Var är tvål... jag menar, kaoset

Om man ska tro media idag är det kaos inom socialdemokratin. Partiet är i spillror, menar några av de som uttalat sig, och uttalanden om att "Nu är det totalt kaos" duggar tätt. Förutom vissa hugade spekulanter inom (s), t ex ex-ministern Morgan Johansson, så tar flera borgerliga tyckare chansen att ge "goda råd" till ett parti man helst skulle vilja inte fanns överhuvudtaget.

Jag blir måttligt imponerad, ska jag säga. Varken av de inom (s) som villigt dras med i cirkusen, eller av de som skadeglatt rapporterar om den i så kallade "analyser".

Låt mig vara tydlig: Jag har absolut inget emot att partistyrelsen, inklusive det verkställande utskottet, ställer sina platser till förfogande. Det hade behövts göras på fler ställen, t ex i Stockholms Arbetarekommun redan efter valet 2006. Men det är inte kring personerna utmaningen finns i första hand, och det är därför inte heller där man ska börja. Lika lite som det räckte för Stockholms Arbetarekommun att byta ut Annika Billström i Stockholms stadshus, räcker det med att peka på Mona och hennes närmast betrodda i partiledningen och ropa "BYT UT DEM!".

Nej, det är kring politiken och dess innehåll debatten borde stå först och främst. Nr 2 på listan är arbetsformer och organisation. Först därefter kan vi prata vilka personer som bäst kan uppnå de mål vi satt upp på de första två punkterna.

Låt mig vara tydlig igen: Om (s) hade tagit förnyelsearbetet på allvar redan efter valet 2006 hade vi haft andra förslag inför det val som nyss gick av stapeln. Så är det. Det var dock inte alltför många som lyssnade till Mona Sahlins vädjan om att det behövdes förnyelse inte bara i ord utan också i handling. På vissa håll var krismedvetenheten i stort sett noll och intet. Många var de inom t ex (s) riksdagsgrupp som pläderade för att om vi bara lovade att återställa a-kassan till nivåerna pre-Borg och Littorins slakt av desamma så var saken biff. Business as usual, liksom. Förnyelsen, sett till politiskt innehåll, blev en läpparnas bekännelse. Och det tror jag straffade sig.

Ett väldigt stort misstag som gjordes var i samband med rådslagsarbetet. Själva tanken med rådslagen var i mina ögon briljant; låt oss lyssna på folk både i men mest utanför de politiska församlingarna så blir vi klokare. Jag rös av välbehag när idén presenterades.

Problemet var att man, dvs partiet, tog sin an rådslagsarbetet som vore det förberedelser inför vilken ordinarie partikongress som helst. Innan rådslagsmedlemmarna ens hade haft en reell möjlighet att fundera över spännande arbetsformer eller dylikt, så kom det en promemoria från partistyrelsens expedition, med den nybildade staben för rådslagsarbetet som avsändare , med sista datum för inlämnande av idéer, tidsplan för remiss fas 1 och 2, tidsramar för partistyrelsen att komma med ett utlåtande osv.

Budskapet var tydligt: Nya idéer i all ära, men för att de ska gillas måste de stöpas i rätt mall, så att det passar in i det inrutade partiarbetet med motioner, utlåtanden, betänkanden och i slutändan mesiga kompromisser från partikongressens redaktionsråd.

Jag var en av flera som drog en djup och ledsen suck när den partiorganisation jag själv jobbade inom, och hade ett intensivt kärleksförhållande med, i och med detta malde ner rådslagsarbetet till något som i bästa fall kan betecknas som ett halv-spännande förspel till de ordinarie politiska riktlinjerna.

Ett annat problem för (s) inför det val som nu gått är att organisationen inte är anpassad till detta sekel. Ta partikongresserna t ex. Till senaste partikongressen var en försvinnande liten andel av ombuden s k "vanliga medlemmar". Antalet ombud som var kommunalråd, landstings- och regionråd eller riksdagsledamöter var desto fler. Kongressen blev därmed inte den spännande mötesplats där nya ideer fördes fram eller där förnyelsen fick ett ansikte. Ïstället blev det en arena där talarstolen dränktes av välkammade män med inövade argument. Hårda ord, måhända, men jag var där och såg det med egna ögon. Och det var inte spännande för fem öre.

Vad ska vi göra nu, blir då frågan. Och mitt svar är att jag vet inte. Jag hade hoppats ta del av det som kriskommissionens grupper kommer fram till, och delta i det som framförs på nätet. Jag sitter inte på något facit, och det gör ingen annan heller. Nu verkar vissa inte riktigt vilja vänta in en sådan process, varför vi får en sådan här pseudodebatt som vi sett prov på idag.

Får jag någon bright idé om hur vi ska göra, lovar jag att återkomma. Tills dess önskar jag er alla en god natt.

Breaking News: Signe Da Mouse Slayer

För en dryg vecka sedan tog vi med katter, krukväxter, ja mer eller mindre hela hushållet, till Lettis familjs lantställe i Stockholms skärgård. Katterna var ju med oss där under en vecka förra året, och vi tänkte att de kunde få vara där hela denna sommaren i år (vilket lär bli totalt sju eller åtta veckor).

Dock har det befintliga djurlivet inte behövt vara oroliga. Under den gångna veckan har måhända en och annan nattfjäril mött sitt öde genom Signe eller Garbo, men i övrigt har det varit väldigt lugnt. De är innekatter till vardags och har måhända jaktinstinkt men ingen jaktvana.

Nyss rapporterar Letti (som är på plats på landet medan jag jobbar i Visby) att Garbo har setts smyga på en mus, dock utan att göra några försök att fånga den. Letti beskrev det snarare som att musen rastade Garbo, med tillhörande paus för att tvätta sig, och där Garbo snällt väntade på att musen skulle bli klar... ;-)

Strax senare kom dock nyheten som fick Aftonbladet att byta första-nyhet på webben: Signe har fångat sin första mus! Stolt som aldrig förr kom hon spatserande nedför stigen med en mus i munnen, till både stor förvåning och förttjusning hos publiken!

Kul! Jag önskar bara att jag hade varit där och fått ta del av denna historiska händelse... ;-)

Ibland undrar man

Jag har, med ett halvt öga, följt bröllopshysterin som ägt rum de senaste veckorna. Jag har ärligt talat svårt att gå igång på det - åt endera hållet. Ja, jag är republikan och själva grejen med att vi har en statschef som är född till det är absurt. Men jag har också träffat kronprinsessan Victoria IRL och hon verkar vara en väldigt sympatisk och behaglig person som (liksom alla andra) förtjänar att få leva det liv hon vill, med den man eller kvinna hon vill. Det innebär också att hon har all rätt i världen att få det bröllop hon vill.

Många av mina vänner såg hela bröllopet, en del var t o m där och tittade på kortegen, och de var alla överens om att det var ett väldigt vackert bröllop, med två oerhört lyckliga huvudpersoner. Bra! Kul!

Innebär det en renässans för monarkin? Innebär Daniels trevliga och uppenbarligen rätt fyndiga bröllopstal att tidigare republikaner slänger sin övertygelse åt sidan och blir rojalister? Nej, självklart inte. Det var ett bröllop i raden av många andra den här sommaren, och brudgummens tal var ett av många tal som kommer att hållas runt om i landet - och världen - det här året. Den som förstorar alltsammans - oavsett åt vilket håll - gör, enligt mig, ett misstag. Kanske inte ett stort, men ändå.

"För vi har tagit studenten!"

Fredagen ägnades åt min lillebror Mickes studentfirande i Kumla och Hallsberg. Brorsan har gått ut med rackarns bra betyg och kommer antagligen att kunna välja mellan att plugga vidare och jobba - får se vad han väljer.

Stort grattis och storebrorlig kram!

Här nedan ser ni hela gänget som uppvaktade brorsan vid utsläppet. Utom fotografen förstås.

Han är istället med här, tillsammans med far och bror.

 
 
 

Det här PR-kriget kan Israel aldrig vinna

Konflikten mellan Israel och Palestina är minst sagt inflammerad, att påstå något annat vore ett rejält självmål. Det finns också en hel del fog för det agg som bägge parter känner gentemot varandra, även om det inte (som vissa hävdar) är en konflikt med två jämbördiga parter.

Det palestinska folket vill självklart slippa ockupationsmakten och de apartheid-metoder som Israel använder sig av för att förtrycka palestinierna. 

Israel vill självklart slippa hotet från missil-skjutande terrorister, självmordsbombande bussresenärer och det ständiga hotet om utplåning som kommer från vissa delar av palestinierna (samt vissa av grannländerna).

Hur komma vidare från detta? Ja, Israel gör vad så många andra förtryckarstater gjort före dem: man möter rädsla med att bygga murar, man möter oliktänkande med hot, påtryckningar och ständiga beskyllningar om att den som kritiserar dem står bakom det fasansfulla som skedde under Förintelsen, där miljontals judar dödades i Auschwitz och andra koncentrationsläger.

Som om inte det räckte så gör Israel dessutom det värsta av allt: man tar sig rätten att systematiskt döda, ta andras liv, i "förebyggande syfte". Det var därför man besköt ambulanstransporter med skadade barn under ockupationen av Gaza hösten 2008. Det var också därför som man så sent som i morse bordade fartygen i "Ship to Gaza"-konvojen på internationellt vatten och i samband med detta dödade ett 20-tal humanitära volontärer på väg till Gaza med mat, byggmaterial och andra förnödenheter.

Vid sidan av att vara skillade militärer har Israel ett välsmort PR-maskineri, som brukar reda ut de flesta mediestormar. Hur skulle de annars vara det enda land som kan bryta mot FN:s resolutioner utan att få västvärlden att komma ilande med bombplan och hot om sanktioner?

Den här PR-fajten, att försöka rättfärdiga kallblodigt mord på humanitära volontärer på internationellt vatten, kommer de dock inte att vinna. Det går helt enkelt inte att försvara. Hade det varit en sändning med vapen hade det möjligen funkat. Nu var det inte det, vilket har fått några av de vanliga förespråkarna att inta en mer ödmjuk position (inte alla, men ändå...). Till råga på allt sitter inte Hillbilly-Jojje längre vid makten i USA, och relationerna med världens enda supermakt har (milt uttryckt) inte varit på topp sedan de ultrakonservativa vid makten jäklades med vicepresident Joe Biden i samband med hans besök tidigare i våras.

Israel har rätt att skydda sina gränser och att värna sina medborgares säkerhet. Israel har inte rätt att bomba barn i ambulanser, mörda humanitära volontärer eller förtrycka det palestinska folket. Först när de styrande förstått det sistnämnda finns det utsikt för varaktig fred i Mellanöstern. Kanske är det dags nu.

Kiss-katt

Sent i går kväll satt jag och Letti i soffan och kollade på TV, när det helt plötsligt började skvala från badrummet. Orsak: Signe (a k a Lill-Katten) satt och pinkade - på toaletten! 

Vi har visserligen pratat om att försöka träna katterna på att gå på toaletten (finns hjälpmedel för att träna på det) men avfärdat de planerna. 

Uppenbarligen har ingen av oss berättat det för Signe. (som numera går under smeknamnet Kiss-Katten)

Maktskifte

Så har det då hänt, det som förutsetts i profetior och tisslats om i gränderna i Stormwind och Dalaran. Den mytomspunna warlocken Tjolahopp  (Teejay kallad) sätts i avbytarbåset. Hon har helt sonika ersatts av främste utmanaren sedan flera år, shamanen Babblish (kallas för Babbsan). Maktskiftet gick oblodigt till, Tjolahopp har helt enkelt inte varit på topp under en tid samtidigt som rykten om Babbsans healing-bragder började spridas runt om i Azeroth.

Tjolahopp kommer dock att fortsätta som gillesmästare i Alliance af Sweden, men det blir mest för syns skull. Babblish är den som kommer att finnas med i gillets räder mot Icecrown Citadel och andra bastioner som dväljer onda varelser som till råga på allt sitter på berg av makalösa skatter som gillet behöver.

Osten som gör en humla

Sedan en tid tillbaka försöker jag äta och dricka laktosfritt. Resultatet så här långt är över förväntan bra, och det har varit förhållandevis lätt att hitta alternativ till mjölk, youghurt osv då det svenska utbudet av laktosfria varor ständigt växer.

Dock går det inte att hitta laktosfri hårdost någonstans, trots flera försök.

Envis som jag är har jag frågat personalen i de butiker där jag letat om de planerar att beställa in laktosfri ost, och jag har blivit nobbad varje gång av oavsett om det stått Ica, Vi eller Coop på skyltarna. Bästa svaret kom nog från "ostexperten" på Coop Konsum på Kungsholmsgatan som ganska raljant förklarade att det inte går att göra hårdost utan laktos. Det är inte kemiskt möjligt, menade hon, och när jag stilla påpekade att jag faktiskt ätit laktosfri hårdost hemma hos Lettis brorsa (som har samma bekymmer) trodde hon mig inte.

Idag, då jag är på Åland med jobbet, har jag köpt nedanstående ostar. Samtliga är laktosfria och det fanns många fler sorter att välja mellan. Oops.

Ostarna på bilden finns inte, enligt bland annat Coop och Ica. Det är nog bra om de berättar det för ostarna. Och Arla. Det blir ju lite pinsamt att tillverka och sälja ost som inte finns, liksom.

Det är mååååndag morgon...

...men mitt huvud känns inte alls tungt. Njöt till och med av promenaden till och från tunnelbanan, då jag lyckades med att tänka bort kylan och istället drömma mig till den annalkande våren med allt vad det innebär.

Kanske var detta en av de bästa morgnarna på länge. När jag gick upp strax efter sex hade jag en katt liggandes i knävecket. Samma katt följde sedan med ut i vardagsrummet där hon låg och tryckte sig mot mitt ben i soffan när jag käkade frukost. Kärleken snusade som ett barn när jag gick in för att säga hej och ses sen. De nyinköpta pelargonerna har redan slagit ut i praktfull blom.

Ibland är livet allt bra mysigt.

Vem f-n är Bosse?

Satt och läste gamla inlägg i bloggen en kväll när jag inte kunde sova, och inser att jag har några tics som jag går igång på. ComHem t ex. Och innebandy. Eller Ernst Birkenstock. Och Roy:san såklart.

På sistone har jag också varit arg konsument, och där (förutom ComHem) även Ving och Komplett.se fått sig rejäla slängar av sleven.

Då jag inte vill gå över gränsen och hänge mig åt rätthaverist-takter till fullo, ska jag försöka lugna mig lite. Med betoning på försöka.

Dock vill jag, som en sista släng åt ärke-puckona på Komplett.se:s kundservice, bara avsluta min story gentemot dem. (Ni ser tidigare inlägg här)

Det är nämligen så att de, efter att ha slarvat med i stort sett allt (inte vetat var datorn är, vad som var status på den, vem som hade ansvar eller när den kunde tänkas vara klar etc), var tvungna att avsluta i samma stil.

Som jag skrev i mitt förra inlägg så skickade Komplett.se ett mail till mig där de glatt berättade att datorn nu var på väg hem till mig. Detta fick jag på torsdag förmiddag.

Sent fredag kväll hade paketet kommit till Posten (enligt Postens söktjänst på webben). OK, inte så snabbt som jag hade hoppats men ändå. Nu var min dator bevisligen inte längre hos Komplett.se, vilket ju måste ses som en framgång av episka mått.

Datorn kom till Stockholm natten till måndag och levererades till servicestället i Solna på eftermiddagen. Då jag inte visste om det räckte med kolli-ID och legitimation avvaktade jag att en avi skulle skickas ut. Den kom inte på två dagar. Ringer därför till Posten som säger att det bara är att hämta ut paketet, så länge jag har kolli-ID och mitt eget leg. Bra besked, och jag gör så.

Väl framme visar det sig varför jag inte fått någon avi. Anledningen är, och nu kommer poängen på denna kronologiska terror jag utsätter er för, att de har skickat paketet till någon "BOSSE" på "Huvudstal". Inte Jimmy på Huvudstalundsvägen, utan "BOSSE" på "Huvudstal". Inget mer. Kvinnan på Posten i Solna strand var nästan lättad över att jag kom i egen hög person, då de faktiskt inte kunnat skicka ut avin, trots flera försök. Det finns nämligen ingen BOSSE där jag bor. Och jag må, liksom andra kära barn, ha många namn, men BOSSE är inte ett utav dem.

Så - nu har jag kräkt ur mig det också. Vad skönt det känns! ;-)

Reflektion så här fram mot småtimmarna

Blev uppmanad av en vän på Facebook att testa tjänsten googlad.nu bara på skoj. Så det gjorde jag. Och fick svaret att mellan 0 och 90 personer googlar på mitt namn per månad. Väldigt träffsäker tjänst, med andra ord... ;-)

I alla fall, så bjöd tjänsten också på en exklusiv google-sökning på mitt namn. Och när jag bläddrar mig igenom träffarna påminns jag om att jag hunnit med en jäkla massa under mina inte alltför många år i yrkeslivet. Jag inser också att jag är förbaskat lyckligt lottad. Eller vad sägs om detta:

Jag har lärt mig mitt yrke genom att göra det (learning by doing, ni vet) under ett drygt decennium på den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Jag har under samma tid fått jobba med min hobby.
Jag har blivit upplärd av, och fått jobba med, fantastiska kollegor och mentorer som Eva Rundqvist, Carina Persson, Sebastian Navab, Ömer Oguz, Eva Franchell, Anna Forsberg, Peter Akinder, Peter Öhman och många fler (orkar inte räkna upp alla...) Jag har varit politisk sekreterare för landstingsledningen i Örebro län, där jag bland annat fick jobba med nuvarande landstingsbossen Marie-Louise Forsberg-Fransson.
Jag har varit webbredaktör för socialdemokraternas centrala webbplats och presskontakt för den fantastiskt kloke Lars Stjernqvist under hans sista halvår som partisekreterare. Jag har haft den stora ynnesten att jobba åt den fd gruppledaren för (s) i riksdagen Britt Bohlin. Jag har lärt känna Nalin Pekgul, Åsa Westlund, Ibrahim Baylan och många fler kloka sossar.

Jag har varit pressekreterare i den socialdemokratiska ja till euron-kampanjen där jag fick jobba åt bland annat Anders Sundström och Anna Lindh. Jag har också haft förmånen att jobbat som pressansvarig åt den spännande (och stundtals omstridda) finansborgarrådet i Stockholm, Annika Billström. Jag var under ett intensivt år presskontakt åt stora politiker och personer som Sven-Erik Österberg, Thomas Östros, Ulrica Messing och en handfull till. Sedan två år tillbaka är jag pressansvarig på ett spännande (och nördigt) företag dit jag hade turen att bli headhuntad och där jag utmanas och utvecklas varje dag.

Jag har blivit sedd och fått pröva på nya saker. Jag har blivit lyft och fått cred. Jag har gått kurser och hållt kurser. Jag har lärt mig krishantering "the hard way". Jag har t o m blivit omnämnd i Jan Josefssons bok (det ni!).

Listan blir, som ni märker, lång. Och då har jag inte ens räknat upp allt.

Vem hade trott det av en sketen arbetargrabb från Kjellingatan i Kumla?

Jag inser att jag har haft en hel del flyt som har blivit sedd och fått förtroende. Jag inser också att jag nog har viss talang för det jag gör, men också att jag fått jobba hårt för att hinna med i det tempo som mina uppdragsgivare krävt av mig.

På det hela är jag jäkligt lyckligt lottad. Och, när allt kommer omkring, rätt nöjd med tillvaron.

Det är en rätt skön känsla att ha i magen när man strax ska sova...

Godnatt på er!

Hur svårt kan det vara, komplett.se?

Jag handlar inte ofta på nätet, men när jag väl har gjort det har det ofta handlat om tekniska prylar som tillbehör till datorn el dyl. En klar favorit bland nätbutikerna har varit Komplett.se som med bra priser och hyfsat snabb leveranstid varit bäst i test. Fram tills nu, alltså. Komplett.se sjunker för tillfället nämligen som en sten på förtroendeskalan och är nästan i samma nivå som Comhem nu. Vi snackar målfoto med förstoring.

Följande har hänt: För ett och ett halvt år sedan köpte jag en dator från Komplett.se; ett rejält, vattenkylt monster som skulle klara av de påfrestningar som ett antal timmars World of Warcraft-spelande i en soluppvärmd lägenhet där två katter som gärna delar med sig av sin kroppsbehåring ställer på en dator.

I stort så är jag nöjd med själva datorn, den har varit lite småtjurig ibland men inget allvarligt. Så händer det som inte få hända: datorn går sönder. Den blir helt kaputt. Ringer (efter att ha rådgjort med datorkunniga i min närhet) till supporten och förklarar symptomen. "Hmm", säger supportkillen, "det där måste vi nog kika på. Du får skicka den till oss."

Jag får instruktioner på hur jag ska gå till väga, och gör som jag blir tillsagd. Räddar innehållet på hårddiskarna med hjälp av Johan the tech wiz, lämnar in datorn till Komplett.se:s centralt belägna hämtbutik och får beskedet att "det här ska nog gå hyfsat snabbt". So far so good.

Sen började strulet.

När jag efter dryga två veckor ringer och kollar hur det går ifrågasätts om jag överhuvudtaget lämnat in nån dator. "Vi har i alla fall inte fått in någon" säger supporttjejen på den där hemska göteborgsdialekten som jag senast fick i örat när jag bråkade som värst med Comhem.

Några dagar senare ringer jag igen. Då har de fortfarande inte hittat datorn, och inte ens med lite detektivarbete verkar den gå att uppbringa. Sen får jag frågan om jag minns vad killen som tog emot min dator i deras butik hette. Här någonstans börjar jag surna till rätt så ordentligt, men jag behärskar mig. Andas lugnt och tänker på kattungar och finstämd körsång, ja ni vet vad jag menar.

Lite senare samma dag blir jag till slut uppringd med positiva besked: datorn är upphittad (den hade registrerats på en annan kund, därav förvirringen) och den är klar! Då detta meddelande gavs mig på en måndag frågade jag om när jag kunde hoppas att få tillbaka datorn. Hur skulle den skickas till mig? Det kunde de inte svara på, men antagligen hade jag den hos mig redan i slutet av den då innevarande veckan.

Det är nu snart två veckor sedan.

Då jag började ana oråd när ingen dator hade kommit efter en vecka, ringde jag till Komplett.se igen. Då är datorn borta ur systemet (igen) och det går inte att få något som helst besked om status eller ETA. "Jag är ledsen, men jag lovar att kolla och återkomma" säger supportkillen. Och återkommer. Inte.

Ringer någon dag senare och pratar med ytterligare en supportkille. Han lyckas efter att ha konsulterat minst två olika kollegor komma fram till slutsatsen att datorn nog finns någonstans men att den som är ansvarig för den är sjuk. "Han kommer tillbaka imorgon, och kommer att ringa dig på en gång och berätta status" berättar den andra supportkillen.

Behöver jag ens skriva att jag inte blev uppringd?

Tio minuter innan stängningstid i går torsdag, tillika den dag då jag skulle bli uppringd av den tillfrisknade killen, har jag väntat länge nog. Jag ringer igen, och får prata med ytterligare en supportkille som glatt berättar att datorn är klar och dessutom skickad! "Vad bra", säger jag och skriver förväntansfullt ned det upplästa kolli-id-numret så att jag kan följa transporten. Posten AB är dem som anlitas för transporten. Jag har också fått ett mail från Komplett.se kl 10.47 där det står att datorn är skickad.

Nu går det dock inte att, över ett dygn senare, hitta nåt paket i Postens system. Skälet? De har helt enkelt inte fått något paket. I alla fall inte enligt Sofie på Postens kundtjänst som jag pratat med. "Den registreras så fort den kommer till oss" säger hon och uppmanar mig att ringa till leverantören. Vilket jag självklart gör.

"Jag har ingen information att ge, men du bör ha datorn i början av nästa vecka" säger supportkillen på Komplett.se. (För övrigt samma kille som jag för exakt en månad sedan felanmälde datorn hos).

Jag är just nu både fascinerad och förbannad. Mest det senare. Sen är jag nog lite ledsen också. För det här ger intensiva deja vu-vibbar från mina fajter med Comhem. Och jag har ju, som jag skrev i början av det här inlägget, tyckt bra om Komplett.se.

Fy fan för usel kundservice!

Bjästa det nya Knutby?

Den som inte sett gårdagens Uppdrag Granskning borde göra det omedelbums. Det är det mest absurda, skrämmande och hemska skildring från verkligheten i Sverige jag sett på år och dar.

Jag är just nu så arg över det som sägs och kommer fram i programmet, inte minst från prästen och rektorn, att jag inte vet var jag ska börja försöka beskriva vilka omänniskor de är. Jag börjar därför med att länka till några andra som har skrivit. Min uppmaning är: läs här och här och här och fundera över vad du kan göra så att detta aldrig får hända igen. Inte i puckonas Bjästa, inte i Sverige, inte nånstans.

Bimpa goes arg konsument

För er som läst om vår Egypten-resa är uttrycket "it´s winter" ingen nyhet. Jag har självklart reklamerat den icke-fungerande air conditionern till Ving, varifrån jag nu har fått svar.

Läs det, och min respons, här nedan:

Från Ving:s kundservice:
Vi på Ving vill först och främst tacka för att ni har tagit dig tid att berätta för oss om Era upplevelser. Det är viktigt för oss att få ta del av både positiva och negativa synpunkter från våra kunder, eftersom alla synpunkter kan hjälpa oss att bli bättre. Vi beklagar att ni inte känner er fullt nöjda med boendet på Grand Resort och vi har tagit upp er reklamation med hotellets customer manager. Han säger att luftkonditioneringen var avstängd då man inte förväntade sig så varmt väder och i februari brukar temperaturen ligga kring 20o dagtid, 10o nattetid. Nu blev det ovanligt varmt på dagarna och det är tråkigt att hotellet reagerade så långsamt med att koppla på kylan. Samtidigt ska sägas att ni kontaktade Ving först efter flera dagar varför vi inte fick någon möjlighet att avhjälpa problemet lite snabbare. Enligt hotellet erbjöd man er en fläkt samt att de gärna hade ordnat med rumsbyte till ett skuggigare läge.


Vi beklagar ert missnöje och betalar ut X kronor i prisavdrag till er.

Jag hoppas att ni fick med er även många trevliga reseminnen hem från Egypten och att alltig blir bra för er vid framtida resor.

Med vänlig hälsning

N N
Kundservice



Mitt svar:


Tack för svaret. Avslutningen på ditt brev väcker dock en del frågor.


1. Du skriver bland annat att vi inte kontaktade er i tid. Detta är inte sant, och jag blir faktiskt lite förbannad när jag läser det du skriver. Vi kontaktade den annars utmärkta guiden Dina på Vingkontoret på söndagens förmiddag. Dvs ett dygn efter det att vi uppmärksammat hotellet på problemet. Det kanske var fel av oss att tro att hotellet skulle åtgärda denna småsak, det kanske var fel av oss att tro att air conditioner faktiskt ingick i bokningen med tanke på att det stod så i våra papper.

Vad var då resultat av att vi faktiskt pratade med Ving? Först lämnade Dina ett brev brev till oss på söndagskvällen där hon skrev att vi skulle höra av oss om det inte hände något i rätt riktning. Dagen efter (dvs måndagen) pratade jag med henne igen, och senare samma kväll fick vi ett nytt brev från henne där hon meddelade att hotellet inte hade kylan igång under vintertid. Sorry, liksom. Så du får ursäkta om jag inte ger så mycket för den "hjälpen". Jag har kopior på hennes brev om du är intresserad.

Hur tycker du att vi skulle ha gjort? Skulle vi ha kontaktat Ving INNAN vi påpekade felet för hotellet? Jag tror mig veta svaret på den frågan...


2. Du skriver om att hotellet gärna hade erbjudit oss ett annat, kyligare rum. Varför gjorde dem inte det då? Jag pratade med åtta-nio olika hotellpersonal under de fyra dagar de vägrade hjälpa oss, och alla rabblade "it´s winter" och alltsomoftast hänvisades till någon tekniker/manager som inte var där. När jag försökte fråga vad som var det verkliga problemet (var systemet trasigt?, var personen med den enda nyckeln till kontrollrummett bortrest? saknades det komponenter?) fick jag endast hånleenden som svar. Du får ursäkta, men det känns som en rätt dålig efterkonstruktion av din kontakt på hotellet. .


Den fläkt du nämner fick vi på måndagkvällen kl 21.00, dvs nästan 3 dygn efter att vi påpekat problematiken. Fläkten gjorde att min sambo kunde sova den natten, men inte jag då jag inte var hjälpt av att den fortfarande lika varma luften cirkulerade i rummet utan möjlghet att vädra eller sänka temperaturen. På tisdagens eftermiddag satte de som du redan vet igång kylan, och då återstod alltså två nätter.


Jag förstår att ni har att hantera massor av sura kunder som av olika skäl hör av sig till er, och att det kan gå fort ibland. Jag hoppas dock att ni i fortsättningen kollar upp fakta lite noggrannare innan ni kommer med anklagelser likt det du gjorde i ditt svar till mig.

Lite kul

På Åsas blogg hittar jag följande tidsfördriv. Here goes:

Har du krockat? Ja. Om man räknar att bli påkörd bakifrån av folk som inte uppfattar bromsljus.

Frukt? Japp. Bananer helst.

Dricker? Pepsi Max.

Vilka språk kan du? Svenska, engelska samt lite tyska och franska. Kan räkna på danska...

Haft sex i skogen? Ja.

Favoritfärg? Blått.

Kan inte vara utan? Kramar.

Hur många gånger har du flyttat i ditt liv? Många. Har tappat räkningen.

Druckit hembränt? Ja.

Hur lång är du? 181 cm.

Mest stolt över? Mig själv.

Har du kysst en av samma kön? Ja.

Bäst låten just nu? Allt med Melody Gardot.

Äckligt? Lukten från färskt kattbajs.

Vad imponerar på dig? Ödmjukhet och humor.

Är du musikalisk? Ja.

Hur många pojk-/flickvänner har du haft? Beror på var man drar gränsen. Fem?

Tre personlighetsdrag hos dig? Spontan, lugn, kärleksfull

Höger- eller vänsterhänt? Höger.

Vår, sommar, höst eller vinter? Sommar all the way.

Snyggaste kille och tjej? Min kärlek är fantastiskt vacker, och vi är nog rätt snygga tillsammans... ;-)

Kaffe? En kopp om dan, med lite mjölk i.

Kan du simma? Ja.

Vilken ögonfärg har du? Blå.

Biter du på naglarna? Ja... *rodnar*

Favoritglass? Tip-Top.

Hur många kusiner har du? 13.

Vilka länder har du besökt? Norge, Danmark, Finland, Estland, Tyskland, Egypten, Belgien, Storbritannien.

Bästa TV-programmet? Vita Huset.

Kan du byta däck? I teorin.

Hur långt har du gått på en dag? 3 mil.

Drömyrke? Författare.

Mest nöjd över på din kropp? Mina vadmuskler.

Popcorn eller chips? Chips.
Bästa citat? ”Du kan inte förändra någon annan än dig själv. Du kan bara vara en gynnsam vind som blåser andra i rätt riktning”

Fobi? Har en oerhörd respekt för tyngdlagen.

Hur många datorer har du i ditt hem? Fem, men bara två som fungerar.

Tror du på spöken? Ja.

Tror du på liv efter döden? Ja.

McDonalds, Max eller Burger King? Max.

Vill ha? Lagom stort hus med trädgård, akvariekällare och spelrum.

Blir helst masserad? Ryggen.

Har du gråtit efter ett besök hos frisören? Ja, när jag var typ fyra år.

Politik? Alla är vi sossar innerst inne... ;-)

Många men mesiga vänner

I helgen gick den så äntligen av stapeln, min fest för att fira att jag nu är närmare 40 än 30.

Det var, för att sammanfatta det, en jäkligt trevlig fest om jag får säga det själv. Trots flera sena återbud var det långa stunder överfullt hemma i lägenheten, och jag blev så där varm i kroppen över att träffa så många fina vänner på en och samma gång.

Det fanns bara ett problem (om man nu kan kalla det problem): mina vänner är lite mesiga och alldeles för väluppfostrade! Uppsala-gänget (som jag hyste stora förhoppningar till) åkte hem med 23.10-tåget. Grannarna J&P mådde lite kymigt och kom sent och gick tidigt. Och så fortsätter listan. De som höll på längst var Liljeholms-delegationen, och de tog en taxi runt midnatt. Ja - så har vi Johan då. Johan kan man lita på. Han tog en mugg bål till och stannade till kl 1. Typ.

Kvar i soffan satt Kärleken och undertecknad. Och en jäkla massa öl och vin... Får helt enkelt bjuda till ny fest snart, och då KRÄVA att folk är kvar tills drickat är slut.

Fejkad verklighet

Expressens ledarsida har, i samarbete med sin egen nyhetsredaktion och Moderata samlingspartiet, en kampanj just nu där man försöker göra frågan om det s k "RUT-avdraget" till en stor valfråga. Detta samtidigt som debatten om den viktigaste frågan alla kategorier, den sjuka sjukförsäkringen och misslyckade arbetsmarknadspolitiken, rasar vidare hos alla andra, inklusive DN Debatt.

Valrörelsen har börjat!

Men lägg av!

Nyss kom ett nytt SMS från 72104:
"Ber om ursäkt att fel meddelande har gått ut. Tyvärr tekniska problem. Förlåt än en gång! Mvh Anica Mix Megapol"

Ok - antingen är den här Anica helt korkad, eller så är det nån som driver med mig. Jag har för i h-vete fått fem SMS nu! Lägg av!

Eh...

kl 13.54, SMS från 72104:
"Tack för bidraget i Musik till Nyheterna! 4 bilj till Gbg Horse Show imorgon fredag fm-passet kl 10 är era om ni vill! Mvh Anica"

kl 16.29, SMS från 72104:
"Ursäkta inte meningen med mass-sms! Förlåt... Men glöm inte nominera din favorit-tjej till Tjejplanet på http://www.mixmegapol.se/ :-)"

kl 16.59, SMS från 72104:
"Ber om ursäkt för vår tokiga SMS-tjänst. Var inte meningen att skicka mass-SMS! men glom inte nominera din favorit-tjej till Tjejplanet på mixmegapol.se. :-)"

kl 17.40, SMS från 72104:
"Hej! Tyvärr gick det ut ett meddelande från oss nyss som handlade om Göteborg horse show. Det var felaktigt och vi ber så hemst mycket om ursäkt. Du har alltså inte vunnit. Mvh Mix megapol"

Vad ska man säga?

Härligt att bli äldre!

Igår fyllde undertecknad halv gubbe. Nu är jag 35 och förutom några rå-coola grå hårstrån vid respektive tinning måste jag tillstå att jag aldrig mått bättre. =)

Det kanske spelar in att jag blev väckt på födelsedagens morgon av min underbara Kärlek som bjöd på frukost på sängen samt Napoleonbakelse dagen till ära. Presentöppning stod också på programmet.

Senare på kvällen hade samma Kärlek ordnat en tre-rätters middag som var helt sagolikt god rakt igenom, från förrätt till dessert.

Nu till helgen kommer delar av min familj till kongl. hufvudstaden för att fira min och syster-ysters födelsedagar tillsammans med delar av Kärlekens familj. Ska bli hur mysigt som helst!

Nästa lördag den 6 mars bjuder jag till tradionsenlig fest. Den som vill är välkommen från 19.00 då det kommer att bjudas på dricka och nåt lättare ätbart. (med andra ord: den som kommer vrålhungrig lär bli mer full än mätt...)

Jag har försökt bjuda in så många som möjligt, men tror mig veta att jag missat ett antal. Så om det är någon som läser detta och inte fått inbjudan - välkommen!