It´s still winter

Då det fortfarande inte blivit någon förbättring gällande rumstemperaturen sa vi till i morse igen. Nu när vi kom tillbaka till hotellrummet efter vår utflykt kom Sherif, vår städare, och förklarade att det inte finns kyla på hela hotellet. Det är ju vinter, förstår ni väl. Vi gav oss inte, då det faktiskt påverkar denna fantasiska vecka på ett tydligt negativt sätt.

I samma andetag som han säger att han ska prata med sin chef, lämnar han över ett brev till oss från vår guide Dina där hon undrar hur det har gått med – just det – AC:n. Lite komiskt.

Nu ska jag strax gå och prata med guiderna igen, när de är på plats i servicekontoret. Den här lilla detaljen börjar bli lite väl jobbig. Hoppas de har något maktmedel att ta till. Typ morra eller så.

Uppdatering: Nu har Sherifs chef varit här, och jag har också pratat med nåt slags manager i receptionen. De varvar ”we cannot do anything, it´s winter” med ”I will ask someone to look into it”.

Enligt guiden Dina är det extremt varmt för årstiden, vilket förklarar varför hotellen inte haft AC:n påslagen. Hon lovar samtidigt att hon ska ligga på för att få dem att anpassa servicen efter den verkliga temperaturen, inte kalendern.

Uppdatering igen: Nu har vi fått besked x 2. Hotellet meddelar att de inte tänker starta AC:n. Istället har vi fått låna en fläkt från receptionen, så att vi kan lite fart på den varma, fuktiga luften. Som om det var det som var problemet.

Vår tidigare favvo Dina har skrivit ett andra brev till oss, där hon konstaterar att ”hotellet i regel inte har AC:n igång under vintermånaderna”. Suck.

Fortsättning lär följa.

Mitt livs häftigaste upplevelse

Sitter just nu på hotellrummet, det är måndag och klockan är snart fem. För en stund sedan kom vi hem från vårt snorklingsäventyr i naturreservatet Sharm El Naga. Det var… alltså, det var… fast mer som… Äh – jag ger nog upp att försöka beskriva det på annat sätt att det var mitt livs häftigaste upplevelse. Utan tvekan. Att ligga där, tyngdlös i det salta vattnet, och ha hundratals fiskar i regnbågens alla färger simma under, framför och bakom mig var obeskrivbart fantastiskt. Långa stunder flöt jag och Kärleken runt i detta paradis, hand i hand, och bara njöt.

Vi bestämde oss på studs: vi MÅSTE skaffa dykcertifikat!

Underteckad snygg som få och redo för äventyr...

Kärleken demonstrerar hur viktigt det är att dricka ordentligt innan man plumsar i havet...

I Sharm El Naga kunde man dyka och snorkla direkt från stranden.

En förvuxen get.

Röda havet is da shit!

Idag på förmiddagen bokade vi en utflykt med snorkling från stranden, i naturreservatet Sharm El Naga. Vi passade också på att försöka få hjälp av våra Ving-guider för att kicka igång vår air conditioner. Det är lite småsvårt för oss båda att sova när det är över 25 grader i rummet mitt i natten. Fuktig värme, dessutom.

Efter det gick vi till vårt hotells systerdito rakt över gatan, då vi tänkte begagna oss av deras strand. Det var helt enkelt dags för oss att möta Röda Havet. Upplevelsen var helt klart över förväntan… Där låg vi, på varsin solstol med ett stort parasoll ifall vi ville ha skugga, och lästa våra böcker, drack goda drinkar (min var iaf god) och åt god lunch. När det blev för varmt doppade vi oss i havet, som hade precis lagom temperatur. Vi såg t o m lite fiskar, som ett slags ”teaser” inför morgondagens snorkeläventyr.

Efter ett antal timmar på stranden, de flesta i skuggan av vårt parasoll, unnade vi oss varsin halvtimmes massage på det närliggande wellness-center. Det var väldigt skönt, även om jag saknade de lite hårdare tag som den naprapat som kommer till jobbet brukar bjuda på.

På kvällen var det återigen dags för buffémiddag, men till skillnad från tidigare kväller klädde vi upp oss. Kärleken var helt sagolikt vacker, i en svart läcker klänning och med uppsatt hår. Själv lyxade jag till det med en vit skjorta istället för den sedvanliga enfärgade t-shirten. Vad gör man inte för att vara fin… Kärleken var helt klart middagens begivenhet, och hon drog mångas blickar till sig. Inte mig emot, då jag fick gå bredvid och glänsa… ;-)

"It's winter"

Dagen hann knappt börja, innan vi fick skratta en hel del. Detta då vi, efter en extremt varm natt och där det inte ens gick att vädra pga en väldigt stark bensinodör utomhus, gick till receptionen för att klaga på air conditionern. Då utspelade sig (på ett ungefär) följande konversation:

Jag: - Excuse me, we have problems with our air conditioner.

Hotellkille: - It´s not hot?

Jag: - No, it´s not cold.

Hotellkille: - We don´t have cold.

Jag: - Why?

Hotellkille: - It´s winter…

Det slutade I alla fall med att han lovade prata med teknikern, för att se om de kunde ordna lite kyla… I skrivande stund har vi inte märkt någon skillnad.

Resten av dagen spenderades mestadels på hotellrummet där vi omsöm läste varsin bok, omsöm plöjer igenom den medhavda dvd-boxen med Star Trek Voyagers sjätte säsong.

Då hela syftet med resan är att vila upp oss och ladda batterier var det väl investera slappar-timmar.

Yalla yalla-bussar och Farliga killen

Dag två inleddes med ett välkomstmöte med Ving-guiderna Ylva och Jessica. Jag har tidigare bara dåliga erfarenheter från reseledare (Kos sommaren 95 m Micke G, Martin H och Lars O…) men jag måste säga att de här verkar vara av en annan kaliber än de vi mötte då. Ärliga, roliga och lätta att ha att göra med, istället för självupptagna, dryga och giriga som på Kos. Kanske beror detta på att Kos är en party-ö dit ungdomar åker för att supa skallen av sig, medan Hurghada verkar vara mer ett resmål för äldre och äldre-äldre. Och så vi förstås.

I alla fall, vi bjöds på bra information om Yalla yalla-bussar, dricks, resmål etc och fick även inbjudan till en stadstur med buss senare på kvällen.

Efter några timmars solande samt mat och dryck åkte vi med bussen. Och det var på många sätt en bra rundtur, med mycket bra och personlig info från guiden Dina. Det var bara en sak som var riktigt dålig, och det var när vi stannade till vid en parfymfabrik ”för att veta mer om Egyptens stolta parfymhistoria”. Det var rent skitsnack, det var inget annat än ett säljmöte som vilken Tupperware-försäljare hemma i Sverige hade kunnat ordna. Det var väääldigt mycket ”special prize only for you my friend” från vår värd och ”ni behöver inte pruta, det har vi redan gjort åt er”-budskap från vår annars utmärkta guide. Vi (dvs jag och Kärleken) var faktiskt nära att köpa några flaskor (det luktade onekligen gott) men då försökte försäljaren pracka på oss ytterligare grejer, till ett ännu högre pris vilket gjorde att vi till slut sa nej tack och gick därifrån.

Jag inser att Ving och alla andra arrangörer säkert har sina ställen dit de förväntas locka oss turister mot kanske lite provision eller rabatt. Det här kändes dock som rent bondfångeri och gav en dålig eftersmak i munnen.

Efter besök på basaren i ”riktiga Hurghada” (vi bor i New Hurghada som byggts upp bara för att inhysa oss turister) avslutades kvällen med hotellets middagsbuffé, som var utmärkt även denna kväll.

Roligaste grejen inträffade när vi på väg från restaurangen satte oss ner i en soffa för att dricka lite kaffe. Det visade sig nämligen vara en skådeplats för nåt slags uppträdande, där en vältränad ung man (här döpt till Farliga Killen) gick varv efter varv i ringen och visade upp först och främst sin buffade kropp, men också vassa saker han skulle stoppa i näsan (!). Till sin hjälp hade han en spenslig krabat i Karate Kid-outfit och spännande musik. (Varje gång han gick runt och visade upp sig själv och sina… tillgångar hann musikanläggningen spela ungefär två låtar…)

Det var med ett leend vi så sakteliga drog oss mot hotellrummet där lite Bailey´s och DVD-film på datorn väntade. Och lite bloggande. =)

Jag och Kärleken med Röda Havet i bakgrunden...

Äntligen dags för Egypten!

Vår resa till solen och värmen började väl inte sådär jättebra, med ett 1 timme och 30 minuter försenat plan från Arlanda. Det blev inte bättre av att flygplanets säten med stor sannolikhet var måttagna efter barnen på förskolan Snöflingan i Umeå. Eller att alla kända klichéer och fördomar som finns gällande sydländers oförmåga att organisera saker (t ex passkontroller på en internationell flygplats med 40 000 ankommande resenärer varje vecka) infriades. Det sistnämnda var helt absurt.

Men inget av ovanstående gör någonting! För nu, när vi väl kommit fram till hotellet i Hurghada är all irritation som bortblåst. Hotellet vi bor på är nämligen inspirerat av Tusen och en natt-sagan, vilket märks på alla sätt och vis. Redan efter några timmar känner både jag och Kärleken att det här var så nära paradiset på jorden man kan komma. Iaf med våra mått mätt.

Vårt hotell i Hurghada...

Vi hade tydligen bokat halvpension, vilket från början inte var meningen men visade sig vara en rejäl vinstlott. För varje kväll bjuds det på en fantastisk buffé som man kan avnjuta inne i någon av de tre restaurangerna eller utomhus vid en av de många poolerna…

Fadde den nya Ernst?

Hittade en riktig TV4-såpa som just nu rullar på Expressens webb, där fd SVT-profilen Elisabeth Höglund tydligen har fått sparken från TV4 och programmet "Förkväll".

Det finns säkert mycket smaskigt att säga och skriva om detta, och Expressen kan säkert fylla både en och två uppslag de närmsta dagarna.

Finessen med dylika knäck är att det går att fylla ut med "nyheter" där andra B- och C-kändisar ondgör sig över hur C-kändis X blivit behandlad etc. På så sätt kan man både hålla liv i en story och ge konstgjord andning till låtsatskändisar på dekis.

Ett skolboksexempel på detta är nedanstående länk. Jag hade kunnat skriva något om att Fadde inte bara är mediakåt, han verkar inte ha sett programmet ("Förkväll" har ungefär samma tyngd som hissmusik har när det ska delas ut Grammys) men jag tror jag att jag avstår. Artikeln talar liksom för sig själv.
http://www.expressen.se/noje/1.1876635/fadde-darwich-utan-elisabet-forsvinner-tyngden-i-programmet

Skratta mycket så går du ner i vikt (tror jag)

Min vän Bea, som jag promotade här på bloggen så sent som igår, har idag skrivit ett i grunden allvarligt inlägg som fick mig att skratta högt och ljudligt och länge. Det handlar om vikt och är verkligen ord och inga visor. Precis så som jag minns henne från forntiden, då vi pluggade tillsammans...

Eller vad sägs om följande rader, där författaren ber om ursäkt; inte för sig själv utan för alla som tjatar om diet och points osv:
"Förlåt för att de plågar er med sitt ständiga tjat om dieter. Ha överseende med dem; de vet nämligen inte att hela världen inte cirkulerar kring deras person och att vi andra inte ens noterat deras extra vårrulle – och dessutom högaktningsfullt skiter i den."

Läs hela inlägget här: Ta kakan och håll käften! Eller låt bli - men håll fortfarande käften!

Det är skillnad mellan folk och folk

Min vän Hasse som började blogga för ett tag sedan funderar över hur olika Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt beskrivs av media.

Läs hans inlägg: Anders Borg, Carl Bildt och Sven-Otto Littorin sviker Fredrik Reinfeldt

Läsvärda bloggtankar

Till höger hittar ni nu en uppdaterad lista över bloggar jag följer mer eller mindre dagligen.


Nya på listan är bland annat:
Peter Andersson (mitt gamla gitarrkomp tillika kollega och vän) som skriver mycket och bra om politiska skeenden, med s-perspektiv (förstås)
Beatrice Sagfors (min vän sedan Brunnsvik) som äger ordets gåva som få andra. Bloggosfären blev ett trimmat tangentbord rikare när Bea började blogga häromveckan...
Åsa Landström (också Brunnsvikare) vars blogg nästan är lika intressant att följa som den dagliga statusuppdateringskaskad på Facebook (inkl kommentarer) som hon och Bea underhåller oss andra med...
Åsa Westlund (EU-parlamentariker) på vars bröllop jag en gång sjöng högt och (förhoppningsvis) vackert.
Johanna Graf (opp.råd i Solna) som skriver mycket och befriande personligt
Johan Sjölander (fd kollega och trätobroder) som liksom jag är världens hästsosse, och vi är sällan helt överens. Coolt va?

Nedräkning

Jag är kanske inte känd för att ha gjort bra spontanköp genom åren. Alltifrån puckade prylar från tv-shop (som borde vara preskriberat nu, med tanke på att det typ 10 år sen) till en och annan lägenhet står på listan över synder.

Men häromdagen gjorde jag och Kärleken det ultimata spontanköpet: en resa till solen. På torsdag bär det av, till exotiska Egypten. Målet är dock inte pyramid-spotting, eller att uppleva den egyptiska kulturen eller att få med sig tusen upplevelser hem med bagaget.

Nej, målet är istället en veckas avkoppling i solen, allra helst med fötterna i vattnet och en bra bok framför näsan. Kanske lite snorkling och en bra film framåt kvällen på hotellrummet. Och god mat och dryck när andan faller på.

Jag längtar redan...

Orsak - verkan på basketplan

Under söndagsförmiddagen gjorde jag något som numera känns väldigt ovant - jag åkte till en baskethall. Målet för resan var Tibblehallen i Täby där jag skulle titta på mina gamla P92-grabbar från Sigtuna basket, som gått och blivit stora och starka (och äckligt långa) och som till råga på allt skulle spela en match i USM mot anrika Alvik.


Det var en jämn match, och det var två bra lag som stångades under korgarna, sköt i långa trepoängare och slängde sig efter lösa bollar. Det var basket när det är som bäst.


Om det inte vore för en sak: domarstandarden. (Och det här är tråkigt att skriva för mig som gammal domarkämpe). Genom sitt agerande, framför allt i slutet av matchen, så avgjorde de till det ena lagets fördel. Och det är lika trist att se, oavsett vilket av lagen det drabbar.

Grejen är att det inte bara är själva avblåsningarna som avgör, det är också alla de gånger de inte blåser. Ta Martin "I´m To Sexy If You Ask Me" Hanssons missade hands i matchen mellan Irland-Frankrike, t ex.

I dagens basketmatch så tillät domarna Alviks två bästa spelare, framför allt den ene av dem, att göra lite hur de ville med motståndarna. Framför allt under egen korg. (Som om nr 14 hade behövt hjälp med det, med tanke på hur talangfull och lång han var...)

Detta gjorde att Sigtuna-grabbarna (som var lite korta i rocken i jämförelse) inte fick en ärlig chans att spela enligt regelboken.

Det var som om domarna inte brydde sig, att de inte orkade, att de inte kände för det. Istället för att bemöta kritik skulle det kaxas och blåsas teknisk foul.

Och då snackar vi ändå SM.

Jisses...

Veckans bästa

http://www.svd.se/sportspel/nyheter/artikel_4184669.svd

Veckans "No shit, Sherlock"

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6555168.ab

Veckans fail

http://fotboll.expressen.se/internationellt/1.1871326/hansson-fortfarande-aktuell-for-vm-uppdrag

Fjäskande katt som bajsar i snö

Jag och Lill-katten Signe blev osams tidigare idag, då hon under en utflykt på den snötäckta balkongen fick för sig att kacka mitt i en snöhög.

Just då var jag inte så imponerad, minst sagt.

Men å andra sidan, vem kan motstå varelsen nedan? Filmen är från ikväll, och den balkongbajsande katten har som ni märker förvandlats till en fjäskande kattunge som vill ha mat...

Final results

Uppdatering: Efter en lång (och jämn) kamp stod Tedde som slutsegrare vid den pokerkväll jag berättade om i förra inlägget. Han slog Mihailo i finalen, medan Uno slutade trea och Amme fyra.

Det var riktigt kul, och även om vi saknade Ben, Evgenij och Micke den här kvällen så var det fantastiskt kul att träffa "hela" gänget.

Revansh snart!

Pokerkväll med grabbarna

För ett drygt år sedan bloggade jag om mitt gamla basketlag från Tumba Basket, och vår drabbning i NBA Live på Playstation.

Nu var det dags för träff igen, denna gång stod dock poker på programmet. I skrivande stund är det fyra spelare kvar, jag slutade på femte plats. Jag ska villigt erkänna att jag är en novis på detta spel, även om jag finner det fascinerande och gärna lär mig.

Magnus grät nog en skvätt när han slutade trea från slutet. Han trodde att han var given vinnare, men fick inga kort att jobba med. Guven (som slutade näst sist) håller fortfarande, tre timmar senare, på och tjatar om att han förlorat unfair.

Bäst förlorare så här långt är Sonno, som slutade sist men som siktade in sig på Loosers lounge-bordet med snacks och Guitar hero.

Ilija (som åkte ut strax före mig) säger inte så mycket. Han sitter mest tyst och tittar rakt fram.

Chipleader just nu är Amme, som haft en osannolik tur med den s k "rivern", dvs sista kortet som vänds upp. Han har slagit ut alla så här långt, förutom mig. Jag torskade en all-in mot Uno som lyckades hitta två par mot mina par i nior.

Vi har hållit på i fem timmar och alla är trötta. Magnus gick t o m nyss hem, alldeles förkrossad över förnedringen. Men det är som sagt fyra kvar vid bordet och vi lär hålla på länge än...

Mona och Jonas bäst just nu

Jag beundrar Mona Sahlin, det har jag alltid gjort. Både för att hon är den politiker hon är och har varit under alla år jag har brytt mig om politik, och för att hon alltid hittar kraft att komma tillbaka, trots motgångar.

Vem som helst hade grävt ner sig med tanke på de personliga påhopp hon har fått utstå genom åren. Motståndare och proffstyckare ägnar också som bekant absurt mycket mer tid åt hennes personliga egenskaper (som är usla i deras ögon) än åt den politik hon står för.

Trots detta står hon där, vecka efter vecka, i talarstolar, på fabriksgolvet, på fackmöten och i direktsänd TV och maler på om vad hon och hennes parti står för, och vad de röd-gröna vill göra om de vinner valet i höst.

Det förtjänar den djupaste respekt.

En annan person som förtjänar all tillgänglig respekt är Jonas Jerebko. För er som inte vet vem han är så är han en helt vanlig grabb från Kinna som just nu tar basketens högborg NBA med storm.

Det är många svenska basketstjärnor som genom åren drömt om NBA, utan att ha varit i närheten. Några, t ex Torbjörn Gehrke och Rudy Mbemba, har måhända snackat snacket men inte gått gången om ni förstår översättningen.

Så kommer då Jonas Jerebko. Från Kinna vidare till Plannja och sedermera italienska ligan. Han drömmer inte om NBA. Han gör NBA. Bara det att han blir draftad är stort. Så åker han till storlaget Detroit Pistons sommarläger och tar alla, inklusive den omtalat tuffe fystränaren, med storm.

Han visar också, när han pga skador får mer speltid under hösten än vad som är brukligt för en rookie, att han inte är nöjd med att stå i laguppställningen, han vill ha speltid.

Det kan vara svårt att greppa hur stort det här är, man måste nästan vara basketnörd för att fatta.

Det är en stor skam att ingen svensk TV-kanal sänder NBA. Jag förstår att intresset för basketligan inte är så stort, den suger. Men det gör inte NBA. Och där finns en svensk som bryter ny mark och sätter Sverige på basketkartan.

Låt oss hoppas på bättring.

Host och snörvel

Låt mig börja med det trevliga: julfirande med Kärleken! Intensivt, småstressigt men fantastiskt mysigt och mycket glädje. Och god mat. Och dryck. Och julklappar. Och rim. Ja - ni fattar.

På några dagar lyckades vi med att fira med hela min familj, hela kärlekens familj, med varandra och med några goda vänner som kom på besök.

Det otrevliga är att jag sedan det att julintensiven var avklarad, 28 december för att vara exakt, varit mer eller mindre sjuk. Det började som halsont, flyttade sig till bihålorna, tillbaka till halsen och slutligen ner i luftrören. Diagnos: virus som inte ville ge med sig och sedermera gav plats åt en luftrörskatarr... Nu äter jag penicillin och dricker hostmedicin och ber till gudar jag normalt inte tror på om att jag blir helt frisk snart.

Vill ju liksom börja träna igen, ha energi till att fixa till hemma i lägenheten och allt sånt som blir liggande när allt fokus ligger på jobb och att bli frisk.

*host*