det bästa av resan.

Det gjorde du, min vän.. Det gjorde du verkligen.

Kattmatsbluff

Jag är som bekant stolt ägare till två kattfröknar. Katter äter kattmat, som med fördel inhandlas i lämplig butik.

Av den anledningen stegade jag in i Coop Konsums butik i Västra Skogen i förrgår. Självklart fanns det mycket att välja mellan (så är det alltid när det gäller katter och hundar) men då jag var hyfsat säker på vad jag ville ha, så stod jag inom kort och valde mellan de två märken som bägge erbjöd den produkt jag ville ha (portionsförpackad "blöt" kattmat): Whiskas och Coop´s eget märke Cats.

Jag blev dock inte riktigt klok på prissättningen. Whiskas var som väntat dyrare, 55 kr och Cats billigare, 42 kr. Tittade man dessutom på jämförelsepris per kg (som jag ofta gör) så var Whiskas betydligt dyrare än Cats. Men det var något som inte stämde.

Whiskas variant innehöll nämligen 12 påsar x 100 gram medan Cats erbjöd 8 x 100 gram. Enligt jämförelsepriset så kostade Cats 35,50 kr/kg, vilket då var betydligt billigare än Whiskas dito. Samtidigt ville man ha 42 kr för 0,8 kg. Hmm... Någon mer än jag som luktar bluff?

Enkel överslagsräkning visar dessutom att Whiskas faktiskt är billigare när allt kommer omkring. 55 kr delat på 12 påsar ger 4,58 kr per 100 gram, eller 45,83 kr per kg. Jämför detta med Cats 42 kr delat på 8 påsar = 5,25 kr per 100 gram, 52,50 per kg.

Jag sa till i butiken och fick medhåll från butikspersonalen om att det inte såg ut att stämma. Trots detta var den gamla prislappen kvar igår...

Visst - priset på kattmat kanske inte är världens viktigaste fajt att ta. Men om de bluffar om detta, kanske de gör det med andra varor också. Och den känslan gillar jag inte.

Någon som vet vart man kan anmäla den här typen av fusk? Jag har bildbevis... ;-)

Ny turnering

Det var så kul att vi påbörjade en ny turnering. Först ut denna runda var Magnus mot Sonno. Magnus fick spö. Igen. Ha ha ha... =)

Nu är det Samuel mot Tedde.

Basketdrabbning

Idag är en stor dag. Idag är det nämligen dags att försvara den titel jag lyckades tillkämpa mig förra vintern. Jag menar självklart NBA på min Playstation 3.

Grabbarna är här, maten är uppäten och turneringen har inletts. Denna text kommer att uppdateras allt eftersom turneringen avlöper.

Först ut är Amme (Boston Celtics) vs Samuel (Orlando Magic).

Uppdatering kl 15.15: Amme vann en jämn drabbning mot Samuel med 43-39. Amme kan bli en svår nöt att knäcka...

Nästa match är Magnus (San Antonio Spurs) mot Teodor (Chicago Bulls).

Uppdatering 15.35: Magnus blev nyss förnedrad av Tedde. Han blev ägd. Slutsiffrorna 62-41 talar sitt tydliga språk... Magnus ser inte glad ut. Det gör han förvisso sällan.

Nästa match är Sonno (Cleveland Cavaliers) mot Uno (Houston Rockets).

Uppdatering 15.55: Uno ledde länge, men fick till slut spö av Sonno med 48-41. Nu är det min tur. Ilija ska få spö... ;-)

Uppdatering 16.19: Ilija (Phoenix Suns) fick smisk av undertecknad (LA Lakers) med hela 71-58.

Nu är det dags för semifinal nr 1 mellan Amme och Tedde.

Uppdatering 16.38: Amme är i final efter 67-52. Nu är det min tur att spela semifinal mot Sonno. Återkommer...

Uppdatering 17.19: Japp - jag gick till final efter 47-36 mot Sonno. Sen tog det stopp. Efter ett sekunddrama jag sällan skådat fick jag spö av Amme och hans Celtics med minsta möjliga marginal. Jag stannar där, då jag är lite småsur... ,-)

Segraren Amme
Ilija och Uno spelar coola...

Sonno är på väg att spöa Magnus...

...som inte är alltför glad

Härlig jul, nytt år, livet leker och total kattlycka!

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här... oj vad mycket jag skulle vilja skriva om. Så det blir en kort sammanfattning i form av ett potpurri. De stora sakerna den senaste tiden har inte helt oväntat varit julen, kärleken, det nya året och kattlyckan.

Om vi börjar bakifrån så har julen denna gång varit både extra lång och extra trivsam. Detta då jag, efter hemkomsten från den obligatoriska och vansinnigt trevliga Närke-vistelsen, hade anledning att julfira om igen - och denna gång tillsammans med min kärlek. Letti har för övrigt skrivit och fotat om vårt firande på sin blogg, så titta gärna in där.

Även en liten en kan sprida värme och julefrid...

Kärlekslivet ja. Det är väldigt bra... Jag tror inte jag blir mer privat än så denna gång. Ni som vill ha detaljer får ringa eller nåt. Eller bjuda på fika/lunch nu när vardagslunket snart börjar om på nytt. ;-)

Och så har vi fått ett nytt år. Igen. Nyårsfirandet ägde återigen rum hemma hos Mathias och Martin i Rågsved. Fantastiskt trevligt, och dito god mat. Dessutom några nya bekantskaper. Det var, för att citera Blondinbella, "top notch". ;-)

Så till katterna... mina små älsklingar. Oj vad de gör mig lycklig.

På annandagen var det äntligen dags att hämta Signe på katthemmet Spinnhuset i Hallsberg. Resan till Stockholm gick förvånansvärt bra, Signe fann sig snart tillrätta i kattburen och somnade nästan omedelbums, ihopkurad som en boll. Vid ett par tillfällen vaknade hon till liv och pep lite oroligt. När jag då plockade upp henne borrade hon in nosen i min famn och började spinna... Vad ska man säga? Jag rös av välbehag. Det kändes så rätt.

Signe sover sött i kattburen.

På plats i Solna hade Letti anlänt till lägenheten några timmar tidigare för att umgås med Garbo, den redan befintliga katten. Garbo ja... hon har ju på något sätt blommat ut sedan jag tvingades ta bort Martini. Hon är mer social, mer gosig och mer verbal. Om möjligt också något knäppare än tidigare... ;-)

När vi kom fram var det därför två hyfsat avslappnade katter som träffades för första gången. Garbo var, milt uttryckt, inte imponerad av nytillskottet. Det frästes och morrades en hel del och stackars Signe spenderade sina första två Stockholmstimmar under hyllan i badrummet. Garbo var dock inte våldsam på något sätt, den enda hon lyfte tassen mot var undertecknad och då blev det tvångs-gos i fåtöljen en stund. Det funkade som motmedel.

Garbo i egen hög person.

Efter ett par timmar i badrumsexil kom Signe dock fram och hoppade upp till oss tvåbenta varelser i soffan. Och herre min je vad hon var gosig. Och lycklig, av buset och spinnandet att döma.
Letti myser med Signe...

Redan då var både jag och Letti sålda. Sedan följde några dagar där Signe sakta men säkert vann också Garbos hjärta. Hon var stencool. Trots Garbos morranden och fräsande så visade Signe att hon 1. var här för att stanna och 2. att hon inte utgjorde något hot. Jag och Letti kunde bara titta på och njuta av föreställningen. Vi var hela tiden noga med att gosa med Garbo lika mycket som vi gjorde med den nyanlända kattungen. Ett vinnande koncept, även det.

Efter fyra dagars trevande kattsocialiserande kom då det förlösande ögonblicket. På tisdagskvällen satt Letti med Signe i knät i fåtöljen när Garbo utan förvarning hoppar upp i fåtöljen och börjar tvätta den lilla. Total kattlycka, med andra ord!
Nu är de näst intill oskiljaktiga. Tror ni mig inte? Jag har bildbevis. För några timmar sedan togs t ex denna bild:
Och för några dagar sedan togs denna:

Och julen är härlig...

Japp. Rubriken säger väl allt. Denna jul är lite extra härlig då den kryddats med kärlek.

För min familj innebar julen förr ofta stressiga scheman (skilsmässobarn...) och ett digert program. Men det var då. Sedan ett antal år tillbaka tar vi det istället lugnt och skönt, vilket har inneburit mycket trevligare jular.

I år firade vi själva julafton hemma hos den fantastiske fadren, i huset på landet (dvs Närkeslätten). Det var hur trevligt som helst. Barnen lekte och var glada, maten var både god och i överflöd och jag somnade min vana trogen till en stund under Kalle Anka.

Julen har så här långt varit så bra att jag inte ens låtit stressa upp mig över mindre roliga saker. Som t ex att:

- Komplett.se inte höll den garanterade leveranstiden. Vad är väl 200 kronor i presentkort (och dåliga försök till ursäkter) mot att typ 60 procent av julklapparna inte kom fram innan julafton? Mindre servicebenäget företag får man nog leta efter. Å andra sidan är de inte lika usla som Comhem. Och det är ju alltid något att glädjas åt, så här i juletid.

- Jag inte hittade katten Garbo när jag åkte hemifrån. Det gjorde för övrigt inte heller den dedikerade kattvakten. Antagligen har hon gömt sig bakom skåpet under diskbänken, men man vet ju aldrig. Låtom oss hoppas att inget hänt Garbo...

- Den intellektuella titanen Blondinbellas desperata jakt på uppmärksamhet, denna gång genom att kalla Karl-Bertil Jonsson för "kommuniskskit". Sorry tjejen - det funkar inte. Den här gången heller, ska väl tilläggas.

- Linda Rosing-Faddes försök till samma sak genom att posera som tomte hos några familjer. Inför Expressens kamera, så klart. Ärligt talat: vem f-n vill ha Fadde som tomte på julafton? Familjen på fotot såg också lite skrämd ut...

- Henke Larssons mål i den s k "Superligan" i innebandy. Någon av sportkrönikörerna, tror det var i Aftonbladet, skrev att han är ett sånt fysiskt praktexemplar att han kan bli stjärna i vilken sport som helst. Ha ha - det är humor på Glenn Killing-nivå! För ärligt talat: säg en sport där Henke, efter avslutad (?) proffskarriär i fotboll, kan börja om och hamna i högsta serien? Ja - förutom innebandy då, men deträknas inte.

Skulle han kunna hoppa in i Basketligan? Elitserien i handboll? Hockey? Bandy? Volleyboll?

Nä - exakt. Och det är hela min poäng.

Men inte ens detta kan rubba julstämningen. Imorgon hämtas Signe från katthemmet, och sen blir det julmys med Letti, WoW, julmat i massor och en och annan snaps. Och gos med Garbo och Signe, såklart.

Syns och hörs!

Fick en julhälsning...

...från mina goda vänner i Uppsala, Markus och Jenny m barn x 2. Se själva nedan. Och njut...

Och så en uppdatering

De sista dagarna, eller kanske framför allt veckorna, har varit speciella på många sätt. Mycket har varit bra, annat tråkigt.

För att ge er en liten uppdatering kan jag börja med det roliga:

1. Min inflyttningsfest, som jag skrivit om tidigare här på bloggen. Cirka hälften av de jag bjudit in kom - och det innebär fullt med folk hela kvällen. Jag är lyckligt lottad med så många goda vänner...

2. Min kärlek. Letti är en fantastisk varelse, och jag är ofattbart lyckligt lottad över att hon tycker att jag är dito.

3. Min körsång. Kammarkören Cantare är ett fantastiskt gäng, som under ledning av utmärkte dirigenten Niclas Bertell också har förmågan att skapa skön körsång. Förra helgen hade vi två julkonserter, och de var mycket uppskattade, inte minst av oss själva... Undertecknad fick dessutom bekänna färg meddelst ett solistinhopp i en av sångerna vid den andra konserten, och det gav helt klart mersmak. Den gamla tanken på att testa sånglektioner dök plötsligt upp igen... ;-)

4. Mitt arbete (läs: mina arbetskamrater) Jag stormtrivs verkligen på jobbet, inte minst därför att jag har fantastiska kollegor. Radhuskvinnan/vildvittran från Storvik Jess är typ min idol, och det beror inte bara på att hon har en fantastisk familj inklusive en man som lagar himmelsk god mat. Hon är helt enkelt kollegan med stort K.

5. Mitt hem. Med god hjälp av Letti har jag nu lyckats få till min lägenhet så som jag vill ha den. Det som fattas är lite foton och tavlor på några av väggarna. Att komma hem är en njutning...

6. World of Warcraft. Sorry, ni som tycker det är barnsligt att en vuxen man spelar WoW kan hålla er till Ernst och Kunskapskanalen. WoW är ett oerhört socialt spel, och har en nästan meditativ funktion. Så är det bara. Att Letti börjat spela gör inte spelet mindre attraktivt... ;-)

7. Signe is coming. Om lite drygt en vecka hämtar jag Signe från katthemmet Spinnhuset i Hallsberg. Känns hur kul som helst. Hoppas hon och Garbo kommer att fungera ihop.

Så till det tråkiga, som lyckligtvis nog inte är så många saker. Men ändå.

1. Bills bortgång. Blir bara mer och mer ofattbart ju mer jag tänker på det. Eller pratar med gamla lagkompisar om det. Hittade t ex bilder från min 30-årsfest där Bill och hans Tisslan var självklara gäster. Alltid med ett tryggt leende. Alltid med kloka ord eller tankar. Du är saknad, kompis.

2. Halsflusshelvetet. Jag missade såväl luciasjungningar som Pragresa och viktiga jobbsaker pga denna hemska företeelse. Tur att det finns Kåvepenin.

3. Vädret. Var tusan är snön? Och kylan? I don´t like this...

Word.

Sorg

Min vän Stefan ringde för en stund sedan. "Sätt dig ned", började han med. Sen kom de hemska orden. "B är död".

B, fd lagkamrat i basket och en väldigt god vän sedan dess, var strax över 30 när gick bort, mitt i livet.

Jag kan inte med ord beskriva sorgen som bubblar upp, och jag kan inte ens föreställa mig hur det måste kännas för hans närmaste familj, inklusive hans fru L och deras två små barn.

Mina tankar går därför till B:s familj ikväll. Jag tänker på er. Och till B vill jag bara säga en sak: Jag kommer att sakna dig, kompis.

Årets ickehändelse

Finland vann VM-finalen mot förhandsfavoriten Sverige. I sudden death, dessutom. Upplagt för drama - men ingen bryr sig (förutom TV4, av någon konstig anledning).

Varför? Därför att det var i skitsporten innebandy som ingen i hela världen spelar, än mindre bryr sig om.

Med andra ord: årets ickehändelse har inträffat. Ungefär lika spännande som att klippa tånaglarna. Om ens det.

Halsfluss är av ondo

Om man får halsfluss kan man inte svälja utan att det gör helvetiskt ont. Man får äta mestadels flytande saker, och tugga både penicillin och piller med febernedsättande egenskaper. Och så får man ställa in resan till Prag med den fantastiska kören Cantare...

Jag hatar halsfluss.

Är pakt ett neutralt ord?

Har noterat att (s), (v) och (mp)-ledningarna nu enats om att gå till val på en koalition. Det är väl bra, även om resan dit var osedvanligt taffligt skött sett till vad som presenterats för media.

Noterar också att detta nya samarbete rubriceras av Aftonbladets samhällsredaktion som "Vänster-pakten". "Pakten". Jo jag tackar. Smaka på ordet, inte f-n är det ett neutralt ord? Får snarare associationer till "pakt med djävulen" och "Warzawa-pakten", vilket ju inte är så kul.

Den borgerliga koalitionen kallas alltjämt dock för det väsentligt mer positivt laddade ordet: "Alliansen", så också av Aftonbladets samhällsreportrar och rubriksättare.

Spännande.

PS Noterar till sist också att Aftonbladet.se har en till synes fånig omröstning om vad man borde kalla det nya samarbetet. Alternativen är Trojkan, Kollektivet, Svamp (s+v+mp), Ohlyansen (sic!) och Vänsteralliansen. Just nu leder Svamp-alternativet... DS

FEST!

Så blev den då till sist av, min inflyttningsfest. Trots många återbud (sjuka barn och redan inbokade 40-årsfester är av ondo!) var det ett stort gäng som gästade den nu färdiginredda lägenheten i Solna.

Här kommer lite bildbevis, från några av de som förgyllde kvällen och lägenheten:

Ullis och Jenny förfestar... (togs redan kvällen innan)

Daniel, Mathias, Helena och Hasse har trevligt vid köksbordet... ;-)

Tompa, Stefan, Linus, Elin, Jenny och Patrik i soffan...

Flickvän med lånad Tora...

Elin, 10 månader, gillar höga höjder...