TV4 tar ut soporna

Efter att ha avverkat Star Wars, Sagan om ringen och fem säsonger Scrubs har jag och Letti nu gett oss på Vita huset-serien. Än så länge har vi bara kommit halvvägs på första säsongen, men ändå.

Ett avsnitt vi såg häromkvällen hade rubriken "Take out the trash day". I avsnittet beskrivs hur min favvo-karaktär, pressekreteraren CJ Cregg, använder fredagseftermiddagen till att berätta om flera mindre positiva händelser/nyheter i hopp om att mängden och tidpunkten ska göra journalistkåren mindre benägen att skriva så mycket om det.

Jag fick lite av samma känsla när jag såg på TV4 Nyhetsmorgon i lördags. Som en av toppnyheterna under tidig lördagförmiddag (när svenska folket antagligen är bakis efter Let´s dance + räkfrossa kvällen innan) "avslöjades" nämligen att TV4 nu "erbjuder" partierna möjlighet att annonsera i kanalen i samband med EU-valet. Detta då, och jag citerar så ordagrant jag kan, "digitaliseringen gör att TV4 inte längre lyder under radio- och tv-lagens krav om opartiskhet".

TV4 behöver inte längre vara opartiska, därför kan de börja kränga TV-reklam till de politiska partier som kan pröjsa.

Jo det är sant. Första gången jag hörde det senare trodde jag att jag hörde fel. En timme senare sas det igen.

Är det någon mer än jag som tycker att hela grejen, både den egenhändigt slopade opartiskheten och tidpunkten för offentliggörandet, luktar skumt?

Uppdatering: nu ser jag att TV4 Nyhetsmorgon hade en diskussion om detta i morse, där Per Schlingmann (m) och Jan Scherman flankerade Agneta Börjesson (mp) som kritiserat TV4:s utspel. Eller flankerade är nog fel beskrivning, attackerade är nog ett bättre ordval. Inte heller programledarna Kristin och Jesper hade någon som helst förståelse för Agnetas argument, och avbröt henne flera gånger. Proffsigt värre. Se inslaget här: http://anytime.tv4.se/webtv/?progId=741224&treeId=90116&renderingdepartment=2.757

Tjejen har iaf humor

Aftonbladets reporter Jessica Ritzén testar att leva på inte mer än socialbidragsnormen, och bloggar om det. So far so good. När hon intervjuas i den egna tidningen om detta försök säger hon dock följande:

"Det känns som om jag har väckt liv i Fattigsverige".

Haha. Tjejen har iaf humor. Och det är ju alltid nåt.

Leve fridagarna!

En dag i veckan får Letti och jag äta vad som helst, oavsett fett eller sockermängd. Det är faktiskt en av de faktorer som gör det mer restriktiva födointaget resten av veckan både uthärdligt och överkomligt.

Idag är en sådan "fridag", och dagens meny har varit noga planerad sedan länge. Det är t o m så att inköpslistan för fredagens storhandling utgick ifrån just dagens meny, som ser ut som följer.

Uppvaknande: Kaffe samt bitar av vit och mörk choklad

Frukost: Glutenfri pasta med egenhändigt gjord pesto, parmesan

Lunch: Färskt, nybakat valnötsbröd (glutenfritt såklart) med tillbehör som salami, brie, parmaskinka, mozarella, sallad och en under förmiddagen hemmagjord färskost med vitlök.

Middag: Entrecôte m klyftpotatis, hemgjord bearnaise samt puré av jordärtskocka.

Till efterrätt hade vi egentligen planerat chokladpudding och grädde, men det orkar vi inte. Aptiten är inte sig lik... Övriga veckans mindre portioner och nyttigare mathållning sätter helt enkelt sina spår i det man mäktar proppa i sig när fridagen väl infinner sig. Och det är ju nånting bra. ;-)

Det är inte lätt att bli vuxen

Signe löper. Det innebär att hon går runt och kuttrar/ropar och ser ut som ett bokstöd med rumpan i vädret så fort en presumtiv parningskompis visar sig. Just nu är hon dock lite frustrerad, då varken kattkompisen Garbo, Letti eller undertecknad vill hjälpa henne.

Hon får självklart oerhörda mängder kärlek av oss alla tre, men inte på det sätt som hennes hormoner just nu kräver.

Stackars liten...

Uppdatering

Det går bra med det nya livet. Så pass bra att det snart är dags att köpa nya kläder, åtminstone i viss mängd. Tröjor som tidigare satt tajt över magen hänger nu slappa som nattlinnen ner förbi höfterna. Samma sak med flera av byxparen, där jag ibland tvingas till rätt drastiska åtgärder för att de ska sitta kvar. Minus 10 kg och dito 16 cm runt midjan sätter uppenbarligen sina spår... ;-)

WoW-skolan, del 5

Här kommer ytterligare en del i WoW-skolan. Är det någon som läser den mer än undertecknad? ;-)

Lagg
Lagg är djävulens avkomma och Guds straff för människans högmod och frosseri. Typ. Lagg vid fel tillfälle gör att man vill kasta ut datorn genom fönstret - och hoppa efter själv. Vad lagg är? Jo - att internet/spelet/datorn segar till och gör WoW ospelbart...

Wipe
En wipe innebär att alla i ett party eller raid dör. En wipe orsakas ofta av noobs i partyt, för många mobs, lagg, en dålig pull (se nedan) eller av slumpen. En äkta wipe, orsakat av en kombination av ovanstående, framkallar ofta härliga skrattanfall. Det är kul att wipea!

Pull
Att pulla mobs är inte så snuskigt som det låter. Pull i WoW ska översättas med att "dra" mobs till dig eller din grupp. Den som pullar får aggro, vare sig den vill eller inte. Den som pullar utan att vilja ha aggro (t ex klena präster eller magiker som går klädda i pyjamas) bör inte pulla. Så enkelt är det.

Roadtrip i Närke

För att fira såväl min som syster Lenas födelsedagar är jag och kärleken i Kumla. Just nu är vi på plats i Skogstorpsskolan för att bevittna systersonen Oskars debut på fotbollsplanen.

Födelsedag i semlans tecken

Jaha, så är man ett år äldre. Igen. Blev väckt av kärleken som hade bakat egna semlor och sjöng vackert. Blir varm och lycklig bara jag tänker på det... Och så fick jag paket. ;-)

Stort tack till alla som på olika sätt skickat gratulationer - jag är så innerligt tacksam över att ha så många vänner som bryr sig.

WoW-skolan, del 5

Här kommer en fortsättning på den nu mer eller mindre legendariska WoW-skolan.

Instanser/dungeons
I WoW springer man för det mesta runt på "offentlig plats", dvs där vem som helst kan komma och störa/hjälpa till. Men det finns självklart också mer "privata" utrymmen, där man i grupper om 5, 10, 25 eller tidigare också 40 hjälps åt att döda extra svåra mobs, som bara är till för just den gruppen just då. Sådana "privata" utrymmen kallas ibland för dungeons, eller instanser. De flesta av dem är byggda för grupper om 5 spelare och hyfsat lätta om man hjälps åt. Andra är desto svårare och kräver fler gruppmedlemmar. Det är här agnarna skiljs från vetet på något sätt, de riktigt inbitna WoW-nördarna sitter många timmar varje kväll för att klara de svåraste instanserna, och därigenom få den bästa utrustningen. Men så är de ju nördar också.

Party
När du är i party i WoW är du med i en grupp om max 5 spelare, där man hjälps åt med att döda mobs, lösa uppgifter eller klara av instanser. Är du i ett party får du t ex viss erfarenhetspoäng, xp, när någon annan i ditt party dödar en mob.

Raid
Vill du piska upp närmaste Horde-stad? Känner du för att döda en stor och tuff drake? Eller vill du kanske klara de svåraste instanserna? Då är en räd, eller raid på engelska, grejen för dig. Raid är nämligen snäppet över party rent storleksmässigt, och kan bestå av upp till 40 spelare. Raider har ofta en mer eller mindre maktfullkomlig raidledare, RL, som styr och ställer över vad som ska ske. Tips: om RL visar sig vara a) en 12-årig engelsk pojke, b) en 25-årig engelsk man eller c) rumänsk kvinna av valfri ålder är tipset att lämna raiden fort som tusan. Det kan nämligen aldrig sluta bra.

Fortsättning följer...

PS Jag tar tacksamt emot tips på ord som ni vill ha förklarade. DS

Gipsväggar borde förbjudas

Har för mig att det finns ett ordspråk som lyder typ: "den som vill vara fin får lida pin".
Jag har en fråga med anledning av det, en retorisk sådan: gäller detta även när man fixar hemmavid? Ni vet - pimpar lyan lite, byter någon möbel, sätter upp en hylla eller två.
I såna fall är det jävligt fint här hemma hos mig just nu...

Jag orkar just nu inte skriva så mycket mer, men jag kan säga att jag hatar en av väggarna här hemma. Jag hatar den. Jag skulle kunna gå loss på den med slägga och skärbrännare, men det skulle 1. antagligen inte bli så snyggt och 2. det skulle nog bli rätt kallt då det är en vägg som vetter ut mot balkongen.

WoW-skolan, del 4

Här kommer en fortsättning...

Loot/drops
När du dödar mobs i WoW kan du plocka upp saker från "liket". Det kan handla om pengar, användbara föremål eller skräp som man kan sälja. Det som då "ramlat" av liket kallas för drops, eller loot.

Loota
Att loota är att plocka upp saker enligt ovan.

Need or Greed
Om du är i en grupp (oftast 5 spelare) kan det ibland droppa saker som är värdefulla, och som alla eller flera i gruppen kanske vill ha. För att undvika bråk, finns det i WoW en funktion som heter Need or Greed. Det innebär att du, när det droppar något bra, kan välja om du verkligen behöver det föremålet (Need) eller om du bara vill ha det för att sälja det (Greed). Need går före Greed, och den som needar får företräde när det sen ska kastas tärning om vem som får föremålet.

Ninja
Att ninja något, vilket också gör dig till en ninja, är att trycka Need trots att du inte behöver föremålet. Att ninja är elakt och dumt, och är förenat med spöstraff och allmän förnedring i chatten samt på förekommande WoW-forum. Det finns dock ingen formell regel som förbjuder dig från att ninja, det handlar snarare om sunt WoW-förnuft och vanligt hyfs.

Det kommer mera...

PS har ni synpunkter på vad jag skriver, eller om ni tycker att det fattas något, plz let me know. DS

WoW-skolan, del 3

På allmän begäran kommer här en fortsättning. Håll till godo.

Noob
En noob är något man kallar nybörjare, extra klantiga sådana. Kan också användas mot såna som förvisso spelat WoW länge, men som ändå klantar sig. Ska inte förväxlas med newbie, som är nåt slags charmig, snäll variant av detta ord.

Mob
Monster. Eller kanske inte alltid monster. Bättre beskrivning är nog snarare att en mob är en varelse i spelet som du ska döda.

Aggro
Aggro är facktermen för att moben ifråga är mest arg på dig, och slår på dig. Aggro är något man förtjänar. Verbformen av aggro är att aggra.

Leeeeroy
Att göra en leeeroy är att aggra alldeles för många mobs, så man dödar alla i sin grupp. Gärna i onödan. Härstammar från en klassisk youtube-film där en kille aggrar alla mobs i en hel instans (typ) samtidigt som han skriker "Leeeeroy Jenkins" i Teamspeak (som är ett Skype-liknande program som används för verbal kommunikation)

Det kommer mera...

WoW-skolan, del 2

Här fortsätter den hett efterlängtade lingo-genomgången av World of Warcraft.

the Alliance
Till skillnad från i den svenska politiken är Alliansen i WoW the good guys. Alliansen är ett förbund mellan människor, dvärgar, nattalver, gnomer och draenei. Alliance-chars är per definition snygga, smarta och luktar gott. Och självklart dödligt farliga i strid.

the Horde
Horde, eller horden, är Alliance svurna ärkefiender. Förbund mellan orcer, troll, tauren, odöda och blodalver. En salig, illaluktande röra, med andra ord. Horde-chars är per definition obotligt dumma, bor i grottor, äter sopor och är lika smidiga i strid som undertecknad är i balettskor.

PvP
PvP står för Player vs Player, och är ett spelare mot spelare-inslag i WoW. Det är i PvP som striden mellan Alliance och Horde äger rum. En sann Alliance ska vara beredd att döda Horde så fort man känner stanken av de sistnämnda.

Det kommer mera...

Stor humor

Till sist: dagens roligaste länk: http://www.svenskbladet.se/utrikes/index.php?alias=34_arig_svensk_man_raddar_barnen_i_afrika_fran_svalt.html

PS Jag vet att jag skrev tidigare ikväll att jag skulle blogga ikapp i helgen... Kunde till slut inte hålla mig... Så ni får stå ut med mitt spammande... ;-) DS

Wow-skolan, del 1

Några av Lettis kompisar har i kommentarer på hennes blogg efterfrågat ett World of Warcraft-lexicon, så att de kan hänga med i svängarna när hon och jag frossar i nördiga uttryck och klyschor.

Här kommer första delen:
WoW
Förkortning av World of Warcraft, uttalas Vov (som hundarna säger)

levla
I spelet har man en karaktär, som i takt med mer erfarenhet kan gå upp i nivå/level. Det sistnämnda är att levla.

dinga
Slang för att levla. När man levlar ska man nämligen skriva "ding" i chatten. Då kommer folk att säga grattis. Eller gratz.

afk
Förkortning för Away From Keyboard. Bra ursäkt om man inte har svarat på tilltal.

char
Förkortning för character, vilket alltså är karaktär fast på engelska. Med andra ord: din gubbe i spelet.

Det kommer mera...

Mycket vill ha mer

Läser på nätet att biodrakarna på SF (med typ 95 procent av biomarknaden) kommer att börja sända opera på sina biografer. Italiensk sådan, dessutom. Detta sprids som en nyhet, vilket är lite småroligt.

Opera på bio är nämligen en lysande idé. Grejen är att Folkets Hus och Parker (som driver en massa Folkets Hus runt om i landet) gör detta sedan en tid tillbaka med fullsatta salonger som följd. För inget slår ju direktsänd opera från the Metropolitan i New York, eller från Kungliga Operan i Stockholm. Inte minst gäller detta om du bor i Kumla, Smedjebacken eller Hallunda.

Detta stör tydligen krösusarna på SF, som nu känner att deras typ 95-procentiga andel av marknaden hotas. Så nu ska här sändas opera. Inte direktsänd dito som Folkets Hus och Parker, utan i eftersändning. Men ändå.

Nja - jag vet inte jag. Jag är inte så mycket för billiga efterapningar, vare sig det handlar om politiska partier eller bioföretag.

Rysk ångest och dragspel

Vet ni vad jag har gjort? Jo - jag har varit på Dramaten-premiär för första gången i mitt liv. Det är sant! (Magnus - jag vet att du inte tror mig, men det är helt och hållet sanningsenligt.)

I lördags var det dags, och det var till viss del med blandade känslor jag gick dit. Inte för att jag inte gillar teater (tvärtom!) utan för att jag hyser ett visst agg mot en viss typ av den lite fiiiiinare kulturen. (läs: de som fjäskar för Roy Andersson).

Pjäsen som hade premiär var Leo Tolstoy´s Mörkrets Makt, och förutom undertecknad och Letti så var lokalen fylld med idel ädel Dramaten-adel. Och så Helle Klein.

Jag vill nu passa på att ge cred till ensemblen som ändå gjort ett seriöst försök att göra något spännande av den gammel-ryska och ångestfyllda realism som Leo Tolstoy försöker fånga i pjäsen. Slutresultatet är sådär, det var lite för mycket stön och skrik och dragspel för min smak. Eller som Letti sa i pausen: "Just när man känner att man kommer in i handlingen, så är det nån som börjar dra i ett j***a dragspel."

Det var på det stora taget en intressant upplevelse, som jag gärna gör om. Går på Dramaten-premiär, alltså. Men utan gammel-rysk ångest och dragspel.

Same ol, same ol

Tjena gänget, det är jag igen. Sen sist har jag haft en ganska intensiv period på jobbet, med intensiv menar jag att jag skrivit en massa. Har varit förbaskat produktiv, vilket är riktigt kul! Men det gör ju att det inte finns så mycket skrivkraft kvar när dagen är slut och bloggen lockar.

Jag kommer att återkomam under helgen, har en del spaningar jag vill dela med mig av.

Imba-Litiums dominans

Lördagskvällen fortsatte på samma tema som helgen hade börjat. Vi fortsatte att beta av instans efter instans. Mana Tombs, Sethek Halls och Shadow Lab fick smaka på vår... (här letar jag efter ett ord, och Letti föreslår "blodtörst" vilket tragiskt nog är en korrekt term i sammanhanget...)

Anyway, efter de tre ovanstående grottorna började vi bli sugna på att testa någon Heroics. Vi började med den enklaste av dem enkla: Hellfire Ramparts. Det gick hur lätt som helst. Då hoppde vi på Shattered Halls (som är tuff som normal). Vi fixade den utan större problem - på heroic-nivå! ;-)

Både jag och Letti dingade, och nu är vi 67 bägge två. Northrend är bara en dryg level bort...

PS till er som inte spelar/spelat World of Warcraft. Jag inser att ni antagligen inte hänger med i vad jag skriver, och att ni inte har en susning om storheten i att klara en heroic lvl70-instans som lvl 66/67. Men det struntar jag i! Denna helg är tillägnad WoW-nörderiet, så också här på bloggen. Så det så. ;-) DS¨

PS2 Imba-Litium är Lettis karaktär, som dominerat som ensam healer i de tuffaste av tuffa instanser. Jag är helt fascinerad. Och glad. DS2

LAN-helg - en uppdatering

15 datorer i en ju-jutsulokal i Kumla. Massor av glutenfri lasagne, sallad och en hel del läsk. Och så lite godis (fridagar ftw!)

Vi har så här långt hunnit med följande, jag och Letti:

Molten Core
Onyxia
Zul Gurub
Ahn Qiraj 20
Hellfire Ramparts
Blood Furnace
Underbog
Slave Pens
Coilfang Reservoir

Och då är kvällen fortfarande ung... ;-)

LAN-party!

I helgen är det nördnivå hög för mig och Letti. WoW-LAN i en judolokal på Närkeslätten, ett stenkast från Kumla-bunkern.

Fylld fruktskål, typ 20 liter Pepsi Max och utlovad Lasagne à la Ingela står på menyn. Och så en jäkla massa WoW.

Ibland är livet bra härligt... ;-)

Fortsatt viktchock!

I morse var det återigen dags för vägning och mätning. Då den "fridag" vi har varje vecka har en tendens att infinna sig på lördagar, flyttade vi på förekommen anledning mät&väg-dagen till fredagsmorgnar istället för söndagseftermiddagar.

Resultat totalt så här långt för undertecknad: -7,4 kg och -14 cm i midjemått. Detta på 3,5 vecka av sunt förnuft utan någon som helst självsvält eller uppoffring!

Jag säger som Grynet skulle ha sagt: Helt sjukt bra! ;-)

When will they ever learn

Så kom då den högst väntade "nyheten" att Henke Larsson väljer att motionera på annat sätt än att lalla runt i den s k "Superligan" i innebandy.

Aaaw... Jag blir nästan lite rörd när jag tänker på alla dessa innebandyfrisyrer på TV4-sporten som säkert blir ledsna över detta.

He he...

Lisa Magnusson äger!

Hittade denna länk på Isobels blogg.

Jag skrattade så jag grät, helt briljant skrivet.

http://blogg.aftonbladet.se/19586/perma/1103951/#comments

En lugn söndag

Den planerade lunchvisiten av Markus och Jenny m avkomma ställdes in pga sjukdom, vilket gjorde att söndagen helt plötsligt blev helt ledig. Trots fyra färre till lunchbordet lagade Letti en fantastisk kycklinggryta med spenatris till... Åh jäklar vad gott det var.

Sen har det varit Scrubs och WoW för hela slanten... =)

"Du ser ut att ha gått ner i vikt"

Fick den kommentaren av en fd jobbarkompis tidigare idag. Usch, jag hatar när folk säger så. Inte för det den står för, utan för hur det har varit när folk har fällt den tidigare. Empiriska studier av detta fysiska objekt visar nämligen att jag vägt som mest när den frasen använts som mest frekvent...

På fredag är det dags att väga och mäta sig igen, och jag hoppas att jag denna gång motbevisar denna hemmasnickrade teori.

Nojig? Jag? Näe... ;-)

No shit, Sherlock

Läser följande rubrik i Expressen: "Linda Rosing: Det var mina bröst som gjorde mig känd".

Ha ha. Tjejen har humor i alla fall.

Oscar och Emil i högform

Den gångna helgen hade jag besök av min ena syster Sanna och hennes familj, där grabbarna Oscar, 6 och Emil, 4 självklart var med.

Efter en lunch hemma i Solna (där lillkatten Signe charmade alla närvarande), åkte vi allesammans till Naturhistoriska riksmuseet… det var tiotals år sedan jag var där men jäklar vad kul det var… Så mycket att se, så mycket att lära. Ja – barnen hade också kul. =)

Oscar och Emil framför en av dinosauriemontrarna.
Oscar showar strax innan hemfärd.

Jag känner inte det minsta sug...

...efter basket. Jag känner faktiskt ingenting. Nada. Nothing. Nichts.

Jag har inte dömt en basketmatch sedan i början av november (tror jag) och jag har inte varit åskådare vid en basketmatch sedan förra säsongen. Detta är unikt.

Kan det vara så att den kärlek som varat i över 25 år tagit slut? Är det en tillfällig svacka? Jag vet inte. Det känns bara... konstigt. Men bra. I kombination.

OBS! Det här innebär inte att min kritik mot den s k "elitidrotten" innebandy har minskat i intensitet. Innebandy är, och kommer alltid att vara, ett skämt på idrottens himmel.

Oj oj oj...

Det är intensiva dagar på jobbet nu, vilket känns väldigt bra. Det nya livet (med motion och nyttigare mat) känns också bra, även om det då och då uppstår ett sötsug som kräver en rejäl kraftansträngning att stå emot. Än så länge går det dock bra. Riktigt bra, t o m.

Det finns så många saker jag skulle vilja blogga om, som jag vill dela med mig av. Jag ska göra ett försök att beta av dem nu under de närmaste dagarna.

Jag tänkte börja med en liten tillbakablick. För snart 6 år sedan skrev jag nämligen en artikel på Aftonbladets debattsida. Anledningen till min artikel, vilket framgår om man läser den, var en helt absurd dräpa av en person som jag inte ens minns namnet på men som gjorde att jag reagerade väldigt starkt. Hennes artikel var friterad i politikerförakt och dito hat. Min gick i svaromål. Jag minns att jag fick skriva om den flera gånger (för att göra den snällare...) och att jag själv hade satt rubriken "En fritidspolitikers vädjan" men att debattredaktören hittade på en egen... Aja - man kan inte få allt.

Jag minns att jag fick många reaktioner på artikeln, tror jag räknade till ett hundratal mail och telefonsamtal under några veckors tid. (Det här var alltså på den tiden då Aftonbladets debattsida låg långt fram i tidningen och spelade roll). Två av dessa hundra reaktioner var negativa, varav det ena var ett långt, med fin handstil skrivet brev som läste lusen av mig. Resten av responsen var uppskattande och positiv och kom från alla olika sorters människor, de flesta med något slags politisk koppling. Samtliga som hörde av sig hade aktivt letat upp min mailadress eller telefonnummer för att ge sin syn på saken. Jag minns hur rörd jag blev av just det.

Idag läste jag ett inlägg av en skribent som kallar sig för Therese E som är lite på samma tema som min artikel, fast Therese E skriver fan så mycket bättre än jag nånsin kommer att göra. Den här gången är det inte politikerförakt som är ämnet, utan att jobba i vården. Du hittar artikeln här.

Jag kan bara hoppas att Therese E får den respons hon förtjänar. Hon har iaf min respekt och beundran!

På rätt väg

I förra veckan påbörjades projekt Det Nya Livet för mig själv och Letti. I Det Nya Livet ingår att äta mindre och nyttigare och att motionera regelbundet. Vikt och midjemått är det som rent statistiskt ska noteras och jämföras, med veckovisa intervaller. Låter det pretantiöst och seriöst? Det är det.

Nu har en vecka gått. Mätning numero två har genomförts.

Resultat: minus fyra kg och tio (10!) cm runt midjan.

:-)

Taskiga vibbar

Satt i en bil under större delen av gårdagskvällen tillsammans med en kollega. På radionyheterna berättade de om ett delstatsval i Tyskland, som tydligen gått högerns väg. I inslaget hördes en manlig tysk partiledare som inför sina åhörare talade med hög stämma om den ljusnande framtid som nu väntade.

Då säger min kollega det som jag själv kände starkt: "Jag får såna nazistvibbar..."

Världen har förlorat en fantastisk person

Idag begravdes så Bill, min gamla lagkompis tillika vän som jag tidigare skrivit om här på bloggen. Bill var en fantastisk person på många sätt, och hade en ödmjuk och positivistisk syn på livet som fler borde ha.
Bill och hans älskade Lhetitia, på min 30-årsfest för snart fyra år sedan.

Det var en väldigt fin och på något sätt skön begravning, framför allt därför att det var Bill och inte prästen som satte sin prägel på den. Kyrkan var till bredden fylld av alltifrån familj och vänner till fd lagkompisar i basket, plitkollegor från Kumla-anstalten och författarvänner. Och andra som berörts av Bill.

Halva predikan bestod exempelvis av en av Bills längre dikter, och det var nästan som om Bill själv stod där framme och läste de fantastiska orden, på sitt personliga sätt. Då var vi många som grät, och det var skönt att göra det tillsammans.

Jag tänkte dela med mig av två av Bills alster, som också återfanns i programmet för begravningen. Detta så att ni alla får ta del av hans briljans och delikata känsla för ord.

Den första heter "Kvart över längtan" och lyder som följer:

När vinden äter mina ord

Kvart över längtan

mitt i natten

ska jag ta dig i min båt

och segla

mot stjärnlösa himlavatten.

Lyssna till vindens hunger

den som visslar och sjunger.

Lyssna och hör

hur jag älskar dig

med spända segel

på anonyma himlakroppars

blanksvarta spegel

tills gryningen tar oss i hamn

och vinden bär ditt namn.

Den andra dikten, som är nästan skrämmande i sin realism, heter "Tåget" och får avsluta det här inlägget:

I sista stund hoppade jag på

destination - okänd.

I rasande fart rusar det fram,

men något är konstigt.

Aldrig stannar tåget till.

Ändå försvinner gamla ansikten,

de byts mot nya.

Jag är förvirrad och rädd,

jag vill stiga av.

Men så plötsligt förstår jag.

Det är livets tåg,

destination - döden.

Ingen undkommer.

Jag får göra det bästa av resan.

Det gjorde du, min vän.. Det gjorde du verkligen.

Kattmatsbluff

Jag är som bekant stolt ägare till två kattfröknar. Katter äter kattmat, som med fördel inhandlas i lämplig butik.

Av den anledningen stegade jag in i Coop Konsums butik i Västra Skogen i förrgår. Självklart fanns det mycket att välja mellan (så är det alltid när det gäller katter och hundar) men då jag var hyfsat säker på vad jag ville ha, så stod jag inom kort och valde mellan de två märken som bägge erbjöd den produkt jag ville ha (portionsförpackad "blöt" kattmat): Whiskas och Coop´s eget märke Cats.

Jag blev dock inte riktigt klok på prissättningen. Whiskas var som väntat dyrare, 55 kr och Cats billigare, 42 kr. Tittade man dessutom på jämförelsepris per kg (som jag ofta gör) så var Whiskas betydligt dyrare än Cats. Men det var något som inte stämde.

Whiskas variant innehöll nämligen 12 påsar x 100 gram medan Cats erbjöd 8 x 100 gram. Enligt jämförelsepriset så kostade Cats 35,50 kr/kg, vilket då var betydligt billigare än Whiskas dito. Samtidigt ville man ha 42 kr för 0,8 kg. Hmm... Någon mer än jag som luktar bluff?

Enkel överslagsräkning visar dessutom att Whiskas faktiskt är billigare när allt kommer omkring. 55 kr delat på 12 påsar ger 4,58 kr per 100 gram, eller 45,83 kr per kg. Jämför detta med Cats 42 kr delat på 8 påsar = 5,25 kr per 100 gram, 52,50 per kg.

Jag sa till i butiken och fick medhåll från butikspersonalen om att det inte såg ut att stämma. Trots detta var den gamla prislappen kvar igår...

Visst - priset på kattmat kanske inte är världens viktigaste fajt att ta. Men om de bluffar om detta, kanske de gör det med andra varor också. Och den känslan gillar jag inte.

Någon som vet vart man kan anmäla den här typen av fusk? Jag har bildbevis... ;-)

Ny turnering

Det var så kul att vi påbörjade en ny turnering. Först ut denna runda var Magnus mot Sonno. Magnus fick spö. Igen. Ha ha ha... =)

Nu är det Samuel mot Tedde.

Basketdrabbning

Idag är en stor dag. Idag är det nämligen dags att försvara den titel jag lyckades tillkämpa mig förra vintern. Jag menar självklart NBA på min Playstation 3.

Grabbarna är här, maten är uppäten och turneringen har inletts. Denna text kommer att uppdateras allt eftersom turneringen avlöper.

Först ut är Amme (Boston Celtics) vs Samuel (Orlando Magic).

Uppdatering kl 15.15: Amme vann en jämn drabbning mot Samuel med 43-39. Amme kan bli en svår nöt att knäcka...

Nästa match är Magnus (San Antonio Spurs) mot Teodor (Chicago Bulls).

Uppdatering 15.35: Magnus blev nyss förnedrad av Tedde. Han blev ägd. Slutsiffrorna 62-41 talar sitt tydliga språk... Magnus ser inte glad ut. Det gör han förvisso sällan.

Nästa match är Sonno (Cleveland Cavaliers) mot Uno (Houston Rockets).

Uppdatering 15.55: Uno ledde länge, men fick till slut spö av Sonno med 48-41. Nu är det min tur. Ilija ska få spö... ;-)

Uppdatering 16.19: Ilija (Phoenix Suns) fick smisk av undertecknad (LA Lakers) med hela 71-58.

Nu är det dags för semifinal nr 1 mellan Amme och Tedde.

Uppdatering 16.38: Amme är i final efter 67-52. Nu är det min tur att spela semifinal mot Sonno. Återkommer...

Uppdatering 17.19: Japp - jag gick till final efter 47-36 mot Sonno. Sen tog det stopp. Efter ett sekunddrama jag sällan skådat fick jag spö av Amme och hans Celtics med minsta möjliga marginal. Jag stannar där, då jag är lite småsur... ,-)

Segraren Amme
Ilija och Uno spelar coola...

Sonno är på väg att spöa Magnus...

...som inte är alltför glad

Härlig jul, nytt år, livet leker och total kattlycka!

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här... oj vad mycket jag skulle vilja skriva om. Så det blir en kort sammanfattning i form av ett potpurri. De stora sakerna den senaste tiden har inte helt oväntat varit julen, kärleken, det nya året och kattlyckan.

Om vi börjar bakifrån så har julen denna gång varit både extra lång och extra trivsam. Detta då jag, efter hemkomsten från den obligatoriska och vansinnigt trevliga Närke-vistelsen, hade anledning att julfira om igen - och denna gång tillsammans med min kärlek. Letti har för övrigt skrivit och fotat om vårt firande på sin blogg, så titta gärna in där.

Även en liten en kan sprida värme och julefrid...

Kärlekslivet ja. Det är väldigt bra... Jag tror inte jag blir mer privat än så denna gång. Ni som vill ha detaljer får ringa eller nåt. Eller bjuda på fika/lunch nu när vardagslunket snart börjar om på nytt. ;-)

Och så har vi fått ett nytt år. Igen. Nyårsfirandet ägde återigen rum hemma hos Mathias och Martin i Rågsved. Fantastiskt trevligt, och dito god mat. Dessutom några nya bekantskaper. Det var, för att citera Blondinbella, "top notch". ;-)

Så till katterna... mina små älsklingar. Oj vad de gör mig lycklig.

På annandagen var det äntligen dags att hämta Signe på katthemmet Spinnhuset i Hallsberg. Resan till Stockholm gick förvånansvärt bra, Signe fann sig snart tillrätta i kattburen och somnade nästan omedelbums, ihopkurad som en boll. Vid ett par tillfällen vaknade hon till liv och pep lite oroligt. När jag då plockade upp henne borrade hon in nosen i min famn och började spinna... Vad ska man säga? Jag rös av välbehag. Det kändes så rätt.

Signe sover sött i kattburen.

På plats i Solna hade Letti anlänt till lägenheten några timmar tidigare för att umgås med Garbo, den redan befintliga katten. Garbo ja... hon har ju på något sätt blommat ut sedan jag tvingades ta bort Martini. Hon är mer social, mer gosig och mer verbal. Om möjligt också något knäppare än tidigare... ;-)

När vi kom fram var det därför två hyfsat avslappnade katter som träffades för första gången. Garbo var, milt uttryckt, inte imponerad av nytillskottet. Det frästes och morrades en hel del och stackars Signe spenderade sina första två Stockholmstimmar under hyllan i badrummet. Garbo var dock inte våldsam på något sätt, den enda hon lyfte tassen mot var undertecknad och då blev det tvångs-gos i fåtöljen en stund. Det funkade som motmedel.

Garbo i egen hög person.

Efter ett par timmar i badrumsexil kom Signe dock fram och hoppade upp till oss tvåbenta varelser i soffan. Och herre min je vad hon var gosig. Och lycklig, av buset och spinnandet att döma.
Letti myser med Signe...

Redan då var både jag och Letti sålda. Sedan följde några dagar där Signe sakta men säkert vann också Garbos hjärta. Hon var stencool. Trots Garbos morranden och fräsande så visade Signe att hon 1. var här för att stanna och 2. att hon inte utgjorde något hot. Jag och Letti kunde bara titta på och njuta av föreställningen. Vi var hela tiden noga med att gosa med Garbo lika mycket som vi gjorde med den nyanlända kattungen. Ett vinnande koncept, även det.

Efter fyra dagars trevande kattsocialiserande kom då det förlösande ögonblicket. På tisdagskvällen satt Letti med Signe i knät i fåtöljen när Garbo utan förvarning hoppar upp i fåtöljen och börjar tvätta den lilla. Total kattlycka, med andra ord!
Nu är de näst intill oskiljaktiga. Tror ni mig inte? Jag har bildbevis. För några timmar sedan togs t ex denna bild:
Och för några dagar sedan togs denna:

Och julen är härlig...

Japp. Rubriken säger väl allt. Denna jul är lite extra härlig då den kryddats med kärlek.

För min familj innebar julen förr ofta stressiga scheman (skilsmässobarn...) och ett digert program. Men det var då. Sedan ett antal år tillbaka tar vi det istället lugnt och skönt, vilket har inneburit mycket trevligare jular.

I år firade vi själva julafton hemma hos den fantastiske fadren, i huset på landet (dvs Närkeslätten). Det var hur trevligt som helst. Barnen lekte och var glada, maten var både god och i överflöd och jag somnade min vana trogen till en stund under Kalle Anka.

Julen har så här långt varit så bra att jag inte ens låtit stressa upp mig över mindre roliga saker. Som t ex att:

- Komplett.se inte höll den garanterade leveranstiden. Vad är väl 200 kronor i presentkort (och dåliga försök till ursäkter) mot att typ 60 procent av julklapparna inte kom fram innan julafton? Mindre servicebenäget företag får man nog leta efter. Å andra sidan är de inte lika usla som Comhem. Och det är ju alltid något att glädjas åt, så här i juletid.

- Jag inte hittade katten Garbo när jag åkte hemifrån. Det gjorde för övrigt inte heller den dedikerade kattvakten. Antagligen har hon gömt sig bakom skåpet under diskbänken, men man vet ju aldrig. Låtom oss hoppas att inget hänt Garbo...

- Den intellektuella titanen Blondinbellas desperata jakt på uppmärksamhet, denna gång genom att kalla Karl-Bertil Jonsson för "kommuniskskit". Sorry tjejen - det funkar inte. Den här gången heller, ska väl tilläggas.

- Linda Rosing-Faddes försök till samma sak genom att posera som tomte hos några familjer. Inför Expressens kamera, så klart. Ärligt talat: vem f-n vill ha Fadde som tomte på julafton? Familjen på fotot såg också lite skrämd ut...

- Henke Larssons mål i den s k "Superligan" i innebandy. Någon av sportkrönikörerna, tror det var i Aftonbladet, skrev att han är ett sånt fysiskt praktexemplar att han kan bli stjärna i vilken sport som helst. Ha ha - det är humor på Glenn Killing-nivå! För ärligt talat: säg en sport där Henke, efter avslutad (?) proffskarriär i fotboll, kan börja om och hamna i högsta serien? Ja - förutom innebandy då, men deträknas inte.

Skulle han kunna hoppa in i Basketligan? Elitserien i handboll? Hockey? Bandy? Volleyboll?

Nä - exakt. Och det är hela min poäng.

Men inte ens detta kan rubba julstämningen. Imorgon hämtas Signe från katthemmet, och sen blir det julmys med Letti, WoW, julmat i massor och en och annan snaps. Och gos med Garbo och Signe, såklart.

Syns och hörs!

Fick en julhälsning...

...från mina goda vänner i Uppsala, Markus och Jenny m barn x 2. Se själva nedan. Och njut...

Och så en uppdatering

De sista dagarna, eller kanske framför allt veckorna, har varit speciella på många sätt. Mycket har varit bra, annat tråkigt.

För att ge er en liten uppdatering kan jag börja med det roliga:

1. Min inflyttningsfest, som jag skrivit om tidigare här på bloggen. Cirka hälften av de jag bjudit in kom - och det innebär fullt med folk hela kvällen. Jag är lyckligt lottad med så många goda vänner...

2. Min kärlek. Letti är en fantastisk varelse, och jag är ofattbart lyckligt lottad över att hon tycker att jag är dito.

3. Min körsång. Kammarkören Cantare är ett fantastiskt gäng, som under ledning av utmärkte dirigenten Niclas Bertell också har förmågan att skapa skön körsång. Förra helgen hade vi två julkonserter, och de var mycket uppskattade, inte minst av oss själva... Undertecknad fick dessutom bekänna färg meddelst ett solistinhopp i en av sångerna vid den andra konserten, och det gav helt klart mersmak. Den gamla tanken på att testa sånglektioner dök plötsligt upp igen... ;-)

4. Mitt arbete (läs: mina arbetskamrater) Jag stormtrivs verkligen på jobbet, inte minst därför att jag har fantastiska kollegor. Radhuskvinnan/vildvittran från Storvik Jess är typ min idol, och det beror inte bara på att hon har en fantastisk familj inklusive en man som lagar himmelsk god mat. Hon är helt enkelt kollegan med stort K.

5. Mitt hem. Med god hjälp av Letti har jag nu lyckats få till min lägenhet så som jag vill ha den. Det som fattas är lite foton och tavlor på några av väggarna. Att komma hem är en njutning...

6. World of Warcraft. Sorry, ni som tycker det är barnsligt att en vuxen man spelar WoW kan hålla er till Ernst och Kunskapskanalen. WoW är ett oerhört socialt spel, och har en nästan meditativ funktion. Så är det bara. Att Letti börjat spela gör inte spelet mindre attraktivt... ;-)

7. Signe is coming. Om lite drygt en vecka hämtar jag Signe från katthemmet Spinnhuset i Hallsberg. Känns hur kul som helst. Hoppas hon och Garbo kommer att fungera ihop.

Så till det tråkiga, som lyckligtvis nog inte är så många saker. Men ändå.

1. Bills bortgång. Blir bara mer och mer ofattbart ju mer jag tänker på det. Eller pratar med gamla lagkompisar om det. Hittade t ex bilder från min 30-årsfest där Bill och hans Tisslan var självklara gäster. Alltid med ett tryggt leende. Alltid med kloka ord eller tankar. Du är saknad, kompis.

2. Halsflusshelvetet. Jag missade såväl luciasjungningar som Pragresa och viktiga jobbsaker pga denna hemska företeelse. Tur att det finns Kåvepenin.

3. Vädret. Var tusan är snön? Och kylan? I don´t like this...

Word.

Sorg

Min vän Stefan ringde för en stund sedan. "Sätt dig ned", började han med. Sen kom de hemska orden. "B är död".

B, fd lagkamrat i basket och en väldigt god vän sedan dess, var strax över 30 när gick bort, mitt i livet.

Jag kan inte med ord beskriva sorgen som bubblar upp, och jag kan inte ens föreställa mig hur det måste kännas för hans närmaste familj, inklusive hans fru L och deras två små barn.

Mina tankar går därför till B:s familj ikväll. Jag tänker på er. Och till B vill jag bara säga en sak: Jag kommer att sakna dig, kompis.

Årets ickehändelse

Finland vann VM-finalen mot förhandsfavoriten Sverige. I sudden death, dessutom. Upplagt för drama - men ingen bryr sig (förutom TV4, av någon konstig anledning).

Varför? Därför att det var i skitsporten innebandy som ingen i hela världen spelar, än mindre bryr sig om.

Med andra ord: årets ickehändelse har inträffat. Ungefär lika spännande som att klippa tånaglarna. Om ens det.

Halsfluss är av ondo

Om man får halsfluss kan man inte svälja utan att det gör helvetiskt ont. Man får äta mestadels flytande saker, och tugga både penicillin och piller med febernedsättande egenskaper. Och så får man ställa in resan till Prag med den fantastiska kören Cantare...

Jag hatar halsfluss.

Är pakt ett neutralt ord?

Har noterat att (s), (v) och (mp)-ledningarna nu enats om att gå till val på en koalition. Det är väl bra, även om resan dit var osedvanligt taffligt skött sett till vad som presenterats för media.

Noterar också att detta nya samarbete rubriceras av Aftonbladets samhällsredaktion som "Vänster-pakten". "Pakten". Jo jag tackar. Smaka på ordet, inte f-n är det ett neutralt ord? Får snarare associationer till "pakt med djävulen" och "Warzawa-pakten", vilket ju inte är så kul.

Den borgerliga koalitionen kallas alltjämt dock för det väsentligt mer positivt laddade ordet: "Alliansen", så också av Aftonbladets samhällsreportrar och rubriksättare.

Spännande.

PS Noterar till sist också att Aftonbladet.se har en till synes fånig omröstning om vad man borde kalla det nya samarbetet. Alternativen är Trojkan, Kollektivet, Svamp (s+v+mp), Ohlyansen (sic!) och Vänsteralliansen. Just nu leder Svamp-alternativet... DS

FEST!

Så blev den då till sist av, min inflyttningsfest. Trots många återbud (sjuka barn och redan inbokade 40-årsfester är av ondo!) var det ett stort gäng som gästade den nu färdiginredda lägenheten i Solna.

Här kommer lite bildbevis, från några av de som förgyllde kvällen och lägenheten:

Ullis och Jenny förfestar... (togs redan kvällen innan)

Daniel, Mathias, Helena och Hasse har trevligt vid köksbordet... ;-)

Tompa, Stefan, Linus, Elin, Jenny och Patrik i soffan...

Flickvän med lånad Tora...

Elin, 10 månader, gillar höga höjder...

Det här är kärlek

Ibland är ord överflödiga...

Julhormonerna måste få sitt

Första advent, en käresta som är julnörd och härligt mörkt och murrigt utomhus. Vad göra? Julstök såklart! På med skivan med julmusik, fram med adventsljusstakarna och let´s bake some lussebullar!

Ni som känner mig vet att jag älskar julen, men vet också att jag inte är någon julstökskille. Julpynt har liksom inte varit min grej, än mindre julbak. Fram tills nu. Denna dag kommer nämligen att gå till historien som den dag då undertecknad kom ut som julnörd. Och jag älskade varje sekund!

Mitt hem är nu pyntat (även om det återstår en del smått och gott), och jag har till råga på allt bakat mina första lussebullar sedan hemkunskapen i årskurs 8! Äran tillhör Letti, hon är en fantastisk mentor när det gäller julstök och julbak och allt som hör julen till. Möjligtvis kan jag några fler julsånger än henne, men så är jag ju körsångare också... =)

Nu när klockan närmar sig sent, och de sista plåtarna lussebullar väntar på att få gräddas, sitter jag och Letti i soffan med varsin glögg. Jag måste erkänna att jag känner en inre tillfredsställelse som är svår att beskriva. Fast samtidigt vet jag att jag inte är ensam. Alla har vi julhormoner som måste få sitt, och alla är vi mer eller mindre julfreaks.

Jag är helt enkelt fast...

"Men det gör detsamma..."

En av mina bästa vänner, tillika fd rumsgranne på jobbet, Pär-Anders firade sin 40-årsdag igår, och jag hade privilegiet att få vara gäst hemma hos honom och hans bättre hälft Ida. Barnen var dock outsourcade.

Pär-Anders, eller P-A som han kallas, är en fantastisk person, men med lite udda intressen. T ex är han militärhistoriker, vilket gör att hans bokhylla är fylld av obskyra krigsbeskrivningar. Detta återspeglar sig också på hans skivsamling, som innehåller både sjuka mängder Depeche Mode och en och annan "Militärmusik vi minns"-samling.

Och apropå det senare så kom P-A tillbaka från lunchen en dag för några år sedan, och var alldeles lyrisk. Han hade nämligen fyndat (enligt honom själv) och hittat en skiva med gamla militärklassiker. Det var alltifrån tapto till nåt slags marschmusik (tysk?). Och så var det den gamla svenska slagdängan vars titel jag glömt, men där refrängen lyder "men det gör detsamma, för han är min soldat - någonstans i Sverige". Detta tvingade P-A oss andra i arbetslaget att lyssna på.

Hämnden är dock ljuv. Kvällen till ära skrev jag nämligen om refrängen till en hyllning till Pär-Anders nu när han blev gubbe. I min tappning löd refrängen så här:

"Håret är borta,

och din mage är rund.

Orken den tryter,

"måste vila en stund"!

Men det gör detsamma,

för du är ju ändå

Allas vår Pär-Anders"

Skål tamejfan!

Aaaw... stackars Rickard

Rubriken är ironisk, ifall ni missade tonfallet, och bör åtföljas av en tung suck om man läser den högt. Ser nämligen i dagens Aftonbladet att SVT:s fd nyhetsankare Rikard Palm oroar sig för sin hälsa om han tvingas jobba nattetid. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3848122.ab

Ja - vad ska man säga. Det är klart killen ska få jobba dagtid. Med bra betalt. På bästa sändningstid. Och smink. För det är ju nästan omänskligt att sätta honom i rutan nattetid. Med bra betalt. Och smink. Jag menar - han är ju ändå 48 år.

För detta går ju inte alls att jämföra med alla de kvinnor, varav många är 60+, som jobbat natt i vård och äldreomsorg i kanske 40 år. Med dåligt betalt. Utan smink. Men med tunga lyft och utslitna ryggar.

Och kom inte här och snacka om de tusentals som varje vecka varslas om uppsägning runt om i landet. De som kommer att få knappt hälften av sin lön i ersättning från arbetslöshetsförsäkringen, utan större hopp att få jobb de närmaste åren. Utan smink.

Ooops - nu var jag visst ironisk igen. Sorry.

Gnällspik? Jag?

Det kom ett SMS från en god vän:
"Varför är det mest gnäll på din blogg? Är det uppväxten i Närke som gör sig påmind? ;-)"

Bra fråga. Har suttit och gått igenom flera av inläggen, och inser att jag är lite gnällig. Fejk-Ernst. Roy. Innebandyn. Sanna Bråding. SL. Många är de som fått sig en skopa.

Å andra sidan är bloggen ett sätt att avreagera sig/skriva av sig på. Åtminstone är det så för mig. Och därför får nog både ni som läser detta - och jag själv - stå ut med att det blir lite gnälligt ibland. Eller rätt ofta.

De som känner mig IRL vet att jag åtminstone inte pratar närkingska... ;-)

Allt är ju relativt

I tider av massuppsägningar och rekordmånga varsel finns det en fråga som förenar folket. (I alla fall om man ska tro kvällspressen och de som startar grupper på Facebook i ämnet).

Jag menar hur programledaren på SVT Nyheter Rikard Palm blivit behandlad då han nu ska tvingas läsa upp telegram på natten. http://www.expressen.se/Nyheter/1.1378490/spelet-bakom-palms-petning

Alltså, jag kanske verkar gnällig, men vad är detta för larv? 900 personer förlorade jobbet på Sandvik i Sandviken häromdagen. Det är bara ett i raden av dråpslag mot det yrkesarbetande Sverige. Var är Facebook-grupperna om detta? Var är uppropen, namninsamlingarna och protestlistorna?

Antingen är det nåt fel på min förmåga att bedöma hur viktigt olika saker är satt i relation till varandra eller så är det nåt allvarligt fel på kvällstidningarna och de som startar grupper på FB i såna här ämnen. För jag vägrar tro att Palm-storyn är det viktigaste som händer i vårt samhälle just nu. Jag vägrar!

By the way så har jag inte sett så mycket av Ernst på sistone. Det ser jag som ett välkommet sundhetstecken. Det finns kanske hopp för mänsligheten iaf.

Innebandy är ingen elitidrott

All heder åt Henke Larsson, han är en superb fotbollsspelare som gjort fantastiska saker med läderbubban i många år. En nationalhjälte enligt många. Jag är benägen att hålla med.

Men nu ska Henke tydligen börja spela i den s k "Superligan" i innebandy. Innebandy är den sport där Sverige vinner varje VM före Finland och Schweiz. På både herr- och damsidan.

(läs t ex här: http://www.aftonbladet.se/sportbladet/innebandy/article3838811.ab)

Och återigen, med all respekt för Henkes insatser på fotbollsplanen, är inte detta det yttersta beviset på att innebandy inte är en elitsport? I vilka andra sporter kan man som vältränad 35+-åring gå direkt in i högsta ligan? Dessutom i det land som är bäst i världen i just den idrotten?

Nog för att Henke är vältränad, och nog för att han för typ 20 år sedan spelade innebandy och säkert var bra då. Men det borde inte spela någon roll. Jag upprepar frågan: i vilken annan elitidrott skulle detta kunna hända? Skulle Magnus Hedman kunna varva ner i basketligan? Skulle Jörgen Jönsson lira lite elitseriepingis nu när hockeykarriären verkar gå mot sitt slut?

Eller kan Rolle Nilsson och Glenn Hysén kliva in i handbollens elitserie om de känner för att röra lite på sig?

Självklart inte. Detta visar bara vilken beige sport innebandy är. Elitidrott. Superligan. Bah.

Jag säger som Carl Lidbom i det berömda KU-förhöret: Trams!

SL: "Vi gör inte sånt"

Det är nåt konstigt med Stockholm när det blir vinter och den första snön faller... jag kan inte sätta fingret på det, men det liknar nästan... hur säger man... jo - masspsykos. Japp. Det är rätt ord. Inte minst gäller detta Storstockholms Lokaltrafik, i folkmun kallat SL.

SL och dess entreprenörer får nämligen fnatt så fort snön faller. Det får de iofs också när löven faller (lövhalka), när det regnar (halt spår), när det blåser (jobbigt med motvind) och när solen skiner (heter det solkurvor?).

Ikväll kom så den första riktiga snön, tillsammans med lite kyla. Jag var under kvällen i Södertälje för att fira vännen Pontus 40-årsdag, och försökte ta mig hem med tåget strax efter sju. Det skulle jag inte ha gjort.

På informationstavlan stod det att nästa tåg skulle avgå mot Stockholm 19.18. Samtidigt stod det att nästa tåg från Stockholm skulle ankomma Södertälje C 19.25, drygt 10 minuter sent. Inget annat tåg finns vid perrongen. Hmm... Knepig ekvation, eller hur?

Jag ringer SL:s trafikinformation, i hopp om att få information om just trafiken. Då utspelar sig följande samtal:

"Välkommen till SL:s biljett- och trafikinformation"
"Hej, jag heter Jimmy och försöker ta mig från Södertälje Centrum till Stockholm med ett pendeltåg som ska gå inom 3 minuter. Problemet är att det inte finns något tåg vid perrongen och att nästa tåg från Stockholm ankommer om tidigast 10 minuter. Kan du hjälpa mig?"
"Vänta ska jag kolla..."
Paus.
"Jag ser här att det är flera tåg som är försenade"
"Jaha"
"Nästa tåg till Södertälje är nu vid Tumba, drygt 26 minuter försenat"
"Jaha"
"Men det är allt jag kan säga"
"Ok - men då innebär det att informationen om den nya tiden för ankommande tåg är felaktig och att det inte finns någon information om när nästa avgående tåg beräknas kunna åka"
"Ja"
"Kan inte ni försöka få ut rätt information på de informationstavlor som väl finns till för att just informera om förseningar"
"Vi gör inte sånt"
"Va? Men det är väl ni som har hand om trafikinformationen?"
"Ja, men det är andra som har hand om just den informationen"
"Ok - men kan inte nån hos er prata med nån hos dem? Just nu är vi rätt många som väntar i kylan på ett tåg som uppenbarligen inte kommer"
"Nej. Vi gör inte sånt"

Tack SL!

Skööööönt...

Ett glädjebud nådde Svea rike under söndagen: Fotbollsdödarna från Ljungskile är återigen ute ur allsvenskan. Iofs ersattes de av anti-publiklaget BP, men ändå. Inget lag har spelat tråkigare och sämre fotboll i Allsvenskan på år och dar än det som Ljungskile "presterade" den här säsongen.

Rätt åt er!

Sjuk = dåligt

Vaknade tidigt i morse med feber och halsont. Det senare hade jag redan känt av under gårdagen, varför jag avstod från att öva med min älskade kör under kvällen. I kombination med frossig feber gjorde detta att jag tvingades stanna hemma idag.

Vilket är skittrist. Jag har förvisso inga problem med att vara hemma från jobbet (läs: vara ledig/ha semester) men att vara sjuk och hemma är hur tråkigt som helst. Jag orkade för bövelen inte ens spela WoW utan att bli trött och behöva gå och lägga mig...

Framåt eftermiddagen blev dock allting lite lättare. Då kom nämligen Letti förbi för att pyssla om undertecknad, och det gör hon i skrivande stund fortfarande. Med den äran, ska tilläggas.

Och så en liten kattunge...

Det här är Signe. Hon bor just nu på katthemmet Spinnhuset i Hallsberg. Om allt går som planerat följer Signe med mig hem efter julfirandet i Kumla. Då får Garbo en efterlängtad lekkamrat...


Jag lovar att hålla er uppdaterade! ;-)

Kär och galen

Japp. Det är sant, vilket ni som har koll på mig på FB redan vet: Jag har träffat kärleken. Inte på nätet dock, även om nya flickvännen Letti finns där också. Det är helt galet. Och fantastiskt. Och allt det där andra som ni rutinerade kärleksnarkomaner redan har koll på.

Det är väldigt nytt och väldigt pirrigt och väldigt bra. Bara så att ni vet. ;-)

Here we go again eller Show me the difference

Sosse, basketdomare, glasögonorm, WoW-nörd, provocerande blogginlägg om "höger och vänster" inom (s)... Jag vet - jag fullkomligen tigger om stryk. Men det är väl så jag är lagd, antar jag.

So here goes: Jag fortsätter mitt ifrågasättande av den schabloniserade sorteringen som vissa gör av sig själv och andra socialdemokrater. Jag gör det genom att ställa följande ärliga fråga:

Ponera att det finns den tydliga, enkla skiljelinje mellan "höger" och "vänster" inom (s) som vissa hävdar. Ponera sen att vi, när listor fastställs till t ex riksdagen, kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige eller varför inte EU-parlamentet, använder oss av samma sorteringsmetodik.

Innebär detta någon skillnad i det som politik handlar om egentligen, dvs det politiska resultatet? Finns det särskilda "vänstersosse" och "högersosse"-förslag i den vardagsnära politiken som varje dag förs i både politiska parlament och politiska nämnder och styrelser? Är det någon skillnad på hur en "högersosse" och "vänstersosse" agerar när det kommer till röstning i riksdagen, landstinget, kommunen eller varför inte EU-parlamentet.

Jag ställer frågan därför att jag undrar. Efter över 15 år som aktiv sosse, varav 10 år som medarbetare till parlamentariker på olika nivåer, har jag nämligen inte sett några sådana exempel.

Show me the difference, så lovar jag att hålla käft sen.

Mandat för förändring

En av de coolaste händelserna på mycket länge är självklart Barack Obamas jordskredsseger mot Good Ol´John McCain härom natten. Jäklar vilket bra segertal... Och vilken härlig känga åt de som inte vill att alla ska vara delaktiga i det amerikanska samhället.

Demokraternas valframgångar stannade inte vid presidentposten, man tog ytterligare platser i senaten, sopade hem kongressvalet och vann ett antal nya guvernörsposter. Grand slam, med andra ord.

So far so good. Om det inte vore för hur valresultatet tolkas. Det räcker inte med att vinna val, nämligen. Du måste också vinna tolkningen av vinsten.

"Han har inget mandat att göra några större förändringar" sa en politisk analytiker i CNN när Obamas seger stod klar. "Detta är inte ett ideologiskt val" fyllde nästa i, förvisso med republikansk signatur, "väljarna vill inte ha mer välfärdssamhälle, de är inte socialister".

Även i vissa svenska analyser har detta synsätt framförts.

Å fan. Så efter åtta års Bush-styre av det Stora Landet i Väst, och en jordskredsseger för folkets kandidat där löften om sjukvård för alla, mindre elitstyre och mer folkstyre vann väljarnas förtroende så är detta inte ett mandat att göra några förändringar?

Vänta nu... har jag inte hört detta förut? Jo just ja. Det är exakt samma argument som användes när (s) valde ny partiledare. "Mona har inget mandat att bestämma något alls" var domen från ledarsidor och även en del röster inom (s).

Med andra ord: efter över 100 år av manligt ledarskap inom (s) blev det äntligen en kvinna vid rodret. Men hon har inget mandat att bestämma något.

Skitsnack, säger jag. Utan att göra några andra liknelser mellan Mona och Obama är det väl just det de har. Mandat för förändring, alltså.

Mycket att berätta...

Bloggtystnaden är total från JLH a k a Bimpa-bloggen. Vadan detta? Höstdepp? Sista-minuten-charter? World of Warcraft-maraton?

Nej - svaret är enkelt. Jag har gjort en jäkla massa saker som jag skulle kunna berätta om, men då jag producerat en hel del textmaterial i mitt arbete har jag inte haft någon lust/ork att fortsätta skrivandet när jag kommer hem.

Men i skrivande stund känner jag hur lusten kommer tillbaka, hur det börjar klia i provokations-fingrarna.

Återkom om någon dag eller två så får ni se... ;-)

Härlig helg tack vare vännerna!

Efter en känslomässigt väldigt speciell vecka, har jag tack vare mina vänner fått åtnjuta en helt fantastiskt bra helg. Och då är den inte färdig än... ;-)

Det började i fredags när jag hälsade på bästa kollegan Jess och hennes familj i deras radhusidyll i Nacka. Jess man Jörgen är en fena i köket, och bjöd på fantastiskt god mat... Det var en toppenkväll!

Det fortsatte igår med middag hemma hos Magnus (känd från bloggen) och hans sambo Gai. Det bjöds på hemmalagad sushi (där jag fick äta California rolls) och dito thaimat... Maten var superb på alla sätt, och stämningen var god. Lägg på det lite guitar hero och drinkar i megaformat... Ja - som ni förstår var det en höjdarkväll här också.

Men helgen är inte slut än! Nu ska jag först iväg och fira Hasse som fyllde år igår. Sen bär det väg mot nya äventyr... ;-)

Det är nästan så att man får nypa sig i armen. En sak är klar: jag är jäkligt lyckligt lottad!

Martini finns inte mer

Idag vid 18.40-snåret somnade min älskade Martini in på Södra Djursjukhuset. Det gick helt enkelt inte längre, och även om beslutet att ta bort henne var rätt så var detta, utan tvekan, det svåraste beslut jag någonsin varit tvungen att fatta. Fy fan... Hörde förresten nyss på radion att det inte är manligt att gråta - allra minst inför andra. Är det så är jag nog knappast manlig. Har aldrig gråtit så här mycket, och det var fan i mig skönt att få göra det.

Återigen klev Kenneth (och sedermera också hans Klara) fram som hjältar, som hjälpte till med skjuts, axel att gråta mot, sopp-middag och trevligt sällskap. Ni anar inte vad det betyder...

Ny utmaning: The VGT Omnivore’s Hundred

Via Letti fick jag en något udda utmaning, som jag självklart inte bangar för. Ser fram emot respons från Anna-Karin, Jenny och Ullis som jag skickar vidare den till.

Utmaningen är enkel: av de hundra maträtter som listas nedan ska man fetstila de man har testat och stryka under (jag kursiverade) de rätter som man aldrig kommer att testa. I mitt fall blev det något fler kursiverade, då jag är allergisk mot fisk och skaldjur... =(

Instructions:
Here’s a chance for a little interactivity for all the bloggers out there. Below is a list of 100 things that I think every good omnivore should have tried at least once in their life. The list includes fine food, strange food, everyday food and even some pretty bad food - but a good omnivore should really try it all. Don’t worry if you haven’t, mind you; neither have I, though I’ll be sure to work on it. Don’t worry if you don’t recognise everything in the hundred, either; Wikipedia has the answers.



Here’s what I want you to do:

1) Copy this list into your blog or journal, including these instructions.

2) Bold all the items you’ve eaten.

3) Cross out any items that you would never consider eating.

4) Optional extra: Post a comment at http://www.verygoodtaste.co.uk/ linking to your results.



The VGT Omnivore’s Hundred:

1. Venison (rådjur)

2. Nettle tea (nässelte)

3. Huevos rancheros (ägg på mesikanskt ranchsätt?)

4. Steak tartare (råbiff)

5. Crocodile (krokodil)

6. Black pudding (blodpudding)

7. Cheese fondue (ostfondue)

8. Carp (karp)

9. Borscht (östeuropeisk rödbetssoppa)

10. Baba ghanoush (aubergineröra)

11. Calamari (bläckfisk)

12. Pho (vietnamesisk nudel- och biffsoppa)

13. PB&J sandwich (smörgås med jordnörssmör och sylt)

14. Aloo gobi (indisk potatisrätt som är gul till färgen)

15. Hot dog from a street cart (varmkorv från ett gatukök)

16. Epoisses (en specifik fransk ost)

17. Black truffle (svart tryffel)

18. Fruit wine made from something other than grapes (fruktvin gjort på något annat än druvor)

19. Steamed pork buns (en sorts dim sum, ungefär kinesisk kroppkaka)

20. Pistachio ice cream (pistagenötsglass)

21. Heirloom tomatoes (botaniska tomater?)

22. Fresh wild berries (vilda färska bär)

23. Foie gras (gåslever)

24. Rice and beans (ris och bönor)

25. Brawn, or head cheese (aladåb)

26. Raw Scotch Bonnet pepper (en tokstark peppar)

27. Dulce de leche (kokad kondenserad mjölk)

28. Oysters (ostron)

29. Baklava (turkiskt bakverk)

30. Bagna cauda (italiensk sås med sardeller)

31. Wasabi peas (wasabiärtor)

32. Clam chowder in a sourdough bowl (musselsoppa i en skål av surdegsbröd)

33. Salted lassi (indisk yougurt- och vattendrink med kryddor)

34. Sauerkraut (surkål)

35. Root beer float (en variation på glass i läsk)

36. Cognac with a fat cigar

37. Clotted cream tea (något form av smör som serveras till te?)

38. Vodka jelly/Jell-O (gelé med sprit)

39. Gumbo (amerikansk gryta med en redd buljong som grund)

40. Oxtail (oxsvans)

41. Curried goat (brittisk getgryta)

42. Whole insects (hela insekter)

43. Phaal (en indisk curry)

44. Goat’s milk (getmjölk)

45. Malt whisky from a bottle worth £60/$120 or more (whisky som kostar mer än 800 kronor)

46. Fugu (japansk blåsfisk som är dödlig om ej rätt tillagad)

47. Chicken tikka masala (indisk kycklingrätt)

48. Eel (ål)

49. Krispy Kreme original glazed doughnut (en donut från ett särskilt företag gjort på ett särskilt sätt)

50. Sea urchin (sjöborre)

51. Prickly pear (en sorts kaktus)

52. Umeboshi (inlagt japanskt plommon)

53. Abalone (havsöra)

54. Paneer (en ost)

55. McDonald’s Big Mac Meal

56. Spaetzle (tysk pasta;)

57. Dirty gin martini (olivspad istället för vermouth i drinken)

58. Beer above 8% ABV (öl som är starkare än 8 volym%)

59. Poutine (kanadensisk rätt med pommes frites, ost och brunsås)

60. Carob chips (carob betyder johannesbrödsträd)

61. S’mores (knäckebröd, choklad, marshmallow)

62. Sweetbreads (bräss)

63. Kaolin (en särskild sorts lera, ja lera)

64. Currywurst (en tysk korv med ketchup och kryddor)

65. Durian (en frukt)

66. Frogs’ legs (grodlår)

67. Beignets, churros, elephant ears or funnel cake (donut, friterad åttastjärnig degkorv, langos, struva)

68. Haggis (mat kokad i fårmage. brittisk såklart)

69. Fried plantain (stekt kokbanan, alltså osöt banan)

70. Chitterlings, or andouillette (rektum och tarm från gris, som jag förstått det)

71. Gazpacho (kall grönsakssoppa)

72. Caviar and blini (kaviar och blini)

73. Louche absinthe (absint med vatten och socker)

74. Gjetost, or brunost (mesost)

75. Roadkill (överkört djur)

76. Baijiu (kinesisk sprit gjort på durra med en alkoholhalt på 40-60 %)

77. Hostess Fruit Pie (fruktpaj av märket Hostess)

78. Snail (snigel)

79. Lapsang souchong (rökt svart te)

80. Bellini (drink med mousserande vin och persikopuré)

81. Tom yum (en thailändsk soppa)

82. Eggs Benedict (engelsk muffin, ägg, hollandaisesås m.m.)

83. Pocky (choklad på kexpinne)

84. Tasting menu at a three-Michelin-star restaurant. (har ätit på en restuaring med tre stjärnor i Michelin Guide)

85. Kobe beef (ett särskilt japanskt kött)

86. Hare (hare)

87. Goulash (ungersk gryta)

88. Flowers (blommor)

89. Horse (häst)

90. Criollo chocolate (choklad gjord på den "finaste" chokladbönan criollo)

91. Spam (pressat konserverat kött)

92. Soft shell crab (mjukskalig krabba)

93. Rose harissa (nordafrikansk tomatsås med rosor)

94. Catfish (malfisk)

95. Mole poblano (mexikansk sås med massor av roliga kryddor)

96. Bagel and lox (bagel med gravad lax)

97. Lobster Thermidor (krabba med särskild fyllning)9

8. Polenta (majsmjöl)

99. Jamaican Blue Mountain coffee (kaffe odlat i Blue Moutain på Jamaica)

100. Snake (orm)

Debatten fortsätter...

Diskussionen fortsätter kring den "bomb" jag släppte i måndags kväll. Nu har också Johan Sjölander både kommenterat och bloggat om det. Liksom min vän Ullis.

Jag är helt tagen av nivån på engagemanget från dessa och andra, även om jag visste att det är en fråga som engagerat och fortfarande engagerar.

Så med all respekt för det som framförallt Ullis skriver om att bli marginaliserad, så står det faktiskt inte i motsats till det jag har framfört.

Jag menar t ex att den, i mina ögon, fejkade indelningen aka sorteringen aka etiketteringen av höger- och vänstersossar som jag pekar på hämmar en frisk och nödvändig intern-debatt inom (s). Och har så gjort under flera år.

Det är egentligen rätt grundläggande gruppsykologi: Alla vill ha en tillhörighet. Och för vissa är det nödvändigt att definiera både sig själv och andra lite extra mycket. Vi och dom, liksom.

Problemet är bara att om jag sorteras in i facket "högerspöke" kan de som definierat sig själva som "vänstersossar" avfärda mig och det jag säger utan att behöva lägga kraft på att lyssna på mina argument. Och tvärtom, såklart. Om jag sorterar in Johan som "vänstertomte" kan jag förhålla mig till honom på ett annat sätt än om jag tog honom på allvar.

Etikettering fördummar. Och lägger locket på. Jag vet åtminstone två vänner som tycker saker om det jag skrivit här på bloggen de senaste dagarna, men som inte vill kommentera då de inte vill "outa" sig som det ena eller det andra.

Jag har sett detta såååå många gånger, både inom SSU och (s) och jag har själv gått i fällan ett antal gånger. Och jag blir lika frustrerad varje gång.

Jag såväl inser som uppskattar och uppmuntrar, vilket jag skrivit ett antal gånger nu, att det finns åsiktsskillnader inom (s). Det är skitbra! Går det att dra en linje mellan vilka som är vänster och vilka som är höger? Nej. Gynnar denna sortering/etikettering den fria debatten? Där kan vi nog alla stämma in i ett rungande NEJ!

Antagen utmaning

En del av att ha en blogg är att man blir utmanad lite då och då. Nu har jag blivit utmanad av min vän Anna-Karin om mina litteratära vanor Här kommer svaret.

Jag skickar utmaningen vidare till Letti, Krassman och Jenny!

1. Vilken bok läste du senast?"
Still" av Hassan Loo Sattarvandi. Svårläst men viktig. Tror jag, iaf. Är lite kluven.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Inte den blekaste aning. "Högern kan man lita på", av Stigbjörn Ljunggren kanske.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Manliga, helt klart. Men det beror uteslutande på att jag mest har fantasyböcker i min boksamling. Bland nördarna är männen överrepresenterade, rent generellt.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker "nu har jag kommit en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra! hälften!" osv?
Nä. Varför skulle jag göra det?

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex. omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
All of the above.

6. När blir en bok för lång?
När jag hellre ställer mig och diskar än läser klart. Det har hänt!

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?,
Ja. Men det tar längre tid.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
"Alkemisten" av Paolo Coelho. Världens bästa bok.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? I så fall, när ger du upp?
Ja. Har säkert ett tjugotal sådana i boklådorna i förrådet. Finns ingen gemensam nämnare. Det är nog som med filmer, det är sällan man ger upp men när man väl gör det så är det befogat.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Fantasy finns det i överflöd, liksom självbiografier. Jag saknar dock de stora klassikerna.

Kul med diskussion!

Mitt förra inlägg om att det, när allt kommer omkring, inte finns några typiska vänstersossar har föranlett en hel del diskussion, då främst på andra, mer kända bloggar. Några av de som lyft frågan är Erik Laakso, Jonas Morian och Fredrik Jansson.

Kul! Detta visar bloggens konkurrensfördel... Tänk att lilla jag kan få igång så många vassa pennor... ;-)

Samtidigt kan jag bli lite road av vissa av kommentarerna till min bloggtes (återigen på andra bloggar). På främst Erik Laaksos blogg har några nästan idkat nåt slags etikett-protektionalism. Nån menade till och med att man är närmast ointellektuell om man resonerar som jag gör.

Det får stå för dem. Den som vill fortsätta kalla sig för "vänstersosse" får gärna göra det, om det gör att den personen mår bättre. Jag har inte för avsikt att sno nåns snuttefilt.

Jag tänker dock fortsätta lägga huvudet på sned och ställa frågan "Jaså. På det viset. Vad grundar du det på?" varje gång det sker.

Det räcker med sosse

Med risk för att försätta vissa i min bekantskapskrets i en smärre identitetskris, tänkte jag komma med ett litet avslöjande. Vid sidan av Ernst, Big Brother-Linda och Aborrjägaren (Basshunter) m fl finns nämligen en hajpad företeelse, i det här fallet ett politiskt fenomen, som vid väl valda tillfällen poppar upp och då får drösvis med uppmärksamhet.

Bra jordmån för detta fenomen brukar vara i samband med val av partiledning för (s) eller vid diskussioner om EU-politiken i allmänhet och vid fastställande av listor till EU-parlamentsvalen i synnerhet.

”Kom till saken, människa!” säger säkert någon nu. "Sluta ordbajsa!". OK, here goes. Håll i er nu, this will be ugly:
- DET FINNS INGEN ”VÄNSTER” INOM SOCIALDEMOKRATIN!

Så – nu är det sagt. Japp, jag sa det och jag menar det på fullaste allvar. Det finns ingen vänster inom (s). Det finns således inga ”vänstersossar”. Det hela är en bluff. Kanske inte en medvetet iscensatt sådan, men ändock en bluff. Det finns ingen höger heller, för den delen. I alla fall inte i ordens rätta bemärkelse.

Jo – jag vet. Det finns ett antal medlemmar av det socialdemokratiska partiet som själva gärna definierar sig som att de tillhör ”vänstern inom (s)”. Jag vet inte hur många gånger jag har hört andra säga ”Ja, jag är ju lite mer vänster än er andra” i syfte att framstå som en mer ”äkta” socialdemokrat. För om man är mer "vänster" är man mer sosse, det vet ju alla. De som gärna identifierar sig som ”vänstersossar” är för övrigt ofta samma individer som gärna pekar på andra sossar och ropar ”HÖGER!” om de hör något politiskt som de inte gillar.

Carl Tham är en sådan, vilket han så sent som häromdagen gav uttryck för i en debattartikel. Jag kan inte säga att jag förstår varför denna till synes intellektuella man gör så på äldre dar, men som den gamla folkpartist-politruck han är måste han väl kanske göra vad han kan för att distansera sig från sin egen historia.

Jag har dock inte, så vitt jag minns, träffat någon socialdemokrat som kallar sig själv ”högersosse”. Och det är kanske inte så konstigt. Det är liksom ingen komplimang. Jag själv har blivit kallad "högersosse" minst ett tiotal gånger. Vid samtliga, yep samtliga, dessa tillfällen har utpekandet skett av personer som inte har en aning om var jag står politiskt; som inte vet vad jag tycker i några som helst sakfrågor. Mer än att jag är socialdemokrat, vill säga.

Och det är här min kritik mot detta fenomen börjar: det räcker nämligen inte med att själv definiera sig som mer "vänster" (underförstått ”bättre”) än andra socialdemokrater för att det ska bli sant.

Jag gillar förvisso idén om affirmation, det vill säga att man ger sig själv beröm i syfte att må bättre, allrahelst framför spegeln, men det finns gränser. Blondinbella blir inte mer kändis-på-riktigt bara för att hon vill det så innerligt, så innerligt. Jag blir inte mer basketproffs även om jag skriver det som signatur i min e-post. Sorry - det krävs nåt mer än bara vilja och ett ord.

”Jo men”, säger någon då, ”visst finns det väl olika åsikter inom (s)?” Absolut. Självklart. Det står inte i motsats till det jag säger. Oliktänkare och oliksägare finns det många av, och det är en jäkla tur det. Bredden inom (s) är en klar konkurrensfördel.

Grejen är att den här bredden kan se lite olika ut. Ta mig, t ex. Jag är en vad många skulle kalla grå-sosse. Håller med om partiets politik i de allra flesta frågor. Framförallt de grundläggande frågorna om alla människors lika värde och vikten av en välfärd som finns för alla, oavsett ekonomiska förutsättningar för individen.

Men inte i allt. Jag är t ex inte särskilt imponerad av (s) flyktingpolitik, för att välja ett exempel. Det finns flera.

Så ser det ut hos de flesta sossar jag träffat. Jag har inte träffat någon som är nöjd med allt, och jag har inte träffat någon som rent spontant håller med vare sig partiet eller någon partimedlem om exakt allt, i alla frågor, till 100 procent. Redan här faller mycket av snacket om en homogen "vänster" inom (s).

En av dem som brukar användas som exempel på en "högersosse" är Mona Sahlin . Jag har aldrig riktigt förstått varför, och väntar alltjämt på bevisningen. Sist jag lyssnade till Mona höll hon ett fantastiskt tal under Politikerveckan i Almedalen. Den som lyssnade på det talet kan inte ha missat att hon är socialdemokraternas oomstridde ledare.

Bloggaren och debattören Jonas Morian är också ett populärt namn om man vill hitta någon som anses som "höger" inom (s). Även här saknas bevisning i fallet. Få kan nämligen på ett så elegant och skickligt sätt argumentera mot borgarna som Jonas, ofta i de mest grundläggande rättvisefrågor. Som frågan om könsneutrala äktenskap, t ex. Eller mediepolitiken. Eller arbetslöshetsbekämpningen. You name it.

Vid en middag hos en god vän för ett drygt år sedan presenterade sig en av gästerna som att "jag är lite mer vänster än andra sossar". Jag hade aldrig pratat med personen innan, och tyckte mest synd om henne då hon uppenbarligen kände behov av att definiera och sortera in sig själv i ett fack utan att ge oss andra chansen att skapa oss en egen uppfattning.

Jag kan ju som bekant inte hålla truten, och började ställa frågor. Och jag nöjde mig inte med floskler till svar. Under vårt samtal, som ibland blev ganska hätskt, visade det sig rätt snabbt att det inte fanns så mycket substans i denna självsortering. Det var till exempel så att denna person hatade allt vad den offentliga arbetsförmedlingen stod för, grundat på fullt rimliga och personliga skäl.

Här blir "vänstersosse"-snacket nästan på gränsen till löjeväckande. Det finns nämligen inte någon gemensam nämnare! Några gillar inte EU-politiken. Andra gillar inte skolpolitiken. Ytterligare några, som jag, tycker att det finns mycket att förbättra inom integrations- och flyktingpolitiken. Andra vill satsa mer på miljöpolitiken än vad betong-(s) gjort genom åren. Och så vidare.

Vad är då mer vänster i detta oliktänkande? Vad är mer höger? Och vem har facit om vad som är mer eller mindre socialdemokrati?

Nej - min erfarenhet är att bland de som kallar sig för "vänster-sossar" så ligger det ofta annat bakom. Personliga band, mytbildning och taskig research t ex. I vissa undantagsfall tror jag till och med att det handlar om att skaffa sig en plattform och fejkad gemenskap för att skaffa sig makt eller uppdrag. Tråkigt men sant.

Någon som inte håller med? Upp till bevis, för bövelen!

Som om tiden stått still

Jag ska inte påstå att jag är perfekt på något sätt. Jag har inte facit. Och jag hatar när oinbjudna förståsigpå-are kommer med pekpinnar i tid och otid, allra helst enligt epitetet "det var bättre förr".

Men med risk för att låta som en gammal sossegubbe kan jag faktiskt inte låta bli i det här fallet.

Jag pratar nämligen om dagens SSU i Stockholm och vad de pysslar med och inte pysslar med. Om ni orkar hänga med på en liten historisk resa ska jag försöka förklara varför:

Jo, förstår ni, på den gamla goda tiden (;-), när jag för drygt 15 år sedan gick med i SSU, var det verkligheten och sakpolitiken som var drivkraften hos de allra flesta. Jag själv gick med för att jag var sur på dåvarande regeringen. Den då skenande ungdomsarbetslösheten engagerade många. Liksom de taskiga möjligheterna som fanns att flytta hemifrån. Orättvisa skatter. Nolltaxa i kollektivtrafiken. Studielön. You name it.

När vi SSU:are sågs pratade vi alltid politik. I Kumla hade vi en egen lokal. I Karlskoga, där man ofta spelade rollspel, hade man ett eget, förvisso fallfärdigt hus. I Örebro ett eget café. Oavsett var vi träffades blev det ofta heta och intensiva diskussioner. Jag, som i skolan alltid diskuterat och debatterat så fort jag fått chansen, lärde mig (den hårda vägen) att inte ge mig in i en diskussion med pålästa debattörer utan att ha på fötterna. Många timmar blev det; med sena nätter, skratt i massor och vänskap för resten av livet. Och så lite kärlek... ;-)

Men så fanns det några få medlemmar, som enligt egen utsago utgjorde nåt slags "avantgarde" inom SSU och socialdemokratin. De hette sådant som Martin, Hans och Thomas och de läste gärna Marx och spred hans evangelium. Fick de chansen att dunka svåra ord och långa, fejkat akademiska, haranger i huvudet på oss andra tog de den. Och så skrev de insinuanta motioner och låååånga artiklar.

"Entledigande av socialliberaler i socialdemokratisk skrud" var en favorit ur motionsskörden. "Varför breddverksamhet?" ur artikeldito. Det fanns alltid ett von oben-perspektiv i deras sätt att vara och möta oss andra.

Några av dem försökte några år senare starta en SSU-förening där man bara fick vara medlem om man hade 100 högskolepoäng. SSU-Societet, skulle föreningen heta om jag minns rätt.

Absurt, jag vet. Men väldigt typiskt för detta pretto-gäng.

I alla fall, under de första åren av mitt engagemang var dessa elitister i klar minoritet. Men efter att ha bråkat och insinuerat och motionerat och i vissa fall mobbat motståndare så var de plötsligt i majoritet.

Inte för att de hade blivit så många fler (det hade ju liksom varit kontraproduktivt sett till deras "affärsidé" att ett upplyst fåtal gick före pöbeln), utan för att många andra, dvs de som en gång engagerat sig politiskt för att de var intresserade av just politik (och inte av att bråka), slutade i rask takt. För vem vill vara engagerad på fritiden om det som erbjuds är magont och konflikter?

Av det som bara några år tidigare varit ett livaktigt, diskussionsintensivt och väldigt dagspolitiskt drillat SSU-gäng fanns nu kvar ett sargat, sönderbråkat och svagt SSU-distrikt med en likriktad politisk inriktning. Oliktänkare gjorde sig icke besvär. Bitter? Jag? Nej - inte nu. Men jag var hyfsat förbannad då.

Varför denna långa harang med fagra minnen från fornstora dar?

Jo - i förra veckan gick att läsa om hur SSU i Stockholm skickat ut ett pressmeddelande där man förvisso inte gillade metoden, men där man ändå ville ge en blombukett till den som förgiftat Svenskt Näringslivs personal med magsjuke-bakterier.

Det är för övrigt samma SSU-gäng som för ett år sedan äcklades av de antivåldsdemonstrationer som arrangerades då, eftersom det var överklassungdomar som slagits med varandra, med dödligt utfall.

Det är för övrigt samma SSU-gäng som inför årets första maj-firande affischerade min dåvarande bostadsort Skärholmen med följande två "säljande" budskap:

"Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" och favoriten "110 års facklig kamp fortsätter".

Detta i ett område med massor av saftig härlig dagspolitik att engagera presumtiva sympatisörer och medlemmar med. Bostadssituationen. Arbetslösheten. Ungdomars framtidsmöjligheter. Listan kan göras hur lång som helst.

Men nej - det är väl för infantilt att prata om det som sker här och nu. För lite tes-tuggeri. För folkligt att prata ungdomsarbetslöshet.

För vad är väl klassisk medlemsvärvning och folkrörelsearbete när man kan skicka (förhoppningsvis) ironiska pressmeddelanden om bakterieattacker mot kapitalismens högborg, blogga om att klasshat är bra och diskutera Marx teorier i ett post-industriellt samhälle i en studiecirkel med fem deltagare?

"Vadå" säger säkert några av er som läser detta. "Låt ungdomarna göra sina egna misstag".

Nja. Det är liksom det som är problemet. De gör inte sina egna misstag. De gör om min SSU-generations misstag. Och det är f-n inte OK.