När fotbollsdöden kom till Söderstadion

Jag har sett Hammarby spela fotboll mot i stort sett alla lag i årets upplaga av Allsvenskan. Gefle, Örebro och Trelleborg inräknade. Nu ikväll fick jag bevittna mötet med Ljungskile, ibland omnämnda som nåt slags verklighetens "Åshöjdens BK".

Det finns dock en avgörande skillnad, med betoning på avgörande: alla de andra lagen spelar fotboll, så också Bagarn och gänget i Åshöjdens litterära värld. Ljungskile gjorde allt annat än att spela fotboll. Istället ägnade de 94 minuter av mitt liv åt att försöka döda all form av fotboll. Den bästa liknelsen jag kan hitta är från Harry Potter, där s k "Dementors", som är ena riktigt läbbiga skräckvarelser, suger åt sig glädje och positiv energi. Den som mött en "Dementor" blir sig aldrig riktigt lik igen, då glädjen och all positiv energi försvunnit som i ett svart hål.

Precis så känns det just nu. Jag älskar fotboll, och kan gärna applådera en motståndare som spelar bra dito. Detta innebär efter kvällens match att jag hatar allt vad Ljungskile står för.

Jag hoppas vid gudarna att dessa fotbollens glädjedödare och energitjuvar åker ur Allsvenskan för att aldrig komma tillbaka. För om detta är allsvensk klass är det lika bra att vi ger upp.

Uppdatering: Nu skriver också Sportbladet om Ljungskiles spelförstörande taktik. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/allsvenskan/ljungskile/article3025460.ab